Hur man gör rollspel fel

Folk som offrat en stor summa pengar, en kroppsdel etc. för att få någonting brukar vara extremt lojala mot vad de köpte.

Så kan det nog vara, men det borde vara tvärtom. Alltså att man kräver mer när man har betalat mycket. Jag tycker att man kan ställa ungefär samma krav som på ett hotellrum. Har jag lagt upp fem papp vill jag ha något som motsvarar det värdet. Är rummet ostädat och frukosten dålig så har jag köpt en tjänst som inte är prisvärd.
 
Last edited:
Jag ska vinkla frågan lite och istället fråga mig: Vad tycker mina spelare är fel i de världar och regler jag skapar?

När det kommer till världar och settings så har jag varit förskonad från att behöva bemöta spelarnas ogillande. Regler å andra sidan har spelare ofta åsikter om. Spelare har ansett att jag både skapar för mycket regler, och för få. Att jag har regeltunga system är vanligare kritik, för det tar tid att sätta sig in i dem och vissa saker kan ses som onödiga.

Det har alltid löst sig. Vi diskuterar igenom det, ändrar på vissa regler och tar bort andra, om det ser vettig ut. Dopet blir inte förrän man spelar och ser hur man ska justera och balansera. Det gör inget att ha regler man inte använder, för då har man upptäckt att de mer är i vägen.

För de två spel jag spelleder nu så har det ena spelet ansetts för regeltungt, och spelarna har en poäng där. Å andra sidan så har de kommit att uppskatta regler de trodde var meningslösa. I det andra spelet så har jag tillfört regler för att spelarna vill att något ska täckas med regler.

Jag har även fått höra att det är besvärligt att kolla upp regler och fakta om världen, men det har jag rått bot på genom att kopiera över de viktigaste dokumenten till pdf:er med index, så spelarna slipper leta i mappar i google docs i jakt på dokumenten.
 
Du menar att jag har missat tåget bara för att du kan hitta några få exempel på det jag just nämnde? Det köper jag inte.
Ja, det menar jag, och nej, jag hoppas inte att du köper det. Att jag utttycker en åsikt ska intr misstas för att jag vill likrikta all utgivning enligt mina preferenser. Allt går alltid att göra igen, om man gör det bra. Och det blir alltid en subjektiv bedömning.

Jag älskar f.ö gubbrock, vad det nu har med saken att göra.
 
Ja, det menar jag, och nej, jag hoppas inte att du köper det. Att jag utttycker en åsikt ska intr misstas för att jag vill likrikta all utgivning enligt mina preferenser. Allt går alltid att göra igen, om man gör det bra. Och det blir alltid en subjektiv bedömning.

Jag älskar f.ö gubbrock, vad det nu har med saken att göra.

Jag uppfattar bara ditt tvärsäkra påstående som väldigt märkligt - alltså att tåget skulle ha gått för rollspel som har formen av coffee table-böcker, seriealbum och LP-konvolut. Är det alltså för att Mörk Borg och Stålenhag-rollspelen redan finns? Det var över huvud taget inte de exemplen jag tänkte på. Jag har helt andra inspirationskällor.

Naturligtvis går det att experimentera med de format jag just nämnde på helt andra sätt. Konstboken modell coffe table-bok, ett premiumformat som ligger i tiden, är knappast död. Jag tror snarare att olika hybridformat - exempelvis konstbok + fackbok - kan vara ett sätt att slå vakt om den tryckta pappersboken som materiell artefakt. Mitt exempel - Lotta Kühlhorns formgivning av Bea Usmas böcker om André-expeditionen - är inte irrelevant. Dessa böcker finns nu tillgängliga i bokhandlar över hela landet. De kostar ca 500 kr och verkar ändå sälja bra. I andra länder finns mängder av liknande exempel. Varför skulle det inte gå att göra rollspel på ett liknande sätt? Tåget för hel- och halvlyxiga konstböcker i olika former har knappast gått.

En del av Mörk Borg-grejerna ser åtminstone ut att vara inspirerade av skivomslag i dödsmetall- och kanske punkstil. Men LP-skivor kan, som alla fattar, också se ut på helt andra sätt. Välj helt andra genrer och stilar, så blir greppet ett annat. Det enda som är någorlunda givet är det fyrkantiga storformatet. Naturligtvis går det, som formgivare av rollspel, att låna helt andra stildrag från den ofta innovativa skivindustrin. Färgfält, ansikten, kroppar, artefakter och vad det nu kan vara går att arrangera på helt andra sätt. Inget är givet.

Mitt tredje exempel, seriealbumet, förekommer ju i flera olika rollspel. Men även detta kan göras på helt olika sätt! Att säga tåget har gått för den här typen av hybrider - rollspel + seriealbum - blir också märkligt. Är formatet dött bara för att det redan finns Hellboy- och Mouseguard-rollspel? Knappast! Min poäng med det här exemplet är snarare att serietecknare ofta är bra på grafiska lösningar. Det är ett kreativt hantverkskunnande som skulle kunna användas mycket mer i rollspel.

Och för att nu knyta detta inlägg explicit till trådens ämne - fallgropar som skapare av rollspel lätt hamnar i - så handlar det här om att inte betrakta den grafiska och materiella formen som given. Den är inte alls given! Rollspel är fortfarande en ganska ny konstform, knappt mer än ett halvsekel gammal. Att några olika grepp har prövats betyder inte att en massa tåg har gått. I själva verket har de knappt ens lämnat den första stationen.
 
Last edited:
En tavla är inget rollspel, men flera rollspel är en tavla.

Skämt åsido så menar jag främst konstprojekt av konstnärer som resulterar i ett rollspel. Men snygga och spännande rollspel, med konst är iofs inte heller fel. Ser gärna mer av dem också.

Jag tänker mig exempelvis ett rollspelsprojekt som involverar en spelskapare och någon från Konstfack. De lär ha olika publiker som skulle kunna mötas på ett helt nytt sätt. Gör man det hela på engelska och lanserar det på galleri och Kickstarter, så kan det, med god marknadsföring och lite fingertoppskänsla, bli riktigt stort. Formen för den här typen av projekt är, som sagt, på intet sätt given.
 
Last edited:
Jag uppfattar bara ditt tvärsäkra påstående som väldigt märkligt - alltså att tåget skulle ha gått för rollspel som har formen av coffee table-böcker, seriealbum och LP-konvolut. Är det alltså för att Mörk Borg och Stålenhag-rollspelen redan finns? Det var över huvud taget inte de exemplen jag tänkte på. Jag har helt andra inspirationskällor.

Naturligtvis går det att experimentera med de format jag just nämnde på helt andra sätt. Konstboken modell coffe table-bok, ett premiumformat som ligger i tiden, är knappast död. Jag tror snarare att olika hybridformat - exempelvis konstbok + fackbok - kan vara ett sätt att slå vakt om den tryckta pappersboken som materiell artefakt. Mitt exempel - Lotta Kühlhorns formgivning av Bea Usmas böcker om André-expeditionen - är inte irrelevant. Dessa böcker finns nu tillgängliga i bokhandlar över hela landet. De kostar ca 500 kr och verkar ändå sälja bra. I andra länder finns mängder av liknande exempel. Varför skulle det inte gå att göra rollspel på ett liknande sätt? Tåget för hel- och halvlyxiga konstböcker i olika former har knappast gått.

En del av Mörk Borg-grejerna ser åtminstone ut att vara inspirerade av skivomslag i dödsmetall- och kanske punkstil. Men LP-skivor kan, som alla fattar, också se ut på helt andra sätt. Välj helt andra genrer och stilar, så blir greppet ett annat. Det enda som är någorlunda givet är det fyrkantiga storformatet. Naturligtvis går det, som formgivare av rollspel, att låna helt andra stildrag från den ofta innovativa skivindustrin. Färgfält, ansikten, kroppar, artefakter och vad det nu kan vara går att arrangera på helt andra sätt. Inget är givet.

Mitt tredje exempel, seriealbumet, förekommer ju i flera olika rollspel. Men även detta kan göras på helt olika sätt! Att säga tåget har gått för den här typen av hybrider - rollspel + seriealbum - blir också märkligt. Är formatet dött bara för att det redan finns Hellboy- och Mouseguard-rollspel? Knappast! Min poäng med det här exemplet är snarare att serietecknare ofta är bra på grafiska lösningar. Det är ett kreativt hantverkskunnande som skulle kunna användas mycket mer i rollspel.

Och för att nu knyta detta inlägg explicit till trådens ämne - fallgropar som skapare av rollspel lätt hamnar i - så handlar det här om att inte betrakta den grafiska och materiella formen som given. Den är inte alls given! Rollspel är fortfarande en ganska ny konstform, knappt mer än ett halvsekel gammal. Att några olika grepp har prövats betyder inte att en massa tåg har gått. I själva verket har de knappt ens lämnat den första stationen.
Absolut. Det är bara att köra!

Min poäng var snarare att rollspelare tenderar att leva i en bubbla och snarare inspireras av andra rollspel. Och eftersom det finns minst två rollspel eller tillbehör som är faktiska LP-skivor, och högvis med rollspel som inspireras av musikestetik, kan jag inte förmå mig att tycka att det är speciellt nyskapande längre. Mörk Borg och @pappa gjorde ju något nyskapande eftersom den kombinationen av musikestetik och rollspel inte fanns innan. Dessutom var det ett otroligt gott hantverk på alla plan.

Om jag idag skulle göra ett rollspel som inspireras av någon annan musikgenre (likt UVG) så bryter jag inte ny mark. Det kan fortfarande vara snyggt, bra och coolt. Men det är inte nyskapande.

Det står jag fast vid och jag anser inte att det är en speciellt märklig hållning. Det är så vi sett på trender och kulturella yttringar under hela mänsklighetens historia.
 
Absolut. Det är bara att köra!

Min poäng var snarare att rollspelare tenderar att leva i en bubbla och snarare inspireras av andra rollspel. Och eftersom det finns minst två rollspel eller tillbehör som är faktiska LP-skivor, och högvis med rollspel som inspireras av musikestetik, kan jag inte förmå mig att tycka att det är speciellt nyskapande längre. Mörk Borg och @pappa gjorde ju något nyskapande eftersom den kombinationen av musikestetik och rollspel inte fanns innan. Dessutom var det ett otroligt gott hantverk på alla plan.

Om jag idag skulle göra ett rollspel som inspireras av någon annan musikgenre (likt UVG) så bryter jag inte ny mark. Det kan fortfarande vara snyggt, bra och coolt. Men det är inte nyskapande.

Det står jag fast vid och jag anser inte att det är en speciellt märklig hållning. Det är så vi sett på trender och kulturella yttringar under hela mänsklighetens historia.

Man kan också se det som att rollspelsbranschen är en del av en större global mediebransch där exempelvis även förlagsbranschen, tidningsbranschen, musikbranschen och konstvärlden också ingår. Om man har det som utgångspunkt - snarare än att snegla på några få spelskapare som råkar finnas i ens eget land - blir förutsättningarna helt andra. Vad som är nytt beror på vad man jämför med. Själv är jag just nu mest intresserad av japanska seriealbum (allt av Tsutomu Nihei!).

Det är alltså inte så att jag sitter och knåpar på ett nytt fantasyrollspel i dödsmetall-stil. Jag har helt andra estetiska preferenser. Inte heller tänker jag göra något utformat som ett LP-omslag. Det var bara ett exempel - därför att jag gillar skivomslag från 60-talet. Om jag ser till vad jag själv vill göra så är jag mer tilltalad av rollspel som konstbok. Det är inget tåg som har gått, konstboken är, precis som LP-skivan, ett synnerligen livskraft format.
 
En av mina käpphästar är felbalanseringen yta vs substans. Eller cool vs kvalitet. Jag har sett alltför många produkter som ser "häftiga" ut, men artwork och formgivning räcker inte.

Jag prioriterar kvalitet i hantverket istället. Det är bättre att satsa pengarna på testspel och korrläsning istället för stora fyrfärgsillos. (Men jag är lite gammaldags där; skickligt gjorda svartvita illustrationer är :t6r-6::t6r-6::t6r-6: i mina ögon. Ett favoritexempel är Basker Blå, där illustratören Lars Krantz med precision fångade settings stämning.)
 
Last edited:
Man kan också se det som att rollspelsbranschen är en del av en större global mediebransch där exempelvis även förlagsbranschen, tidningsbranschen, musikbranschen och konstvärlden också ingår. Om man har det som utgångspunkt - snarare än att snegla på några få spelskapare som råkar finnas i ens eget land - blir förutsättningarna helt andra. Vad som är nytt beror på vad man jämför med. Själv är jag just nu mest intresserad av japanska seriealbum.

Det är alltså inte så att jag sitter och knåpar på ett nytt fantasyrollspel i dödsmetall-stil. Jag har helt andra estetiska preferenser. Inte heller tänker jag göra något utformat som ett LP-omslag. Det var bara ett exempel - därför att jag gillar skivomslag från 60-talet. Om jag ser till vad jag själv vill göra så är jag mer tilltalad av rollspel som konstbok. Det är inget tåg som har gått, konstboken är, precis som LP-skivan, ett synnerligen livskraft format.
Du verkar tro att jag specifikt ger mig på en idé som du råkar ha, och som jag naturligtvis inte har någon som helst aning om, då den lever endast i ditt huvud. Utgå ifrån att jag pratar i generella termer. Inte om det specifika fall du tänker på. Som jag redan påpekat, allt går att göra bra och om nyskapande har ett egenvärde i något projekt som någon tänker på så finns det garanterat vägar att nå dit.
 
Du verkar tro att jag specifikt ger mig på en idé som du råkar ha, och som jag naturligtvis inte har någon som helst aning om, då den lever endast i ditt huvud. Utgå ifrån att jag pratar i generella termer. Inte om det specifika fall du tänker på. Som jag redan påpekat, allt går att göra bra och om nyskapande har ett egenvärde i något projekt som någon tänker på så finns det garanterat vägar att nå dit.

Tidigare i den här tråden skrev du (jag klistrar in): ”Du tror att den signallerar punk och uppror, men så köper 15-åringar den på HM... Du missade tåget och du vet inte om det.”

Så ja, det är klart att jag känner mig påhoppad. Ett oerhört besserwisser-aktigt och drygt inlägg. Du har ingen aning om vilka tåg jag har missat eller inte missat. Det var inte bara jag som reagerade. Nu lämnar jag den här diskussionen.
 
Last edited:
Tidigare i den här tråden skrev du (jag klistrar in): ”Du tror att den signallerar punk och uppror, men så köper 15-åringar den på HM... Du missade tåget och du vet inte om det.”

Så ja, det är klart att jag känner mig påhoppad. Ett oerhört besserwisser-aktigt och drygt inlägg. Du har ingen aning om vilka tåg jag har missat eller inte missat. Nu lämnar jag den här diskussionen.
Aha, det var ett litterärt grepp. "Du" avser inte du. Jag trodde det var uppenbart. Det var tråkigt att du tolkade det bokstavligt. Jag hade naturligvis ingen aning om att du hade Ramones-tisha och hur du uppfattade det eller varför du bar den. Olyckligt misstag från min sida. Ber om ursäkt.
 
Last edited:
En tavla är inget rollspel, men flera rollspel är en tavla.

Skämt åsido så menar jag främst konstprojekt av konstnärer som resulterar i ett rollspel. Men snygga och spännande rollspel, med konst är iofs inte heller fel. Ser gärna mer av dem också.

I fallet @Anthrox syftar på är en tavla ett rollspel: https://www.kaleidoskop.games/games/1d100-years/

1775302340310.jpeg

Med det sagt, bängliga format är väl inte optimalt för varken kommersiell framgång eller tymplig spelupplevelse, men det är kul som kreativt experiment.
 
För att ta ett nytt exempel: när man gör sin karaktär i senaste D&D (vad det nu heter 5,2? NeXT?) så måste du bläddra fram och tillbaka i boken till förbannelse. Bland det första du ska göra är att välja vad ras nu heter och vad man får grundegenskaps höjningar av. Ingen av dem är där man är i boken och de är inte nära varandra. Gör om gör rätt.
 
Back
Top