Eon IV Akt I - Häxmästarens Damarien

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XI)

24 sekanda 1529 efter Daak
Under morgonen stormar grevens trupper in på Bondstorp gods och nedgör motståndet. Hans nåd Doriel van Tallberg och Sir Begal van Tallberg kallar till sig van Tallbergs trupper och vasaller. Fienden har dragit sig tillbaka till borgens hall och Doriel tänker storma den. Hans trupper och RP slår sig in i hallen och möter där hårt motstånd från Sir Lot Ikonslagaren Bondes förband Ikonslagarna och Dibukts barn. Under striden slår sig Grim vindkappan van Tallberg och Bivor klan Ghor den starke sakta fram till Lot. Grim blir dock utslagen av Lots spjut men Bivor lyckas hålla stånd tills Sir Vicras van Tallberg och Sir Lansal Swerd kommer till undsättning. Bivor hugger huvudet av Lot i en storslagen slutstrid. I stridens kölvatten vårdar Bivor den fallne Grim tillbaka till ett stabilt tillstånd.

Någonstans på Bondstorp gods gömmer sig en man och dennes två försvarare. Mannen bär en symbol på sina kläder; på svart bakgrund en röd ros med grön stjälk och blad och till höger om denna den högra hälften av en röd örn med gyllene beväring. Ätten van Culnars emblem. Det är en äldre man, lång och smal med olivfärgad hudfärg och gröna ögon. Utanför rummet hörs ljud av strid och död som kommer allt närmare. Tillslut bryter inkräktare in och rummet fylls av knektar och riddare. Mannens två försvarare nedgör flera inkräktare innan de faller till fiendens numerära överläge. 'Ni begår högförräderi, om min far får reda på vad ni gör kommer han ...' mer hinner inte mannen säga innan knektarna stoppar en tygbit i hans mun och drar en säck över hans huvud. 'För honom ut härifrån tillbaka till lägret, och se till att ingen ser eller identifierar honom!' beordrar ett befäl på platsen.

När striden ebbat ut säkerställer Vicras att Doriel och Begal är vid liv. I fiendens intagna hall ekar ropet; 'van Tallberg! Alltid vaksam!'.

Vicras tar Lots rustning och svärd medans Lansal tar riddarens personliga korrespondens.

De segrande tar för sig av förlorarnas egendom och kroppar. Plundring, mord och våldtäkter av civila och av och de stridande som lagt ner sina vapen sker över hela den intagna borgen. Vicras hör dödsskriket av vad som måste varit en ung pojke. Hans tankar går till krigsmötet där Doriel förklarat greven, Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat plan; 'Under stormningen av borgen kommer dessvärre alla av ätten Bonde förorsakas. Ingen kommer finnas kvar att utkräva hämnd eller göra anspråk på Bondes marker.' Vicras kan inte hjälpa att tänka på sin egen fru, Darella, och eventuella barn som de skulle kunna få i framtiden.

Ute på borggården vitnar Lansal flera kvinnor som uppenbart utstått sexuella övergrepp föras bort av segrande knektar och riddare. Han sliter åt sig en filt för att täcka någon av dem och för en stund möter han hennes blick; fylld av hat och avsky.

Senare på dagen har hallen städats från kroppar och de värsta resterna av striden. Tronmarks godsherrar är samlade framför högsätet där ett bord är uppställt. På bordet ligger över två dussin huvuden. Divil har låtit inspekterat huvudena och identifierat dem med hjälp att tillfångatagna knektar, riddare och tjänstefolk. 'Gott, alla verkar vara här' säger greven och stryker det sista namnet från en lista hans skrivare håller åt honom. Divil låter hämta tunnor med mjöd och vin från borgens förråd. Med Bondes muggar och koppar fyllda med Bondes vin och mjöd utropar greven; 'för dem som varit men som inte längre är!' och häller ett par droppar på marken. De församlade upprepar orden och gesten. Med det inleds segerfesten.

RP vet inte om det myckna drickande är på grund av glädje över segern eller lyckan över att vara vid liv eller må hända för att bedöva samvetet. Vad som är tydligt är att alkoholen flödar. Lansal deltar inte i drickandet eller festandet. Huvudena ligger kvar och stirrar dött ut över hallen och festen. Vissa huvuden så unga som två år!

Lansal talar med Vicras om det som hände under Slaget vid Bondstorp kunde vara rätt och riktigt. Alla de oskyldiga, vad med dem?! Vicras verkar inte sympatisera med fienden på samma sätt som Lansal.

Divil tackar Doriel för hans insats under stormningen av borgen; 'Vi skulle inte klarat detta utan ert agerande, vi kommer minnas detta'.

Lansal lämnar hallen och tar sig ut på borggården. Han vandrar runt i mörkret och får höra hur två män våldför sig på några tillfångatagna kvinnor i ett stall. Händelserna och upplevelserna snurrar i hans huvud och han rusar in i stallet och avbryter våldtäkten. En av männen kommer undan men den andra mördas av Lansal. Efter händelsen klär han de tre kvinnorna och leder dem osedda ut ur borgen. De springer barfota genom den kalla natten.
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XII)

25 sekanda 1529 efter Daak
Bivor klan Ghor den starke vårdar den infekterade och febriga Grim vindkappan van Tallberg tillbaka till hälsa.

Hans Högvälborenhet Divil Gemoro van Dacmat informerar de andra jordanes att han tar kontroll över ätten Bondes gods och marker till dess att de kan samlas igen för att dela upp krigsbytet mellan sig. När de träffas igen skall de även tala om hur de skall agera framöver vad gäller Hans Majestät Fanmaris häxmästaren II van Culnar och Kristallorden.

RP ger sig av till Nordanlund gods genom ett snöoväder.

26 sekanda 1529 efter Daak
Sir Lansal Swerd håller sig för sig själv nersjunken i studier av sin fars böcker.

Grim tränar Nordanlund gods garnison och uppdagar att Kamand, ett befäl, stulit från godsets förråd. Grim smyger sig på Kamand och tar honom på bar gärning med att stjäla från godset. Kamand försöker muta Grim vilket inte fungerar och de två hamnar i slagsmål som Grim vinner. Grim beordrar Kamand att erkänna för Danu den unge och betala tillbaka vad har är skyldig till godset. Vilket Kamand också gör.

Sir Vicras van Tallberg håller sig förs sig själv och plågas av minnena och upplevelserna från Slaget vid Bondstorp.

27 sekanda 1529 efter Daak
Vicras samlar sitt råd och talar om behovet att agera mot Kristallordens agenter i närheten av Kadarkulle. Det beslutas att Lansal skall söka information om gruppen.

I studier av sin fars böcker finner Lansal följande;
  • hans far var mycket religiös
  • hans far träffades med kontakter och informatörer på regelbunden basis
  • hans far var sänd för att identifiera och förgöra lamior i Damarien
  • hans far använde kodnamnet Roland IX
  • Morella Skymningsbärerskan var urmodern till ätten van Culnar och bar titeln Rubinkalkens ärkepräst som sedan gått i arv inom ätten bland dem som fortfarande tillber lamiorna
  • den som bär titeln Rubinkalkens ärkepräst idag är Fanmaris II van Culnar.
  • hans far hade kontakter inom ätten Dag och Natt som bekräftat att hela Fanmaris II van Culnars hov är under kontroll av lamiorna och Commersium lamia, kontakterna bekräftade också att det finns adliga ätter, till och med godsherrar, som också kontrolleras av lamiorna och deras tillbedjare
  • en medlem av Commersium lamia vid storfursten hov är Elysia den sköna Carpus
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XIII) - Blodsmässa vid midnatt

28 sekanda 1529 efter Daak

Danu den unge rapporterar till Sir Vicras van Tallberg att en familj på man och hustru med två barn 6 och 12 år spårlöst försvunnit från deras bostad norr om Kadarkulle. Familjen var flyktingar tillhörande daaktron. Vicras informerar Grim vindkappan van Tallberg och Sir Lansal Swerd och det beslutas att Lansal skall undersöka Kristallordens aktivitet norr om Kadarkulle medan Vicras och Grim skall ta några mannar och undersöka den försvunna familjens bostad.

RP ger sig av till Kadarkulle. Vicras och Grim tar hjälp av en byäldste för att finna den försvunna familjens bostad. De får reda på att byäldstens undersökning tyder på att familjen varit försvunnen i minst två dygn. De undersöker bostaden och finner spår efter handgemäng men även inbrända symboler på trä. Symbolerna föreställer en blek kvinna i en svart mantel med blodiga händer. De ger sig av föra att tala med Kadarier Adella.

Hos Adella välkomnas de och Vicras blir speciellt behandlad med vördnad. Adella berättar att symbolen representerar Syrakaia, blodets gudinna, även kallad Grand lamia, Hon som kallar skymningen, Rosornas drottning och Vampyrmodern. 'Du vet väl vad det här betyder, Ehlas Styggelsen är tillbaka' säger prästinnan och erbjuder medlemmar av hennes kult som hjälp med att driva Ehlas bort från markerna. 'Se detta som ett bevis på vår lojalitet gentemot dig' säger Adella. Vicras ber henne hålla mannarna i beredskap och säger att de kommer kalla på dem när det behövs. 'Vänta inte för länge, varje dags om går riskeras de daaktroendes liv' avslutar Adella innan Vicras och Grim lämnar henne.

Lansal tar på sig sina vildmarkskläder och ger sig ut på spaning efter agenterna från Kristallorden. Han kommer osedd fram till deras stugor norr om Kadarkulle och iakttar dem. Ett dussin män och kvinnor som håller på med allehanda sysslor. 'Ikväll skall vi få smaka på kraften' hör han en av personerna säga i en konversation. När mörkret faller drar sig personerna ut i procession i skogen klädda i kåpor. Lansal följer dem till en glänta där följande utspelar sig;
Fullmånen hänger övermogen på en klar natthimmel. Dess sjukliga ljus kastar långa skuggor mellan tallarna i en stilla skog. En ugglas dystra sång skär genom nattens mörker och skogens tystnad. I en dunkel glänta står en åldrig rödvedstall vars grenar, likt fingrarna på en döende mans hand, desperat sträcker sig mot natthimlen. Framför tallen står en prästinna insvept i en kappa av skugga. I fullmånens ljus blänker korpfjädrar på kappans och skapar ett mystiskt skimmer kring prästinnan. “Thanata. Nattens drottning. Heliga moder. Alltets ursprung. Den första och sista. Thanata. Eviga visdom. Välsignade mörker. Blodets källa. Du som bringar skymningen. Se åt oss. Vi som har makten att förtär den livgivande kraften i blodet av andra!” Prästinnans ord ekar genom gläntan och över hennes lilla flock, alla klädda i mörka kåpor. En ung man, bunden till händer och fötter, förs fram till prästinnan som med ena handen tar ett stadigt tag om mannens blonda hår och med andra för fram en dolk till dennes hals. “Cognatus, ta emot den livgivande kraften!” Flocken hastar fram till offret med skålar i sina händer. Prästinnan skär ceremoniellt halsen av mannen som till synes inte gör något försök att undslippa sitt öde. Skålar fylls och skålar töms.

Äcklad tänker sig Lansal att han sett vad han kommit för att se och förbereder sin avfärd. Men just som han tänker lämna skådar han ett ohyggligt monster, en styggelse, i skogen strax bakom honom. Som tur är har varelsen inte lagt märke till honom. Det är allt Lansal kan göra att kväva ett skrik av rädsla. Han ligger stilla under ett träd, biter sig i tungan och skakar av rädsla tills styggelsen vandrat bort. Sedan tar han sig hem till Nordanlund gods i nattens mörker.
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XIV) - Slutstriden med Ehlas styggelsen

1 tretoria 1529 efter Daak
Sir Vicras van Tallberg
håller rådsmöte på Nordanlund gods där RP planerar hur de skall hantera Kristallorden som ryktas ha agenter på markerna.

RP försöker övertyga Vicras om att kulten tillägnad Kadar och deras ledare Kadarier Adella inte utgör något hot mot honom och godset. De har föga framgång.

RP försöker ta reda på information om styggelser och de kommer fram till följande;
  • styggelser är varelser av mordisk raseri och våld
  • styggelser går att tämja om man närmar sig dem med lugn
  • styggelser har mycket starkt naturligt skydd
Sir Lansal Swerd talar med Vicras om sin far och den information han kommit över angående fadern.

RP marscherar iväg med 10 mannar från godsets garnison och Grim vindkappan van Tallberg ser till att Kamand är närvarande.

Under marschen talar Damaga med Bivor klan Ghor den starke om dvärgens senaste möte med styggelserna och om han nu är redo att besegra dessa varelser. Bivor svarar jakande.

Lansal får en flashback till han barndom och familj. Hans fader försöker lära honom någonting om hur världen är uppbyggd men minnena är suddiga.

Väl vid Kadarkulle talar Lansal med Kadarier Adella om vad han såg under ceremonin där den unga pojken blev offrad. Bivor frågar henne även om styggelser och hon bekräftar vad de tidigare tagit reda på.

Soldaterna blir nervösa när de får höra allt vad som Lansal och Bivor talar om men Grim väcker deras mod med ett inspirerande tal.

RP anländer till de små husen som Kristallordens agenter sägs uppehålla sig vid, samma hus Lansal undersökt tidigare. De finner inga närvarande och vid närmare undersökning finner dem de skålar som användes vid ceremonin natten innan under ett par plankor i golvet. Det finner även spår efter personer som till synes hållits fångar i fäbodarna. Spår leder mot platsen för ceremonin och RP följer dem.

Framme vid offerplatsen finner de två dussin kroppar förvridna och sönderslitna. 'Fjäderkvinnan' finner de inte men de finner fotsteg som tar sig bort från striden och som sedan upphör ute i skogen.

Efter närmare undersökning står det klart att en styggelse anfallit dem och dödat alla. Dennes spår leder österut och RP följer efter, solen har nu gått ner.

RP kommer till ett skogsparti på gränsen mellan Nordanlund gods och Selenbo gods. Där hittar de en stuga. Lansal tar sig närmare i mörkret och upptäcker en vakande styggelse. Hans skräck får honom att rusa till attack! Riddare håller monstret borta tills dess att Bivor och resterande RP kommer till undsättning. Striden som följer är brutal och skoningslös. Damaga får utstå en hård attack och blir utslagen.

Från stugan kommer Ehlas Styggelsen och en kvinna med armborst och ger sig in i striden. Ehlas förvandlar sig snart till en styggelse och kvinnan skjuter vilt omkring sig.

Under striden med Ehlas kollapsar Bivor av utmattning och Vicras lyckas slå ut kvinnan. Snart lyckas RP slå ut Ehlas medan deras soldater ger den första styggelsen nådastöten.
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XV) - Sir Vicras skipar sin rättvisa

2 tretoria 1529 eftre Daak

Morgonen har kommit innan RP lyckas besegra Ehlas som framför deras ögon förvandlas tillbaka till en människa från sin styggelseform. De arresterar Ehlas och kvinnan som visar sig vara Dara Knogen .

Bivor klan Ghor den starke undersöker stugan och finner ett litet flickebarn, Odill, han befriar och klär henne.

Efter de undersökt området noggrannare finnar RP att fyra personer bott i stugan och att dem oftast rest till Kadarkulle och mot Selenbo gods. Sir Vicras van Tallberg sänder ett par av sina mannar till Selenbo gods för att informera Sir Igor van Selenbo samt placerar ett par med uppgiften att spana på stugan. Sedan ger RP sig av mot Kadarkulle.

RP samtalar med Kadarier Adella och informerar henne om allt som hänt. De samtalar om Commersium lamia och Kristallorden samt vad som egentligen hände under natten.

Vicras ber Adella om ursäkt för hans beteende och attityd gentemot hedningarna på hans marker. Adella tar emot ursäkten och säger att hon endast önskar Vicras väl på hans resa genom denna värld och att kadar-kulten kan visa sin lojalitet emot Nordanlund gods. Vicras säger också att han är skyldig Adella en tjänst.

Sir Lansal Swerd samtalar med Adella om Odill och vad som kommer hända med den lilla flickan. Adella erbjuder sig att ordna så att hon hamnar med en bra hednisk familj som kan ta hand om henne. Men säger också att flickan kan lämnas till en daaktroende familj om de hellre vill det. Lansal tycker att det låter som en bra idé att Adella ordnar en hednisk familj till barnet och Odill lämnas över i Adellas vård.

Lansal besöker Caros Stallaren och samtalar med honom. Han tackar mannen för all hjälp men denne vill inte ta emot Lansals silver, Lansal insisterar och Caros säger att han kommer ge silvret till kadar-kultens arbete med de krigsdrabbade.

Bivor besöker smedjan i Kadarkulle men finner inget intressant, smeden blir dock mycket glad över dvärgens besök.

Tillbaka på Nordanlund gods förhör RP Ehlas Styggelsen och Dara Knogen. De berättar att dem är medlemmar i Kristallorden och att de har arbetat för att utplåna Commersium lamia på godsets marker. Lamiadyrkarna har enligt Ehlas rövat bort människor för att offra dem till deras mörka gudinna, något som ordern inte kan acceptera. Odill är ett sådant offer som Ehlas hunnit rädda från att bli ett offer. Det kommer också fram att Ehlas och hans grupp har offrat människor till de gamla gudarna för att få krafter att motarbeta lamiadyrkarna. De berättar att alla i Commersium lamia dödades förutom deras ledare som tituleras monacha.

Vicras dömer de två till döden genom pålning. Bivor utför pålningen av Ehlas Styggelsen och Dara Knogen på godsets gård. De två dör omedelbart.

Valian Bors anländer till Nordanlund gods för att ceremoniellt bränna och begrava den döda styggelsen som RP tagit med sig.

Efter pålningen av Ehlas Styggelsen och Dara Knogen blåser vindarna starkt över Nordanlund gods, det känns som om Broder Eber van Tallberg och Glokta Skogsvakten blivit hämnade. Mycket att Vicras vrede stillas.

Bivor vårdar Damaga och märker att han är en hon! De samtalar om vad som hände i striden med Ehlas Styggelsen och hon frågar dvärgen om riddare verkligen är en väg för henne. Hon verkar mera intresserad av mystikens krafter. Bivor uppmuntrar henne att följa mystikens väg. I samband med detta överlämnar han ett halsband gjort av styggelsetänder till Damaga.
 
Last edited:

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XVI) - Homekeeping

Första veckan i tretoria 1529 efter Daak
Sir Lansal Swerd
har drömmar om sin familj och speciellt sin fader Lonal. Drömmarna handlar om hur fadern försöker lära Lansal om Daak och magi. Fadern lär honom Balansens lag.

Sir Igor van Selenbo anländer till Nordanlund gods och meddelar att han har arresterat och pålat Ehlas Styggelsens två medarbetare.

Sir Vicras van Tallberg, Bivor klan Ghor den starke och Lansal ger sig av till Targus .

Bivor besöker Gloktas barnhem och samtalar med de anställda och barnen där. Nellia Städerskan berättar att det finns ett stort behov att ta hand om alla föräldralösa barn från de religiösa förföljelserna av de daaktroende. Kon klan Ghor menar att det kommer kosta extra att utöka barnhemmets kapacitet och hoppas att Bivor och hans kontakter kan stå för notan. Vicras är beredd att donera pengar till barnhemmet i utbyte mot att de samlar in information och skvaller som de hör på Targus gator.

Bivor samtalar med Lansal om familj och att det är dags för riddaren att skaffa familj och adoptera barn från barnhemmet. Lansal är inte helt emot idén och donerar 100 silver till verksamheten.

Lansal besöker en hantverkare och beställer ett hjälm till Grim vindkappan van Tallberg.

Vicras talar med Darella Dag och Natt om att skaffa barn vilket de båda är överens om är en bra idé. Hon har även förslag på att bygga ut hallen. Vicras lyssnar på förslagen och ger Danu den unge uppgiften att påbörja bygget. Darella önskar också en kammarjungfru, Henruda Kammarjungfrun, från hennes faders gods, vilket Vicras tycker är en bra idé och Darella skriver till hennes far om det. Dem beslutar även att besöka familjen Dag och Natt för att hämta upp kammarjungfrun.
 

Shabo

Veteran
Joined
21 Feb 2014
Messages
36
Lugnet före stormen (Del XVII) - Sir Lansal Swerd är "gäst" hos S:t Sebaels orden

Andra veckan i tretoria 1529 efter Daak

Två brev anländer till Sir Lansal Swerd. Ett från Stormästaren Cornel Regilac av S:t Sebaels orden som önskar tala med honom om Lonal, Lansals far, som denne påstår sig arbetat med. Det andra brevet kommer från Jorgus som också påstår sig arbetat med Lonal och önskar mötas med Lansal på Oxkvarnen i Targus.

Grim vindkappan van Tallberg tränar Nordanlund gods garnison och skryter om sitt deltagande i Slaget vid Bondstorp.

Lansal, Sir Vicras van Tallberg och Darella Dag och Natt ger sig av till Targus.

Lansal hämtar upp den beställda hjälmen till Grim och blir informerad om att priset tyvärr ökats av rustningssmedernas skrå. Lansal betalar motvilligt.

Vicras söker upp Dvärgagillet och beställer en rustning till sig själv. Han tar sedan in på Oxkvarnen.

Lansal besöker S:t Sebaels basilika och söker Cornel. Utanför kyrkan möter han en folksamling som lyssnar på flera olika predikanter som talar emot Hans Majestät Fanmaris II van Culnar och dennes förföljelser. Tempelriddarna som vaktar kyrkan släpper in Lansal när han nämner sin riddarstatus och namn. Kyrkan är tom och riddarna berättar att de håller den stängd för alla förutom S:t Henrudas nunneorden allt sedan primod av Targus försvunnit. De berättar också att orden inte öppet motarbetar storfursten. Lansal träffar Cornel som låter avväpna honom. Sedan börjar denne fråga Lansla om hans familj i allmänhet och hans fader i synnerhet. Det visar sig snabbt att detta är ett förhör. Flera tempelriddare kommer in i rummet och en regelrätt tortyr börjar när Lansal inte vill berätta om hans faders samröre med magi. Lansal misshandlas och får sina naglar utdragna men avslöjar inget. De kastar efter detta ut Lansal.

Lansal vandrar fysiskt och mentalt sårad genom Targus gator och stannar i Skymningslunden. Där gråter han och förbannar Daak. Kan dessa tempelriddare av S:t Sebaels orden verkligen representera Daaks vilja?! Han kastar sin faders amulett. Efter ett tag samlar han sig och hämtar tillbaka amuletten och fortsätter mot Oxkvarnen. När han stapplar fram längst Targus gator håller sig befolkningen på ett tryggt avstånd. Några kommer fram till honom och spottar på marken med orden 'Jargier!' och 'Fanatiker!'. Snart faller Lansal ihop i rännstenen. Han drömmar om sitt varma och trygga hem, en gång i barndomen. Han far Lonal hade kommit hem från vad han sagt varit en jaktresa. Hans ben bar en djupt sår och Lansal fasade över tanken att Lonal skulle dö. När övriga i familjen lämnar rummet var det bara Lansal och Lonal kvar. Lansal grät i faderns famn och denne strök mjuk sin son. 'Det är ingen fara min pojke. Jag kommer alltid att finnas för dig. Våra fysiska kroppar existerar i denna värld men våra själar, våra andar, existerar på Andeplanet. Själen och kroppen är sammanlänkade med något som kallas Silvertråden. När våra fysiska kroppar dör av ålder, skada eller sjukdom lever anden kvar. Även om jag skulle dö, vilket jag inte kommer göra idag, så kommer min ande leva kvar och vaka över dig och familjen. Till den dag Daak låter mig återfödas i en ny kropp. Det är ingen fara min pojke... det är ingen fara min pojke.' Drömmer försvinner bort och i hans faders ställe finner sig Lansal i famnen på en fedak som visar sig heta Levon. Levon hjälper honom upp. Lansal får vatten att dricka och hjälp till Oxkvarnen. Levon ger Lansal några torkade äppelbitar och ger sig av med orden 'Må Ljusbringaren skydda och S:t Argora vägleda dig på din färd.'. Väl på värdshuset berättar Lansal för Vicras vad som hänt honom.
 
Top