Eon IV Akt I - Häxmästarens Damarien

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
59
Lugnet före stormen (Del XXV) - Första veckan i pentanda 1529 efter Daak

Konspiration på Gyllene kronan
RP
ger sig av till Oxkvarnen och väntar på Avanion vhic Nangalie som inte dyker upp. Damaga vhic Nangalie blir orolig men lugnas av Bivor klan Ghor den starke och Sir Lansal Swerd, något hon blir mycket tacksam för.

RP ger sig tillslut av mot Gyllene kronan där de bestämt möte med Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat och de andra konspiratörerna. På vägen förbi Tusen tårars torg ser RP ett antal pålade stadsbor som runt sina halsar bär plakat där det står; "Fanatiker", "Jargiska spioner" och "Rebeller". En av de pålade, en kvinna, är fortfarande vid liv och följer Lansal med en desperat blick. Han får bita sig i läppen för att inget göra.

På Gyllene kronan träffas RP i ett avsides bås med Divil och ett par av dennes närmaste riddare, Sir Remuno Ram, som skickats i Hans nåd Morgel van Ulmaks ställe, med några riddare i ätten van Ulmaks tjänst samt Hans nåd Vasil Dag och Natt med några av dennes närmaste riddare. Divil leder sällskapets allvarliga samtal om den stundande palatskuppen. Han leder dem i en bön till Daak och de fyra profeterna. Avslutningsvis talar han om betydelsen av deras gärningar och varför deras gärning är en rättfärdig handling som måste utföras.

När Divil får höra från Bivor att Avanion inte kommit till avtalad plats på avtalade tid ber han Sir Vicras van Tallberg och dennes mannar, RP, att undersöka hennes öde i Slottet Pelgrinmarac innan de försöker eliminera Elysia den sköna Carpus.

In i slottet Pelgrinmarac
Damaga leder RP och de övriga konspiratörerna mot slottet Pelgrinmarac och hjälper först Divil med dennes mannar in, sedan Vasil med hasn grupp, den tredje gruppen är RP, tillslut är tanken att han skall leda Remuno in i slottet med dennes mannar. Vicras, Grim vindkappan van Tallberg och Bivor kommer in utan större problem men när Lansal försöker ta sig över muren är han inte snabb nog och en culnargardist stirrar rakt på honom innan gardisten återgår till sin patrull. Lansal är förvånad men tackar Daak och de fyra profeterna för händelsen.

Sökandet efter Avanion
Väl inne i slottet tar sig RP till Avanions gemak. Slottet verkar tomt. Avanion och Aagel vhic Nangalie är inte i gemaket och RPs undersökningar där ger inga resultat. Grim tar med sig Avanions personliga korrespondens som han finner i gemaket. Bivor lägger sin pipa under Avanions kudde som ett tecken att de varit där.

De beslutar sig för att ta upp sökandet och eliminerandet av Elysia.

Mot tronsalen!
Enligt Bivors karta han gjort från Damagas information skall Elysias gemak ligga bortom tronsalen. RP tar sig därför mot tronsalen och hoppas kanske stöta på Divil och hans mannar som skall vara ute efter att konfrontera Häxmästaren själv. RP anstränger sig att inte höras och ses men slottet verkar så gott som tomt. De hoppas att Remuno och dennes mannar sköter sig uppgift att distrahera vakter och culnargardet. I försalen till tronrummet blir de dock överrumplade av fyra culnargardister som beordrar dem att lägga ner sina vapen och ge upp. En strid tar vid som tack vare RPs helgade vapen och välsignelser snabbt och effektivt avgörs till RP favör.
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
59
Lugnet före stormen (Del XXVI) - Första veckan i pentanda 1529 efter Daak

Tronsalen

Den sista av culnargardisterna ligger utslagen, hans blod polar under honom och fläckar den exklusiva mattan som täcker stengolvet i tronsalens förrum. Gardisten anstränger sig för att grepp sitt stridssvärd och trycker det mot bröstet. Grim vindkappan van Tallberg tar ett par självsäkra steg går över till den fallne riddaren. Med skrovlig och rosslande röst säger den döende gardisten: ”För Fanmaris II van Culnar, storfurste av Damarien, furste av Vallanborien, jordanes av Cibelos och Rubinkalkens ärkepräst. Lojalitet till döden ... *host* ... och tidens ände”. Sedan befriar Grim gardistens huvud från hans axlar. RP andas tungt, delvis på grund av striden utmattning, delvis på grund av stundens allvar. De beskådar resultatet av striden, deras blickar möts och alla vänder sig om … Den stora dubbelporten av järnbeslagen ek som leder in till storfurstens tronsal står obevakad.

När RP öppnar porten drar en kylig vind över dem. Vinden för med sig den distinkta stanken av förruttnelse, öppet sår och ond bråd död. Längst med tronsalens pelare hänger de fastkedjade livlösa kropparna av män och kvinnor. Fyra culnargardister blockerar vägen mot tronen. Deras ledare, en lång och ståtlig man helt klädd i plåtrustning, vänder sig mot RP. Hans silvervita hår flyter på vinden i salen och hans klargröna ögon ser ut att skimra i den dunkla belysningen. Han talar till RP på vallanboriska. Tar på sig sin dekorerade plåthjälm. Bugar sig för dem och ger order till de andra gardisterna, sedan ger de sig lugnt av mot en sidodörr någonstans i de mörka skuggorna bakom pelarna.

Från skuggorna bakom pelarna framträder samtidigt knektar, två, tre … fem, totalt sex avslöjar sig genom att stiga ut från mörkret. Deras ringbrynjor rasslar när de rör sig sakta mot RP. I deras händer har de stridsspjut och små rundsköldar. Vid deras sidor hänger stridssvärd.

En strid tar snart vid och det går snabbt upp för RP att knektarna de slåss mot inte är vilka knektar som helst, de är vandöda! RP måste bita ihop och pressa skräcken tillbaka med alla blir påverkade av fasan. Grim blir snabbt omringad men står ståndaktigt emot de odödas anfall trots att han tvingas på defensiven. RPs silvervapen har föga påverkan på de odöda och Sir Lansal Swerd brukar sina nyligen lärda förmågor och alstrar pyrotropiska energier. Han frammanar en besvärjelse för att bränna fienden. Men icke, deras döda, och av nekrotropiska energier mumifierade kroppar, står emot Lansals flammor. RP drar kallt stål och striden skiftar i deras favör. Lansal är den första att nergöra en av deras stryktåliga motståndare. Bivor klan Ghor den starke är inte långt efter. Dvärgen, nu fri från motståndare, kommer till den hårt pressade Grims undsättning. Plötsligt manifesterar sig famarier ur tomma intet och tar upp strid med Lansal och Sir Vicras van Tallberg. RPs stålvapen glider rakt igenom famarierna som använder sina övernaturliga förmågor för att allvarlig påverka och såra RP. När RP drar sina silverbeslagna vapen får deras anfall kontakt och sakta men säker pressar de tillbaka och nergör fienden. Lansal får sin livsande sakta slukad av en famira men precis innan han kollapsar besegrar RP motståndarna som upplöses och försvinner lika snabbt som de manifesterats.

Grim kollapsar på grund av sina skador och stridens påverkan. Bivor kastar sig snabbt över den fallna krigaren och gör sitt yttersta, Läkekonst, för att stoppa blödningen som annars kommer döda den kollapsade Grim. Blödningen stoppas och Bivor räddar därmed livet på Grim.
 
Last edited:

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
59
Lugnet före stormen (Del XXVII) - Första veckan i pentanda 1529 efter Daak

Konfrontation med Elysia och Häxmästaren
Efter striden med de odöda och andevarelserna får Sir Lansal Swerd ett utbrott. Han går besinningslöst till attack mot en av de livlös kropparna som hänger fastkedjad vid en av salens pelare. Bivor klan Ghor den starke, Sir Vicras van Tallberg och Grim vindkappan van Tallberg lyckas så småningom lugna honom.

RP tar sig fram genom tronsalen mot tronen. Brinnande oljefat kastar orlogia skuggor längst med salen väggar och pelare. De upptäcker Avanion vhic Nangalie och Aagel vhic Nangalie fastkedjade på varsin pelare närmast tronen, de två är endast medvetslösa, det finns möjlighet att rädda dem. Fanmaris II Häxmästaren van Culnar och Elysia den sköna Carpus finns vid tronen. Fanmaris höjer sin långbåge och beskjuter en annalkande RP. Bivor besvarar elden med sin armborst medan övriga RP försöker ta sig fram så fort som möjligt. Plötsligt manifesteras famarier som blockerar deras väg.

Striden i tronsalen blir desperat och utdragen. Lansal slår sig för ett ögonblick fri och riskerar allt. Han tar sig snabbt fram mot Elysia som alstrar sina nekrotropiska besvärjelser mot honom. Hon överväldigas dock av hans snabbhet och kastas snart till marken av hans många utfall. Innan Lansal genomborrar hennes hjärta med sitt vapen lovar och svär Elysia att detta inte är över. Commersium lamia har ett stadigt tag om Damarien och kommer inte släppa det så lätt. Hon lovar också hämnd över RP. Efter hennes kropp fallit ihop avlägsnar Lansal hennes huvud från kroppen och frammanar pyrotropiska besvärjelser för att bränna hennes kvarlevor. Allt för att vara säker på att lamian inte kommer tillbaka. Grim tar sig upp till Fanmaris och inleder en närstrid med honom. Efter en kort strid sätter Grim sin silverbeslagna yxa i Fanmaris var kropp upplöses så som famariernas kroppar. Bivor och Vicras försöker uppehålla famarierna så gott de kan men Avanion och Aagel håller sakta men säkert på att få sina livsandar slukade av dessa andevarelser. Istället för att återhämta sina skador efter striden med Elysia kastar sig Lansal till deras undsättning. Tillsammans lyckas de driva undan famarierna och rädda Avanion och Aagel. Men en famarier slukar den sista livsanden som Lansal fortfarande har. Hans hjärta och sinne fylls med tragiska och desperata minnesbilder från den famaria han slåss med. Bilder som visar ett liv i tortyr och förföljelse av Fanmaris, tortyr och förföljelse endast på grund av religiösa meningsskiljaktigheter. Sorgen, förtvivlan, ångesten och desperationen bryter Lansal och hans livlösa kropp faller till marken.

RP tar med sig Avanion och Aagel samt Lansals kropp och lämnar slottet Pelgrinmarac. De tar med sig Elysias utrustning innan de ger sig av. Har de lyckts dräpa Fanmaris? Varför löstes hans kropp upp som en andevarelses? Om Fanmaris var en andevarelse vart är hans kärl? Vart var Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat vars uppgift det var att avsluta Fanmaris liv? Hur har det gått för de andra konspiratörerna? Vad kommer utfallet från palatskuppen att bli? RP har många frågor när de desperat försöker fly slottet.

Så går Sir Lansal Swerd vidare
Ena sekunden slåss han för att rädda Avanion och Aagel från famarierna, den andra fylls hans hjärta av sorg och förtvivlan från famariens minnen av förföljelse. En sådan sorg och desperation skulle räcka för att få vem som helst att fjättras till Mundana även efter döden. Lansal ligger plötsligt på tronsalens golv. En dödens kyla omsluter honom och en förtvivlan konsumera hans hjärta. Allt runt omkring blir suddig och dovt. En starkt ljussken kommer vandrar in i tronsalen. De för värme och glädje med sig. Hela Lansals familj, så som han minns dem, står plötsligt där. De omfamnar Lansal. Sorgen och kylan är borta, endast glädje och värme kvarstår. "Du har kämpat väl min son, du har gjort mig stolt". Tillsammans vandrar familjen mot Daaks paradis eller återfödelsen.
 
Top