DoD Fria Ligans Trudvang

Jag har bara nosat lite på Trudvang, men en sak som slår mig efter att läst inläggen i den här tråden är ett enkelt konstaterande: det är väldigt mycket detaljer i världen och därför blir det svårt att få överblick.
Det är inte alls så jag har uppfattat Trudvang. Visst, jag har bara haft koll t.o.m 2007 eller så, så kanske har Trudvang Chronicles inneburit massa detaljer, men jag uppfattade visionen som väldigt tydlig. Det var ett lite elakare Gondor/Rohan med tafflig prosa och fantastiska illustrationer. Att få en överblick över de fyra kulturerna var väldigt enkelt.

Att göra settingen mer tillgänglig handlar nog snarare att sätta den i händerna på en betydligt duktigare skribent och det är ju redan löst.
 
Det är inte alls så jag har uppfattat Trudvang. Visst, jag har bara haft koll t.o.m 2007 eller så, så kanske har Trudvang Chronicles inneburit massa detaljer, men jag uppfattade visionen som väldigt tydlig. Det var ett lite elakare Gondor/Rohan med tafflig prosa och fantastiska illustrationer. Att få en överblick över de fyra kulturerna var väldigt enkelt.

Att göra settingen mer tillgänglig handlar nog snarare att sätta den i händerna på en betydligt duktigare skribent och det är ju redan löst.

Jag tycker att det är intressant att jämföra med er nyutgivning av Ereb Altor. Där finns det väl, i jämförelse med originalutgåvan, ett betydligt mer utförligt och konceptuellt stöd för äventyrande? I det här fallet undrar jag vad de fyra kulturerna i Trudvang betyder för vad det är att äventyra. I hur hög grad handlar äventyrandet om dem? För mig är det väsentligt att settingen stödjer äventyrandet - och inte bara finns där som en hög långa och i relation till spelandet till synes fristående Wikipedia-artiklar.

Håller dock med dig om den taffliga prosan i original-Trudvang. Disposition och språklig stil hänger, tror jag, ofta samman med hur tydliga koncepten blir. Att illustratörerna var på en annan nivå än skribenterna är uppenbart. Illustrationerna ska ju också återutges.

Zoomar man ut lite, så tror jag att just den här typen av forumdiskussioner - när någon eller några bryter mot konsensus och/eller ställer några konceptuellt relevanta frågor - ofta leder till bättre produkter. Att diskussionerna på exempelvis mutant.nu för ca 20 år sedan lade grunden för mer sentida svenska framgångar är jag också övertygad om. Rent konkret handlar förbättringarna ofta om tydligare koncept, fokus på nya saker och mer lättillgänglig disposition.
 
Last edited:
Jag väljer att tolka detta som ett försök till "Trudvang done right".

Utan att någonsin ha spelat i Trudvang eller Riotminds Drakar och Demoner, så uppfattar jag att Riot Minds misslyckades att skapa ett nytt Drakar och Demoner som majoriteten accepterade som en fullgod uppföljare till DoD-91, och sedan kom Trudvang med en atmosfär/känsla som inte matchade den gamla DoD-känslan (mer generisk fantasy).

Nu när DoD 23 flyger på egna vingar så kan jag absolut förstå varför man vill erbjuda, eller ha, Trudvang som spelvärld till DoD.

Jag vet inte hur stor andel av dagens målgrupp som har någon egen erfarenhet av gamla Ereb Altor eller av Trudvang.
Den fråga jag alltid ställer mig är "hur kommer det nya materialet förhålla sig till det gamla" och kanske framför allt "kommer det nya materialet stå på egna ben för sig själv". Och jag gissar att både i fallet med Ereb Altor och Trudvang så är det så. Jag hoppas det.
 
Jag tycker att det är intressant att jämföra med er nyutgivning av Ereb Altor. Där finns det väl, i jämförelse med originalutgåvan, ett betydligt mer utförligt och konceptuellt stöd för äventyrande? I det här fallet undrar jag vad de fyra kulturerna i Trudvang betyder för vad det är att äventyra. I hur hög grad handlar äventyrandet om dem? För mig är det väsentligt att settingen stödjer äventyrandet - och inte bara finns där som en hög långa och i relation till spelandet till synes fristående Wikipedia-artiklar.

Två funderingar:
- Olika grad av konceptualisering är också ett vägval på en skala. Jämför som exempel Blade Runner med FLs DoD. Vilket har tydligast koncept? Det förra utan tvekan enligt mig, men det gör inte DoD till ett vagt spel. Det är bara (avsiktligt) mer öppet för fler olika ingångsvärden. Och det säger inget om vilket som är det bästa spelet.

- Något som i lika hög grad bör beaktas i relation till frågan är de äventyr som ges ut, om det finns sådana. Frågan "vad gör man i Trudvang?" skulle kunna besvaras med "man spelar Den svarta solen". Självklart också ett vägval som man kan ogilla men alltjämt ett fullgott svar.
 
Två funderingar:
- Olika grad av konceptualisering är också ett vägval på en skala. Jämför som exempel Blade Runner med FLs DoD. Vilket har tydligast koncept? Det förra utan tvekan enligt mig, men det gör inte DoD till ett vagt spel. Det är bara (avsiktligt) mer öppet för fler olika ingångsvärden. Och det säger inget om vilket som är det bästa spelet.

- Något som i lika hög grad bör beaktas i relation till frågan är de äventyr som ges ut, om det finns sådana. Frågan "vad gör man i Trudvang?" skulle kunna besvaras med "man spelar Den svarta solen". Självklart också ett vägval som man kan ogilla men alltjämt ett fullgott svar.

Ungefär så ja. Blade Runner-filmerna är båda future noir vilket är ett ganska nischat och tydligt genreval. Att vara bredare än så kan säkert funka, men fler koncept behöver inte betyda vaga eller inga koncept. Det viktiga i mina ögon är att det finns koncept - och att man förstår vad äventyrare, som det handlar om i det här fallet, är och gör. Självklart kan man också tänka sig andra spelbara gruppkoncept i Trudvang - kanske en munkorden, en magikerskademi eller en trollklan.

Om svaret på frågan om vad man gör i en viss setting är att spela ett visst äventyr, så tycker jag att det bör finnas med i grundboken eller startboxen. Annars är det inte riktigt en komplett produkt för spel. Jag tycker dock att spelskapare bör vara betydligt bjussigare än så och erbjuda tydliga och lättillgängliga koncept direkt. Med eller utan ett oundvikligen tongivande startäventyr.

Apropå ”Trudvang done right” som nämndes ovan - ju mer likt Krister Sundelins Järn, desto bättre. Där finns det verkligen tydliga och användbara koncept (dessutom förpackade i en synnerligen välskriven text). Man får direkt en känsla för vad man kan göra av spelet.
 
Last edited:
Ungefär så ja. Blade Runner-filmerna är båda future noir vilket är ett ganska nischat och tydligt genreval. Att vara bredare än så kan säkert funka, men fler koncept behöver inte betyda vaga eller inga koncept. Det viktiga i mina ögon är att det finns koncept - och att man förstår vad äventyrare, som det handlar om i det här fallet, är och gör. Självklart kan man också tänka sig andra spelbara gruppkoncept i Trudvang - kanske en munkorden, en magikerskademi eller en trollklan.

Om svaret på frågan om vad man gör i en viss setting är att spela ett visst äventyr, så tycker jag att det bör finnas med i grundboken eller startboxen. Annars är det inte riktigt en komplett produkt för spel. Jag tycker dock att spelskapare bör vara betydligt bjussigare än så och erbjuda tydliga och lättillgängliga koncept direkt. Med eller utan ett oundvikligen tongivande startäventyr.

Apropå ”Trudvang done right” som nämndes ovan - ju mer likt Krister Sundelins Järn, desto bättre. Där finns det verkligen tydliga och användbara koncept (dessutom förpackade i en synnerligen välskriven text). Man får direkt en känsla för vad man kan göra av spelet.
Men jag blir lite fundersam, på vilket sätt är konceptet tydligare i Järn än Trudvang? Jag gillar ju att man bygger sin egna värld i Järn, men det gör ju också att spelet blir mer öppet det kan omfatta fler olika typer av äventyr och scenarier. Nackdelen är istället att det blir mindre tydligt vad man kommer att få uppleva om man säger att man ska spela Järn. Så i det avseendet tycker jag att Järn snarare har ett svagare koncept än Trudvang.
 
Men jag blir lite fundersam, på vilket sätt är konceptet tydligare i Järn än Trudvang? Jag gillar ju att man bygger sin egna värld i Järn, men det gör ju också att spelet blir mer öppet det kan omfatta fler olika typer av äventyr och scenarier. Nackdelen är istället att det blir mindre tydligt vad man kommer att få uppleva om man säger att man ska spela Järn. Så i det avseendet tycker jag att Järn snarare har ett svagare koncept än Trudvang.
Ja, jag kände aldrig att jag inte visste vad jag skulle göra i Trudvang. Kan dock bero på ett tydligt bildspråk och att jag var mindre fixerad i ungdomen. Fantasin hade enklare att flöda.
 
Nä men jag tänker ändå att det går att göra mycket kul med en megastor kontinent.

Jag kan tänka mig att de dominerande kulturerna, den ”kända världen”, är kustnära och har varierande nivå av kontakt med varandra på så sätt. Vatten förbinder, land delar - eller hur nu min gamla lärare sa.

Sen finns det andra kända länder och samhällen inåt land - men att man också är öppen med att världen är så stor att det kan finnas hela kungariken, civilisationer, långt därinne, okända för de flesta.

Vissa av dem nås man då och då av nyheter om. Eller handelsvaror - bevis för att något finns där inne i (bortom?) bergen och skogarna. Andra är blott rykten: enstaka vandrares osammanhängande skrönor efter att de på något sätt lyckats ta sig tillbaka till kusten, svultna och deleriska. Platser och varelser som bara nämns i alvernas och dvärgarnas mest obskyra krönikor, om ens det.

Kan bli kul.
 
En sak som jag är nyfiken på är hur spelarboken kommer utformas. Eftersom man bygger regelsystemet på Dragonbane, så undrar jag hur mycket man kommer skära bort? En kul grej med trudvang är ju att det finns en uppsjö av olika yrken varav vissa är folkslag/kultur-specifika. Det vore kul om de levde vidare i nya utgåvan.

Även de roliga (men gravt obalanserade) listorna med Särskilda förmågor både från grundbok och världsböckerna vore kul att se i ny tappning.
 
En sak som jag tänker på är hur man beskriver trollen. I Riotminds Trudvang finns olika slags troll med olika storlek och egenskaper, exempelvis skogstroll, gråtroll, kungstroll etc. I dessa nämnda är skogstrollen de minsta och kungstrollen de största (har jag för mig, rätta mig om jag har fel). Sen hade dessa troll lite olika essentiella egenskaper. Jag hade tyckt det vore kul om man hittade ett sätt att inte göra trollen så kategoriska.

Man kanske skulle kunna dela upp trollen i olika storlekskategorier. Sen skulle man kunna säga att det är människorna som döpt de olika stora trollen till skogstroll, gråtroll och kungstroll, men att detta egentligen är en grov förenkling. Utan inom dessa storlekar finns det en massa olika slags troll angående utseende, hur de beter sig, vilka samhällen de lever i, hur fredliga/ilskna de är etc. Det skulle skapa mer variation känner jag.

Rent regeltekniskt skulle man kunna tänka på detta också, angående monsterattacker. Kanske att varje storlekskategori har sina egna "grundattacker" men att man samtidigt kan hitta på nya helt unika attacker som passar de slags troll man skapat.
 
En sak som jag tänker på är hur man beskriver trollen. I Riotminds Trudvang finns olika slags troll med olika storlek och egenskaper, exempelvis skogstroll, gråtroll, kungstroll etc. I dessa nämnda är skogstrollen de minsta och kungstrollen de största (har jag för mig, rätta mig om jag har fel). Sen hade dessa troll lite olika essentiella egenskaper. Jag hade tyckt det vore kul om man hittade ett sätt att inte göra trollen så kategoriska.

Man kanske skulle kunna dela upp trollen i olika storlekskategorier. Sen skulle man kunna säga att det är människorna som döpt de olika stora trollen till skogstroll, gråtroll och kungstroll, men att detta egentligen är en grov förenkling. Utan inom dessa storlekar finns det en massa olika slags troll angående utseende, hur de beter sig, vilka samhällen de lever i, hur fredliga/ilskna de är etc. Det skulle skapa mer variation känner jag.

Rent regeltekniskt skulle man kunna tänka på detta också, angående monsterattacker. Kanske att varje storlekskategori har sina egna "grundattacker" men att man samtidigt kan hitta på nya helt unika attacker som passar de slags troll man skapat.

100% medhåll. Jag hade också just den känslan när man körde Trudvang, att det var personer som Jorge som hade "bestämt" vilka kategorier som fanns, medan trollen själva var betydligt mindre bekymrade och mest var en stor hop individer med väldigt olika egenskaper.

På samma sätt tyckte jag om när det kändes lite oklart vad de ville och kunde och till och med hur intelligenta de var. Att vissa kunde vara mer som djur och i stort sett mest drivs av sina instinkter, medan andra kunde vara långt mer intelligenta än människor och har samlat kunskap i tusentals år.

Det farligaste trollet är inte det som rusar fram med stridsklubban, det är trollet som eftertänksamt beskådar er i dimman.

Trollen var mycket roligare och intressanta som svårförstådda naturväsenden som behövde överlistas eller förhandlas med än aggressiva krigare som skulle slås ihjäl.
 
En sak som jag tänker på är hur man beskriver trollen. I Riotminds Trudvang finns olika slags troll med olika storlek och egenskaper, exempelvis skogstroll, gråtroll, kungstroll etc. I dessa nämnda är skogstrollen de minsta och kungstrollen de största (har jag för mig, rätta mig om jag har fel). Sen hade dessa troll lite olika essentiella egenskaper. Jag hade tyckt det vore kul om man hittade ett sätt att inte göra trollen så kategoriska.

Man kanske skulle kunna dela upp trollen i olika storlekskategorier. Sen skulle man kunna säga att det är människorna som döpt de olika stora trollen till skogstroll, gråtroll och kungstroll, men att detta egentligen är en grov förenkling. Utan inom dessa storlekar finns det en massa olika slags troll angående utseende, hur de beter sig, vilka samhällen de lever i, hur fredliga/ilskna de är etc. Det skulle skapa mer variation känner jag.

Rent regeltekniskt skulle man kunna tänka på detta också, angående monsterattacker. Kanske att varje storlekskategori har sina egna "grundattacker" men att man samtidigt kan hitta på nya helt unika attacker som passar de slags troll man skapat.
Detta är generellt hur trollen beskrevs i Trudvang Chronicles. I spelledarboken finns enbart stats för 'små troll' och 'stora troll' och en kort beskrivning om de oändliga variationerna som finns emellan dem. I Jorges bestiarium så beskrivs också hur det finns fler variationer av troll än vad man kan beskriva men att författaren Jorge ändå försöker kategorisera de vanligaste typerna man tycks stöta på. I Stormlands utökades detta ännu mer med tabeller och verktyg för att slumpa fram nya kombinationer av egenskaper. Jag antar att min poäng är att trollen som beskrivs redan lyfts fram som arketyper redan i tidigare utgåvor.
 
Detta är generellt hur trollen beskrevs i Trudvang Chronicles. I spelledarboken finns enbart stats för 'små troll' och 'stora troll' och en kort beskrivning om de oändliga variationerna som finns emellan dem. I Jorges bestiarium så beskrivs också hur det finns fler variationer av troll än vad man kan beskriva men att författaren Jorge ändå försöker kategorisera de vanligaste typerna man tycks stöta på. I Stormlands utökades detta ännu mer med tabeller och verktyg för att slumpa fram nya kombinationer av egenskaper. Jag antar att min poäng är att trollen som beskrivs redan lyfts fram som arketyper redan i tidigare utgåvor.
Det låter toppen! Jag slutade ju köpa grejer till Trudvang när den första onlinetjänsten lanserades, så jag har nog missat rätt mycket.
 
Utöver Vildhjarta, översattes några ytterligare Svarta Solen-äventyr till engelska versioner av Trudvang?
EDiT Hittade att Snowsaga översattes - men skedde några justeringar av texterna, då kritiken mot konstruktionen borde varit tydlig sedan den svenska versionen släpptes?
 
Last edited:
Utöver Vildhjarta, översattes några ytterligare Svarta Solen-äventyr till engelska versioner av Trudvang?
EDiT Hittade att Snowsaga översattes - men skedde några justeringar av texterna, då kritiken mot konstruktionen borde varit tydlig sedan den svenska versionen släpptes?
Varken Eldsjäl eller Likstorm översattes till engelska. Inte heller Galtevår som iof är helt fristående.

Kan inte minnas att jag sett någon diskussion om den engelska versionen av Snösaga. Men jag har bara bläddrat i den versionen en gång men tyckte det verkade som en rätt rak översättning.
 
Back
Top