Era favoriter bland fiktiva världar

zonk

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,891
Vilka är era favoriter bland de fiktiva världar som skapats till rollspel, böcker eller film? Vad är det som får dig att fastna just för dem? Är det mängden av sammanhängande och lödig fakta, a la Tolkiens Midgård? Är det antydningarna som ger fantasin fri flykt? Är det spelbarheten / att det blir en sån bra bok/film/etc av det?

Vi skippar att racka ner på andras favoriter här, utan snackar istället om det vi gillar! Och vi skippar glåpord som "fjantasy" etc!
 
Själv är jag ju hiskeligt såld på UltraViolet Grasslands - en nästan magiskt färgstark röra av post-apoc-fantasy gjord levande av Luka Rejecs bilder. Absurt, Moebius-doftande, vilt och okänt, komiskt, det rymmer så mycket, men är ändå så distinkt.

uvg-1.jpg

Vidare gillar jag skarpt att varje spelbord är sin egen kanon; det finns inte något universellt sant UVG, utan varje bords tolkning eller omskrivning är den sanna. Väldigt skönt, och gör att man undviker att behöva "plugga lore" som SL. Klart man behöver läsa lite, men blir det fel i nån detalj - så är det rätt! Så befriande!
 
För mig är det:

1. Old World till WFRP. Det var en chock för mig att gå från den "medeltida" riddarfantasyn till en smutsig, frustande, mörk och hopplös värld. Och så gillar jag teknologi-nivån, hur anakronistisk den än må vara. Det kanske är just anakronismen som är en av de grejer jag älskar med Old World.

2. Young Kingdoms där böckerna om Elric utspelar sig. Känns mer oförutsägbart än t.ex. Forgotten Realms, Mystara eller Greyhawk. Och i den här världen är stämningen inte blommor och dans, utan tragik och död. Och så är världen mer "hanterbar" än t.ex. Tolkiens Midgård.

3. Mystara till D&D. Inte så mycket för hur världen är uppbyggd eller vad den innehåller, utan för att det var min första "riktiga" rollspelsvärld.
 
Alltså just fan ... hur kunde jag glömma Star Wars?

Det var min uppslukande passion under många, många år. Jag älskade allt med den världen (film fyra, fem och sex), särskilt Empire Strikes Back ... läste allt jag kom över, såg om filmerna, lekte med leksakerna, spelade rollspelet (men bara litegrann, konstigt nog). Kan inte sätta fingret på vad som fångade mig, men jag är rätt säker på att min reaktion till den världen inte är unik. :-D

Numera ser jag om Star Wars och Empire Strikes Back regelbundet. Return of the Jedi ser jag valda delar av ... men jag älskar fortfarande världen, och ibland hör jag ekon av de känslor den väckte hos mig när jag var en liten parvel. Innan rollspelen.
 
Magnus Seter said:
Alltså just fan ... hur kunde jag glömma Star Wars?

Det var min uppslukande passion under många, många år. Jag älskade allt med den världen (film fyra, fem och sex), särskilt Empire Strikes Back ... läste allt jag kom över, såg om filmerna, lekte med leksakerna, spelade rollspelet (men bara litegrann, konstigt nog). Kan inte sätta fingret på vad som fångade mig, men jag är rätt säker på att min reaktion till den världen inte är unik. :-D

Numera ser jag om Star Wars och Empire Strikes Back regelbundet. Return of the Jedi ser jag valda delar av ... men jag älskar fortfarande världen, och ibland hör jag ekon av de känslor den väckte hos mig när jag var en liten parvel. Innan rollspelen.
Click to expand...
Ah, ja, OG-trilogin var skitstor för mig som liten parvel oxå! Hade massar gubbar och har fortfarande en soft spot för dessa små udda plastfigurer, Man Amanaman och alla små knepiga filurer som är med typ 1-2 sekunder i filmerna!

Som rollspel - alltså det är blandat! Det har ruskigt mkt potential men det känns som gruppkemin är avgörande för om jag ska digga det. Man behöver på nåt sätt få till rätt stämning. Som spelare har jag aldrig riktigt känt att det lyft, tror jag spelat det för 4 olika SL? Tror jag behöver en SL som är med på att fan, ja, det är SW, ni kan lyckas med absurda knepiga planer, mästarskott, osv. Eller som på annat sätt får till rätt vibb!

Har haft skitkul med SW: Edge of the Empire som SL, inte systemet som sådant, men världen var verkligen grymt kul att jobba med. Lite för att jag hade rätt spelare som gillade "everything and the kitchen sink" så man kunde blanda sånt man läst om Extended Universe med egna påhitt, och det flög liksom. Tärningarna däremot.. alltså de funkar när man slår sällan, trots att en del spelare aldrig verkar lära sig dem 100%, men när man slår för varje skott i en strid... aaah, nej, det segar ner för mkt.
 
Svårt att välja, många jag gillar av rätt olika och ej jämförbara skäl.

1. Midgård. Ohotad etta utan konkurrens. Det genomtänkta mytologiska bygget är enastående och unikt.

2. The Old World, om än med vissa reservationer att det finns ganska mycket i den jag inte gillar. Men den är lätt överväldigande och i hela sitt myller av delvis motstridig text har jag hittat en version jag gillar. Blandningen av renässans och tidigmoderna inslag öppnar upp för så många olika typer tematik (jämfört med mycket annan fantasy).

3. Jonathan Strange & mr. Norells England. Inte direkt rollspelig (och vet inte om jag skulle vilja se den som rollspel heller) men oerhört suggestiv och välkomponerad. Hade gärna sett Clark skriva fler böcker i den världen.

4. Mutantskandinavien i MUAs tappning. Blandningen av humor och allvar. Den komplexa sociala väven som bjuder in till så många olika teman... Hm, kanske inte helt olikt #2?
 
Last edited:
Ett lite bitterljuvt faktum när det kommer till fiktiva världar är att det verkar som att Arda aldrig kommer överträffas. Tolkien tycks ha varit precis rätt person vid precis rätt plats och tid för att skapa den mest magnifika, undersköna och trollbindande fiktiva värld som någonsin skapats, och inget annat har någonsin kommit i närheten.

En central del av detta är språket. Namn och språk har otrolig tematisk kraft och är viktiga i en värld, men få världsbyggare bryr sig om detta, och ingen har varit en lingvist av Tolkiens kaliber. Men även om någon hade varit det hade det inte räckt - de hade också behövt ha en liknande fingertoppskänsla för mytologi, historia, och narrativ.

Jag skulle spontant säga att den mest stilbildande fiktiva världen utöver Arda är Dune, vars idéer haft en enorm påverkan på science fiction och space opera. Men nomenklaturen i Dune är kass och underminerar hela världsbygget.

Den bästa värld som skapats för rollspel är World of Darkness. Men den åker snålskjuts genom att essentiellt vara en secret history till vår värld, så jag tycker inte riktigt den räknas. Dessutom är den a hot mess på grund av skiftande skribenter och design-direktiv, och ofta dåligt historiebruk.
 
Last edited:
En del har redan nämnts men jag tänkte lägga in ett förslag på en värld jag tycker är alldeles förbisedd i de här sammanhangen. Och det är Abarat, Clive Barkers fantastiska och förunderliga övärld, omgiven av havet Isabella och där varje Ö är en tid på dagen. Världsbygget förundrar mig och har alltid gjort det och jag tycker mycket om den.

Annars så är muminvärlden en värld som tilltalar mig mycket, enkelheten och komplexiteten som samsas och gör minsta lilla vardaglighet till ett äventyr eller en djup reflektion.
 
Bifur said:
3. Jonathan Strange & mr. Norells England. Inte direkt rollspelig (och vet inte om jag skulle vilja se den som rollspel heller) men oerhört suggestiv och välkomponerad. Hade gärna sett Clark skriva fler böcker i den världen.
Click to expand...
Alla världar är välkomna i tråden - även de som verkar svåra att spela rollspel i! De är intressanta om inte annat som kontrast till världar som skapats just för rollspel!
 
Henke said:
Mutantskandinavien (MUA)
Trakorien (Svavelvinter RPG)
Tredje Horisonten (Coriolis)
Old World (WFRP)
Click to expand...
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
 
Fading Suns, första och andra utgåvan, har en särskild plats i mitt hjärta som mitt första medeltiden-i-rymden rollspel. Härlig värld, klipska författare. Följande utgåvor kunde tyvärr inte riktigt leva upp till originalet, för de nya författarna saknade kapaciteten som behövdes.

In Nomine är även härligt. Mycket bra skapelse IMO. Världen är rationell och logisk i sin egen kontext. Det är nog det enda spelet jag skrattade till medan jag läste böckerna. Den har ypperlig smart metafysik som gör hela skapelsen logisk, hur absurd den än är.

Ars Magica bör nämnas då jag spelat det under många år, men just världen är inte särskilt speciell.
 
Tredje horisonten (Coriolis) är just nu favoriten. Har även haft mycket haft lul med Tribe 8:s version av vår (framtida) värld (i nuvarande Kanada), likaså Unknown Armies och KULTs version av vår värld.
 
Gustav Lorentz said:
Tredje horisonten (Coriolis) är just nu favoriten. Har även haft mycket haft lul med Tribe 8:s version av vår (framtida) värld (i nuvarande Kanada), likaså Unknown Armies och KULTs version av vår värld.
Click to expand...
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top