Ofta finns det ju också en föreställning att ett verk eller en värld har låg maginivå när det egentligen inte alls är på det viset. Ofta påstås det att Lord of the Rings är »low magic«, men det är ju hur mycket magi som helst! Den är bara lite mer subtil än typ, eldbollar och kasta-blixt-magi. Även om Dr. Strange lyser med sin frånvaro i Midgård så är det fortfarande en historia om hur fyra pysslingar, en 3000+ år gammal odödlig prins, en ängel, en ängla-alv-övermänniska-ättling, och två admittedly ganska banala men stenhårda typer, ger sig ut på ett uppdrag att förstöra en magisk osynlighetsring genom att slänga den i en magisk vulkan. Det är magiska dörrar, det är magiska mantlar, magiska kristallkulor, magiska svärd, o.s.v. Man slåss mot mini-Cthulhu, elddemoner, troll och jättespindlar, och får högvis med magiskt bling som gåvor av den odödliga drottningen man råkar springa in i i en (förmodligen) magisk skog. Och så vidare.
Fast jag tycker ändå att »low fantasy« är ett användbart begrepp om man vill prata om sånt som typ Game of Thrones, där i princip alla är människor, där folk skiter på sig, och där magi är sällsynt nog att folk i gemen inte tror att den finns. Och jag har alltid upplevt att det är nånting åt det hållet folk oftast menar när de slänger sig med begreppet – men det är anekdotiskt, förstås.