Hur viktigt är det för dig att förbättra karaktären?

Växlar fram och tillbaka, men i spel med förbättringar vill jag gärna att de skall vara kännbara, inte en liten +1 här och där. En av de stora nackdelarna med Eon för min del - men som tur är börjar man tillräknade kompetent för att egentligen skippa förbättring alls.

Men… måste ändå säga… pinsamt nog är det ändå kul med XP! Jag gillar att få XP även i spel där jag inte spenderar dem!

Håller även med @Rangertheman om att zero-to-hero inte är min kopp te. Om vi skall köra något sådan föredrar jag att vi tar zero-delen som en prolog och sedan tidshoppar till den kompetenta biten.
 
Svarte Faraonen said:
Även en berättelse som rör sig på det helt vardagliga planet kan ju ha förbättringar – en timid rollperson slutar låta sig hunsas, en annan kommer över sin olyckliga förälskelse, en tredje får större förståelse för vad hen egentligen vill i livet. Kanske inte numeriska förbättringar, men likafullt.
Click to expand...
Det här är den typ av förbättringar jag kan uppskatta, även om jag själv skulle tala om det som förändringar. En person har gått från ett tillstånd till ett nytt. Vilket gjort att gamla utmaningar kan fasats ut, men nu har nya dykt upp. Och så fortsätter det. Precis som livet i stort.
 
Beror på spel/kampanj - som så många redan varit inne på.

Men, personligen har jag en förkärlek till historier/berättelser/böcker/filmer/kampanjer där personer växer och utvecklas från en larv till fjäril med trasiga vingar. Det är något i den berättelsen som tilltalar mig. Och därför föredrar jag att spela långa kampanjer där man får utvecklas från Zero till Hero - men gärna en Hero som fått många skavanker på vägen. Helst inte bara en förbättring alltså, utan också en förändring - hela resan från en färsk överentusiastisk rekryt till en ärrad veteran som försöker dämpa sina mardrömmar med droger och sprit.
 
Jag skulle vara helt nöjd att spela ett spel utan något sätt att förbättra karaktären alls, under förutsättning att karaktären är någorlunda kompetent från början.
 
Jag gillar synliga förbättringar av siffror på mina rollpersoner. Det behöver inte vara mycket men det ger en liten kick. Därför föredrar jag också spel där man kan öka lite varje gång över dem som ökar mycket fast mer sällan. Och jag föredrar också spel där det finns gott om utrymme för förbättringarna: Många färdigheter, förmågor och större spann.
 
Som många redan svarat: beror helt på vad man spelar. Spelar vi t.ex. en west marches-kampanj är det ju kul när ens rollperson blir starkare så att vi kan återvända till den där grottan som nästan tog kol på oss för fyra levlar sedan.
 
Instämmer i det-beror-på-kören. Det passar vissa typer av spel och kan vara roligt. I andra spel kan det bara kännas märkligt och malplacerat.
Jag har mer och mer börjat uppskatta OSR-grejen att det främst är balla prylar som gör dig bättre.
 
Det beror på (spel). Men mest är jag nog intresserad av hur min RP utvecklar sin personlighet och värderingar.

Men det är en roligt bonus att bli bättre eller anförskaffa mer resurser i spelet.
 
Jag gillar att karaktären utvecklas. Om det inte går via poäng, så riktar jag in karaktären ännu mer på att utveckla det sociala, kontakter och projekt. I kampanjer så föredrar jag poäng, utöver det sociala spelet, så att karaktären faktiskt blir mer kompetent av att träna och studera.

Med det sagt så har jag spelat en lång kampanj där år förflöt utan att karaktären fick mer poäng. Iofs så tränade och studerade karaktären ändå, för det var vem han var, sen fick han inbilla sig att han blev bättre på det så att han kände att det var värt det.

Med andra ord, det beror på vad man spelar, men jag lutar starkt åt färdigheter som kan utvecklas.
 
Tycker det är ganska viktigt, eftersom att man ofta vill känna att nåt händer med ens rollperson, att den utvecklas, och XP är ett rätt enkelt sätt att möta det behovet.

Man kan såklart ha förändring utan förbättring, men eftersom man hunnit identifiera sig med sin rollperson så vill man såklart att saker ska gå bra för hen, och då är förbättring tillfredsställande.
 
Jag tycker inte det är särskilt viktigt att rollpersonen blir bättre på papperet. Jag brukar alltid skapa rollpersoner jag vill spela och då behöver de inte ändras.

Även om spelet inte följer den riktiga världens logik tycker jag det skaver att man så snabbt (kanske bara någon dag) blir så mycket bättre, det gäller främst zero-to-hero spelen.
 
God45 said:
Jag bryr mig jättemycket i D&D, Mage och Shadowrun. Jag bryr mig väldigt lite i Cthulhu eller Marvel FASERIP.
Click to expand...
Instämmer. Fast byt ut DnD mot Eon då. :)

Men jag är nog mer intresserad av korta one shots idag, snarare än långa kampanjer. Sådär i allmänhet. Och då blir det ju lite mer överflödigt med ERF och förbättringar genom mekaniska grejer.

I de längre one shots jag spelar är jag mycket mer intresserad av förändring än av förbättring. Det finns gott om spel där förändringar i relationer eller utveckling av värld är mer givande än att få +1 på Heraldik för min specifika RP.

Jag tror den biten började med Mutant År Noll. Där är det skoj med ERF och att få göra sin RP bättre, men det tog inte lång tid innan reglerna för ERF tog över själva ERF:et, så att säga. Om jag får en mekanisk belöning för att spela ut vissa relationer (göra något med den jag vill skydda, sabba för den jag hatar, etc) så blir det snart roligare att faktiskt spela ut scenen än det blir att få den faktiska belöningen. Det är skoj. Efter det har blivit mer spel som bara fokuserar på relationerna och handlingen snarare än siffrorna.
 
Troberg said:
Så, vad tycker ni. Är det viktigt?
Click to expand...
Nej.

Det är mer viktigt (och kul) med nya föremål, nya kontakter etc som innebär att rollpersonerna kan göra nya saker, lösa problem på nya sätt eller hamna i nya sammanhang.

Om man har med förbättring så ska det vara genomtänkt och inte inslängt bara för att alla andra spel gör det. Man ska ha gjort så att det är lika kul när man är ny som en erfaren rollperson. Det ska gå att blanda nya och erfarna rollpersoner (utan att det är tråkigt för någon).

Det ska innebära något meningsfullt för spelet att man blir mer erfaren: alltså varför har man med det?

  • Är det för att man ska känna efter ett tag att man är annorlunda?
  • Ska man känna att man är en veteran nu när man återvänder till sin hemby?
  • Ska man kunna använda nya strategier när man blir mer erfaren?
  • Ska man känna att tiden går och man blir äldre?
  • Ska man känna att den här rollpersonen har varit med längre än den där?
  • Ska man rampa upp spelarens svårighet genom att ge mer komplexa mekaniker allt eftersom man spelar?
  • Är det för att styra hur spelaren spelar sin rollperson?
  • Ska man spela en berättelse om undergång, där erfarenheten egentligen räknar ner mot undergången samtidigt som inflytandet ökar?
  • Räknar man ner en rollpersons story arc?
 
Jag tycker nog inte egentligen att det är viktigt. Däremot är det vanligt i rollspel och vanans makt är stark. Det kan också vara roligt att få erfarenhetspoäng, förbättra färdigheter och få nya förmågor. Samtidigt kan rollpersonernas förbättringar vara en källa till frustration. Jag syftar då på sådant som att rollpersonerna:
  • Utvecklas så att vissa blir mycket bättre än andra.
  • Har för få utvecklingsmöjligheter så att alla rollpersoner riskerar att bli likadana rent speltekniskt.
  • Har för många utvecklingsmöjligheter så att spelarna drunknar i valmöjligheter.
  • Blir oöverskådliga med en biljard olika specialförmågor.
  • Blir så kraftfulla att spelledaren får svårt att skapa rimliga utmaningar, eller så att spelets regler helt enkelt inte längre håller ihop.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top