1. Om överenskommelsen är:
"Vi skall spela ett spel där alla deltagare är fångar på en skepp, på väg till en fångkoloni i ett fjärran land. Ni sitter fastkedjade i skeppets lastutrymme och kommer inte kunna ta er därifrån. Spelet pågår i 4 timmar, efter det är det slut och vi kommer inte spela med dessa karaktärer eller detta scenario igen. Spelets mål är att ni skall berätta om era liv innan ni togs tillfånga, spelet avslutas med att ni tar ett sista farväl av varandra."
Så är det bara rälsat om det sker någon sorts tvång eller styrning utöver detta som deltagarna är oförberedda på eller som går emot exempelvis den uttalade mekaniken för hur detta spel skall gå till. Det finns ingen mening med att beskriva ovanstående upplägg som "räls", enligt mig. Det är bara ett scenario med ett väldigt specifikt och tydligt ramverk eller där man som deltagare har en ganska smalt definierad uppgift. Sedan kanske det inte är det man vill spela, men då har man ju det fria valet och agensen som spelare att låta bli.
2. Om vi förutsätter att vi pratar om deltagare som inte använder social manipulation för att påverka varandra känslomässigt eller gaslighta sina spelare till att gå med på saker de kanske egentligen inte vill, utan att det redan i det sociala kontraktet kring rollspel ingår att respektera varandras viljor och önskningar, så blir hypoteser om huruvida någon har social pondus eller inte irrelevant för begreppsanvädningen i vidare bemärkelse. Sådana edge-cases bär på betydligt större problematik än huruvida de faller under benämningen "räls" eller inte.
Och nä, jag tycker att "ett rälsat scenario" inte är någonting som finns på riktigt. Det finns scenarion som i princip är omöjliga att spelas som de är skrivna om de inte rälsas hårt, eftersom innehållet kräver att SL styr över spelaragensen om det skall bli som scenariot beskriver. Men det är fortfarande SL som behöver stå för hur hen väljer att leda spelet, författaren är inte med på plats. SL svarar för vad SL gör.