NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

luddwig said:
En del rimliga synpunkter där.
Click to expand...

Petter Larsson är bra. Precis som han har jag aldrig känt igen mig i det där med att rollspelare skulle vara nördar. Jag tycker @Dr_Dängrot s tråd om vilka vi har spelat med understryker det också. Rollspelare är kanske lite mer män och lite mer akademiker än folk i stort, men annars helt vanlig människor. Med en och annan übernörd.
 
Last edited:
luddwig said:
En del rimliga synpunkter där.
Click to expand...

Jo, det är ju på sätt och vis mycket av de synpunkter som också diskuterats här. Samtidigt som invändningen att ett rätt kort K-special, som ska passa sin vanliga publik, kanske inte kan famna hur brett som helst fortfarande är giltig. Vilket jag tänker knyter an till hans relevanta slutpoäng - att rollspelen kanske bör tas på större allvar - något som om det sker borde öppna för mer, ännu bättre och mer utforskande journalistisk i framtiden.

En sidotanke som uppstår här: Det är kanske inte så konstigt att det blir den här slagsidan när den mesta journalistisk (som inte är rollspelsintern, som Fenix) som producerats de senaste åren, och som på olika vis tar avstamp i 10-talets återväxt, görs av personer som inte längre utövar rollspel och om personer som inte längre gör det. (Jag blev exempelvis lite förvånad när nyutgåvan av Kult inte nämndes i dokumentären trots att Nallo var intervjuad.) Jag vet att det finns undantag, absolut men om vi pratar allmän kulturmedia är det bilden jag får. Huor, Klenell och Larsson platsar alla där (utifrån vad de själva säger). Det är inte deras fel så klart men det leder till en viss ensidighet. Någonstans borde en ambition att granska hobbyn (och dess historia) mer kritiskt kanske börja i att bevaka dagens situation. Typ börja recensera nya rollspel precis som görs med nya digitala spel.
 
Nu har även jag tittat på dokumentären. En kort recension är nog "mysig bagatell". Förstå mig rätt, det var absolut en väl spenderad timme framför SvtPlay, men det var ju inte som att något nytt lades till, att några nya perspektiv kom i dagen eller att redan etablerade narrativ utmanades. Myspysigt och harmlöst, på gott och ont.
 
Jag tycker att lyx-lifestyle-perspekitvet med fina bilar och snyggt kök bar en spännande touch, men jag kände liksom "varför?"
 
Jag har efter att ha sett dokumentären och återigen fått vatten på min kvarn om att det är märkligt att jag inte är med - jag har tex också gjort en musikvideo åt Duvchi och har nog träffat alla utom Natt och Dag några gånger och skulle stanna och hälsa på säkert hälften av alla talking heads.

Jag tyckte den var trevlig. Men jag köper inte historieskrivningen att när stor och liten tog bort rollspelen så dog scenen. I princip hela mitt rollspelande utanför pojkrummet har hänt efter äventyrsspel slog igen och det har nästan alltid kommit nya storslagna svenska spel. Tex måste de låssas som att MUA inte finns för att få ihop det hela till storyn de vill ha.
 
Tyckte allt föll på plats när jag såg denna intervju:

https://www.facebook.com/video.php?v=314907283126274

Här blir det tydligt att det handlar om att visa på att många spännande och lyckade människor i kultursverige har en rollspelsbakgrund, även många fler som han inte vill outa - som skriver långa fina essäer på våra kultursidor (o.s.v). Han pratar t.ex. om sig själv som före detta rollspelare, idag framgångsrik kulturarbetare.

Det blir tydligt att han egentligen följer två konstnärer som skildrar Sverige: Simon Stålenhag (folkhemmet, framtiden, teknik osv) och Johan Egerkrans (fornnordiska gudar, folktro, troll osv). Han är ledsen att han inte fick med Sara B Elfmark och de Dödas röster. Detta talar sitt tydliga språk: nörd då lyckad idag - nördens revansch.
 
Jag älskar att det kommer flera röster och tankar från många håll. Särskilt från alla här på rollspel.nu.

För en dokumentär kan aldrig fånga allt, svara på alla frågor, eller ge en rättvisande bild av vad rollspelshobbyn var och är. Den är otroligt komplex, och om någon skulle fråga mig hur de ska förstå vad som hände och händer, skulle jag säga:

1. Börja med att spela med några så att du förstår vad vi gör
2. Tänk sedan tanken "min upplevelse av hur det görs är inte den enda".
3. Läs "Finna Dolda Ting".
4. Läs "Bland mutanter, drakar och demoner".
5. Inse att du aldrig kan citera titeln på ovanstående bok korrekt ur minnet.
6. Lyssna på ett gäng AP-poddar.
7. Spela igen.
8. Titta på den här dokumentären.
9. Inse att du bara skummat på ytan.
10. Leta reda på ZTV-inslagen när Magnus Seter spelar rollspel. (FRIVILLIGT STEG)
11. Regga dig på rollspel.nu.
12. Ställ en massa nybörjarfrågor som leder till bråk.
13. Bli bannad på rollspel.nu.*
14. Profit!

Det är i det sammanhanget jag placerar den här dokumentären. Det är en skärva av en krossad spegel, en skärva som visar olika sanning beroende på hur du beskådar den, och den är en del av en fragmentarisk verklighet som vi aldrig kommer att kunna dokumentera med perfekt sanningshalt.

* Det är ett skämt, om nu någon undrar. :D
 
Jag förstår att Huor överdrev rollspelsdöden av dramaturgiska skäl, ett grepp som både kan vara nödvändigt och effektivt. Samtidigt blev jag lite nyfiken på kontrafaktisk historia gällande svenska rollspel. Hade rollspelens framgångssaga på senare år varit möjliga utan Eon, DoD trudvang och Mutant UA? Ja säkert på något sätt men det hade nog sett annorlunda ut.
 
Last edited:
avatarex said:
Jag förstår att Huor överdrev rollspelsdöden av dramaturgiska skäl, ett grepp som både kan vara nödvändigt och effektivt. Samtidigt blev jag lite nyfiken på kontrafaktisk historia gällande svenska rollspel. Hade rollspelens framgångssaga på senare år varit möjliga utan Eon, DoD trudvang och Mutant år 0? Ja säkert på något sätt men det hade nog sett annorlunda ut.
Click to expand...

Jag känner att Eon glöms bort i alla de här diskussionerna. Det går att argumentera att Eon egenhändigt höll liv i den svenska rollspeshobbyn i flera år.
 
avatarex said:
Jag förstår att Huor överdrev rollspelsdöden av dramaturgiska skäl, ett grepp som både kan vara nödvändigt och effektivt. Samtidigt blev jag lite nyfiken på kontrafaktisk historia gällande svenska rollspel. Hade rollspelens framgångssaga på senare år varit möjliga utan Eon, DoD trudvang och Mutant år 0? Ja säkert på något sätt men det hade nog sett annorlunda ut.
Click to expand...

För egen del vill jag hissa DoD 6 / Trudvang trots att jag aldrig spelat det. Det fick mig att börja fingra på på rollspel igen 2002-2004 och när jag insåg att det fanns på biblioteket gick jag och lånade vad jag kunde få tag på bara för att läsa.

Sen är det givetvis svårt att runda Eon och MUA, de talar för sig själv.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top