NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

Rollspelsdöden existerade. Jag bevittnade den med egna ögon.
  • Under 1990-talet förändrades kundkretsen demografiskt, med en tydlig minskning av antalet tonåringar.
  • Sverige genomgick en djup ekonomisk kris 1991-95 (länk >>>) där arbetslösheten peakade på runt 15% och massor av familjen blev fattiga.
  • Konkurrerande produkter trängde undan rollspelen och blev "det nya heta".
  • Target Games konkade.
  • Den riksledande distributören Top Games konkade 1999 och ingen trädde i dess ställe.
Försäljningssiffrorna för nya rollspel föll stadig och nådde nog botten en bit in på 00-talet. Top Games kunde lägga en inledande beställning på flera hundra ex vilket finansierade tryckningen av ett spel (ingen print-on-demand dåförtiden). När Top Games försvann gick det inte längre att trycka något. Jag kunde producera Gondica 1998 tack vare Top Games, men år 2000 hade ett så ambitiöst projekt blivit helt omöjligt av ekonomiska skäl.
 
Last edited:
Måns said:
Nä, jag orkade 16 min av Mot Andra Världar. Kul att se några forumister! Största behållningen! Men hela Nördens revansch-narrativet blev lite tröttsamt. Och Malmbergs pool + sportbil blev för mycket.

Face it, vi är fortfarande nördar!
Click to expand...

Det blev bara mer lyx-lifestyle inslag efter minut 16 :)
 
Mekanurg said:
Rollspelsdöden existerade. Jag bevittnade den med egna ögon.
  • Under 1990-talet förändrades kundkretsen demografiskt, med en tydlig minskning av antalet tonåringar.
  • Sverige genomgick en djup ekonomisk kris 1991-95 (länk >>>) där arbetslösheten peakade på runt 15% och massor av familjen blev fattiga.
  • Konkurrerande produkter trängde undan rollspelen och blev "det nya heta".
  • Target Games konkade.
  • Den riksledande distributören Top Games konkade 1999 och ingen trädde i dess ställe.
Försäljningssiffrorna för nya rollspel föll stadig och nådde nog botten en bit in på 00-talet. Top Games kunde lägga en inledande beställning på flera hundra ex vilket finansierade tryckningen av ett spel (ingen print-on-demand dåförtiden). När Top Games försvann gick det inte längre att trycka något. Jag kunde producera Gondica 1998 tack vare Top Games, men år 2000 hade ett så ambitiöst projekt blivit helt omöjligt av ekonomiska skäl.
Click to expand...
Det låter mer som en allvarlig skada en som en död. Det gavs ju ut mängder av rollspelsböcker under 90-talet, förutom Gondica även Chronopia, Chronicles, Neotech, Viking, Eon och Gemini. Och under 00-talets första hälft återuppstod både Drakar och Demoner och Mutant samtidigt som Eon fortsatte ge ut nya utgåvor och supplement.

Rollspel må ha haft sin topp i Sverige under andra halvan av 80-talet, så det fanns en rätt hög nivå att utgå från under nedgången.
 
avatarex said:
Det låter mer som en allvarlig skada en som en död. Det gavs ju ut mängder av rollspelsböcker under 90-talet, förutom Gondica även Chronopia, Chronicles, Neotech, Viking, Eon och Gemini. Och under 00-talets första hälft återuppstod både Drakar och Demoner och Mutant samtidigt som Eon fortsatte ge ut nya utgåvor och supplement.

Rollspel må ha haft sin topp i Sverige under andra halvan av 80-talet, så det fanns en rätt hög nivå att utgå från under nedgången.
Click to expand...

Jo, det var nog svenska rollspelshobbyns Cretaceous/Paleogen extinction level event. :cool: De små och kvicka källarproducenterna överlevde och utvecklades till nya storvuxna arter.
 
avatarex said:
Det låter mer som en allvarlig skada en som en död.
Click to expand...

En fråga om perspektiv, antar jag.

Jag vet, som jag sagt tidigare, ingen som hävdat att det helt slutade ges ut produkter eller att hela sverige plötsligt slutade spela rollspel. Bara att det gick från att finnas överallt och vara en rimlig julklapp och spelas på skolgårdarna, till att föra en mer marginell tillvaro.

Så jag antar att det beror på vad man kräver av något för att det ska få kallas en "död".


EDIT: Jag tänker också att det finns ganska stor risk att det blir en fråga om identitetsbygge. De som identifierar sig som Ä-spelsrollspelare vill att det ska vara en död; de som investerat i spelen som fanns kvar och som släpptes under den perioden vill, vad det verkar, att det inte ska ha varit en. Jag förstår dock inte riktigt varför; det kan väl ha funnits en allmän rollspelsdöd utan att det på något sätt förminskar ens eget spelande eller att ens favvospel släpptes under perioden ifråga?
 
krank said:
Så jag antar att det beror på vad man kräver av något för att det ska få kallas en "död".
Click to expand...

Jag hänvisar tillbaka till min graf. Är ju bara konventscenen så klart, men är man beredd att se den som en spegel av spelandet i stort, är det ganska tydligt att båda syvinklarna är rätt. Ja, utgivningen fortsatte, nya spelare kom in ("hobbyn vat inte död") men antalet utövare sjönk sannolikt stadigt under flera år ("hobbyn såg ut att vara på väg att dö").
 
Bifur said:
Är ju bara konventscenen så klart, men är man beredd att se den som en spegel av spelandet i stort
Click to expand...

Jag är väldigt, väldigt, väldigt skeptisk till det, ska sägas. Jag tror att gruppen "folk som åker till konvent" inte nödvändigtvis påverkats av en eventuell rollspelsdöd på ett vis som är det minsta proportionerligt mot hur resten av landet påverkades.
 
krank said:
Jag är väldigt, väldigt, väldigt skeptisk till det, ska sägas. Jag tror att gruppen "folk som åker till konvent" inte nödvändigtvis påverkats av en eventuell rollspelsdöd på ett vis som är det minsta proportionerligt mot hur resten av landet påverkades.
Click to expand...
Frågan är väl också om det "bara" var en svensk rollspelsdöd? Det innebar väl isåfall ganska lite för konventen med tanke på hur mycket friform och utländska spel som spelades där?
 
krank said:
Jag är väldigt, väldigt, väldigt skeptisk till det, ska sägas. Jag tror att gruppen "folk som åker till konvent" inte nödvändigtvis påverkats av en eventuell rollspelsdöd på ett vis som är det minsta proportionerligt mot hur resten av landet påverkades.
Click to expand...

Det här tycker jag är en väldigt viktig bit att ta upp. För långt ifrån alla rollspelare åker på konvent, eller reggar sig på WRNU, går med i en Facebookgrupp för rollspelare, eller ens kollar efter spelföreningar. De spelar mest med sina vänner och för dem är rollspel uteslutande deras spelgrupp. Rent krasst vågar jag nog påstå att de till och med utgör en ganska stor del av spelare idag, men eftersom de mer eller mindre är ett mörkertal är det svårt att komma fram till hur många – jag utgår bara själv från hur många jag träffat som har noll vetskap om rollspelscommunityt som finns, i alla fall i Sverige, eller hur lång tid det tog mig innan jag började bli mer aktiv inom rollspelscommunities.
 
krank said:
Jag är väldigt, väldigt, väldigt skeptisk till det, ska sägas. Jag tror att gruppen "folk som åker till konvent" inte nödvändigtvis påverkats av en eventuell rollspelsdöd på ett vis som är det minsta proportionerligt mot hur resten av landet påverkades.
Click to expand...

Henke said:
Frågan är väl också om det "bara" var en svensk rollspelsdöd? Det innebar väl isåfall ganska lite för konventen med tanke på hur mycket friform och utländska spel som spelades där?
Click to expand...

Fast nedgången 1995-2010 är ju tydlig. Färre konvent och färre arrangemang på de som var. Jag kan se tre delförklaringar som inte är minskat spelande:
- Siffrorna är fel. Viktiga konvent är kanske inte med. I de fall det inte finns ett listat program har jag räknat bort det från antal arr men listat det som ett konvent. Det skulle av slumpen kunna ge en felaktig bild av de olika åren. Helt korrekta siffror skulle kanske visa sig ge en rakare linje.
- Antalet arr säger inget om hur mycket det spelades. Det borde mätas i antalet anmälda personer och spelade pass.
- Konvent är inte representativa för att deltagande där drivs av andra saker än intresse för rollspel. Eller så spelar samma 200 personer alla arr, oavsett om det är 5 eller 15 st. på ett konvent. Kanske gick konvent i sig bara ur modet på 00-talet men lika många spelade lika mycket på kammaren.

Lite sifferexercis: Totalt handlar det om 411 genomgångna konvent, 301 av dem har listade arr. Underlaget är alltså rätt stort och ganska jämnt fördelat även om bortfallet är större för 00-talet och 10-talet.

Facit saknas givetvis men motargument är så klart att antalet konvent som ordnar rollspelsarrangemang och mängden enskilda arrangemang speglar det allmänna intresset för att delta i dem, utifrån antagandet att konventsspelare i stort rimligen hämtas från vanliga spelgrupper. Minskar de i omfattning sjunker antalet konventsdeltagare, även förhållandet säkert inte 1 till 1.
 
Last edited:
gabrielledebourg said:
Det här tycker jag är en väldigt viktig bit att ta upp. För långt ifrån alla rollspelare åker på konvent, eller reggar sig på WRNU, går med i en Facebookgrupp för rollspelare, eller ens kollar efter spelföreningar. De spelar mest med sina vänner och för dem är rollspel uteslutande deras spelgrupp. Rent krasst vågar jag nog påstå att de till och med utgör en ganska stor del av spelare idag, men eftersom de mer eller mindre är ett mörkertal är det svårt att komma fram till hur många – jag utgår bara själv från hur många jag träffat som har noll vetskap om rollspelscommunityt som finns, i alla fall i Sverige, eller hur lång tid det tog mig innan jag började bli mer aktiv inom rollspelscommunities.
Click to expand...

Hm, det finns ett frö till en ny tråd här :)
 
krank said:
En fråga om perspektiv, antar jag.

Jag vet, som jag sagt tidigare, ingen som hävdat att det helt slutade ges ut produkter eller att hela sverige plötsligt slutade spela rollspel. Bara att det gick från att finnas överallt och vara en rimlig julklapp och spelas på skolgårdarna, till att föra en mer marginell tillvaro.

Så jag antar att det beror på vad man kräver av något för att det ska få kallas en "död".


EDIT: Jag tänker också att det finns ganska stor risk att det blir en fråga om identitetsbygge. De som identifierar sig som Ä-spelsrollspelare vill att det ska vara en död; de som investerat i spelen som fanns kvar och som släpptes under den perioden vill, vad det verkar, att det inte ska ha varit en. Jag förstår dock inte riktigt varför; det kan väl ha funnits en allmän rollspelsdöd utan att det på något sätt förminskar ens eget spelande eller att ens favvospel släpptes under perioden ifråga?
Click to expand...
För mig är död ett starkt ord. Det kanske inte är det för alla. Om begreppet rollspelsdöden används för perioden 1994–2014 så blir då frågan vad man ska kalla perioden när det gavs ut väldigt få spel.

Det blir trubbigt att kalla en nedgång för en död.
 
avatarex said:
För mig är död ett starkt ord. Det kanske inte är det för alla. Om begreppet rollspelsdöden används för perioden 1994–2014 så blir då frågan vad man ska kalla perioden när det gavs ut väldigt få spel.

Det blir trubbigt att kalla en nedgång för en död.
Click to expand...

Nu tänker jag ta på mig ”kulturvetarglasögonen” och försöka förtydliga användandet av en sådan term som ”rollspelsdöd”: Jag skulle jämföra det med ”punkens död” på 80-talet. Det var inte som att det inte fanns punk – existerande band som Ramones tuffade på och nya band som Black Flag slog igenom. Men den där ursprungliga vågen, som slog världen med storm, samtidigt som punkband blev listettor? Den eran var ”över”. Lite på samma sätt gäller rollspelsdöden – rollspelen fanns självklart och många nya förlag dök upp, men som popkulturell kraft var den långt ifrån vad den hade varit, utan blev nu mer nischad.
 
Har sett den och är överlag nöjd med dokumentären. Problemet är nog hur mycket mer jag och många här skulle orka se och grotta ner sig om rollspel. Hade det kommit 20 delar * 1 timme så hade jag sett alla men för de flesta som kanske inte spelat rollspel eller endast gjort det någon gång i sin ungdom så är nog 1 timme den tid de är beredda att lägga på en rollspelsdokumentär. Tiden gör ju även att mycket inte kommer med och den blir mycket koncentrerad runt äventyrsspel, hur hobbyn påverkat populärkultur och ett fåtal personer. Skulle det finnas dokumentärer om tiden då hobbyn ansågs död eller om andra förlag som Neogames mm hade jag sett det med.
 
gabrielledebourg said:
Nu tänker jag ta på mig ”kulturvetarglasögonen” och försöka förtydliga användandet av en sådan term som ”rollspelsdöd”: Jag skulle jämföra det med ”punkens död” på 80-talet. Det var inte som att det inte fanns punk – existerande band som Ramones tuffade på och nya band som Black Flag slog igenom. Men den där ursprungliga vågen, som slog världen med storm, samtidigt som punkband blev listettor? Den eran var ”över”. Lite på samma sätt gäller rollspelsdöden – rollspelen fanns självklart och många nya förlag dök upp, men som popkulturell kraft var den långt ifrån vad den hade varit, utan blev nu mer nischad.
Click to expand...
Jag har också tänkt på punken. Men om man skulle säga att punken varit död sen 1981 så räknar man förmodligen inte med De lyckliga kompisarna, Definitivt 50 spänn och Augustibuller. Det blir lite för grova penseldrag att klumpa ihop så stora tidsspann.

Nu som förespråkar en lång rollspelsdöd*, ser ni något behov av en term för den tiden då rollspelsutgivningen var ännu skralare än 1998?

*Obs begreppsmässigt!
 
Last edited:
Henke said:
Frågan är väl också om det "bara" var en svensk rollspelsdöd? Det innebar väl isåfall ganska lite för konventen med tanke på hur mycket friform och utländska spel som spelades där?
Click to expand...
Jag tror, om man läser vad D&D-spelare i USA skriver om 3e, 3.5e, 4e och de åren, så har de också upplevelsen att det var en rollspelsdöd.

Så jag tror det finns anledning att betrakta rollspelsdöden som något globalt.

Därmed inte sagt att den kanske var mer dramatisk för Ä-spelare. För den som var övertygad om Ä-spels förträfflighet och inte kunde tänka sig att spela något annat, så blev det ju verkligen en död.

Och för den som spelade EON eller D&D 3e kanske det inte var någon död alls.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top