Hur använder du ordet ”räls” och ”railroading”?

Hur använder du ordet räls?

  • Total voters
    76
Genesis said:
Jag tycker fortfarande att det här är att blanda ihop två olika fakta: Vad folk tycker om rälsning och hur folk definierar ordet. Säg att jag går in på ett italienskt pizzaforum och börjar prata om pizzan Hawaii. En stark majoritet säger att det är en dödssynd, att ananas på pizza inte är något man ska hålla på med, att det är hemskt. Är det då rimligt att dra slutsatsen ”'Man bör bara kalla pizzan 'Hawaii' om man inte gillar den. Det är så ordet används, och det vore att försöka ändra på betydelsen om man försökte implementera det som en neutral term. Vi får hitta på en annan term för pizza med skinka och ananas för dem som gillar det"?

Det är lite det jag ser. Att det faktum att de flesta använder termen negativt kanske är för att de inte gillar konceptet? Om man då själv tycker att det finns poänger med tekniken och att den har sina användningsområden, så kan man naturligtvis säga ”Okej, men det här som jag gillar, det är inte rälsning, utan något annat”. Men frågan är hur mycket som är vunnet? Kanske de som ogillar tekniken inte förstår att man pratar om samma sak som de ogillar, jag vet inte.

Men det kan ju också vara så att folk bara kallar det rälsning när de ogillar det, och om precis samma teknik i annan kontext säger de ”Nä, det här är ju inte rälsning; det här är ju kul och bra!”. Jag antar att det är den upplevelse du har. Det blir felslutet om ingen riktig skotte. Men man kommer ju runt det felslutet om man definierar om ”skotte” som ”person från Skottland som inte har socker på sin gröt”.
Click to expand...
Jag förstår din invändning men jag håller inte med om grundpremissen. Jag hävdar att rälsen till stor del är en schimär. Det är en nidbild. Hawaiipizzan finns, den kan ätas, och man kan gilla den eller inte. Rälsning är en uppfattning om hur andra spelar baserat på hur man uppfattar att visst skrivet material ska tolkas. Det här krånglas ju till av att det går utmärkt att applicera tvång/force över sin spelgrupp alldeles oavsett vad har för material, om något, förberett.

Så när vi pratar om räls, vad är det vi pratar om?
  • Skrivna linjära äventyr?
  • Skrivna linjära äventyr som inte lämnar utrymme för spelgruppen att ta egna beslut?
Och när vi pratar om räslning, vad är det vi pratar om?
  • En SL som inte förmår vara flexibel med det skrivna linjära materialet?
  • En SL som använder någon form av Force-teknik för att köra över spelarnas vilja?
Min ståndpunkt är denna:
  1. En majoritet av alla publicerade äventyr är linjära. Jag anser inte att det gör dem dåliga, eller att de per automatik leder till en rälsad upplevelse.
  2. En majoritet av alla SL kan ta ett linjärt äventyr och vara flexibel nog att justera efter vad som sker i fiktionen.
  3. Rälsning kan ske av andra orsaker.
  4. Rälsning som term anses främst vara negativ.
  5. Att klumpa ihop färdiga äventyr och spelgrupper som spelar dessa med rälsning är enbart destruktivt och leder inte till någon fruktbar diskussion.
Alltså, att klistra på negativa termer på andra tycker jag är tråkigt. Jag har inget emot att prata om räls. Men när det blir skrivna äventyr -> rälsade -> rälsning så tycker jag att det inte är så intressant längre.
 
Mogger said:
Jag förstår din invändning men jag håller inte med om grundpremissen. Jag hävdar att rälsen till stor del är en schimär. Det är en nidbild. Hawaiipizzan finns, den kan ätas, och man kan gilla den eller inte. Rälsning är en uppfattning om hur andra spelar baserat på hur man uppfattar att visst skrivet material ska tolkas. Det här krånglas ju till av att det går utmärkt att applicera tvång/force över sin spelgrupp alldeles oavsett vad har för material, om något, förberett.

Så när vi pratar om räls, vad är det vi pratar om?
  • Skrivna linjära äventyr?
  • Skrivna linjära äventyr som inte lämnar utrymme för spelgruppen att ta egna beslut?
Och när vi pratar om räslning, vad är det vi pratar om?
  • En SL som inte förmår vara flexibel med det skrivna linjära materialet?
  • En SL som använder någon form av Force-teknik för att köra över spelarnas vilja?
Min ståndpunkt är denna:
  1. En majoritet av alla publicerade äventyr är linjära. Jag anser inte att det gör dem dåliga, eller att de per automatik leder till en rälsad upplevelse.
  2. En majoritet av alla SL kan ta ett linjärt äventyr och vara flexibel nog att justera efter vad som sker i fiktionen.
  3. Rälsning kan ske av andra orsaker.
  4. Rälsning som term anses främst vara negativ.
  5. Att klumpa ihop färdiga äventyr och spelgrupper som spelar dessa med rälsning är enbart destruktivt och leder inte till någon fruktbar diskussion.
Alltså, att klistra på negativa termer på andra tycker jag är tråkigt. Jag har inget emot att prata om räls. Men när det blir skrivna äventyr -> rälsade -> rälsning så tycker jag att det inte är så intressant längre.
Click to expand...
Då förstår jag din ståndpunkt bättre, och det kanske fattades ett alternativ i undersökningen: Jag använder inte ordet alls.

För mig som utomstående kan jag ju inte se så mycket skillnad på olika linjära äventyr och kategoriserar dem absolut alla som ”mer eller mindre rälsade” för mig själv, men det är ingen kritik, då flera spel jag gillar har rälsade element, och folk får såklart spela hur de vill. Jag tycker också att det känns konstigt att skriva ett äventyr som linjärt om det inte ska spelas igenom linjärt. Det känns lite som att skriva en instruktion för hur man lagar kalvaladåb och säga att man kan använda receptet för att laga massor av olika maträtter genom att helt enkelt avvika från det som är skrivet.

Jag förstår dock att folk kanske blir upprörda av ordet och ska försöka använda det enbart om spel som jag gillar (vilket är det jag talar om mest i alla fall). Eller så kanske jag borde använda det enligt Forge-definitionen. Eller som du säger undvika det helt. Men än så länge upplever jag inte att jag fått problem med hur jag använder ordet, då jag mest säger saker som ”Plommonkrönikan har en hårdrälsad ramberättelse tagen från den verkliga historien”. Som jag använder ordet betyder det bara ”(Om händelse i fiktionen) Bestämt i förväg utan input från spelgruppen”.
 
Mogger said:
Ok, du får gärna använda termen precis som du vill. Det lägger jag mig inte i alls.
Click to expand...
Och du får använda det precis som du vill! :D

Vad den här tråden gjort uppenbart är att det inte är ett ord med en entydig betydelse, och att de flesta bestämt håller fast vid vad de än tycker är den ”egentliga” betydelsen.

I sann wrnu-anda!
 
Rymdhamster said:
Vad den här tråden gjort uppenbart är att det inte är ett ord med en entydig betydelse, och att de flesta bestämt håller fast vid vad de än tycker är den ”egentliga” betydelsen.

I sann wrnu-anda!
Click to expand...
Va? Nej, inga ord har entydig betydelse men om det finns en uppenbar risk att man upprör eller provocerar någon genom att använda det så får man ju iaf ta med sig att det finns risk att man blir missförtådd eller i värsta fall uppfattas gå i direkt polemik.

Det den här tråden har gjort tydligt är att det är ett laddat begrepp. Man får göra vad man vill med den informationen. Själv väljer jag som sagt att undvika termen.

Det finns f.ö mängder av andra laddade ord i våra språk. Ibland är man inte end medveten om laddningen. Så att vi pratar om detta är ju bra. Det är detta jag tycker är sann wrnu-anda. Att diskutera. Inte för att nå konsensus utan för att öka vår förståelse.
 
Genesis said:
Jag tycker också att det känns konstigt att skriva ett äventyr som linjärt om det inte ska spelas igenom linjärt. Det känns lite som att skriva en instruktion för hur man lagar kalvaladåb och säga att man kan använda receptet för att laga massor av olika maträtter genom att helt enkelt avvika från det som är skrivet.
Click to expand...
Ja, det här var ju länge en av mina käpphästar, men jag har kommit att hoppa av den. Jag tycker inte längre att linjära förlopp är problematiska. Jag ser det snarare som en kronologisk händelsekedja över vad som sker om inte RP bryter den. Står det ordagrant i scen efter scen (eller hur nu äventyret är utformat) att RP måste si eller så för att komma vidare skulle jag inte tveka att kalla texten eller strukturen för rälsad. Men i ex gamla Westernäventyr så angavs en tidsaxel på vilka olika händelser skedde. RP nämndes inte. Det var mer "banken rånas dag 1. Rånarna anländer till sitt gömställe dag 2. De upptäcks när de hämtar vatten dag 4. Sheriffens uppbåd får upp spåret dag 8, o.s.v. Det är ju i allra högsta grad linjärt, men ingenstans står det att RP måste hitta bevis att ge till sheriffen eller andra krav som ska uppnås. Där är det uppenbart att det krävs flexibilitet från SL:s sidan.
 
Last edited:
Mycket bra post!

Genesis said:
Med den vokabulären är alltså styrning när en deltagare runt bordet styr de fiktiva händelserna mot ett visst utfall oavsett vad de andra deltagarna tycker och gör. Det kan ske öppet (”Nej, du åker inte till Vilhelmina; du tar tåget till Kalmar”) eller dolt (oavsett vilka handlingar rollpersonerna tar sig för så kommer de att få reda på att det var greven som låg bakom morden, och olika personer och händelser kommer att putta dem i riktningen att bryta sig in i hans herrgård). Kärnan är att spelares agens tas ifrån dem och viktiga händelser sker utan att de andra deltagarna har något att säga till om saken.
Click to expand...
Min reflektion över just detta stycke är att det här fenomenet (enligt mig) är mycket vanligare när jag spelar fokuslösa spel.

Jag spelade under en ganska lång tid olika former av impro och friform och hade erfarenheten att hit/miss rate var i runda slängar 50/50. I många fall så blev det som spelades en okej till bra upplevelse när vi i gruppen var syncade och i vissa fall så var det galet Wow! Men ungefär lika ofta så spårade berättelsen ut till något som inte riktigt hängde ihop i retrospektiv, inte var awesome i stunden och där några etableringar eller ageranden helt enkelt skickade saker i en riktning som mer eller mindre inte rockade.

I fokuserade spel av vettiga scenarion så händer liksom inte det. De sakerna som du beskriver ovan är liksom inte en grej. Om någorlunda erfarna traddare spelar spel så skall de inte hamna i det läget och om de gör det så är det upp till gruppen att lösa upp det. Vi vill alla framåt i scenariot, ingen är liksom i precis det läget intresserade av hur relationen med baronessan är . Det kan med fördel återkomma sedan eller som ett hinder senare i scenariot. :) Sedan också sagt återigen att en single point of faliure-baronessa är dålig scenariodesign.

När man spelar trad, att spela en karaktärs liv, så kommer man befinna sig i en sort vågor. Vissa delar är styrda, vi spelar ett scenario. Andra delar är öppna. Vi spelar just nu utan ett scenario eller ett sandbox-scenario. Spelledaren knyter in saker ur vår bakgrund eller våra erfarentheter efter var det passar in (kan vara i scenariot, kan vara som uppstart i ett annat skeende). I ett pågående linjärt scenario så är det fokus.

Det som du pratar om ovan är när man misslyckats. Om man puttas till herrgården som man förväntades hitta så var man inte bra nog på att spela. Det är det som är målet, det är dit vi ska. Om man vill vara ute och lalla på andra saker eller inte hittar/tolkar ledtrådar rätt så är det git gud som gäller.

Eller såklart, spela något annat om man inte har kul. :) Men det är inte spelstilens fel.
 
Mogger said:
Det den här tråden har gjort tydligt är att det är ett laddat begrepp.
Click to expand...
Den har också gjort tydligt att de flesta förstår att det finns nyanser.

Helt upp till dig om du inte vill anväda det såklart. Man tar alltid en risk när man låter ett enstaka ord förmedla en komplex tanke, så det finns alltid en poäng att utveckla om man har tålamodet :)
 
Mogger said:
Det var mer "banken rånas dag 1. Rånarna anländer till sitt gömställe dag 2. De upptäcks när de hämtar vatten dag 4. Sheriffens uppbåd får upp spåret dag 8, o.s.v. Det är ju i allra högsta grad linjärt, men ingenstans står det att RP måste hitta bevis att ge till sheriffen eller andra krav som ska uppnås. Där är det uppenbart att det krävs flexibilitet från SL:s sidan.
Click to expand...

Vill bara slänga in att detta är absolut inget jag vänder mig mot eller ens ser som linjärt. Det är för mig mer en yttring av hur man ser en värld i rörelse. 1 De har planerat att råna banken den här dagen. 2. Det tar ungefär en dag att nå gömstället. 3. Det är extremt mycket jägare och folk som rör sigi området, så de lär upptäckas. 4. Sheriffen här om det en dag senare och samlar ihop folk.... Inget är ju villkårat utifrån rollpersonerns ageranden, så det är ju mer en fråga om "om rollperson x är och jagar i området med vänner och någon lägger märke till banditerna, det uppstår en diskussion om de ska meddela sheriffen eller ta hand om dem själva... vad blir utfallet?" tex. Sen kan man ju exempelvis argumentera för att man kan lägga in slump även för spelledarens rollpersoner här, kommer rånarna lyckas råna banken? Hur lång tid tar de tills de når gömstället? Är någon skadad? Lyckas de komma dit utan att lämna spår? Upptäcker banditerna att de är upptäckta? Lyckas Sheriffen samla ihop folk eller vänder folk honom ryggen? Osv.

I vårt pausade Ars Magica-spel har jag flera sådana här små trådar ute som rör sig i områden som spelarna inte ens är i för stunden eller direkt angränsande, ex. ett legosoldatsförband som är mellan betalningar och är i rörelse och har en tydlig plan, ett mål, och en del direkta och indirekta effekter av deras ageranden. Men som sagt, jag ser det inte så mycket som linjärt utan mer som svaret man kan få från en spelare när man frågar "vad har ni tänkt göra det här spelmötet, vad är planen?"
 
JohanL said:
Kenneth Hite: ”Railroading is a pejorative term for a game in which something is accomplished."
Click to expand...

Haha, ohoj vad det låter som någon som bossar runt folks försvarstal. "Meh, vi fick ju något gjort ialf... även om jag fick tvinga dem och de hellre skulle velat göra något annat, hade vi följt med deras idéer hade ju iiiiiinget (av vad jag vill) skett!"

Skulle tvärtom säga att varje gång jag känt att "oj vi har gjort något, detta skedde verkligen genom vår interaktion kring spelbordet och vi gjorde det tillsammans!" så har det varit helt utan kontroll utövad av en spelledare. Varje gång jag rälsat och utövat kontroll har det alltid känts som ett antiklimax och just känslan av att "something is accomplished" har aldrig någonsin infunnit sig. Snarare känslan av att "något har redan skett eller beslutats" (var och hur ett avslöjande ska ske, var en slutstrid ska ske, osv osv) och nu väntar vi bara på att det ska inträffa.
 
Jag kan inte se hur räls/rälsning i sig skulle kunna vara något positivt, men den kan användas positivt.

I en del typer av spel och scenarion är någon form av rälsning i praktiken nödvändig för att uppnå olika mål, men det gör ju inte rälsen i sig till något positivt utan mer ett nödvändigt ont i de fallen.

Exempelvis så kan man ju ha ett scenario med en lång förskriven berättelse där man vill att spelarna/rollpersonerna skall få uppleva hela den berättelsen. Inte en typ av scenario som passar alla, men om spelgruppen är överens att de gillar sånt så är det ju inte ett problem.
Det bästa skulle ju vara om man kunde ta sig igenom scenariot utan att någon rälsning behövs på något ställe, men så trevligt är det ju sällan.
Så då kan det behövas lite rälsning för att spelarna skall kunna uppleva hela berättelsen på tänkt sätt. Rälsningen i sig är inget positivt eller bra, men den används för att helhetsupplevelsen skall bli bra.
 
erikt said:
Jag kan inte se hur räls/rälsning i sig skulle kunna vara något positivt, men den kan användas positivt.
Click to expand...

Du svarade dock på din egen kommentar om när det kan vara bra:

erikt said:
Inte en typ av scenario som passar alla, men om spelgruppen är överens att de gillar sånt så är det ju inte ett problem.
Click to expand...
---

Och rälsning är bra om spelgruppen är med på att det ska vara en upplevelse. Interaktiviteten ligger istället att föreställa sig och reagera känslomässigt på situationer än att ta beslut och agera i spelvärlden på situationer.
 
erikt said:
Det bästa skulle ju vara om man kunde ta sig igenom scenariot utan att någon rälsning behövs på något ställe, men så trevligt är det ju sällan.
Click to expand...
För mig personligen (fattar att det inte är såhär för alla) så är det lika illa om vi spelat igenom den förskrivna berättelsen utan rälsning som om vi blivit rälsade hela vägen igenom. I inget av fallen är det vi som skapat berättelsen, vilket är det viktiga för mig. Huruvida någon talar om för mig vad min rollperson tänker eller gör är inte viktigt, eller snarare beror det på vad de hittar på. Är det en ball och oväntad grej som jag själv inte hade bestämt så är det ofta positivt. Tycker mycket om när man luckrar upp rollpersonsmonogamin i rollspel.
 
Rickard said:
Du svarade dock på din egen kommentar om när det kan vara bra:


---

Och rälsning är bra om spelgruppen är med på att det ska vara en upplevelse. Interaktiviteten ligger istället att föreställa sig och reagera känslomässigt på situationer än att ta beslut och agera i spelvärlden på situationer.
Click to expand...

Rälsning är inte bra, men det kan vara nödvändigt för att uppnå önskvärda mål.

Ungefär som att det finns väl ingen som gillar att betala skatt, men många som uppskattar vad vi får för skattepengarna.
Betala skatt är ett nödvändigt ont, inget som är önskvärt i sig.
Likadant med rälsning.
 
erikt said:
Rälsning är inte bra, men det kan vara nödvändigt för att uppnå önskvärda mål.
Click to expand...
Jag vet inte vad du vill säga. Du sade att en sak är "inte bra" utan motivera det. Jag gav en förklaring för när saken är bra. Du svarade "inte bra" utan att tillföra något med detta inlägg.

Varför är det "inte bra"? Särskilt utifrån det jag skrev om "upplevelse" vilket vissa uppskattar.

Alltså, jag förstår att det inte är kul för dig, men kan du förstå principen jag beskrev kan vara kul för andra?
 
Vilket absolut är varför jag skulle se "railroading" som bara dåligt.

Men om äventyret bara är rälsat så är de inget som hindrar att det är spelarna som sitter vid spakarna.
 
Intressant tråd med många vettiga input.
En fundering😇
Har nån av er som skriver i denna tråd varit på konvent såsom nu senast Muncon eller tex Spelkongressen?
Är väl ”rälsade äventyr” det mesta som spelas där å det är fullsmockat med glada spelledare och rollspelare.
Möjligen att jag missförstår hur ordet används eller definieras men tycker mig se att de flesta här tycker det skulle vara nåt dåligt med ”rällsning” kopplat till rollspel.
Är inte det märkligt att alla konvent är fulla med så glada trevliga rollspelare som spelar vanliga rällsade äventyr om det vore så negativt?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top