Har ni fått avbryta spelet permanent?

Det har väl hänt mig två halva gånger.
- Första var i mitt försök att leda Svavelvinter för mer än 15 år sedan. Jag och en spelare hade verkligen olika syn på förhållandet till reglerna (vilket kraftigt förvärrades av att vi använde DoD 91, som var mycket sämre än jag hade koll på). Men den slutade med att jag kastade in handduken som SL pga tidsbrist, så motsättningarna i spelstil bidrog men var kanske till slut inte avgörande.
- Andra gången upplöstes gruppen för att två spelare inte drog jämt socialt. Samtidigt hade det inget med preferenser i spelstil att göra, så det är också en kantboll.

Några fler exempel har jag inte, även om folk så klart hoppat av till och från. Och även om det kanske legat olika preferenser bakom har det aldrig lett till fullt stopp.

Men mina grupper har för övrigt också haft förmöten för att känna på varandra om när det gällt helt nya människor. Men det har aldrig lett till att någon nobbats.
 
Wow, hade jag avkrävts en audition så hade jag direkt vetat att det inte var en spelgrupp för mig.
Det här med att utröna huruvida en ny spelare passar vid spelbordet kan skötas mer eller mindre snyggt. Personligen skulle jag aldrig säga det rent ut. "Vi tänkte att du kunde få vara med en gång. Om vi gillar dig och din spelstil så kan få du vara med. Om inte så letar vi vidare efter någon som vi gillar bättre." Det är verkligen att pegga upp för osoft beteende, nära på gränsande till mobbing.

Utan om någon man inte känner visar intresse för att hoppa med i en pågående kampanj, eller för den delen vara med från start i en nystartad, så kan man så kan man alltid köra med "Jag vet inte om vi har plats för någon mer som det ser ut nu. Men det kanske kommer finnas en ledig plats framöver. Men vi kan väl i alla fall köra en one-shot för att känna lite." Hur denna one-shot går avgör sedan huruvida det officiellt blir någon plats ledig eller ej.
 
Last edited:
Sättet att få in nya spelare är att en aktiv spelare eller spelledare bjuder in dem ovh går i god för dem. Funkar de inte är personen som bjöd in dem ansvarig för att berätta för dem att de inte är välkomna mer.

Varje gång jag läser en sådan här tråd inser jag att folk började spela som barn. Det verkar värst.
 
Sättet att få in nya spelare är att en aktiv spelare eller spelledare bjuder in dem ovh går i god för dem. Funkar de inte är personen som bjöd in dem ansvarig för att berätta för dem att de inte är välkomna mer.

Intressant regel!

Varje gång jag läser en sådan här tråd inser jag att folk började spela som barn. Det verkar värst.

Det var bäst! Alla spel var perfekta, allting var möjligt, allting vara bara så häftigt. Jag kan fortfarande minnas Sv*nn*s ohämmade entusiasm över mumierna i Tvillingbergen eller karateskeletten på omslaget till Dimön. Världen var magisk.
 
Det var bäst! Alla spel var perfekta, allting var möjligt, allting vara bara så häftigt. Jag kan fortfarande minnas Sv*nn*s ohämmade entusiasm över mumierna i Tvillingbergen eller karateskeletten på omslaget till Dimön. Världen var magisk.

Vi var 18 eller 19 när vi började så alla tog med sig sina fruktansvärda pojkvänner eller flickvänner hela tiden, ifrågasatte om saker inte kunde vara mer ”literära” medan deras karaktär uppenbart var Blade mest irriterande var nog att folk var fulla då och då.

Jag var så klart en perfekt spelledare och bjöd inte in de hemska människorna som jag låg med, drack aldrig whiskey vid bordet och baserade aldrig hela äventyr på X-files avsnitt medan jag bad folk ”Ta det på allvar”. Skulle jag aldrig gjort. 😂
 
Vi var 18 eller 19 när vi började så alla tog med sig sina fruktansvärda pojkvänner eller flickvänner hela tiden, ifrågasatte om saker inte kunde vara mer ”literära” medan deras karaktär uppenbart var Blade mest irriterande var nog att folk var fulla då och då

Jag vet att det här rådet kommer lite sent, men, ändå: tio är en prefekt ålder att börja spela rollspel på. Inga hemska x- eller y-vänner.
 
Jag har varit med om att en Symbaroum-kampanj avbröts väldigt abrupt, precis i slutet av Törnetronen. Spelledaren tröttnade på att behöva tjata på vissa av spelarna för att få besked om de kunde spela, och i vissa fall sa spelarna ja, men dök ändå inte upp.
 
Ganska många kampanjer har runnit ut i sanden efter olika lång tid. En del efter jättelång tid (flera år) andra snabbare. Ganska sällan pga. osämja eller liknande utan mer att SL tappat sugen, upplever att hen inte har tid längre och liknande saker.

Kommer dock ihåg en kampanj där jag skulle vara SL. Dark Sun (OG, med gamla ADD-reglerna) där spelarna skulle porträttera oerhört mäktiga hjältar (level 20+) och tanken var att de skulle kunna ta sig an Sorcerer Kings och verkligen kunna ändra världen.

Jag ville att en skulle vara 'advanced beings' (drake, avangion, elementar-präst) vilket kräver wizard/cleric level 20 som dual/multiklassas med psionicist level 20 och då utför man en ritual och är en level 21 drake/avangion/elementar. Övriga hade jättemäktiga krigare med mindre armeer och vad det nu var mer för något. Men tveklöst blir 'advanced beings' mäktigare än övriga och kollar man xp krävs mycket mer för att vara krigare level 21-23 än level 21 warrior/rogue eller vad som helst annat egentligen. Gav lite extra levlar till de andra iirc men det blev osämja kring balansen även att jag försökte vara tydlig att det inte var avsett att vara direkt poängmässig rättvisa mellan de olika rp:na som hade lite olika roller att spela. Men jag lyckades inte förmedla detta och spelarna blev sura av lite olika anledningar och jag kunde inte styra tillbaka spelet att handla om spelet utan det kollades mest på vilka magiska prylar, hur mycket xp enligt tabeller som folk hade fått och liknande jämförelser så det var bara att lägga ner.

Det var tråkigt när det hände men vi spelade i samma grupp länge efter det så ställde inte till med någon mer varaktig skada. Tror jag iaf :)

Cog.
 
Jag har varit med om att en Symbaroum-kampanj avbröts väldigt abrupt, precis i slutet av Törnetronen. Spelledaren tröttnade på att behöva tjata på vissa av spelarna för att få besked om de kunde spela, och i vissa fall sa spelarna ja, men dök ändå inte upp.
I min grupp löser vi det där genom att ha mycket fler medlemmar än vad som krävs för en sittning. Medan jag hade 8 fasta medlemmar körde vi när Doodle gav oss ett datum då 4 kunde. Nu har jag 6 stycken och vi kör när 3 kan. Hittills har jag inte råkat ut för någon som tackat ja och sedan flejkat ur utan rimlig anledning.

(Jag vet att det finns många som flejkar ur alla möjliga mycket viktigare sammanhang på grund av kass psykisk hälsa. De är alltid välkomna som gästartister. Men jag kan inte räkna dem som fasta medlemmar, för då går det inte att planera regelbundna sittningar.)
 
Den enda kampanj jag har lirat som avslutades mitt i, var Oraklets Fyra Ögon. Det handlade om att livet kom emellan.
 
In english today since I didnt sleep well:

Games we have stopped in the last couple of years.

1 due to the steam running out. We had gotten together and I told everyone that it felt like we were just going through the motions and dragging ass. They agreed and we decided to start another game.

1 due to a player having a shouting fit with the group, due to tensions from an unrelated event that involved two of them. That group permanently dissolved.

1 where we all kind of realised we thought it'd be something different: I had picked a rule system that ended up sucking and the players had wildly different ideas about what they thought the campaign would be like. We decided it wasnt really gonna work out to reconcile all of them, so we binned the campaign.

The latter is probably the more interesting because it was a case where for some reason, everyone came in with really specific ideas and nothing ended up lining up. We do a "zero session" (Spelmöte null?) and the group is usually very much in tune with each other and are also, if I am honest, mostly happy just showing up and seeing the story I create. Theyare not really players who are interested in a ton of initiative and side stories. Which is perhaps why it ended up not working the one time :)

Lessons taken on board though.
 
I min grupp löser vi det där genom att ha mycket fler medlemmar än vad som krävs för en sittning. Medan jag hade 8 fasta medlemmar körde vi när Doodle gav oss ett datum då 4 kunde. Nu har jag 6 stycken och vi kör när 3 kan. Hittills har jag inte råkat ut för någon som tackat ja och sedan flejkat ur utan rimlig anledning.

(Jag vet att det finns många som flejkar ur alla möjliga mycket viktigare sammanhang på grund av kass psykisk hälsa. De är alltid välkomna som gästartister. Men jag kan inte räkna dem som fasta medlemmar, för då går det inte att planera regelbundna sittningar.)
With our smaller group, the rule is 1 person missing we play, 2 people missing we don't. Trying to run with a "we skip if anyone cant make it" is game-suicide as adults.
 
Under gymnasiet spelledde jag ofta i spelsektionen på skolan. Då dök det ibland in folk som ville "prova-på" men som visade sig bara vara intresserade av att förstöra. De uteslöts och blev vänligt men bestämt ombedda att lämna spelrummet. Vi blev aldrig tvungna att verkligen avbryta helt.

En kampanj där jag var spelare valde vi att avsluta för att vi kände att vi alla hade olika bild av vad vi ville ha ut av rollspel. Det var en grupp som satts ihop av vitt skilda personer (ingen kände alla, det var kompisars kompisar etc.. Det klickade helt enkelt inte och det var ingen som riktigt kände sig nöjd med spelet efter ett par äventyr så då kom vi överens om att lägga ner.

Annars har jag varit med om många kampanjer som avslutats pga saker hänt och livet kom emellan. Speciellt under gymnasie- och universitetstiden då alla var med i flera spelgrupper kors och tvärs. Om SL fick en ny flickvän så kunde engagemanget från hans (vi hade tyvärr inga tjejer i spelgrupperna) sida falna och då flyttade spelarna fokus till sina andra kampanjer som de var med i.
 
En gång lämnade jag ett spelpass på ett konvent. Jag uppfattade det som att vi skulle spela OSR men spelledaren körde någon slags improviserad rälsning där han satte scener och sedan bestämde vad rollpersonerna gjorde. Verkligen inget som föll mig i smaken. I övrigt har det väl varit en del sura miner på grund av skillnader i spelstil eller icke kompatibla personligheter men inte så illa att vi lagt ner spelandet av den anledningen.
 
En gång lämnade jag ett spelpass på ett konvent. Jag uppfattade det som att vi skulle spela OSR men spelledaren körde någon slags improviserad rälsning där han satte scener och sedan bestämde vad rollpersonerna gjorde. Verkligen inget som föll mig i smaken. I övrigt har det väl varit en del sura miner på grund av skillnader i spelstil eller icke kompatibla personligheter men inte så illa att vi lagt ner spelandet av den anledningen.
"Shit convention experiences" might be worth an entire thread on its own, I have a few.
 
En gång lämnade jag ett spelpass på ett konvent. Jag uppfattade det som att vi skulle spela OSR men spelledaren körde någon slags improviserad rälsning där han satte scener och sedan bestämde vad rollpersonerna gjorde.
Ibland är det verkligen otroligt distraherande att tvingas ta hänsyn till att det är spelare med när man spelleder.
 
"Shit convention experiences" might be worth an entire thread on its own, I have a few.
Jag har faktiskt väldigt få dåliga och många bra upplevelser från konvent. Dessutom har jag lärt känna många trevliga människor genom konvent. Dock har jag bara åkt på konvent sedan 2014. Har hört ett och annat som tyder på att konventspelandet var mindre stabilt längre tillbaka i tiden.
 
För väldigt länge sedan avbröt jag (spelledaren) en kampanj och lämnade ett spelgäng. Ett par av spelarna var alltför stökiga och otrevliga under sessionerna, så jag gittes inte fortsätta.
 
Session zero är ett relativt nytt begrepp så för majoriteten av mitt spelande så pratade man inte om förväntningar, utan alla spelade det som gavs. Om man inte gillade det var det bara att hoppa av. Det närmaste vi kom var nog några år in när man kunde fråga spelledaren om en viss klass/yrke/koncept skulle passa i dennes spel, eller att spelledaren berättade lite om vad denne tänkt så man kunde anpassa sin rollperson efter det. Efter nåt spelmöte, eller några så kunde man fråga allmänt om folk gillade det om varit så länge, och om önskemål dök upp så kan man anpassa sig till dem.

På snart 40 år så har jag hoppat av ett spel för jag kände att jag inte förstod världen bra nog för att kunna gestalta en person som levde i den. Vi har haft en person som hoppade av en av mina kampanjer då denne tyckte det var för komplicerat med extra saker för magiker att förhålla sig till, och en som hoppade av en annan kampanj men jag är inte hundra på anledningen. Jag tror det var att det inte var vad denne önskade av sitt rollspelande. En tredje ville stå över Shadowrun framöver då de inte gillar den grå moralzonen och att inte veta vem eller vad man jobbar för.

Vi har aldrig avbrutit ett spel helt på grund av spelarmissnöje.
 
Back
Top