I Sinkadus om Dungeons & Dragons

[zo0ok]

I en annan tråd uppstod frågan om Dungeons & Dragons ganska genomgående beskrivits negativt i Sinkadus när det begav sig.

Jag laddade ner Sinkadus (1-39) och gjorde en snabb genomläsning, snabb sammanfattning, och snabb analys?

Vad tänker ni?

Sinkadus om Dungeons & Dragons | TechFindings

 

[Mekanurg]

[AD&D] Detta är den mest populära versionen av det första rollspelet någonsin. Spelet omfattar idag åtta tjocka böcker ofta skrivna på halvdålig engelska. I dessa kan man finna regler för det mesta en rollperson kan råka ut för. Spelets problem är ett rätt trist stridssystem och att man bara konstruerar sin rollperson efter strikta mallar. Det märks att det var det första rollspelet; efterföljarna har lärt sig av AD&Ds misstag. AD&Ds starka sida är att det finns mycket gott om moduler och äventyr till spelet; få har råd att köpa alla.​

Det här var min ärliga betygsättning av AD&D i mitten av 1980-talet, grundad i mycket AD&D-spelande i Göteborg kring 1980. Jag står fast vid denna åsikt än idag.

De flesta av svaren i brevspalten skrevs av Olle och uttrycker hans syn på saken.

 

[zo0ok]

Det här var min ärliga betygsättning av AD&D i mitten av 1980-talet, grundad i mycket AD&D-spelande i Göteborg kring 1980. Jag står fast vid denna åsikt än idag.

Det är ju Sinkadus #15, hösten 1988. ADD 1e var 10 år då, och ADD2e var fortfarande något år bort. Så jag har viss förståelse för att ADD inte var som mest attraktivt vid den tidpunkten.

 

[Sömniga Isaac]

Jag läste igenom inlägget och det jag reagerade på var tonen. Tonen målade inte upp den som stod i försvar för de svenska rollspelen i särskilt god dager då det mest handlade om att slå ned på D&D utan att egentligen lyfta fram vad som var så bra med det svenska DoD. Känns som att argumenten främst byggde på känsla och fördomar vilket hindrade en argumentation om spelens olika styrkor.

Spännande läsning dock och helt klart något att hämta lärdomar ifrån, särskilt utifrån ett perspektiv av hur en inte ska föra sig i en argumentation om den ska tas på alvar.

 

[Sömniga Isaac]

Slutsatsen du drar vill jag kommentera lite. Just att vi inte kan acceptera olikheter i smak går igen i flera hobbys men är påtaglig i rollspelshobbyn såväl i Sverige som i andra delar av världen utifrån vad jag har upplevt. Jag ser tämligen ofta hur diskussioner om vad folk föredrar att spela eller inte spela slutar i hårda ord mot varandra istället för en nyfikenhet på varandras preferenser och orsaken bakom att en person föredrar ett visst rollspel.

Jag har mer än en gång sett hur en diskussion börjar med att två spelare diskuterar vilka spel de gillar och varför för att sluta i kommentarer om vilken idiot den ene eller den andre är som inte fattar hur mycket bättre den egna preferensen är. Det är som att det finns en föreställning att om jag inte slår ned på andras preferenser så sviker jag det rollspel jag själv uppskattar och föredrar.

 

[Skarpskytten]

Vad tänker ni?

Jag tänkte göra en ordentlig analys, men håller på att jobba ihjäl mig (det är därför jag sitter vi den här datorn) så det blir i alla fall inte i det närmaste.

Bra intiativ, jag ska följa tråden.

 

[Theo]

Ett av de intressantaste exemplen IMO är ett som inte tas upp i den där framställningen och kanske det tidigaste, i Brevspalten i nr 9. Det är en rätt lång insändare av Björn Hellqvist som inte bara berör D&D, så det är delvis lite OT, men den är historiskt intressant nog att citeras med svar i sin helhet.

I Sinkadus nummer 8, sidan 4, beklagade sig Fredrik Malmberg över icke-Äventyrsspelsfans attityd mot Äventyrsspel och spelarna av företagets produkter. Fredrik spekulerade i orsakerna till denna attityd; bland annat "snobbismen". Jag kan hålla med om att det finns spelare, som känner sig "kränkta" av populariseringen av rollspel. Men det finns fler orsaker till den negativa attityden, och de är Äventyrsspels egna misstag. Låt mig nämna:

1) Kopplingen Drakar och Demoner - Dungeons & Dragons. Valet av namn gjorde att många trodde att det rörde sig om en översättning av det välkända amerikanska rollspelet. Inte blev det bättre när ni gav ut Expert-lådan. Namnet stärkte ytterligare nämnda koppling: som bekant heter fortsättningen på D&D Dungeons & Dragons Expert.

2) Utgivningen av "Monstret som slukade Stockholm" och "Drakskatten". Båda spelen var i det närmaste direkta plagiat av de båda TSR-spelen "The creature that ate Sheboygan" och "Dungeon", utan att ta hänsyn till copyright, mm.

3) Er tidigare marknadsföring. I mångas ögon riktade den sig till spelare i nedre tonåren, och betonade häftighet och effekter. Era annonser har blivit bättre, det medges, men intrycket från förr består.

Ovannämnda exempel, plus ett antal andra orsaker har gjort att ert företag betraktas med misstänksamhet. Tyvärr yttrar sig detta i att spelarna av era produkter betraktas som oseriösa, vilket ju är mycket olyckligt, när det egentligen är er image som folk retar sig på.

Vidare nämnde Fredrik att en del av "snobbismen" ligger i att bara använda engelskspråkiga regler. Må så vara att det kan ligga viss status i att behärska dessa, men ärligt talat, Fredrik: kan inte orsaken till övergången bero på ett betydligt större utbud än det svenska? När det gäller det där med affärsmän, tror jag att många är oroliga för att Äventyrsspel i kombination med Target Games och Tradition vill ha monopol på den svenska marknaden. I och med att den svenska marknaden är relativt liten är hobbyutövarna rädda för likriktning och brist på konkurrens. På det hela taget tycker jag att Äventyrsspel ska tänka på det ansvar en ledande tillverkare bör visa. Oavsett hur gott uppsåt ni tycker er ha, så slår era misstag tillbaka på er och. tyvärr, era kunder.

Björn Hellqvist

Fredrik Malmberg svarar själv:

Det där lät ju inte alltför muntert, men eftersom mycket här i livet beror på vilken utsiktspunkt man har, och att vi anser att det är svårt att bilda sig en korrekt uppfattning om olika förhållanden utan alla fakta till hands, ska vi försöka ge dig vår syn på saken.

1) När vi arbetade med Drakar & Demoner under 1981 så menade vi det mer som en introduktion till rollspel änett komplett spel. TSR, som ger ut Dungeons & Dragons, har numera en enorm draghjälp av att vårt spel lanserats under ett namn som liknar deras. Att döpa vår andra låda till Expert
passar utmärkt, för det talar om precis vad lådan är för någonting. Vi kan inte ta hänsyn till att en speltillverkare borta i Amerika har ett liknande namn på en av sina produkter när den inte marknadsförs på svenska. Mänga andra rollspel har dubbetnamn, jfr, Powers & Perils, Tunnels & Trolls. Eller vad sägs om det allra senaste: Advanced Rune Quest!

2) Jag tror inte att du varken har spelat spelen du nämner eller känner till copyrightlagar. Monstret som slukade Stockholm har ingenting gemensamt med Creature that ate Sheboygan förutom ämnet och en del likheter som är ofrånkomliga mellan spel på samma teman. Ämnet är ju klassiska japanska skräckfilmer och förutom brädspel har det ju gjorts ex. dataspel (Crush Crumble & Chomp, Movie Monster m fl). Alla påminner om varandra. Drakskatten och Dungeon påminner också om varandra, på samma sätt som RuneQuest och Dungeons & Dragons, och hundra andra fantasy-rollspel. Är de också plagiat av varandra, eller olika spelkonstruktörers syn på samma ämne?

3) 85% av våra kunder är mellan 13 och 17 år. Det vore dumt av oss om vår marknadsföring inte vände sig till vår kundkrets. Jag anser att våra annonser står sig bra i jämförelse med många utländska tillverkares. Games Workshop t ex. Ta en titt på deras annonser i
White Dwarfoch jämför, Björn!

Givetvis finns det och kommer alltid att finnas, mer spel på engelska eftersom den marknaden är oerhört mycket större än den skandinaviska. Men jag hävdar att våra spel är lika bra, i vissa fall bättre än motsvarande engelska. Varför ska man "byta över" — kan man inte spela våra spel menar du? Isåfall har du en väldigt trångsynt uppfattning och jag tvivlar att du tittat närmare på våra spel.

Du är rädd for att vi ska bli ensamma på marknaden. Det står vem som helst fritt att ge ut spel, Björn. Alga är ledande sällskapsspelstillverkare. Ändå
ger vi ut sådana spel. Du håller ju själv, som en av organisatörerna av WettCon, oss borta från er kongress. Vi vill gärna komma dit och visa våra svenska spel, och samtidigt sälja även engelska for att ha råd att komma dit. Men du anser ju att det räcker med att en annan finns där och säljer engelska spel. Vore det inte bra för besökarna, spelarna, med lite konkurrens?

Jag har tagit med ditt brev som ett exempel på att vi får väldigt många insändare som liksom ditt är mer eller mindre missnöjda med oss utan att specifiera varför. Vad menar du med "ett antal andra orsaker" t.ex. Vilka? Vad menar du med att vår image retar upp folk. På vilket sätt? Och hur kan du säga att våra kunder betraktas som oseriösa —jag tycker snarare att de år de mest seriösa och toleranta kunderna!

Du tycker, på det hela taget, att vi ska tänka på ansvaret som en ledande tillverkare bör visa. Ett ovanligt löjligt angrepp. Tycker du kanske att vi ska dra ner vår produktion för att andra ska komma fram?
—Fredrik Malmberg

Det roligaste med allt detta är förstås att Malmberg trettio år senare i intervjuerna som citeras i Äventyrsspel: Bland mutanter, drakar och demoner ger Hellqvist rätt på i stort sett alla punkter och bekräftar den kritik han avfärdade här. Att ta ett namn som liknade D&D var visst till för att surfa på varumärkets popularitet och dra nytta av att folk blandade ihop namnen - de lyckades t ex fördröja utgivningen av D&D på svenska med ett par år genom att lura i Wahlströms, som också var intresserade, att de redan gav ut D&D på svenska. De tidiga brädspelens verkshöjd och originalitet var distinkt tveksam. Äventyrsspel satsade målmedvetet på att ockupera hela den begränsade marknaden och gav ut flera produkter i stort sett enbart för att "muta in" områden så att ingen annan skulle ha utrymme att ge ut något liknande. Etc etc.

 

[Theo]

Intressant sammanställning f ö! Men hur vore det att notera skribenternas namn vid citaten? Det gör det mer intressant IMO, både för de fallen då det är namn man känner igen och för att se när det är samma person som skrivit flera saker.

 

[Theo]

Förlåt att jag spammar nu, men...

Att i en artikel om Etik jämföra alignment-systemet i D&D med nazisterna (S#18) verkar lite godhetssignallerande (redan i början av 90-talet), och när det kommer från bolaget som sedan släppte Kult (appropå Etik) förefaller det mest vara hyckleri. För egen del har systemet med livsåskådningar i D&D aldrig varit viktigt, men spelets rötter i Moorcook är sådana (S#36).

Det här är ett exempel på att det blir missvisande när man ignorerar vem som skrivit vad. Sammanställningen tycks utgå från att betrakta allt som publiceras i Sinkadus som om en och samma person stod bakom det. Etik-artikeln i Sinkadus nr 18 skrevs t ex av Åke Eldberg, som också var mycket kritisk mot vissa element i Kult, fr a vad han uppfattade som spelets anti-kristna anslag.

 

[zo0ok]

Intressant sammanställning f ö! Men hur vore det att notera skribenternas namn vid citaten? Det gör det mer intressant IMO, både för de fallen då det är namn man känner igen och för att se när det är samma person som skrivit flera saker.

Detta från #8 #9 föll bort. Jag satt och läste fram och tillbaka, tog anteckningar och sammanställde. Jag ska nog lägga in, åtminstone valda delar av det.

Angående namn: min avsikt var primärt att skildra vad en vanlig läsare av Sinkadus fick läsa - alltså hur detta kan ha uppfattats av en läsekrets som inte själv är så insatt eller intresserad. Att börja sätta ut namn då, känns betydligt mer utpekande och känsligt. Men alla tidningarna finns för nedladdning för den som vill.

 

[zo0ok]

Det här är ett exempel på att det blir missvisande när man ignorerar vem som skrivit vad. Sammanställningen tycks utgå från att betrakta allt som publiceras i Sinkadus som om en och samma person stod bakom det. Etik-artikeln i Sinkadus nr 18 skrevs t ex av Åke Eldberg, som också var mycket kritisk mot vissa element i Kult, fr a vad han uppfattade som spelets anti-kristna anslag.

Intressant! Det kallas också "när den ena handen inte vet vad den andra gör".

Jag är inte alls främmande för att min snabba sammanställning kan behövas förändras eller förbättras för att ge korrekt förståelse av hela situationen!

 

[Theo]

Så känsligt är det väl inte 35 år senare.

Men visst. Då det begav sig minns jag att jag också reagerade på motstridiga signaler i texter från Äventyrsspel - det var ju i en tid och en ålder då man fortfarande var benägen att betrakta allt de publicerade som helig skrift. Med lite backspegelperspektiv är det lätt att se att det ofta rör sig om olika synsätt (från olika personer) i konflikt.

 

[Mekanurg]

Det här är ett exempel på att det blir missvisande när man ignorerar vem som skrivit vad. Sammanställningen tycks utgå från att betrakta allt som publiceras i Sinkadus som om en och samma person stod bakom det. Etik-artikeln i Sinkadus nr 18 skrevs t ex av Åke Eldberg, som också var mycket kritisk mot vissa element i Kult, fr a vad han uppfattade som spelets anti-kristna anslag.

Jepp. Det fanns ingen strikt redaktionell linje, utan vi skribenter hade stor frihet. Jag behövde, så vitt jag minns, aldrig tumma på mitt samvete i mina texter. Ett viktigt syfte med Sinkadus var att kommunicera med våra kunder och få grepp om vad som gick hem runt om i landet. Marknadsekonomi handlar ju om att producera sådant som kunderna är villiga att lägga pengarna på.

 

[Bifur]

Vad tänker ni?

Jag vet inte. När något ges så lite utrymme, och det mesta är insändare (varav de flesta rimligen är positivt inställda till vad Äventyrsspel gör) har jag svårt att se det som att beskriva det som genomgående negativt (även om det kanske är rätt i sak).

Det vill säga: för mig som läsare då gav Sinkadus ingen bild alls av DnD.

 

[DanielSchenström]

Utan att ha läst analysen så var det också känslan jag fick. AD&D var kass, att spela rollspel med grader var kass. Den attityden var länge rådande inte bara i Sinkadus utan det jag kunde observera av rollspelssverige ett bra tag efter Sinkadus nedläggning. Rollspel i Sverige ska vara realistiska. Det speglades även på detta forum och kritiken Riotminds fick för sitt första DoD.

Dock ska det sägas att attityden i Sinkadus inte bara är skribenternas och Äventyrsspels, utan även består av insändarbrev och debatter i tidningen. Jag vet inte om analysen tar med det, men på spelklubbssidan där man kan söka nya spelare listades ofta vad man spelade och det skulle vara en fingervisning av hur populära spelen egentligen var.

 

[Skarpskytten]

Utan att ha läst analysen så var det också känslan jag fick. AD&D var kass, att spela rollspel med grader var kass. Den attityden var länge rådande inte bara i Sinkadus utan det jag kunde observera av rollspelssverige ett bra tag efter Sinkadus nedläggning. Rollspel i Sverige ska vara realistiska. Det speglades även på detta forum och kritiken Riotminds fick för sitt första DoD.

Jag har också noterat det här level-hatet och undrar varifrån det kommer. Kanske är det så att Äventyrsspels roll här inte är så mycket att de spred hat mot DnD utan just att stod för ”realism” och jordnära världar. Deras roll skulle i så fall vara mer indirekt i den svenska DnD-avskyns uppkomst.

 

[Magnus Seter]

Det vill säga: för mig som läsare då gav Sinkadus ingen bild alls av DnD.

Så känner jag också. Jag läste White Dwarf och Dragon för info om (A)D&D. Tog väl Sinkadus som partsinlaga, så jag brydde mig inte nämnvärt om vad de sa om spel från andra förlag.

 

[Mekanurg]

Jag har också noterat det här level-hatet och undrar varifrån det kommer. Kanske är det så att Äventyrsspels roll här inte är så mycket att de spred hat mot DnD utan just att stod för ”realism” och jordnära världar. Deras roll skulle i så fall vara mer indirekt i den svenska DnD-avskyns uppkomst.

Sinkadus handlade om våra spel; det var därför tidningen fanns. Vi ville supporta våra produkter gentemot kunderna. Konkurrenternas produkter ignorerade vi för det mesta och "sprida hat" fanns inte på kartan. Vi drev ett kommersiellt företag med syfte att få många nöjda kunder som ville köpa fler av våra grejer. Uppenbarligen gillade svenska 80-talsgamers våra "jordnära" världar.

 

[Leon]

Jag antar att det gör mig till en BRP-grognard, men jag håller fortfarande med om huvuddragen i 80-talskritiken mot D&D - alignmentsystem, klasser, levels. Det roligaste jag har haft var med Conan d20, men det var nog trots systemet och tack vare settingen.

Jag förstår att folk har grymma spelupplevlser och väldigt välgenomtänkta argument för D&D, och att OSR-vågen har släppt lös en massa kreativ energi (och mycket av det lilla jag har sett verkar riktigt coolt). Men jag har nog aldrig riktigt köpt själva grundpremissen i spelet.

 

[Mekanurg]

Jag antar att det gör mig till en BRP-grognard, men jag håller fortfarande med om huvuddragen i 80-talskritiken mot D&D - alignmentsystem, klasser, levels. Det roligaste jag har haft var med Conan d20, men det var nog trots systemet och tack vare settingen.

Jag förstår att folk har grymma spelupplevlser och väldigt välgenomtänkta argument för D&D, och att OSR-vågen har släppt lös en massa kreativ energi (och mycket av det lilla jag har sett verkar riktigt coolt). Men jag har nog aldrig riktigt köpt själva grundpremissen i spelet.

Jag ogillade classes, levels och alignments redan 1977 -- för mig tre artificiella spelmekaniska bojor. En befrielse som spelledare att gå över till de färdighetsbaserade systemen BRP och Traveller 2D6 under 1978. Så jag har varit en färdighets-grognard i över 40 år.

 

[Mekanurg]

Det vill säga: för mig som läsare då gav Sinkadus ingen bild alls av DnD.

Vi var inte intresserade av att förmedla någon bild av D&D, utan vi satsade helt och fullt på att supporta våra egna spel.

 

[Theo]

Det lustiga är ju att Äventyrsspel vid samma tid också publicerade SRR/MERP, som ju var en slimmad version av Rolemaster som i sin tur var en AD&D-variant. Det hade också klasser och levels även om det inte var lika strikt som i AD&D.

Men jag tror också man får väga in olika grupperingars intressen. 1991-versionen av DoD med sina yrkesförmågor osv gick ju distinkt mer i D&Ds riktning men vid det laget hade "maktskiftet" på Äventyrsspel redan inträffat.

 

[Skarpskytten]

Sinkadus handlade om våra spel; det var därför tidningen fanns. Vi ville supporta våra produkter gentemot kunderna. Konkurrenternas produkter ignorerade vi för det mesta och "sprida hat" fanns inte på kartan. Vi drev ett kommersiellt företag med syfte att få många nöjda kunder som ville köpa fler av våra grejer. Uppenbarligen gillade svenska 80-talsgamers våra "jordnära" världar.

Nej, jag tror inte alls att ni spred hat och jag är (som den kulturmarxist jag är) fullt på det klara med att ni var ett vinstdrivande företag med allt vad det innebär, men jag undrar om det var så att ni var nedlåtande mot DnD. Ska läsa de där delarna av Sinkadus och bilda mig en uppfattning själv.

Jag är ju själv en av dem som gillar era jordnära världar/spel. Det har tagit mig 35 år att komma över den bild av vad fantasy ska vara som jag fick av Äventyrsspel (och Tolkien); så i mitt fall var ni otroligt framgångsrika. Jag är nog inte helt avgiftad än idag!

Och jag är alltså inte intresserad av att ta reda på "vems fel det var". Jag har sett ett fenomen, förakt mot levelar i synnerhet och DnD i allmämhet, bland äldre svenska rollspelare - och jag själv har också varit en del av det där - och jag vill förstå varför det blev så. Min arbetsypotes är att Äventyrsspel var en viktig om inte nödvändigtvis den enda komponenten där. Vilket återstår att bevisa.

 

[Leon]

Och jag är alltså inte intresserad av att ta reda på "vems fel det var". Jag har sett ett fenomen, förakt mot levelar i synnerhet och DnD i allmämhet, bland äldre svenska rollspelare - och jag själv har också varit en del av det där - och jag vill förstå varför det blev så.

Förrakt?

 

[Mekanurg]

Det lustiga är ju att Äventyrsspel vid samma tid också publicerade SRR/MERP, som ju var en slimmad version av Rolemaster som i sin tur var en AD&D-variant. Det hade också klasser och levels även om det inte var lika strikt som i AD&D.

Men jag tror också man får väga in olika grupperingars intressen. 1991-versionen av DoD med sina yrkesförmågor osv gick ju distinkt mer i D&Ds riktning men vid det laget hade "maktskiftet" på Äventyrsspel redan inträffat.

SRR var ett rent kommersiellt beslut. Vi ville publicera Midgårdsmoduler eftersom Tolkien var det skarpast lysande fantasynamnet i mitten av 1980-talet och då fick vi MERP-rollspelet "på köpet".

DoD91 var en skapelse av Henrik Strandberg. Han och jag hade olika designfilosofier -- nothing more, nothing less.

 

[Bifur]

Jag är ju själv en av dem som gillar era jordnära världar/spel. Det har tagit mig 35 år att komma över den bild av vad fantasy ska vara som jag fick av Äventyrsspel (och Tolkien); så i mitt fall var ni otroligt framgångsrika.

Det blir kanske någon slags kulturanalys men i den frågan vågar jag påstå att den gren av fantasy som Äventyrsspel stod för låg mycket mer i linje med den fantasylitteratur som var populär i Sverige på den tiden, som i sin tur slår an bättre mot svensk berättartradition i stort än vad DnDs mer "high" och "gonzo" stil står för. Det tror jag är mycket mer betydelsefullt än eventuella åsikter om spelsystem.

 

[Theo]

SRR var ett rent kommersiellt beslut. Vi ville publicera Midgårdsmoduler eftersom Tolkien var det skarpast lysande fantasynamnet i mitten av 1980-talet och då fick vi MERP-rollspelet "på köpet".

Jag vet. Jag observerar bara att det finns en lustig paradox mellan ett utbrett snobberi gentemot levelsystem (till minst lika hög grad bland andra än skribenter i Sinkadus) och att SRR inte verkade drabbas av det.

DoD91 var en skapelse av Henrik Strandberg. Han och jag hade olika designfilosofier -- nothing more, nothing less.

Visst. Men det måste väl också vara en fråga om vad som låg eller uppfattades ligga i tiden? Samuraj ett par år tidigare var väl också Strandbergs verk och det går ju inte direkt i den riktningen.

 

[Leon]

Gällande MERP så är det ju också färdighetssbaserat, och även om det har levels och classes så är det inte alls lika framträdande som i D&D/D20, Dessutom ger det allvarliga skade-systemet en gritty och jordnära känsla.

Sedan får jag väl erkänna att det kanske inte är ett system jag plockat upp själv, men har haft mycket kul över åren med en skicklig SL som faciliterar reglerna.

 

[Svarte Faraonen]

Det blir kanske någon slags kulturanalys men i den frågan vågar jag påstå att den gren av fantasy som Äventyrsspel stod för låg mycket mer i linje med den fantasylitteratur som var populär i Sverige på den tiden, som i sin tur slår an bättre mot svensk berättartradition i stort än vad DnDs mer "high" och "gonzo" stil står för. Det tror jag är mycket mer betydelsefullt än eventuella åsikter om spelsystem.

Till viss del skulle jag säga att den spänningen finns kvar. Jag tänker på den senaste recensionstråden om Den kanderade magikerns krypta till Svärdets sång. Äventyren där företräder en helt annan tradition än den svenska fantasytradition med rötterna i Äventyrsspel som Svärdets sång i vanliga fall står för, och upplevs därför passa illa ihop med spelvärlden.

 

[Theo]

Med risk för att glida lite OT så är det ju så att senare upplagor av D&D från 3.0 och framåt plockade upp en hel del från Rolemaster. Det integrerade färdighetssystemet i kombination med klasser och levels i D&D3 är ju i princip Rolemasters modell fast lite mindre krånglig (eller krånglig på andra områden). Så D&D och MERP liknar varandra mer nu än de gjorde då.

 

[Skarpskytten]

Förrakt?

Motvilja, animositet, nedlåtenhet. Jo, jag har mött en del sådant genom åren. Inte minst i samband med att DoD6 kom. Och DnD har sina haters här på forumet.

Var det ett svar på din fråga?

 

[Mekanurg]

Visst. Men det måste väl också vara en fråga om vad som låg eller uppfattades ligga i tiden? Samuraj ett par år tidigare var väl också Strandbergs verk och det går ju inte direkt i den riktningen.

Samuraj var Henriks förstlingsverk, hans gesällprov, skrivet under min handledning. När det blev dags för DoD91 var Henrik Ä-spels hantverksmästare och kunde ta ut svängarna som han ville. Och Henrik gillade Rolemaster, det minns jag.

 

[Mekanurg]

Det blir kanske någon slags kulturanalys men i den frågan vågar jag påstå att den gren av fantasy som Äventyrsspel stod för låg mycket mer i linje med den fantasylitteratur som var populär i Sverige på den tiden, som i sin tur slår an bättre mot svensk berättartradition i stort än vad DnDs mer "high" och "gonzo" stil står för. Det tror jag är mycket mer betydelsefullt än eventuella åsikter om spelsystem.

Du har en poäng där. D&D hör ihop med några typer av fantasy som var nästan okända i Sverige på 1980-talet, som romaner av Jack Vance, noveller av Lord Dunsany och berättelser av Robert E Howard.

Dåtida svenskar läste istället JRR Tolkien, Astrid Lindgren, Eric Leijonhufvud, Frans G Bengtsson, Joy Chant, gamla vikingasagor och Howard Pyles tolkningar av Robin Hood och kung Arthur. Sett i backspegeln 30+ år efteråt skulle jag säga att Äventyrsspels dåtida fantasyprodukter mest ligger inom samma berättartradition som Hobbiten, Mio min Mio, Röde Orm, Njals saga och Robin Hood.

 

[Leon]

Motvilja, animositet, nedlåtenhet. Jo, jag har mött en del sådant genom åren. Inte minst i samband med att DoD6 kom. Och DnD har sina haters här på forumet.

Ja, det är ju sjukt om du har upplevt det. Förstår inte hur folk kan ha så starka åsikter.

 

[Mekanurg]

Ja, det är ju sjukt om du har upplevt det. Förstår inte hur folk kan ha så starka åsikter.

Jo, jag minns hur det var på Ä-spelstiden. Jag kunde stå vid vårt försäljningsbord på något konvent ute i landet och svenska gamers i övre tonåren eller lägre tjugoåren kom fram till mig och kallade mig "tjuv" rätt upp i ansiktet eftersom "du har stulit den här idén härifrån och den där idén därifrån".

Jag fick lugnt och pedagogiskt förklara (till exempel):
a) att vi betalade royalty till Chaosium för Drakar och Demoner och att vi var stolta över vårt samarbete med Greg Stafford
b) att JRR Tolkien arbetade inom samma uråldriga europeiska sagotradition som Drakar och Demoner och att den illustre professorn därför varken "uppfann" eller "ägde" (exempelvis) orcher, jättespindlar, alver eller magiska lanternor
c) och så vidare.

 

[Mogger]

Ja, det är ju sjukt om du har upplevt det. Förstår inte hur folk kan ha så starka åsikter.

Jag kan säga att vårt spelgäng nog alltid har haft en viss misstänksamhet gentemot D&D, och den fanns absolut representerad på detta forum innan OSR-vågen. Jag har nästan aldrig spelat D&D (utom under en period där vi verkligen spelade så som OSR ibland spelas idag, med elaka fällor, hög dödlighet och grottor) så det bottnar inte i att jag har läst flera D&D-versioner utan jag vågar nog påstå att den åsikten har smittat av sig från andra källor, och rimligtvis är Sinkadus en av dessa.

Sedan är det naturligtvis inte hat det handlar om utan snarare "Oasis är fan bättre än Blur!" och liknande

 

[Bifur]

Till viss del skulle jag säga att den spänningen finns kvar. Jag tänker på den senaste recensionstråden om Den kanderade magikerns krypta till Svärdets sång. Äventyren där företräder en helt annan tradition än den svenska fantasytradition med rötterna i Äventyrsspel som Svärdets sång i vanliga fall står för, och upplevs därför passa illa ihop med spelvärlden.

Den finns absolut kvar . Jag skäms inte för mina preferenser för mer "jordnära" fantasy som grundades på den tiden och genom den litteratur (inte minst exempelvis Astrid Lindgren) och de spel som var inne då.

 

[DanielSchenström]

Finns vanligen inte någon anledning att skämmas för sina preferenser, men ibland kanske man kan skämmas om man är sådan att man sprider osanningar om spel man inte spelat, konstant vill hacka på de med annorlunda preferenser än en själv. Oftast så kommer det senare i perioder då man är mindre erfaren, men tror man vet allt, som tonåren och tidigare, kanske också kopplat till en slags behov att övertala sig själv varför man spelar ett visst spel/system. En del släpper aldrig behovet hos.

För mig är det flödet i AD&D 2nd ed som jag gillar, det har precis det fokus jag vill på strider, det har färdigheter, det har de yrkesroller jag vill ha osv. Om jag vill spela jordnära eller superhjältefantasy föredrar jag systemet, och ändrar på det som inte passar. (Jag har dock inget mot BRP eller de flesta andra system jag testat eller läst och byter inte ut system till en värld för att jag föredrar ett över ett annat.)

Vill jag köra jordnära i AD&D kan jag helt enkelt ta bort att man får livspoäng vid varje grad. Allt annat är anpassning till världen snarare än känsla. Och som i många spel kan man antingen ändra själv eller ta någon officiell alternativ regel.

Sinkadus kan ju jämföras med TSR:s Dragon Magazine där man också hade en bit officiell linje, blandat med insändare och frilansares åsikter. Skillnaden är väl att Dragon alltid hade med recensioner av andra företags produkter i olika spelgenrer.

Trots att Sinkadus inte ständigt prisade AD&D så är det ändå min favorit av de svenska rollspelstidningarna även om de inte hade material till spel jag spelledde. Den kändes mysig, fram till postereran då.

 

[Theo]

Samuraj var Henriks förstlingsverk, hans gesällprov, skrivet under min handledning. När det blev dags för DoD91 var Henrik Ä-spels hantverksmästare och kunde ta ut svängarna som han ville. Och Henrik gillade Rolemaster, det minns jag.

Det var väl egentligen precis det här jag menade med "maktskiftet", men jag inser att mitt lite raljanta ordval om det och "grupperingars intresse" går att tolka mer konspiratoriskt än jag avsåg. Jag menade just det: när ni gjorde t ex Samuraj hade du den positionen, och några år senare var du ute i bilden och det var andra som satte den kreativa agendan.

 

[Mekanurg]

Det var väl egentligen precis det här jag menade med "maktskiftet", men jag inser att mitt lite raljanta ordval om det och "grupperingars intresse" går att tolka mer konspiratoriskt än jag avsåg. Jag menade just det: när ni gjorde t ex Samuraj hade du den positionen, och några år senare var du ute i bilden och det var andra som satte den kreativa agendan.

Jo, så var det. Nisse tog över det kreativa ledarskapet efter mig med rollen produktionsansvarig och jag lämnade Åsögatan för gott. Tre stora förändringar för mig i mars-april 1989: nytt yrke, ny flickvän, nya ambitioner.

 

[Franz]

Jo, så var det. Nisse tog över det kreativa ledarskapet efter mig med rollen produktionsansvarig och jag lämnade Åsögatan för gott. Tre stora förändringar för mig i mars-april 1989: nytt yrke, ny flickvän, nya ambitioner.

Kändes det jobbigt att se Äventyrsspels produkter gå mot ett annat håll än vad kanske du hade hoppats på efter att du lämnat? Du hade ju en hel del balla idéer som tyvärr aldrig blev av, exempelvis Mutant Ad Astra.

 

[Mekanurg]

Kändes det jobbigt att se Äventyrsspels produkter gå mot ett annat håll än vad kanske du hade hoppats på efter att du lämnat? Du hade ju en hel del balla idéer som tyvärr aldrig blev av, exempelvis Mutant Ad Astra.

Nej, det kändes inget speciellt. Jag gick över till en civil tjänst i försvaret och fick händerna fulla med den verkliga verkligheten (året var ju det turbulenta 1989), istället för de fiktiva verkligheterna hos Ä-spel. Det fanns ingen tid att hålla koll på vad en fd arbetsgivare ägnade sig åt.

 

[Khan]

Den finns absolut kvar . Jag skäms inte för mina preferenser för mer "jordnära" fantasy som grundades på den tiden och genom den litteratur (inte minst exempelvis Astrid Lindgren) och de spel som var inne då.

Inget ont om Erik Granström och alla andra, men Sveriges tre bästa fantasyböcker har skrivits av Astrid Lindgren. Punkt.

 

[Magnus Seter]

Inget ont om Erik Granström och alla andra, men Sveriges tre bästa fantasyböcker har skrivits av Astrid Lindgren. Punkt.

Jag sitter här och undrar när Ligan ska överraska oss alla med Mio, min Mio som rollspel. Eller Bröderna Lejonhjärta.

OBS! Jag vet inget om detta, och har inte hört nått som tyder på det! Men, det skulle kännas som en klockren Ligan-grej.

 

[Franz]

Jag sitter här och undrar när Ligan ska överraska oss alla med Mio, min Mio som rollspel. Eller Bröderna Lejonhjärta.

OBS! Jag vet inget om detta, och har inte hört nått som tyder på det! Men, det skulle kännas som en klockren Ligan-grej.

Varför inte ett "Astrid Lindgren universe" där Mio, bröderna Lejonhjärta, Ronja, Pippi, Emil och alla andra samexisterar?

 

[Mogger]

Jag sitter här och undrar när Ligan ska överraska oss alla med Mio, min Mio som rollspel. Eller Bröderna Lejonhjärta.

OBS! Jag vet inget om detta, och har inte hört nått som tyder på det! Men, det skulle kännas som en klockren Ligan-grej.

EXTRA EXTRA! FRIA LIGAN HAR KÖPT RÄTTIGHETERNA TILL ASTRID LINDGRENS SAMTLIGA VERK.

Enligt djupt insatta källor kommer Astrid Lindgrens Värld döpas om till Astrid Lindgrens Mutant Värld och omfatta en hel del postapokalyptiska lajv.

 

[Bifur]

Jag sitter här och undrar när Ligan ska överraska oss alla med Mio, min Mio som rollspel. Eller Bröderna Lejonhjärta.

Faktum är att jag tror ett renodlat sagorollspel (alltså sagor som Astrid Lindgrens då, inte som i gamla folksagor a la Grimm) har en nisch att fylla, särskilt i Sverige. Kan inte påminna mig att jag hört talas ett sådant.

 

[luddwig]

Intressant tråd, och kul med ett för forumet lite udda ämne. Känner igen level-föraktet. Själv tycker jag inte att levels är något att bråka om trots att jag växte upp med Äventyrsspels BRP-baserade produkter. Levels har, som så mycket annat, både för- och nackdelar.

 

[Franz]

Faktum är att jag tror ett renodlat sagorollspel (alltså sagor som Astrid Lindgrens då, inte som i gamla folksagor a la Grimm) har en nisch att fylla, särskilt i Sverige. Kan inte påminna mig att jag hört talas ett sådant.

Absolut. Det var det som många hoppades på att DoDT skulle vara vill jag minnas. Minns för länge sen på deras forum ganska livliga debatter om saga v.s. lera och att RM lurat sina köpare genom att först utlova saga och sen producera lera.

 

[Minimoni]

Absolut. Det var det som många hoppades på att DoDT skulle vara vill jag minnas. Minns för länge sen på deras forum ganska livliga debatter om saga v.s. lera och att RM lurat sina köpare genom att först utlova saga och sen producera lera.

Måste dock säga att jag personligen blev positivt överraskad av just blandningen av saga och lera i Trudvang som spelvärld, reglerna oavsett version är inget för mig. Har dock varit SL för Trudvang fast med EON 3-regler och leran har varit i alldeles perfekt mängd. Det är inte direkt så att det kryllar av folkvandrings inspirerad fantasy och Trudvang som värd fyller den funktionen bra

 

[zo0ok]

Själv tycker jag inte att levels är något att bråka om

Håller med. Allt är bara en fråga om detaljnivå.

Man kan göra ett rollspel där det enda man gör är att slå 1T6. SL bestämmer i varje situation vad som behövs för att lyckas. Det är allt som behövs. Det är inte mycket regler - men det möjliggör rollspelande och karaktärsutveckling.

Om man sedan vill implementera någon slags karaktärsutveckling i reglerna så kan man låta en mer erfaren karaktär få +1 på alla slag. Eller slå 1T8 istället. Och vips har vi ett level-baserat rollspel.

Sedan kan man ha olika levlar för olika saker: STY, FYS, SMI, PSY, KAR. TIPKO, KP, ABS. Hjältepoäng.
Till slut kan man skilja på stor och liten sköld, handyxa och stridsyxa, lyssna och upptäcka fara.

Men bara för att det blir mer detaljerat så blir det inte mer realistiskt!
Tvärtom - det första systemet med bara 1T6 är 100% realistiskt. Det enda som behövs är att SL sätter oddsen ok.
Men om man börjar skilja på vapenskicklighet med olika vapen, varför inte skilja på strid mot olika motståndare, strid i olika terräng, strid ensam eller i grupp, osv?

Jag har svårt att tro att någon utbildad soldat eller riddare på medeltiden fick stridstärning i endast ett eller några få vapen. Jag förutsätter att de fick en mångsidig träning (även om det säkert fanns undantag).

Och om man sedan har en färdighet, vad det nu är, ska man ha 10, 20, 100 eller 1000 steg? Det är ju bara "levels" ändå.

Jag störs betydligt mer av att en karaktär INTE KAN utvecklas så som spelaren vill (nej, din stråtrövare kan inte använda ett svärd), än att en barbar plötsligt kan använda en lans till häst, om spelaren vill att karaktären ska utvecklas så.

Och jag tycker inte att bokföring ligger i någons intresse, om man vill fokusera på rollspel, karaktärsutveckling och intressanta berättelser.