Dogme 95 för rollspel

Skulle jag nu då, trots allt, HELT HYPOTETISKT, skissa på ett sådant manifest så skulle det se ut något i denna stilen.

1. Jag lovar att inte använda AI, inte ens som bollplank eller sökmotor.
2. Jag lovar att rita bilder analogt utan digitala hjälpmedel. Att fota av eller skanna bilderna är tillåtet. Att använda stock-bilder, public-domain eller AI-genererade bilder är förbjudet.
3. Jag lovar att inte fuska med punkt #2 genom att inte använda bilder alls. Det bör finnas bilder.
4. Jag lovar att inte vika ut mig i grafisk formgivning. Tillåtna typsnitt är; Arial, Courier New eller Times New Roman. Det är tillåtet att ersätta typsnitten med open-source-diton (Liberation Sans, Liberation Sans Narrow, Liberation Serif, Liberation Mono). Endast ett typsnitt per publikation, med undantag för handritade texter.
5. Jag lovar att publicera slutprodukten under öppen licens.
Finns det något i detta som hindrar en från att köpa dyra fyrfärgsillustrationer från professionella illustratörer (som jobbar analogt) och anlita proffslayoutare för en snygg (om än minimalistisk) design?

Jag tycker nog att ”inga illustrationer” känns som en bättre dogma-regel.
 
Det är kanske de punkterna av Dogme 95 som jag aldrig helt förstått syftet med, samt den om att regissören inte fick krediteras. Känns lite som att Dogme 95 hade kunnat ha längre livslängd utan de punkterna. Målet, för mig, är framförallt att sätta enkla ramar för formen, snarare än innehållet. Att det ska fungera lite som en rörelse blandat med innehållsförteckning, i stil med nyckelhålsmärkningen på mat.
Alltså Mörk Borg-3e-partsgrejerna känns som de blev en specifik stil - och jag diggar hur illos till OSE är lite just "kompisen som kan rita" fast gjort liiite snyggare.. men båda de känns ju rätt tydliga i formgivningen?

Jag diggar tanken på din Dogme-formgivning, men får bara nån slags vag ågren vid tanken på rollspelsprodukter som ser ut som de där rapporterna osv man skrev på gymnasiet, utskrivna på laserskrivare, inga färger utom svart å vitt, trötta MS-typsnitt och den allmänna nollpunkts-formgivning som generellt resulterar från MS Word av 90-tals-snitt?

edit: stafning
 
Last edited:
Finns det något i detta som hindrar en från att köpa dyra fyrfärgsillustrationer från professionella illustratörer (som jobbar analogt) och anlita proffslayoutare för en snygg (om än minimalistisk) design?

Jag tycker nog att ”inga illustrationer” känns som en bättre dogma-regel.
Inga bilder känns väl stramt tycker jag, som om de helt förbjudit ljud i filmerna. Men någon typ av hård inskränkning skulle vara bra. Som att man bara får använda blyerts med hårdhet HB, eller något sådant.
 
Bra poäng och jag håller med, men tänker också att idag har vi vanliga dödliga så många tekniska hjälpmedel inom räckhåll (affinity, ai, ipads att rita på osv) att vi luras in i att tänka att vi måste lägga oss på samma nivå som ligan eller wotc. Sen behövs det kanske inget manifest ändå, det finns redan massor av exempel på folk som publicerar enklare zines på itch, precis som du säger.

Jag tänker att det främsta reella begräsningen här inte är tillgång till verktyg, utan tillgång till kompetens.

Det räcker nästan med att regelerna är:

1. Jag lovar att göra allting själv.
All text, redigering, speldesign, korrläsning, layout, sättning, grafisk design och bildskapande. Det betyder ingen AI, inga stock/public domain och inga färdiga mallar.

2. Det jag inte klarar av att göra själv får jag antingen göra själv ändå (blir det sträckgubbar så får det vara så), eller utelämna.

3. Det som släpps är gratis och creative commons.
 
Fast en del urgamla koppargravyr-illos i public domain känns väldigt rätt, på nåt sätt? Den där ... barbar-ish klassen som @DeBracy släppte till.. ja vilket spelsystem var det nu, hjälp mig debbie! Den illon kändes helt rätt för den sortens DIY-rollspel som vi kanske pratar om.
 
Fast en del urgamla koppargravyr-illos i public domain känns väldigt rätt, på nåt sätt? Den där ... barbar-ish klassen som @DeBracy släppte till.. ja vilket spelsystem var det nu, hjälp mig debbie! Den illon kändes helt rätt för den sortens DIY-rollspel som vi kanske pratar om.

Kopparstick är ofta jättevackra.

Men det känns som man skulle foga in det hela i en rätt specifik estetik då snarare än att centrera själva skaparen och dess uttryck.
 
Jag tänker att det främsta reella begräsningen här inte är tillgång till verktyg, utan tillgång till kompetens.

Det räcker nästan med att regelerna är:

1. Jag lovar att göra allting själv.
All text, redigering, speldesign, korrläsning, layout, sättning, grafisk design och bildskapande. Det betyder ingen AI, inga stock/public domain och inga färdiga mallar.

2. Det jag inte klarar av att göra själv får jag antingen göra själv ändå (blir det sträckgubbar så får det vara så), eller utelämna.

3. Det som släpps är gratis och creative commons.
Det är en bra sammanfattning av ändamålet. Men jag saknar estetiska ramar. Att dogme 95 förbjöd stativ satte en tydlig prägel på filmernas slutgiltiga form. Den typen av inslag vill jag ha i ett dogme manifest, begränsande ramar som gör det till en spännande kreativ utmaning och som gör att slutprodukterna till viss del upplevs höra samman stilmässigt.
 
Back
Top