DoD Drakkejsarens hemlighet - SL-tråd

[Organ]

Fråga angående basilisken i de Döda Ögonens Grotta. Alla spelare är beväpnade med varsin höna, vilket tar ner basiliskens handlingar till 1. Så långt är jag med. Men sen står det också att basilisken är för skraj för att attackera en äventyrare med en höna, dvs den kan inte attackera någon av mina spelare.
Så vad kommer basiliskens göra i striden?
Jag har mina egna idéer men skulle välkomna andras!

Nu har jag inte Basiliskens stats framför mig men den har väl avståndsattacker? För att jag tolkar detta med att den inte vågar attackera hönsbärare som att den inte vågar attackera en sådan i närstrid.

 

[Myrkr]

Nu har jag inte Basiliskens stats framför mig men den har väl avståndsattacker? För att jag tolkar detta med att den inte vågar attackera hönsbärare som att den inte vågar attackera en sådan i närstrid.

Ah, jo, det var en detalj jag missade. Spelarna har naturligtvis ögonbindlar, vilket blockar basiliskens enda riktiga avståndsattack Förstenande blick!
Min tanke är att spelarna får känna sig duktiga en runda eller två medans basiliskens förgäves försöker stirra ihjäl dem och tveka vem den ska hoppa på pga hönsrädslan. Men den är ganska tålig och det lär inte bli så kul i en hel strid.

 

[Professor T]

Både attack 3 och 5 är ju rätt läskiga grejer som fungerar då det drabbar hela gruppen, utan att ngn väljs som mål. Särskilt 5 är ju väldigt farlig och kan leda till TPK med otur med motståndsslag.

 

[chrull]

Ah, jo, det var en detalj jag missade. Spelarna har naturligtvis ögonbindlar, vilket blockar basiliskens enda riktiga avståndsattack Förstenande blick!
Min tanke är att spelarna får känna sig duktiga en runda eller två medans basiliskens förgäves försöker stirra ihjäl dem och tveka vem den ska hoppa på pga hönsrädslan. Men den är ganska tålig och det lär inte bli så kul i en hel strid.

Jag skulle också få dem känna sig duktiga en stund, men sen skulle den få panik och antingen fly eller attackera vem den än kommer åt.
Eller så förstenar den hönorna.

En runda skulle jag nog låta dem känna sig duktiga. Min spelgrupp avslutade nästan alla monster på 1-3 rundor så två rundor utan svårigheter skulle göra striden helt onödig att spela.

 

[Bandobras_Took]

Sida 16: "Utkante har inget byaråd.." (varför inte?), "men världshusvärdinnan Vagnhild fungerar som bosättningens informella ledare" (varför det?). "Det är hos henne som byborna samlas för överläggningar.." (låter som ett byaråd) "och det är Vagnhild som samordnar vakthållningen längs pallisaden" (äntligen en mening jag kan köpa!).

Är det inte fascinerande ändå? Hur mycket man kan slå knut på sig själv i bara två meningar? Jag måste erkänna att jag upphör aldrig att förvånas över vilken oerhört låga kvalitet som många textstycken har i svenska rollspel. Det här är ju egentligen inte svårt alls. Man måste nästan vara någon slags anti-Shakespear för att misslyckas förmedla såpass enkel information.

1) Utkante har ett byaråd. Det är ingen "formell" folkvald församling utan när det hänt något som måste diskuteras så samlas byborna på Tre Hjortar för att försöka komma fram till vad som behöver göras. Detta sker spontant och allas röst är lika mycket värd (för det är så grejer gjordes i bondesamhället, på den gamla goda tiden. Detta är allmänt känt, i alla fall bland utbildade människor). Men det här sista inom parentes behöver naturligtvis inte stå med i texten, eftersom att det är ett äventyr och inte en lärobok.

2) Vagnhild är byns informelle ledare, på grund av sin karisma och ledarskapsegenskaper, och allmänt ansedda visdom. Det innebär inte att hon bestämmer själv vad som ska göras, utan att de flesta lyssnar när hon talar och ser till henne när det gäller att komma upp med rättvisa sätt att utföra det som beslutas (typ, vem som ska göra vad). Hon är alltså en informell ledare. Fine! Inget fel med det! Men det blir konstigt när det står i meningen innan att Utkante inte har något byaråd, för då undrar man ju lite om hur beslut fattas, och det visar ju sig att de faktiskt visst har det, även om det inte är något formellt sådant (vilket det aldrig var). Eller så tolkar i alla fall jag texten, att Vagnhild inte bestämmer allt, även om det är svårtolkat

Så, då var det utrett. Hojta till mig nästa gång innan ni släpper något, så kan jag göra era texter 500% bättre på en handvändning. Nej, men på riktigt. Jag tycker att det här är en bra kampanj och jag har stor respekt för det kreativa arbetet, men tyvärr, tyvärr så är det alldeles för många såna här ankare som drar ner helhetsbetyget. Helt i onödan också, eftersom det här egentligen inte behövs alls.

 

[Zire]

Det beror nog på läsaren också för jag har då inga problem över huvud taget varken med att förstå eller läsa de meningarna. Jag har heller aldrig tidigare hört någon ha problem med att förstå dem.

 

[Bandobras_Took]

Absolut. Och jag ber om ursäkt för tonen, den var inte speciellt trevlig. Men jag låter det stå, jag får äga det helt enkelt. Framöver ska jag framföra mina åsikter på ett mindre skitstövel-aktigt sätt.

 

[Gaspard]

Äntligen lyckades vi avsluta kampanjen, tyvärr blev det något av ett antiklimax, vissa av rollpersonerna hade blivit så mäktiga att Azrahel Koth själv blev en baggis, elementarmagikern tog 1/3 av hans KP första rundan. Hans fladdermöss gjorde mer skada än han själv. Dessutom misslyckades han två gånger att ta Um-Durman av gruppens bard (!)

Det var en rolig och välskriven kampanj, alla är nöjda, även jag, men vissa saker skaver:

* Som nämnts i andra trådar, det ofta ojämna systemet för att bli bättre. Gruppens magiker slutade med SL 18 och två magiskolor. Gruppens krigare hade FV 13 i svärd...
* Den ojämna svårighetsgraden på äventyren, det blev väldigt på håret med vissa fiender, inte så med andra.
* Frånvaro av upptrappning och agens. Azrahel blir bara en slutboss. Istället blev Leanara den riktiga antagonisten (i en demonisk spindelkropp, lång historia). Jag öste på med infliktningar till Azrahel och Sathmog, demoniska omen och en fullskalig belägring av Utkante av demoner för att få rollpersonerna att förstå allvariet i det hela. Resultatet blev ok men drog mycket energi och ork från min sida.

Intressant nog dök jag precis in i Dimmornas Dal igen med en annan spelgrupp, men nu blir det bara one-shots, ingen kampanj eller handpåläggning. Tror att det kommer kännas ganska skönt.

 

[broddarbroder]

Har börjat rollspela igen efter en 10 års paus, och gör det med ett gäng helt oerfarna kompisar. Har själv inte varit spelledare särskilt många gånger, så det gör inte utsikterna bättre. Vi har precis börjat att spela Drakkejsarens hemlighet, och förutom startscenen har de fått träffa Vagnhild och Leanara. De börjar redan nu misstänkliggöra Leanara (även om de ännu inte vet att det är hon), vilket jag inte var beredd på. Jag har lite svårt att formulera hur de ska motiveras ut ur Utkante på olika äventyr. Hur har ni gått tillväga? Presenterar ni bara svart på vitt, eller kommer det från en person? Och vilket äventyr skulle ni börja med?

 

[Professor T]

Behöver de egentligen motiveras? Testa ställ en öppen fråga om varför de befinner sig i byn - om ni inte redan kikat på rollpersonernas motivation. Sedan så skulle jag rekommendera de får höra ett par av de rykten som cirkulerar (2-3 stycken som du väljer ut från de du tycker lockar spelleda) och se om de nappar. Själv använde jag den kufiske eremiten Rabindranath i ruinområdet för ge dem lite bakgrundsstory om Eledain och legenden om Um-Durman.

Suckarnas Torn eller Trolletinn tycker jag kan vara lämpliga börja med. Ridders Rös är bättre för spelare som hunnit lära sig känna av systemet lite, Gårdagens By är toppen (men mer avancerat - så bättre spara).

 

[Girighet]

Rollpersonerna börjar ju fattiga som kyrkråttor. Mina spelare fick en chock när de kom till Utkante och insåg att de inte hade råd med egna rum i värdshuset. Så de måste få in pengar omgående och sedan är de ju förhoppningsvis äventyrare så du vill bli rika och kända.
Vi har hållit äventyrskorten på en metanivå. När vi började fick de dra 3st äventyrskort och välja vilket de ville börja med och vilket de sedan ville spela efter det. Sedan har jag lagt ut ledtrådar eftersom.
När de kom till värdshuset fick de info om äventyr #1 och under det gav jag ut lite info om #2, när #1 var klart fick de dra ett nytt kort och välja vilket de ville köra som tredje äventyr och så vidare. Så spelarna visste alltid vilket äventyr de skulle spela även när deras rollpersoner inte visste det. Det har funkat bra för oss.

 

[Organ]

Har börjat rollspela igen efter en 10 års paus, och gör det med ett gäng helt oerfarna kompisar. Har själv inte varit spelledare särskilt många gånger, så det gör inte utsikterna bättre. Vi har precis börjat att spela Drakkejsarens hemlighet, och förutom startscenen har de fått träffa Vagnhild och Leanara. De börjar redan nu misstänkliggöra Leanara (även om de ännu inte vet att det är hon), vilket jag inte var beredd på. Jag har lite svårt att formulera hur de ska motiveras ut ur Utkante på olika äventyr. Hur har ni gått tillväga? Presenterar ni bara svart på vitt, eller kommer det från en person? Och vilket äventyr skulle ni börja med?

När jag spelledde Dkh så fick spelarna uppdraget att leta reda på statydelarna av Leanara. Hennes plan var att låta rollpersonerna göra skitgörat för att sedan försöka sno åt sig svärdet själv när de kommer ut ur den gamla kryptan. På så vis kan man dessutom styra lite grand vart rollpersonerna beger sig genom att låta Leanara säga att hon inte vet var statydelarna finns men att vissa platser är mer sannolika än andra.