Och den utrustningen går aldrig sönder, du måste aldrig till en smed och få ditt vapen slipat, banka ut håligheter i rustningen? Jag kan förstå att du inte bryr dig om du aldrig använder utrustningslistorna, men jag i alla fall (och fler med mig, tror jag, se bara på diskussionerna om förläningar...) har kampanjer där RP lever i samhället och inte vid sidan om det. Då blir priser intressant och relevant, inte bara för inköp utan för alla som vill försöka få en balans i vad för slags ekonomi som SLP har. Det jag saknar mest just nu är regler/riktlinjer för handel, vad som är rimliga prisskillnader mellan stad och landsbygd, vilka tullar och avgifter är rimliga, hur mycket kan en köpman tjäna på en last som förs genom halva Mundana osv.
Vad är det där för dumheter? Anklaga folk för att inte spela i samhället utan vid sidan av. Tvärtom är det du som övervärderar köpkraften hos vanliga människor på medeltiden. Sanningen är att man inte kan slösa pengar omkring genom att vara vårdslös med sin utrustning. Svärd behöver inte vara sylvassa för att vara användbara, tvärtom som använde sig vikingarna av vassa egg vid hantverk medan de valde att ha trubbiga svärd i strid eftersom det var enklare att ha hand om och för att ett hugg med ett svärd är förrödande även om vapnet inte är vasst. Att springa till en smed stup i kvarten är onödigt.
Köper man kniv så räknar man med att den ska hålla under ens livstid. Det är långtidsinvestering.
Än en gång förutsätter du RP som strövar runt och inte försöker ha en karriär, bostad osv. Säg att du har en alkemist, t ex. Han har konstant behov av att skaffa ingredienser och alla alkemister har uppenbarligen jäkligt goda kontakter. Se på prislistan för preparat i M&M - ett hyggelmonsterägg för 150 silver! Uppenbarligen har någon snäll äventyrare (kanske din, utan behov av pengar) gett sig ut i vildmarken, med stor fara för liv och lem brottat ned ett hyggelmonster (och nog fått stora skador på utrustning av syran...) och krälat tillbaka till civilisationen för att sälja äggen så att en alkemist kan köpa det hos sin leverantör (mer påslag...) för 150 silver!!! Drakblodet för 200 silver/kvartspund får man verkligen hoppas kommer från en dumdrake... Men även som krigare går det att fynda - svärdet må gå loss på en tusenlapp, men när den stora tränade stridshingsten kostar mellan 1200-1500 så blir det inte så dyrt ändå...
Än en gång förutsätter du att det i Mundana råder en slit-och-släng-marknadsekonomi där kvaliten på saker och ting är låg. Tänk om! Vanligt folk har inte råd att strö pengar omkring sig, utan de räcker nätt och jämnt till mat och sprit. Skulle grytan gå sönder, så lagar man den hellre ännu en gång än att spara i månader för en ny.
När det gäller alkemister så tar du upp ett extremfall. De ingredienser som du nämner har Neogames tagit med för att det är lite kul. Sådana ingredienser bör ju spelledaren slänga in i recepten på riktiga mäktiga alkemistiska processor.
Och svärd och i synnerhet häster och boskap är väldigt värdefullt, och i vår värld var hästar mycket värdefull ända fram till 1900-talet. Se bara på deras värde i Västern. Sen kan man diskutera att svärd och hästar är alltför dyra, vilket säkert är sant. Men de är åtminstone i rätt riktning.
Är det inte mer en modern uppfattning att du inte ska ta utrustning från en fallen motståndare? Även om du visar respekt och begraver personen så skulle jag snarare säga att du ska ha synnerliga skäl för att lämna utrustning värd en årsinkomst för en soldat eller mer! Jag tror faktiskt inte att den medeltida människan skulle reagera, förutsatt att det inte rörde sig om ett överfall från segraren som då eskalerar till ett rånmord...
Tvärtom skulle jag säga. När arkeologerna hittar slagfält och gravar är det ofta rester av olika metallföremål som de finner. Så jag skulle som sagt vilja påstå att det är precis tvärtemot vad du säger. Det är en modern uppfattning att medeltidsmänniskorna var kallsinniga nog att ta sin motståndares blodiga svärd och torkade av det mot dennes lika nedblodade kläder.
Möjligtvis tog man fiendens vapen under fälttåg för att fylla på sina reserver, men få enskilda individer är avtrubbade nog för att sno sin motståndares vapen efter att han bringat honom om livet. Tvärtom skulle han lägga benen på ryggen och sticka sin väg.
/Emil
