Nekromanti Ekvationen rollspel och tidsbrist

Ram;n299127 said:
Men jag är också ganska tillfreds med det. Det enda jag känner att jag verkligen saknar om jag skall vara ärlig är en riktigt riktigt bra recensent av svenska rollspel. Då menar jag egentligen en person som är och tycker precis som jag så att jag i stället för att läsa en massa rollspel som gör mig besviken bara kan läsa hens recensioner och kunna plocka de riktiga russinen ur rollspelskakan.
Den där recencenten vill jag ha till film!

För att svara på frågan så är jag glad om det går att få till spel alls (minstingen är 9 månader och det börjar bli genomförbart med spel över skype på kvällstid igen). Att få välja spel blir sekundärt.

Min "gamla" skypegrupp har en spelare som verkar helt ointresserad av någonting annat än DnD. Så då blir det liksom DnD eller ingenting, och då tar jag ju hellre det förstnämnda.

Mina "nya" skypegrupp är CoC-fans hela bunten men där är alla småbarnspappor så det är ett mirakel varje gång vi får till ett speltillfälle.

Sen kan jag ju känna att det där är två spel jag testat nu och gärna skulle prova nåt annat, men det är inte så petigt i nuläget. Att spela alls räcker som målsättning.
 
Om man nu ska glida in på vad som kan göras för att spela oftare (eller i varje fall mer regelbundet) insåg jag för ganska många år sedan att planering är nyckeln. Idag bokas ofta spelträffar ett halvår i förväg. Det betyder ju inte att de blir av allihop men det gör det är väldigt mycket lättare att hantera ändrade planer och kanske hitta alternativa datum.

Kanske underlättar det att gå in i nya sociala sammanhang? Att spela med folk man inte automatiskt träffar vid andra tillfällen? Kanske uppstår ett annat socialt tryck på att hålla bokade tider då?
 
Bifur;n299164 said:
Om man nu ska glida in på vad som kan göras för att spela oftare (eller i varje fall mer regelbundet) insåg jag för ganska många år sedan att planering är nyckeln. Idag bokas ofta spelträffar ett halvår i förväg. Det betyder ju inte att de blir av allihop men det gör det är väldigt mycket lättare att hantera ändrade planer och kanske hitta alternativa datum.

Doodle är ett väldigt bra verktyg för plannering tycker jag! Finns säkert andra liknande lösningar, men doodle är den som presenterades för mig. Alla går in i en kalender online och klickar för alla datum de kan. Lätt att se vilka dagar som funkar.
 
Bifur;n299164 said:
Om man nu ska glida in på vad som kan göras för att spela oftare (eller i varje fall mer regelbundet) insåg jag för ganska många år sedan att planering är nyckeln. Idag bokas ofta spelträffar ett halvår i förväg. Det betyder ju inte att de blir av allihop men det gör det är väldigt mycket lättare att hantera ändrade planer och kanske hitta alternativa datum.

Min grupp gör ungefär tvärt om. Målet är att det ska vara möte en gång i veckan och om minst tre av oss kan vara på plats så blir det ett möte. Men vi är många fler än tre i gruppen (typ sex ordinarie och ett par vikarier). Det leder till mellan två och tre möten i månaden, vilket känns bra jobbat för en samlig 35+are. Sen så kan nån vara borta mycket ett tag pga nytt barn eller jobb men det går ju över med tiden.
 
Jocke;n299166 said:
Min grupp gör ungefär tvärt om. Målet är att det ska vara möte en gång i veckan och om minst tre av oss kan vara på plats så blir det ett möte. Men vi är många fler än tre i gruppen (typ sex ordinarie och ett par vikarier). Det leder till mellan två och tre möten i månaden, vilket känns bra jobbat för en samlig 35+are. Sen så kan nån vara borta mycket ett tag pga nytt barn eller jobb men det går ju över med tiden.

Tja alla sätt som leder till spel är väl bra :-). Fasta veckotider, många spelare och en kampanj som är anpassad till fluktuerande RP är en melodi som också är bra.
 
Jag köper rätt många av dom spel som lockar mig. Ett fåtal spelar jag, några läser jag helt eller delvis, vissa får mest se fina ut i hyllan, men jag har pengarna (inte för att jag är högavlönad, utan för att jag är billig i drift i övrigt) och utrymmet (en fördel med att bo på den norrländska landsbygden är att hus är billiga). Att jag inte köper exakt alla spel som lockar, eller det faktum att jag aldrig kommer att få chansen att spela många av mina spel, stör mig inte. Jag får ändå spela i en sådan omfattning att jag är hyfsat nöjd, och samlandet ser jag också som en del av hobbyn.

Mitt gäng försöker spela varannan vecka. Det är inte alltid vi lyckas men sedan vi lättade på regeln om att alla måste vara med vid varje speltillfälle flyter det på bra. Vi kör även med en fast veckodag vilket är praktisk. Då vet alla - inklusive respektive - vad som gäller. Sedan kör vi hyfsat långa, sandlådiga och fisktankiga kampanjer. Det minskar förberedelsetiden för mig som SL. Ibland har vi även en gäst-SL så att jag får spela. Då sköter vi planeringen med Doodle. Utöver det får jag numera spela några gånger varje år på konvent.

Sedan är jag den allra mest inbitna rollspelsnörden i mitt gäng, och den som har absolut bäst koll på både nya och gamla spel. Och även om resten av gänget absolut kan ha åsikter är dom inte superkräsna, så ofta spelar vi det jag är mest peppad på. Därför kan jag lura mig själv en smula och vid varje inköp tänka att "jo, men det här kan vi nog spela någon gång längre fram". Det känns bra i själen.
 
luddwig;n299168 said:
men jag har pengarna (inte för att jag är högavlönad, utan för att jag är billig i drift i övrigt).

Av ren nyfikenhet. Vad räknas som högavlönad?
 
Henke;n299173 said:
Av ren nyfikenhet. Vad räknas som högavlönad?

Jag har inte tänkt så noga på det, men ser i alla fall inte mig själv som högavlönad. Åtminstone bör man väl nå den undre gränsen för statlig inkomstskatt, dvs. strax över 37 000 kr/månad.
 
Mot slutet av ett speltillfälle sätter vi datum för nästa tillfälle. Vi är tillräckligt många spelare för att kunna spela även om någon är borta. I (den relativt) nya Symbaroumgruppen har vi dessutom fördelen av att vara två par. Är jag tillgänglig för spel en helg är min sambo sannolikt också det och samma med SL och hans fru.
 
Rangertheman;n299178 said:
Mot slutet av ett speltillfälle sätter vi datum för nästa tillfälle. Vi är tillräckligt många spelare för att kunna spela även om någon är borta. I (den relativt) nya Symbaroumgruppen har vi dessutom fördelen av att vara två par. Är jag tillgänglig för spel en helg är min sambo sannolikt också det och samma med SL och hans fru.

Tänk om man lyckades få med sig frun att spela. Skulle dock inte hjälpa när man har tre småbarn. Strimman av hopp blir väl att kanske kunna spela med hela familjen när barnen blir större. :-)
 
Henke;n299185 said:
Tänk om man lyckades få med sig frun att spela. Skulle dock inte hjälpa när man har tre småbarn. Strimman av hopp blir väl att kanske kunna spela med hela familjen när barnen blir större. :-)
Det blir lättare! :-) Vår yngsta är snart 9. Henne spelar vi Tails of Equestria med.
 
Henke;n299185 said:
Tänk om man lyckades få med sig frun att spela. Skulle dock inte hjälpa när man har tre småbarn. Strimman av hopp blir väl att kanske kunna spela med hela familjen när barnen blir större. :-)

Jag är sjukt glad att min fru inte spelar. Hade varit hopplöst att skaffa barnvakt varje gång :D Antar att det skulle funka hyffsat om vi kunde spela hemma hos oss, men jag tror inte vi skulle få barnen i säng då. (Jag har också tre stycken små liv - 3, 6 och 8 år)
 
Vi kör varje Tisdag cirka 3-4 timmar. har gjort så i snart tio år. Är tre olika som speltider och kör ofta 2 kampanjer paralleller med olika spelledare om den ena inte känner sig förberedd eller måste stå över den veckan. Vi har sagt att vi kör även om en eller 2 spelare saknas detta har gjort att v har kört en massa spel de senaste åren. Att vi dessutom är tre olika som spelleder (om vart annat) bidrar till att det alltid finns något kul att spela.

Även om flera av spelarna har barn har vi fått det att funka men tror det kan vara en fördela att bo i Malmö där man kan ta sig mellan hemmen på alla oss sex som spelar på max tio minuter med cykel.
 
Swedish Chef;n299190 said:
Vi kör varje Tisdag cirka 3-4 timmar. har gjort så i snart tio år. Är tre olika som speltider och kör ofta 2 kampanjer paralleller med olika spelledare om den ena inte känner sig förberedd eller måste stå över den veckan. Vi har sagt att vi kör även om en eller 2 spelare saknas detta har gjort att v har kört en massa spel de senaste åren. Att vi dessutom är tre olika som spelleder (om vart annat) bidrar till att det alltid finns något kul att spela.

Även om flera av spelarna har barn har vi fått det att funka men tror det kan vara en fördela att bo i Malmö där man kan ta sig mellan hemmen på alla oss sex som spelar på max tio minuter med cykel.

Korta avstånd är säkert till hjälp. I våt grupp bor en spelare över en timme bort vilket innebär över två timmar restid för en av oss då vi ofta spelar antingen där eller här. Det gör såklart inte saken bättre.
 
Henke;n299071 said:
Hur tänker du kring den omöjliga ekvationen rollspel och tidsbrist?

Rollspel har blivit som vilken kulturprodukt som helst.
Jag älskar film, men jag kan inte se all film som produceras i världen, så jag ser det som intresserar mig.
Jag älskar böcker, men jag kan inte läsa alla böcker som ges ut i världen, så jag läser det som intresserar mig.
Samma med rollspel, man får spela det som intresserar en. Och hinner man inte betyder det att ens rollspelssmak är för bred och man måste bli ännu smalare. :smile:

Om jag hade all tid i världen är det inte ens säkert att jag skulle spela mer rollspel - för det är så mycket annat som jag fått försaka på grund av tidsbrist:
- jag skulle spela mer brädspel.
- jag skulle spela mer kortspel.
- jag skulle spela mer datorspel.
- jag skulle se mer TV-serier.
- jag skulle sporta mer.
- jag skulle resa mer.
O.s.v., o.s.v., o.s.v.
 
Vi kör kampanjer som många säkert skulle anse korta - typ 4-10 speltillfällen. När alla inte kan kör vi någon enkvällare istället. Plus att enstaka enkvällare arrangeras utanför kampanjtiderna. Spelmöten planeras in när kampanjen börjar, med medvetenhet att alla inte blir av. Vi försökte en gång att köra på principen att vi spelar kampanjen även om alla inte dyker upp, men jag tror inte att någon tyckte att det funkade bra. Det går liksom inte när man kör mer historiedrivna spel att någon rollperson plötsligt inte är med.
 
anth;n299200 said:
Rollspel har blivit som vilken kulturprodukt som helst.
Jag älskar film, men jag kan inte se all film som produceras i världen, så jag ser det som intresserar mig.
Jag älskar böcker, men jag kan inte läsa alla böcker som ges ut i världen, så jag läser det som intresserar mig.
Samma med rollspel, man får spela det som intresserar en. Och hinner man inte betyder det att ens rollspelssmak är för bred och man måste bli ännu smalare. :smile:

Om jag hade all tid i världen är det inte ens säkert att jag skulle spela mer rollspel - för det är så mycket annat som jag fått försaka på grund av tidsbrist:
- jag skulle spela mer brädspel.
- jag skulle spela mer kortspel.
- jag skulle spela mer datorspel.
- jag skulle se mer TV-serier.
- jag skulle sporta mer.
- jag skulle resa mer.
O.s.v., o.s.v., o.s.v.

Jag upplever att det som gör rollspel extra problematiskt är mängden spelare som gärna alla bör kunna samtidigt och att det blir så uppenbart sämre om man inte är "på". Om jag har en spelare att spela brädspel med så kör vi kanske Memoir '44. Om vi är fyra-fem och har tid så spelar vi Eclipse, om vi har snålt om tid så spelar vi Race for the galaxy. Bio och TV-serier funkar vare sig man är trött eller pigg, på eller av. Flera av de andra aktiviteterna som du nämner funkar utmärkt att göra själv.

Rollspel är helt enkelt en svår hobby. Den är extremt givande och få saker upplever jag så givande som en riktigt bra rollspelsomgång, men det är så svårt att få till när livet blir komplicerat med barn, jobb, aktiviteter, sociala "krav" etc etc.
 
Ram;n299209 said:
Jag upplever att det som gör rollspel extra problematiskt är mängden spelare som gärna alla bör kunna samtidigt och att det blir så uppenbart sämre om man inte är "på".

Jag kan tycka att det just är kampanjspel som är problematiskt och svårt, inte rollspel i sig.et finns ju en uppsjö rollspel som är gjorda att spela som just oneshots med minimala förberedelser, som i min mening likställer dem med de flesta brädspel (personligen betraktar jag ju till och med rollspel som just bara ännu en variant av brädspel, fast sällskapsspel kanske är mer rättvisande).

Vad gäller att vara "på" eller inte tycker jag även spelar en stor roll i de flesta brädspel och även många TV-serier/filmer som också blir sämmre av att inte vara "på".

Sen finns det även TV-serier och bräspel som funkar utmärkt att köra även om man itne är på, och mest vill ha något att göra medan man pratar skit. Men ärligt talat så finns det rollspel där detta funkar utmärkt också.
 
Ram;n299209 said:
Jag upplever att det som gör rollspel extra problematiskt är mängden spelare som gärna alla bör kunna samtidigt och att det blir så uppenbart sämre om man inte är "på".
Jag känner massor med folk som inte spelar rollspel. När jag ser vad de gör istället är deras fritid full med innebandy, franskakurser, köra barnen till fotbollsträning o.s.v.

Det som förundrar mig är att ett innebandylag kan träffas och spela en gång i veckan, att en hel franskaklass kan ha lektioner en gång i veckan, men ett halvdussin rollspelare inte klarar av att hitta en gemensam dag ens en gång i månaden.
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.
 
anth;n299214 said:
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Ja. Jag hade ofta det här problemet med folk jag tyvärr sammtidigt gärna ville spela med. Men tillslut accepterade jag faktum och letade upp folk som var beredda att prioritera rollspel istället, och umgicks med de tidigare i andra sammanhang.

Om man har en bandyspelare som aldrig dyker upp till träningen så petar man denne från laget. Det borde inte behöva vara någon skillnad när det kommer till rollspel.
 
Back
Top