Här vill jag bara tillägga att Dishonoured använder 2d20-systemet, som används i en bunt andra spel: Mutant Chronicles, Conan mm.
Jag tycker att det är konstigt att betrakta indiespelen som någon form av undantag och avart, medan de traditionella spelen är "neutrala". Det känns som en klassificering baserad på popularitet och historia snarare än spelens egna karaktärer. Om vi ska se på alla spel med samma glasögon känns det tydligt att det visserligen går att spela relationsdrama med D&D5-reglerna och monsterslakt med Montsegur 1244-reglerna, men det är också tydligt att de inte är byggda för detta, och det är rakt av omöjligt att ha samma spelstil i de båda spelen, inom rimliga definitioner av ordet. Spelstil och regelsystem är oskiljbara, skulle jag vilja påstå. Spelstilen är en utökning av de formella reglerna med informella regler, men de formella reglerna är en del av det, och om du har ett regelsystem med en (1) spelledare som spelar världen, en (1) rollperson per spelare (och inget delat ägande över rollpersonerna), ett slumpbaserat system som avgör huruvida en handling som försöks av en rollperson lyckas eller ej och som är beroende av rollpersonens kompetens och inte baserat på andra faktorer, ett (komplext) stridssystem som gör att rollpersoner kan dö i strid (och tar tiotals minuter att spela igenom), en avsaknad av inflytande för spelarna utanför sina rollpersoners kompetenser, etc., så har du redan kraftigt begränsat de spelstilar som är möjliga att köra med det här regelsystemet.
Javisst, men att prata om spelstil som beroende av marknaden känns för mig underligt. Att om Fiasco blev större än GURPS så skulle det sistnämnda gå från att vara generiskt till specialiserat, utan att spelet självt ändrats.
Åh, det finns hundratals olika sätt att spela både Dogs och 3:16, precis som alla andra spel. Men det går inte att spela Dogs på samma sätt som GURPS. Deras regelsystem är alldeles för olika för att du ska kunna ha samma spelstil i dem. Jag säger definitivt inte att regler = spelstil. Att alla spelar samma regelsystem på samma sätt. Det vore ju helt orimligt. Vad jag säger är att du inte kan ha samma spelstil i ett spelledarstyrt spel som i ett spelledarlöst. Och det går inte att ha en spelstil baserad på snabb action med 5-10 fajter per session i ett spelsystem där en strid tar en halvtimme att spela igenom. Det går inte att ha en spelstil baserat på snabb improvisation och spelardrivna överraskningar i ett system som kräver en timmes prepptid för att bygga en balanserad stridsutmaning. Det går inte att ha en spelstil där spelare utforskar ett färdigt och noga uttänkt mysterium i ett spel där spelarna har metaresurser som tillåter dem att hitta på fakta rakt av, eller där ett lyckat slag på Finna dolda ting låter dig hitta på vad det är du finner. Det går inte särskilt bra att spela en berättelse med en ensam protagonist i ett spel som kräver en rollperson per spelare när vi är fem pers i gruppen. Och så vidare och så vidare. Spelsystemet begränsar de tillgängliga spelstilarna. Det betyder inte att det för varje system bara finns en möjlig spelstil, eller att spelgruppen saknar betydelse. Men att säga att traditionella spel är neutrala till spelstil när det finns en massa olika spelstilar som är rakt av omöjliga att implementera utan att bryta mot det traditionella paradigmet, bara för att de traditionella spelstilarna är mer populära, tycker jag är fel.
Påståendet var att generiska rollspel inte kan vara stil-generiska, vilket du inte höll med om. Det tolkar jag som att du menar att man med ett generiskt rollspel kan köra vilken spelstil som helst, på samma sätt som man kan köra i vilken spelvärld som helst. Det är ju vad "generisk" betyder. Det är vad jag menar diskuteras. Du sade att "de självutnämnda" indiespelen var ett undantag från detta, alltså att indiespelen inte är spelstilsgeneriska, men att de traditionella spelen är det. Säg till om jag har feltolkat.
