Nekromanti Häxhammaren för Spelledare - frågor/diskussion SPOILER!

[Rangertheman]

Klart misstänkt. Smyger det runt en Järnringen-agent på forumet och försöker påverka hederligt folk med sina psioniska krafter?

Mer korrekturläsning än psioniska krafter

 

[Bifur]

Så, show-down utanför Underporten
RPna börjar undersöka porten, då dyker Argaton med alver i släptåg upp (som föreslås i boken) och försöker övertala dem att vända om. Tyckte det var en rimlig hållning för Argaton, även om det kan diskuteras. Medan RPna försöker övertala Argaton att de också vill hjälpa Järnpakten dyker Jägarkåren upp (som ju har allt utom koden till dörren). I en stand-off försöker Marvello få RPna att gå ihop med honom mot Argaton/alverna samtidigt som Iosefia glider åt sidan och tar sig mot Underporten. Motstridiga agendor hos RPna gör att inget avslut nås och till sist tappar alverna tålamodet och angriper Jägarkåren vilket får RPna att okoordinerat kasta sig in på båda sidor i striden. Under en kaotisk tre-partsstrid pågår dödandet hej vilt samtidigt som Iosefia faktiskt öppnar Underporten. Genom en hel del tur har till sist alla RP klarat sig, övriga överlevande är endast Iosefia med crew (som duckat striden) Marvello (som flytt) en svartkappa och Argaton (som RPna räddat livet på), de två sistnämnda i det närmaste RPnas fångar. Genom ett passionerat tal av den järnsvurne barbarkrigaren övertalas till sist Argaton om att RPnas och hans avsikter är desamma och accepterar till sist även att följa dem genom porten i Elmendras spår.

Var väl inför hyfsat säker på att spelarna skulle välja att liera sig med den ena sidan mot den andra men så blev det alltså inte. Striden blev således väldigt kaotisk och otaktisk men också rolig. Argatons omvändelse har väl inte stöd i äventyret men det kändes passande för honom att till sist välja en väg med mer hopp än Adreaneas undergångslängtan. Överlever han kan han också bli en bra framtida länk till Reformisterna.

 

[Bifur]

En fundering som blev det oförutsedda resultatet av gårdagen:
Marvello kom ju undan. Han bör rimligen söka sig tillbaka till ytan och eftersom han är rätt hård klarar han det nog (får väl slå en slumptärning). Hur som, vad gör han när han kommer upp? Jo, hämtar rimligen hjälp eftersom den finns i överflöd en halv dagsmarsch bort. Så vad händer RP:na när de antagligen måste komma ut ur Underporten/Jordsåret? Jo där står nog ett övermäktigt uppbåd av pansárer och andra drottningtrogna och väntar. Det är alltså sannolikt att RP:na kommer att var Korinthias fångar/"gäster" i scenariots slut. Jag kan se en hel del fördelar med detta vad gäller set-up inför SS men också problem. Med tanke på vad Marvello vet lär det ju inte bli frågan om "har ni varit inne i Karvosti?", utan "vad hittade ni där?". Hela bemötandet lär bli mindre artigt. Förhör, visitationer etc. Det kan dels tänkas att RP:na ofrivilligt tvingas släppa vad de vet (avskrifter etc), och om de var tillräckligt eftertänksamma och gömt sina resultat innan de grips borde risken vara överhängande att de får valet "berätta eller dö" av drottningen. Risken finns ju också att de i så fall står utan egna resultat vid äventyrets slut.

Tänker jag fel här? Vilka handlingsvägar bör jag slänga fram? Hur bör drottningen agera? En av barbarerna är alltmer stenhård järnsvuren och kommer sannolikt inte kunna tänkas sig att berätta, no matter what. Kommer Korinthia ens släppa en sådan person fri? Borde hon rimligen avrätta alla bråkstakar och behålla övriga i fängelse tills de pratar?

Några tankegångar:
- En SLP som överlevt gör utbytet åt RP:na, Iosefia (som nog mycket väl kan tänkas göra en egen avskrift) t.ex., kan dock upplevas som tråkigt och rälsat
- Argaton fungerar som medlare enligt logiken att om RP:nas kunskap går om intet försvinner också möjligheten för Järnpakten att skydda kunskapen, Elmendra har den ju fortfarande och kan sprida den vidare
- Något ombud för Tharaban vädjar till dem att bevekas

Några bar idéer? Känner att jag behöver hjälp här.

 

[GMagnus]

Låt Iosefia spilla bönorna. Oavsett så skulle spelarna bli satta i bojor. Mellanspel med flykt och grejer!
Någon faktion kanske försöker frita dem inför SS?

Eller varför inte en Deus Ex som räddar dom. Järnpakten kanske? Något som leder till lite kalabalik så att dom har en chans att fly.

 

[LordXaras]

Vilka handlingsvägar bör jag slänga fram? Hur bör drottningen agera? En av barbarerna är alltmer stenhård järnsvuren och kommer sannolikt inte kunna tänkas sig att berätta, no matter what. Kommer Korinthia ens släppa en sådan person fri? Borde hon rimligen avrätta alla bråkstakar och behålla övriga i fängelse tills de pratar?

Några tankegångar:
- En SLP som överlevt gör utbytet åt RP:na, Iosefia (som nog mycket väl kan tänkas göra en egen avskrift) t.ex., kan dock upplevas som tråkigt och rälsat
- Argaton fungerar som medlare enligt logiken att om RP:nas kunskap går om intet försvinner också möjligheten för Järnpakten att skydda kunskapen, Elmendra har den ju fortfarande och kan sprida den vidare
- Något ombud för Tharaban vädjar till dem att bevekas

Några bar idéer? Känner att jag behöver hjälp här.

I mina ögon borde drottningens logik vara: Här har vi en grupp äventyrare som lyckats trotsa skogens knasigaste farligheter OCH lyckats förnedra en av mina bästa agenter. Dem vill jag ha på min sida - i alla fall tills jag tar Symbaroums tron.

Så i första hand kan hon framstå som mild och följsam. Hon kan köpslå om informationen och erbjuda stora belöningar - till och med säga sig lyssna till Järnpaktens varningar... allt hon möjligen måsta säga för att gruppen ska fundera på att dela informationen. Under detta så försöker hon lista ut vem i gruppen som faktiskt sitter på informationen, eller vem som är mest medgörlig till hennes erbjudanden. Om gruppen fortsätter vara trotsig men det verkar som om någon av dem kan övertalas så visas resten av gruppen ut ur hennes paviljong och hon gör ett nytt försök på tu man hand. Om detta inte funkar så talar hon med hela gruppen utanför tältet - där pansárerna står och omringar dem - och gör det klart och tydligt att valet står mellan att dela informationen eller att stå som förrädare och leva resten av sina korta liv i fängelse.

Om du vill göra det något mindre rälsat så kan du ju ha någon som dyker ner i underjorden och möter dem vid porten (en häxa t.ex.) som varnar dem om det ambriska bakhållet och vädjar för dem att gå upp till karvosti genom klippan. Men där hamnar de i Tharabans knä istället.

 

[Bifur]

Om du vill göra det något mindre rälsat så kan du ju ha någon som dyker ner i underjorden och möter dem vid porten (en häxa t.ex.) som varnar dem om det ambriska bakhållet och vädjar för dem att gå upp till karvosti genom klippan. Men där hamnar de i Tharabans knä istället.

Hm, tack för bra tankar. Så kan det få bli. Till slut tror jag mina spelare väljer den hårda vägen men då gör jag det lite svårare för dem.

Karvosti vill jag dock hålla stängt så någon varning därifrån undviker jag. Är rädd häxornas passivitet framstår som väl underlig om de kan navigera sig förbi spindlarna, mina spelare har retat sig på deras hållning redan ändå.

 

[LordXaras]

Hm, tack för bra tankar. Så kan det få bli. Till slut tror jag mina spelare väljer den hårda vägen men då gör jag det lite svårare för dem.

Karvosti vill jag dock hålla stängt så någon varning därifrån undviker jag. Är rädd häxornas passivitet framstår som väl underlig om de kan navigera sig förbi spindlarna, mina spelare har retat sig på deras hållning redan ändå.

Det finns ju även möjligheten att gå djupare ner i underjorden istf att gå upp vid altarstenen.

 

[Platon]

Vi ämnar spela session 6 och 7 i veckan, och om RP inte plötsligt får någon oförtsett nyck bär det av mot Yeferon, Jag tycker det verkar vara en kul äventyrsplats och ser fram mot dessa sessioner. Två tankar gnagar och jag undrar hur ni som varit där (Bifur och gänget) löste detta:

1) Det känns som att nyckeln till att få kartan ur Garvathe är att vara fullt MEDVETEN att han hatar karvosti och var inblandad i anfallet 500 år tidigare. Denna information framgår till SL men inte alls/högst vagt till RP så som äventyret är skrivet. Den känns som att denna bit av lore måste inpräntas rätt ordentligt om spelarna skall ha en chans att få honom att ge upp kartan. Min tanke är kanske att tvinga dom att söka lite mer information om Yeferon i hövdingaborgens arkiv och låta dem komma över denna information där?

2) Kartan vet jag inte alls hur den skall lösas. Det är en kul idé att hålla upp den och låta någon rita. Men man fattar ju inte ett skit av kartan! Hur körde ni här? Håller jag upp den 15 s och någon ritar kommer det ju bara bli en hög random streck helt utan någon uppenbar referenspunkt eller riktiningsangivelse. Hur ska dom ens veta att kartan innehåller alterstenen? Hur gå sen? Hur många steg/meter?

Hur löste ni detta, fick ngn bara slå ett slag mot listig och sedan lixom bara "förstå" kartan även om spelaren i sig egentligen inte fattar ett dyft?

 

[Bifur]

1) Kort svar, ja. Jag löste det som så att jag lät spelarna (på deras initiativ, föll sig naturligt) diskutera igenom Barthos information under resan dit och var då så snäll att jag delgav vissa bitar igen (utan att betona något specifikt). I det sammanhanget framgår tydligt att öns invånare var inblandade i ett angrepp via underjorden mot Karvosti och att det var någonstans därefter som ön enligt legenden försvann. Mina spelare hade alltså detta i huvudet och det blev en självklar del av interaktionen med Garathve. Har för mig att omständigheten finns med i spelardelen också? Hur som, om inte spelarna tänker på det själva, varför ska de få för sig att leta i arkivet (bortsett från att det kan vara en kul avstickare ändå)?

2) Jag lät Garathe säga "sök den blå Alterstenen", och hade med facit i hand även låtit honom även säga "gå först 200, sedan 300 till jordsåret" eller nått. Ihop med kartbilden borde det vara nog. Alterstenen skulle jag säga är en bra anledning att besöka arkivet eller annan kunskapskälla (jag lät Iosefia sitta på den och lät Bartho förmedla kontakt).

En lösning med kartan är att låta dem rita fast i kanske 60 eller 90 st eller så och även låta dem förstå att de måste navigera efter den sen. Går ju att göra den schematisk och snabb. Jag tyckte det blev roligt men förutsätter så klart att spelgruppen roas av själva processen. I övrigt kvittar det ju, vägen dit blir lika farlig och hand-outen är ju cool och en grej i sig som man ju missar. Järnringens föreslagna process funkar den med.

Ett tips är att ha några fler fysiska utmaningar förberedda i form av stup, vattendrag etc. och mindre monster. Ger lite skräckkänsla och de farliga varelser som dyker upp mer otäcka. Om du funderar på möten med andra fraktioner lär det bli aktion nog ändå (se mitt inlägg ovan).

 

[Platon]

Tack för svar;

Jag tänker mig att de skall leta i arkivet för att få fram mer information om Yeferon, hur man åker dit osv. Jag ämnar låta Bartho ge dem suboptimal information på dessa punkter så att de måste komplettera. Under den strävan tänkte jag att de kan hitta mer info om det gamla riket på Yeferon och Garvathes förehavanden, liksom i förbifarten. Smart va?

Okej ja, det är nog smart att låta Garvathe lägga till info om alterstenen och avståndsangivelser enligt din tanke. Annars blir det jävligt lurigt alltså...

Fysiska utmaningar? Var någonstans syftar du på nu, på Yeferon eller på väg mot altarstenen sen i slutakten?

 

[Bifur]

Fysiska utmaningar? Var någonstans syftar du på nu, på Yeferon eller på väg mot altarstenen sen i slutakten?

Jag var lite före i tanken. Jag menade i underjorden på väg mot porten.

 

[Järven]

Bifur (och andra som har kommit så långt): har du följt strikt järnringens förslag på vem som vet vad av konkurrenterna och i vilken ordning de varit var? Vi har hamnat i en situation där rollpersonerna har monopol på mycket av infon. (De kidnappade flickan i jordemo innan nån annan hann dit, slog sönder porten i farah moroun och har nedgjort templarerna inkl. brödern Mekele.) Kan känna att förhandlingarna/utpressningarna innan underjorden hade blivit mer spännande om fler visste mer. Men å andra sidan känns det tråkigt att köra över den inverkan spelarna faktiskt har haft på ett redan hårt rälsat äventyr.
Några förslag?

 

[Bifur]

Jag har följt äventyret, mest för att jag inte känner att mina egna idéer om framgång skulle varit bättre. Om en grupp är förintad tycker jag den ska vara borta, kanske med undantag för Jägarkåren som rimligen kan ersätta ganska lätt.

Elidas information kan man ju tycka att flera grupper kan klara sig utan, eller åtminstone är beredda att chansa utan i alla fall. Farah Moroun är knepigare. Hur lyckades de ha sönder porten och hantera trollen samtidigt? Nåja. Så länge RP;na faktiskt vet allt har de ändå ingen anledning att förhandla.

Men givet ordningen i äventyret borde väl Argaton och Marvello åtminstone ha kunskap om vägen genom Underjorden från Yeferon. Jag funderade som så att de övervakade passagerna ner i syfte att åka snålskjuts på/hindra andra grupper. Det skulle ge en stand-off liknande min.

Vill du absolut ha en förhandling kan man väl tänka sig att någon av de lycksökargrupper som RP:na inte stött på haft en annan ordning och hunnit före dem till någon plats, t.ex. Dagesto? Eller så slänger du in en ny grupp, om det känns ok. Oavsett så har dessa sedan kohandlat bort sin kunskap till någon av de mäktigare grupperingarna.

 

[Järven]

Hur lyckades de ha sönder porten och hantera trollen samtidigt?

De stötte på trollpatrullerna i omgångar, man slumpar ju varje gång de går in i nytt rum för att se om de är i angränsande rum. Och de vimsade runt där i 4 spelmöten så de sprang ju in i trollen några gånger. Så de slog ihjäl några i sänder och när de väl hittade till Oranga var det inte så många kvar. Så då slog de helt enkelt ihjäl honom också och kunde därefter studera och sabotera porten i lugn och ro.

Gällande vem som vet vad så kommer jägarkaptenerna endast ha informationen om hur man hittar till porten.
Likaså Fader Argaton.
Templarerna är ur spel.
Dagesto och Iosefia kommer inte ha någon information alls.
Och Klyves gäng kommer endast att ha Koden men inget annat.

Så äventyrar gängen kommer säkert vara ganska desperata. Dagesto vet att RP fick tag i Elida. Så de tre kanske gaddar ihop sig och försöker följa efter RP genom djupet för att vid porten slå ihjäl dem och använda Klyves kod för att ta sig in. Samtidigt så har då kanske jägarkaptenerna lagt sig i bakhåll vid porten i väntan på att någon ska komma dit och öppna den. Medan fader Argaton möjligen tar kontakt med RP i förväg och erbjuder ett sammarbete. Det senare kunde vara ganska troligt om han nu omvänds då rollpersonerna är trogna anhängare till fader Sarvoulan. Ja du har nog rätt, kan nog bli en ganska bra soppa ändå =) Tänker jag rätt här med troligt agerande från de olika fraktionerna?

Värt att säga är ju dock att de fortfarande är påväg till Yeferon. Skulle de nu inte lyckas få tag i informationen där så blir ju läget helt annorlunda.

 

[Bifur]

Jaha, så har gruppen varit inne i Karvosti. Cool äventyrsplats men utmaningsmässigt faktiskt inte den mest spännande. Då var Farah Mouroun och Yeferon bättre. Kanske mitt fel men jag ville inte överutnyttja spindlarna utan hade pointat ett antal platser där deras larmanordningar fanns istället för att slå vid varje sektionen. De lyckades RP:na undvika/runda och så var det inte mer med det. De antog Oryelas uppdrag men väl vid Noden och mötet Karathran drog de öronen åt sig och flydde. Åter vid Relikvariet angrepp de istället Oryela och drev bort henne (2 ggr), kopierade tavlan och lämnade sedan skyndsamt.

Funderingar:
- En av mina RP var märkt av Xanatha från Döda drömmars grav, tyckte det gav honom en öppning att samtala med Karathran och även ge RPna en öppning ett välja bort den stora konfrontationen (så länge de backade som de gjorde). Bra rollspelsögonblick men det förtog också den stora actiondelen i Karvosti. Lät visserligen en jägargrupp följa trakassera dem men det motståndet vägde ganska lätt, resonerade att Karathran i det läget inte tog till det stora artilleriet så länge de gav sig av.

- Oryela/Iel som alternativ utmaning till Karathran är inte alls balanserad utan mycket lättare, speciellt inte när man som min grupp skaffat sig några allierade. Visst hon är hård men bara en person. Efter en runda är hon i princip tvungen att fly med Naturens famn. Jag lät henne göra ett försök till men det gick lika dåligt. I och för sig fick hon effekten att RPna ändå blev rädda för henne och därför satte fart iväg men vill man få till en spännande strid är det knepigare. Hon behöver i så fall boostas med mer skydd eller ges någon slags allierade.

 

[LordXaras]

Visst hon är hård men bara en person. Efter en runda är hon i princip tvungen att fly med Naturens famn. Jag lät henne göra ett försök till men det gick lika dåligt. I och för sig fick hon effekten att RPna ändå blev rädda för henne och därför satte fart iväg men vill man få till en spännande strid är det knepigare. Hon behöver i så fall boostas med mer skydd eller ges någon slags allierade.

Mjo, men det är ju ett återkommande problem med Symbaroum. Jag funderar på att skriva en guide över hur man bör utforma strider för att försäkra att "bossar" överlever mer än en runda...

Jag har inte spellett Karvosti än men jag håller med om att själva klippans innanmäte saknar utmaningar. Större delen av min spelgrupps senaste karaktärer är dessutom bundna till Karathran sedan ett tidigare möte - så jag funderar på att byta ut henne mot en förstyggad Xanathâ, vilket skulle öppna för mer knasig magi och konstigare monster än spindlar.

 

[Bifur]

Jag funderar på att skriva en guide över hur man bör utforma strider för att försäkra att "bossar" överlever mer än en runda...

Intressant. Vad skulle den guida säga?

Eftersom vi numera slår skada och rustning även för SLP samt har moddat ner alla tärningar är ju en enkel lösning att öka på deras skydd. Men det finns säkert bättre lösningar därute.

 

[Järven]

Vem/vad är Iasmial egentligen?

Mina spelare har nu anlänt till Yeferon och är i färd med att utforska ön. De har smugit runt pyramiden och spejat på de vandöda leden och drottning Iasmial som sitter på sin tron högst upp på byggnaden. De har nu fått för sig att de på något sett måste ta sig dit för att prata med henne och det slog mig då att det egentligen inte finns så mycket beskrivet om hennes nuvarande tillstånd i boken. Så jag lekte med tanken på att ge henne stats som en nekromag om de väl lyckas ta sig dit eller helt enkelt som en vanlig dragoul. Som sonika ger sig på dem när de nrämar sig. Alternativt att hon bara är ett förtorkat lik som inte alls går att prata med vilket rp upptäcker först när de är riktigt nära och de vandöda horderna myllrar upp för pyramiden.
Några förslag?

 

[LordXaras]

Vem/vad är Iasmial egentligen?

Mina spelare har nu anlänt till Yeferon och är i färd med att utforska ön. De har smugit runt pyramiden och spejat på de vandöda leden och drottning Iasmial som sitter på sin tron högst upp på byggnaden. De har nu fått för sig att de på något sett måste ta sig dit för att prata med henne och det slog mig då att det egentligen inte finns så mycket beskrivet om hennes nuvarande tillstånd i boken.

Iasmial tog sitt eget liv när hon insåg att Angathal Taar lurat henne att transformera sitt eget folk till styggelser och odöda, men sedan väcktes hon som odöd själv.

Eftersom hon har en armé av dragouler så tror jag inte det skulle räcka att hon är lika svag. En nekromag skulle nog passa henne. Du skulle t.om. kunna presentera henne som en högre variant av vålnaderna som driver omkring på ön.

Intressant. Vad skulle den guida säga?

Typ detta:

http://www.ordomagica.com/2018/02/05...design-part-2/

 

[Bifur]

Ok, sista spelpasset i Häxhammaren för någon vecka sedan. RPna velade runt lite i Karvosti men begav sig till sist ut genom Underporten (hetsade av spindlarnas ökade närvaro). Mötte och besegrade en styggelse på vägen upp och sedan vare de ute.

När de väl slagit läger (samma dag som drottningens tidsfrist löpte ut) lät jag Marvello dyka upp med rejäla förstärkningar. Lite styrt men i slutändan funkade det ändå bra. Ambierna gav sig medan barbarerna flydde (den ena via hamnskifte och den andra egna ben). Det roliga var att den järnsvurna krigaren norpade åt sig avskriften som gruppen gjort och kom undan med den.

När de tillfångatagna inte kunde leverera vad drottningen begärde blev situationen pressad och till sist fick Iosefia kliva in och rädda dem i utbyte mot löfte om deras hjälp att hitta Symbar (hon hade ju en egen avskrift, ironin i sammanhanget är att jag tror spelarna planerat att mörda henne). Lät även Manvar av Grendel och Lugander figurera i utfrågningen, för att understryka Tharabans sits och som set-up till del 3.

Så i slutändan fick vi två spår, de järnsvurna har sin avskrift och de andra har gett efter för drottningen och bundit sig till Iosefia.

Att fundera vidare på:
1) RPna behövde trots allt tvingas till samarbete så till en början lät jag drottningen behålla Iosefias avskrift. Ska hon få tillbaka den och när i så fall? Egentligen kanske svaret är nej och RPna har ju en egen så...
2) Beroende på om RPna väljer att försöka hålla sitt löfte till Iosefia kommer hon få en större roll framöver, men hur stor? Hon tillhör ju en adelsätt och kan tänkas ha en del resurser och kontakter som kan vara kul att ha med, samtidigt vill jag ju inte ge spelarna för mycket gratis och göra dem till bifigurer i hennes quest. Vilken ställning ska hon ha i familjen Dresel?