Nekromanti Fraggelrollspel - Speltråd

Jag sätter mig upp och börjar äta de goda doserpinnarna.

"Yra, vill du verkligen ha dina doserpinnar? Annars kan jag ta dom."

Jag kollar förväntansfullt på Yra med stora snälla ögon.
 
Yra

Jag sätter mig på släden igen och bryter loss en lång bit från den och börjar tankfullt tugga på den.

"Nej, jag är också hungrig."

"Fiffi, tror du man kan använda dosarnas rep och gör något åt kaktusarna? Jag kan kasta lasso på dom."
 
Fiffi

Sakta sätter jag mig upp och börjar mumsa på några doserpinnar.
"Gott!"

"Vi behöver ju helt klart göra något smartare än att bara försöka smyga oss fram. Vi måste ju få dem att flytta på sig. Om du vill testa ett lasso så gör vi det!"
 
Fiffi

Efter att ha suttit tyst en stund och funderat över situationen säger jag.
"Xap, du är väl redo för ett äventyr! Nu är det din tur att vara hjälten."

Jag lockar upp ett par doserpinnar och bryter dem.
"Här använd dem här som öronproppar. Jag och Yra knyter repet runt dig så om du fastnar i dansen ändå så drar vi tillbaka dig!"
 
Jag lyssnar på vad Fiffi säger och blir upphetsad av att höra orden äventyr och hjälte!

"Såklart! Alltid redo för nya äventyr!"

Jag tar emot doserpinnarna och stoppar dom i öronen på direkten, och sedan fortsätter äta.
 
Xap
Doserpinnarna visar sig vara effektiva öronpluggar och de andras röster dämpas till ett lågt mumlande som helt dränks av knaprandet från doserpinnarna du tuggar på.
 
Yra

Jag binder noga repet om Xaps mage och nickar gillande åt Fiffis plan. Hon är så himla smart!
 
Jag tar ut öronpinnarna för tillfället för att kunna höra vad Fiffi och Yra säger. Jag sparar också några doserpinnar till när jag ska gå ut för att dränka ljuden i knaprandet ifall jag skulle höra något av kaktusarna ändå.

"Okej, är ni redo?"

Jag ställer mig upp och kollar omkring mig efter något annat som kanske skulle kunna vara användbart samtidigt som jag sträcker på mig.
 
Yra

"Redo! Kom igen nu, Xap. Va inte rädd, om du börjar dansa drar vi tillbaka dig igen."

Jag ler och klappar Xap på huvudet.
 
"Redo! Nu kör viiiiii!"

Följer med de andra och stannar en bit bort från kaktusarna. Kollar om de håller i repet som sitter fast i mig. Jag smyger sakta framåt mot kaktusarna.
[12+3]
 
Xap
Med doserpinnar i öronen och en till i munnen redo att börja knappra för att dränka ut det sista av eventuellt sång tar du dig lugnt och stilla fram till kaktusarna utan att de sätter igång med sin sång. Väl framme vid kaktusarna inser du att det kommer bli mycket svårt att ta sig förbi dem utan att röra vid dem, men det är inte längre omöjligt då de verkar ha rört lite på sig under den tidiga dansen och öppnat upp vägen till bron lite gran.

[Då du kan ta god tid på dig kan du slå ett Vett-slag, eftersom jag tycker att Xaps färdigheter inom parkour är applicerbara får du slå en extra tärning. Så slå 2T12:or och lägg till 3 till vardera slaget. Så länge du kommer upp i 8:a eller mer med minst 1 av slagen så lyckas du ta dig förbi kaktusarna utan att nudda dem]
 
Jag står framför kaktusarna och försöker komma förbi utan att röra dom med mina uberkoola (tycker Xap)parkour skills.

[6+3 och 10+3]
 
Xap
Det går galant coh du lyckas krångla dig förbi dem. Du har precis kommit ut på bron när repet spänns och hindrar vidare framfart. Du måste knyta loss dig om du vill komma vidare, eller så måste Fiffi och Yra släppa taget om repet så du kan dra det med dig. Bortsett från repet finns det inget som hindrar dig att gå över bron och hämta den blå skålen på andra sidan.
 
Jag drar 2 gånger snabbt i repet och börjar lossa lassoknuten som Yra knöt. Jag lägger lassot utan att dra upp knuten på marken. Jag går över bron och fram till den blå skålen.

"Koolt" säger jag tyst för mig själv.

Jag lyfter skålen och känner på den.
 
Xap
Den är oerhört lätt, nästan så att den inte väger någonting fast att den är ganska så stor. Du kan bära den i en hand utan några problem.
 
Jag håller den med båda händerna och går tillbaka till repet. Jag håller skålen mellan knäna medan jag sätter lassot runt midjan och spänner den. Jag tar skålen i händerna igen och försöker gå igenom kaktusarna utan att få verken mig eller skålen att nudda dom.

[2+3 och 12+3]
 
Xap
Än en gång går det vägen och du kommer tillbaka till din vänner med skålen i högsta hugg!
 
"YRA FIFFI!! JAG KLARADE DET!!" säger jag högt (ni vet man pratar högre när man inte hör något, för jag har ju pinnarna i öronen) och ser jätte glad ut.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top