Idag har jag läst...

Spännande, aldrig hört talas om!
En av rollspelen från Osprey Games. Jag har tidigare nämnt när jag läste Untamed Worlds och innan det har jag även läst Urban Decay. Nästa spel från de jag håller på att läsa är Through the Hedgerow. jag respekterar deras koncept att släppa distinkta och självstående rollspel som de inte släpper massa extramaterial till men än så länge har inget av spelen varit toppen-bra. Untamed Worlds, Urban Decay eller Through the Hedgerow skulle jag dock kunna tänka mig spela, men Pressure ser jag ingen anledning att någonsin röra igen.
 
En av rollspelen från Osprey Games. Jag har tidigare nämnt när jag läste Untamed Worlds och innan det har jag även läst Urban Decay. Nästa spel från de jag håller på att läsa är Through the Hedgerow. jag respekterar deras koncept att släppa distinkta och självstående rollspel som de inte släpper massa extramaterial till men än så länge har inget av spelen varit toppen-bra. Untamed Worlds, Urban Decay eller Through the Hedgerow skulle jag dock kunna tänka mig spela, men Pressure ser jag ingen anledning att någonsin röra igen.
Jag har mest tänkt Osprey som ett figurspelsförlag!
 
Nu har jag läst igenom Through the Hedgerow också och jag känner liksom att jag blir ju aldrig nöjd. Där Untamed Worlds och Pressure hade tråkiga regler som inte gjorde något nytt har Through the Hedgerow ett system där inget känns igen. Jag hittar liksom inget att greppa tag i och säga, "aaaahh, du menar som i [spel X]". Jag läser dessa regler och vet inte längre om jag ens vet hur man rollspelar rollspel längre.

Världen och premissen är dock väldigt häftiga med häxor och fe-folk och gamla gudar och tidsresande hjältar. Allt får mig att verkligen vilja spela det här spelet, men kommer jag lyckas pussla ut HUR jag skall spela det?
 
jag respekterar deras koncept att släppa distinkta och självstående rollspel som de inte släpper massa extramaterial till men än så länge har inget av spelen varit toppen-bra.
Undvik Paleomythic som pesten. Det är skrivet av någon som över huvud taget inte förstår hur spelmekanik fungerar.
Deras nyaste, ett Robin Hood-spel, såg intressant ut tills jag läste att det var samma konstruktör och samma tärningsmekanik som Paleomythic... :(

P.S. Jag gillar dock settingen i Paleomythic, så den kanske kan funka som såsbok till ett annat system?
 
Undvik Paleomythic som pesten. Det är skrivet av någon som över huvud taget inte förstår hur spelmekanik fungerar.
Deras nyaste, ett Robin Hood-spel, såg intressant ut tills jag läste att det var samma konstruktör och samma tärningsmekanik som Paleomythic... :(

P.S. Jag gillar dock settingen i Paleomythic, så den kanske kan funka som såsbok till ett annat system?
Tack för varningen. Hade också funderat på Hooded Man som den heter men kanske får tänka om. Kände inte till Paleomythic. De jag har ögonen på i Osprey serien är Tomorrow City, Crescendo of Violence och kanske Heirs to Heresy (Alan Bahr vet jag kan göra bra saker). Sedan har de ett kommande projekt vid namn Undercity som jag kommer snegla på när det släpps.
 
@robinsuu skänkte ett exemplar av Amarath till biblioteket jag jobbar på och ikväll har jag passat på att läsa den, innan våra låntagare får chans att lägga sina smutsiga små händer på den.

Jag har läst ett par äventyr av Robin förut och de har alla varit utmärkta, men jag måste nog säga att detta är hans starkaste modul hittills. Det finns så mycket här som är precis rätt. Främst älskar jag layouten, där varje äventyrsplats får ett lättöverskådligt uppslag med allt som behövs för att spela i det landskapet. Denna form hade inte funkat utan ett kärnfullt och inspirerande språk, vilket författaren lyckats med och himlen därtill. De flesta äventyrsplatser har också små dungar eller miniäventyr som alla håller toppkvalitet!

Äventyret är byggt som en jättesandlåda, men kan med lätthet styckas till one shot-delar om man vill. Fina kartor och illustrationer, samt ett otroligt omslag.

Fem av fem!
 
Last edited:
Läste Dragonfly Motel tidigare idag. Verkar vara ett trevligt spel, får se när det kommer till spelbordet.

Men, är det meningen att båda sidorna på första uppslaget ska ha samma lista?
 
Efter Gamefest Nyköping har jag fått ett tiotal mail från föräldrar som frågar efter rollspelsaktivitet för de yngre. Så nu har jag dragit fram The Black Wyrm of Brandonsford på nytt och börjat planera för en aktivitet för mellanstadiet. Verkligen ett otroligt äventyr som kräver minimal insats från mig som spelledare, och som jag tror kommer fungera utmärkt för denna målgrupp!

1790780735707.png
 
Igår läste jag Acid Death Fantasy av Luke Gearing och jag är kluven. Å ena sidan så älskar jag settingböcker som är uppbyggda på detta korta och koncisa sätt, å andra sidan så känns det som att denna hade behövt åtminstone en tydlig krok för spelarna att fastna för. Det finns en tabell med rykten på slutet, men överlag känns denna som att denna är skriven för ett slags spelbarhet som inte riktigt finns här.

Men oaktat allt: jättebra bok med massvis av idéer som man kan använda till egentligen vad man vill. Luke Gearing är jättebra på att hitta saker i sprickor som de flesta författare missar! Köp!
 
I helgen har jag läst The Flowers of Algorab till Coriolis: The Great Dark (som jag eventuellt kommer köra med Afterwork-gruppen). Hört både ris och ros om denna kampanj, och även om jag förstår en del av kritiken så tycker jag att denna dels är en fin introduktion till Ship City och dels att den fångar de polarexpeditioner som spelet vill emulera på ett fint sätt.

Boken är lite texttung för min smak och hade gärna sett att kampanjen delades upp i mindre häften, men det kan mycket möjligt bli att jag gör något med detta!
 
Jag smyger in här då jag inte läst nåt bara idag, och kanske mer skummat än läst. Men det är första Rifts, Rifts Conversion Book, Rifts England och Rifts Africa som plöjts senaste veckan när det blev klart att det är vad vi ska spela några gånger i typ 8 veckor framöver.

Det är en lite speciell upplevelse. Det finns kapitel, och regler finns oftast i sina egna sektioner, men det kan ändå vara utspritt då inte all strid kommer i ett svep exempelvis. Här och var kommenterar också författaren på tanken bakom vissa regler, skapandet av spelet/boken och sånt. Errata och diskussioner om regler kan följas upp i efterföljande böcker. Överlag känns det väldigt virrigt. Ibland är också beskrivningar lite otydliga men följs oftast upp med exempel som gör att man förstår.

Många olika klasser, och vissa raser utgör egna klasser. Det kan vara extrem skillnad i kraft mellan klasserna.

Det är inte så mycket regler känner jag och inte så komplicerat, men det är inte strömlinjeformat. T20 i strid, man träffar på 5 och högre. T100 för färdigheter som man ska slå under och många börjar på 30-40%.

3T6 åtta gånger för grundegenskaperna. 1-15 gör inget, men slår man 16 eller mer får man slå 1T6 till, och från 16 får man olika bonusar.

Tre grundläggande livsåskådningar; God, självisk och ond med underkategorier.

Världen som målas upp i de få böckerna jag har känns liknande vissa iterationer av Gamma World. Det är post apokalyps med lite weird känsla. Vår värld har en massa leylinjer och när de dök upp förstördes stora delar av kontinenternas kuster och massvis av folk dog. Där leylinjerna möttes uppstod rev till andra dimensioner och mestadels eländiga varelser har kommit genom reven. Atlantis har dykt upp och verkar styras av en handelsfixerad demon. Magi och psioniska förmågor finns nu. Man kan genmanipulera fram intelligenta humanoida djur. Man har tillgång till cybernetik, bioniska implantat, robotstridsrustningar, droger som förbättrar ens förmågor men förkortar ens liv i vissa delar medan många lever ett i stort sett medeltida liv.
Det finns många coola idéer, typ alla man kan tänka sig. Detta är verkligen en kitchen sink-kampanjmiljö och ju mer världsböcker och dimensionsböcker man skaffar desto mer kaotisk blandning kan man få.
Afrika och England-böckerna har en del saker som man kunde ha gissat sig till (som druider och saker kopplat till Arthurmyten i England) men det finns tillräckligt med överraskningar för att de inte ska kännas onödiga.

Rifts är inte för en nybörjare. Det står inget om vad rollspel är och hur det vanligtvis går till, vilket är det första spel jag läst som inte har en sån sektion (vad jag kan minnas). Grundboken har inga äventyrsförslag men världsböckerna har några sådana, dock inget som inspirerar.

Det här ska jag lyckas göra nån form av äventyr på till nästa helg. Försöker få med smakprov på vad världen innehåller och ger för känsla. Så rev, cyborgvampyrer, annandimensionella varelser, magiker, psioniker, otrevliga mänskosupremasister, tokdrogade Mad Maxianska banditer och märkliga monster.
Ett av de populäraste spelen på 90-talet tillsammans med AD&D 2nd edition och Vampire the Masquerade. Idag tror jag att det är långt från sin storhetstid även om material kontinuerligt kommit ut till det sedan dess.
 
Läste Barkhäxan som jag köpte av @P.eLL.e på Spelkongress. Elegant och ruskigt! Kul att se var allt började. Tror jag ska försöka få det till bordet.
Min hustrus favoritspel! Hon är inte alltför inne på rollspel, men om jag säger att jag ska köra Barkis så sätter hon sig vid bordet.
 
Back
Top