Hur använder du ordet ”räls” och ”railroading”?

Hur använder du ordet räls?


  • Total voters
    60
Att inte allt är genomförbart har absolut inte med rälsning att göra utan styrs av spelvärldens och systemets ramverk.
Ja precis, vi är helt överens. Min kommentar var angående kommentarerna att det kunde kännas som rälsning när de inte kunde göra vissa saker.
 
I Call of Cthulhu Sverige kan en karaktär inte flyga med viljekraft (utan magi) eller använda en mobiltelefon eftersom de inte existerar i spelvärlden, det är inte "räls".
Det här är ju på nivån där det utgår från en gemensam överenskommelse dock. Inte samma sak som att en spelledare eller ett äventyr dikterar att nej, ni kan inte gå genom bakdörren för skürken flyr ju där och då skulle ni ju upptäcka henom innan Ståryn tycker det är dags!

Godtycklighet kan jag absolut uppleva som en form av rälsning.
 
Det här är ju på nivån där det utgår från en gemensam överenskommelse dock. Inte samma sak som att en spelledare eller ett äventyr dikterar att nej, ni kan inte gå genom bakdörren för skürken flyr ju där och då skulle ni ju upptäcka henom innan Ståryn tycker det är dags!

Precis, det är också den tesen jag driver i tråden.
Rälsning som begrepp får betydelse och mening när det beskriver något specifikt. Hade det inte vart ett namn på ett tydligt observerbart fenomen skulle ju inte behovet av en term för det finnas. Enligt mig så är "rälsning" något som sker när spelmomentet bryter mot den gemensamma överenskommelsen om hur spelet fungerar. Du har fått löftet om att "i detta spel kan du göra <saker> inom ramen för spelets värld och system" och sedan visar det sig under spelets gång att ett arbiträrt antal saker trots det inte går att göra som ändå ligger utanför detta på förhand bestämda ramverk (nästan alltid pga att SL inte vill/inte preppat eller att stårry/plått inte "funkar").

Om jag läser Lone Wolf blir jag inte sur när jag inte kan göra vad jag vill, att jag bara kan välja mellan på förhand definierade val som leder till på förhand definierade utfall, för det är ju jag och boken redan överens om när jag börjar läsa.

Om en SL som vill bestämma, eller en SL som pga ett äventyr denne inte har färdigheterna att bygga om/improvisera sig runt, skjuter ner en kreativ idé eller begränsar spelarens förväntade handlingsutrymme pga att "sak måste ske på specifikt sätt" så är det rälsning. Saker som bara sker i sekvens (utreda ett mord - hitta mördare - fånga mördare) är det inte.
 
En grej som ofta glöms bort när man talar om räls är:

1. Att det endast är ett problem om spelarna upplever det som problematiskt (något vi redan varit inne på).

2. Att spelare som upplever räls som problematiskt endast gör det om de märker att de blir rälsade.
Oj, det där håller jag absolut inte med om. Det är definitivt inte något oproblematiskt att lura sina medspelare. Om jag tror att jag har inflytande på berättelsen men i själva verket har jag inte det så kanske jag är glad och nöjd, men får jag reda på det i efterhand så kommer jag att känna mig lurad och jag kommer kanske inte att lita på dig i framtiden eller vilja spela med dig igen. Det känns lite ”Om man inte berättar för veganen att det är ägg i smeten så är det ju lugnt”.
 
Enligt mig så är "rälsning" något som sker när spelmomentet bryter mot den gemensamma överenskommelsen om hur spelet fungerar. Du har fått löftet om att "i detta spel kan du göra <saker> inom ramen för spelets värld och system" och sedan visar det sig under spelets gång att ett arbiträrt antal saker trots det inte går att göra som ändå ligger utanför detta på förhand bestämda ramverk (nästan alltid pga att SL inte vill/inte preppat eller att stårry/plått inte "funkar")

Om en SL som vill bestämma, eller en SL som pga ett äventyr denne inte har färdigheterna att bygga om/improvisera sig runt, skjuter ner en kreativ idé eller begränsar spelarens förväntade handlingsutrymme pga att "sak måste ske på specifikt sätt" så är det rälsning. Saker som bara sker i sekvens (utreda ett mord - hitta mördare - fånga mördare) är det inte.
Något som jag ofta sett hända är dock att en misstolkning mellan den ”gemensamma överenskommelsen”, eller något som inte hunnits definieras ännu. Hur stark är egentligen ett stenvägg? Hur attraktiv är min rollperson? Speciellt då många spelpitchar är relativt korta innan man sätter igång och spelar. Den gemensamma överenskommelsen är i min egen erfarenhet väldigt liten (förutom regler då), och bygger nästan mer på delad mediakonsumption. Speciellt då många rollspel utspelar sig i orealistiska världar… men även miljöer med poängen att vara historiskt korrekta kan man ha olika uppfattning om hur de funkar!

Inte för att säga emot dig, mer för att nyansera att det kan vara svårt att pejla in förväntansnivåerna mellan spelare. Och kanske var man lägger gränsen för hur mycket SL / spelare bör justera det färdigskrivna materialet.
 
Minns att ett av mina tidigaste äventyr jag någonsin spelade börjar med att rollpersonerna är fast i en by med ett förbannat regn över sig. Äventyret beskrivs som att spelarna är ute på resa med båt, blir överfallna av pirater och tvingas åka i land för reparationer på den ”riktiga” äventyrsplatsen. Det första min spelargrupp tog sig för var att försöka traska iväg genom skogen bort från det förbannade regnet, men jag tror jag som SL stoppade dem med att ”öhhh skogen är alldeles för farlig, fullt med vargar”! Premiss-miss eller räls?
 
2. Att spelare som upplever räls som problematiskt endast gör det om de märker att de blir rälsade.

Jag kommenterade punkt 1 tidigare och har tagit mig tid att fundera på vad jag tycker om punkt 2.

För mig är det naturliga att prata om äventyrsupplägget innan vi börjar spela. Därför vore det tämligen fult om spelledaren inte nämner att det finns en räls och sedan rälsar. Om rälsen har nämnts i förväg och sedan märks väldigt lite under spel så är det bra. Att rälsen inte skulle märkas alls tror jag dock är i stort sett omöjligt, åtminstone för spelare som är vana vid stort manöverutrymme.
 
Oj, det där håller jag absolut inte med om. Det är definitivt inte något oproblematiskt att lura sina medspelare. Om jag tror att jag har inflytande på berättelsen men i själva verket har jag inte det så kanske jag är glad och nöjd, men får jag reda på det i efterhand så kommer jag att känna mig lurad och jag kommer kanske inte att lita på dig i framtiden eller vilja spela med dig igen. Det känns lite ”Om man inte berättar för veganen att det är ägg i smeten så är det ju lugnt”.

100% medhåll.

Och man ska ju inte glömma bort att även om spelare inte märker något gör man det själv som SL i den situationen.
 
En in-game-förklaring, typisk för myter som behandlar öde (vad är förutbestämt, vad är påverkansbart?), är att det är gudarna som ser till att X händer.

Det är inte jag som er SL ni ska gnälla på, det är nornorna som rälsar Midgård.
 
Back
Top