Dogme 95 var jätteintressant på massa sätt, men det definierade det mer än vad som stod i deras regler var ju att samtliga inblandade sedan tidigare var tunga etablerade namn inom den danska filmvärlden.
Dogme är alltså mindre "vad händer med filmskapandet när man har strikta begränsningar" och mer "vad händer med filmskapandet för de personer som har tillgång till enorma resurser frivilligt ger sig själva strikta begränsningar". Det är etablerade superproffs som väljer att göra amatörfilm, men som fortfarande har tillgång till en överväldigande mängd resurser som amatörfilmaren inte har, och som inte är definierat i manifestet (de får exempelvis fortfarande använda riktiga skådisar, klippare, bra kameror på en nivå som amatören bara kan drömma om).
Den småskaliga amatörfilmaren har redan begränsningar som är långt mycket snävare än de Dogmarörelsen hade, om än möjligvis av en annan typ. Alla som försökt lära sig filmskapande har ju någon gång sprungit runt med en videokamera och försökt filma sina kompisar när de kletar ner sig med ketchupblod. Amatörfilmaren behöver inte Dogme, för amatörfilmarens hela sätt att göra film på är fortfarande långt mycket mer DIY än det var för Lars Von Trier som gjorde Breaking The Waves och vann guldpalmen i Cannes parallellt med hans Dogme-filmer.
Jag tycker nog det är lite samma grej inom rollspel, ett Dogme-liknande experiment vore intressant om det var något som Fria Ligan eller Chaosium gav sig på.
Det generella DIY-rollspelsskaparen här på forumet eller ställen som Itch jobbar redan med såpass begränsade resurser (både i tid, pengar och kompetens) att de redan är mer Dogme än Dogme. Dogmautmaningarna på WRNU verkar också fokusera på att få folk att skriva kort och regellätt, vilket ju nu såhär i efterhand är en hel etablerad grej inom rollspelskulturen.