ceruleanfive
Bläckfisk
-----
Nekromanti Det bästa som hänt rollspel de senaste tio åren?
- Thread starter Franz
- Start date
MattiasLejbrink
Swordsman
Här skulle jag vilja tillägga en sak, om det nu är så att du varit frånkopplad ett tag. Kickstarters funkar ofta väldigt bra och man får det man förväntade sig och lite till i tid. De funkar även ofta allt från dåligt till uselt. Förseningar är vanliga och det händer oftare än jag skulle vilja att leveransen aldrig blir av, eller att det bidde en fingerborg. Producenterna binder ofta upp sig på ganska stora leveranser med tajt tidsplan och det krävs bara en störning på en person för att det ska krascha.Franz;n337283 said:
Så jag tycker inte att du ska hålla dig ifrån Kickstarters, men titta lite på vad gänget bakom har för track record, och räkna inte hem något förrän du har det i handen/på hårddisken.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Just inkluderingen tycker jag har gjort det så otroligt mycket roligare och mer kreativt för att skriva och spelleda scenarion och äventyr! När man var yngre och sämre vetande gjorde man liksom alla SLP till män per default och när någon gång en kvinnlig SLP var med beskrevs hon i första hand efter utseende. Alla var hetero. Ingen var trans. Med en mer inkluderande syn har jag lyckats skapa oändligt mer intressanta och spännande SLP's som har fängslande relationer till varandra! En klart mycket bra sak som hänt rollspel!!!APM;n337268 said:
Det bästa som hänt rollspel eller ja kanske snarare rollspelare de senaste tio åren är att det blivit en i stort sätt helt socialt accepterad och känd hobby. På 00-talet och ännu mer på 90 talet så uppfattar jag det som mycket vanligare att man sågs som en kuf och konstig och suspekt om man berättade att man sysslade med rollspel och att man därför ibland kände ett behov av att "självcensurera" detta t.ex. i vissa sociala situationer med nya människor, på anställningsintervjuer och i andra liknande sammanhang.
Idag känner jag att jag i stort alla sammanhang där personliga fritidsintressen naturligt dyker upp kan berätta rätt upp och ner att jag spelar rollspel och att vi är en grupp som träffas och spelar regelbundet där vissa av oss spelat tillsammans regelbundet sedan mitten på åttiotalet. Folk kanske inte i detalj förstår vad man gör, men de har i alla fall ett tillräckligt begrepp om vad rollspel är för att förstå att ja, det är typ en niche-hobby, men inget konstigt eller suspekt utan typ jämförbart att vara aktiv i den lokala akvarie- eller modelljärnvägsklubben. (Skulle i ärlighetens namn tro att i de flestas ögon idag är båda de två andra exemplen t.o.m. nördigare än att vara rollspelare.)
Det är i alla fall det viktigaste som hänt inom rollspel för MIG de senaste tio åren.
Idag känner jag att jag i stort alla sammanhang där personliga fritidsintressen naturligt dyker upp kan berätta rätt upp och ner att jag spelar rollspel och att vi är en grupp som träffas och spelar regelbundet där vissa av oss spelat tillsammans regelbundet sedan mitten på åttiotalet. Folk kanske inte i detalj förstår vad man gör, men de har i alla fall ett tillräckligt begrepp om vad rollspel är för att förstå att ja, det är typ en niche-hobby, men inget konstigt eller suspekt utan typ jämförbart att vara aktiv i den lokala akvarie- eller modelljärnvägsklubben. (Skulle i ärlighetens namn tro att i de flestas ögon idag är båda de två andra exemplen t.o.m. nördigare än att vara rollspelare.)
Det är i alla fall det viktigaste som hänt inom rollspel för MIG de senaste tio åren.
Ymir
Liten kantbaron
Tycker han, ja. Jag tycker Eon IV. By far det bästa världsbygget, med ett fantastiskt regelsystem och otroligt immersiva texter. Men spelen är bra på olika saker. Det beror givetvis helt på vad man vill ha, liksom. Är du ute efter old school:igt random-fantasy-äventyrande i Drakar och Demoner-tradition men med en smart modern twist, då är Svärdets sång helt klart ett bra val. Vill du hellre spela någon slags korsning av The Witcher och Game of Thrones, då ska du snarare titta på Eon IV.Franz;n337207 said:
Ymir
Liten kantbaron
Jag håller med de flesta andra om att crowdfunding och poddar är bland det viktigaste som hänt, men...mer än så har hänt, och något ännu bättre dessutom:
Rollspelen har blivit bättre, plain and simple, -i synnerhet- de mainstreamiga tjockrollspelen. Det känns som att kvalitén på texterna och speldesignerna har ökat, att projekten blivit mer kreativa, och tillåtits ta ut svängarna mer. Medvetenheten om vad som är bra och dålig rollspelsdesign har ökat, liksom medvetenheten om vem man egentligen skriver för - dvs en mix av folk som faktiskt kommer spela spelen och folk som läser dem som skönlitteratur. Det finns bara ett fåtal svenska rollspel från innan 2009 som öht kan mäta sig med spel som kommit ut efter det.
Ett bra exempel är Eons utveckling från ett ambitiöst men stundtals lite stelt dockskåpsfantasyspel och brutalt men alldeles för tunggrott regelsystem, till ett magnifikt, mustigt culture gaming-fantasyspel som vet precis vad det vill uppnå med varenda regelmekanik och varenda textstycke.
Rollspelen har blivit bättre, plain and simple, -i synnerhet- de mainstreamiga tjockrollspelen. Det känns som att kvalitén på texterna och speldesignerna har ökat, att projekten blivit mer kreativa, och tillåtits ta ut svängarna mer. Medvetenheten om vad som är bra och dålig rollspelsdesign har ökat, liksom medvetenheten om vem man egentligen skriver för - dvs en mix av folk som faktiskt kommer spela spelen och folk som läser dem som skönlitteratur. Det finns bara ett fåtal svenska rollspel från innan 2009 som öht kan mäta sig med spel som kommit ut efter det.
Ett bra exempel är Eons utveckling från ett ambitiöst men stundtals lite stelt dockskåpsfantasyspel och brutalt men alldeles för tunggrott regelsystem, till ett magnifikt, mustigt culture gaming-fantasyspel som vet precis vad det vill uppnå med varenda regelmekanik och varenda textstycke.
Minimoni
Homelander
Håller med om att EON är enormt bra och ja, bäst bland rollspel när det gäller världsbygget. Jag har dock tagit allt fluff och världsbygge från EON IV och lagt till det till de äldre versionerna men kör fortfarande med EON 3 reglerna vilka faktiskt är helt överlägsna de i version IV.Ymir;n337342 said:
Sen bästa händelse för rollspel de senaste tio åren!? Det finns inte en enskild händelse eller spel som ensam är den bästa eller viktigaste händelsen/spelet då det finns så många saker att nämna. Personligen älskar jag Western i sin senaste version fast med en del ändringar i regler etc, att Mutant Chronicles nu ges ut på nytt har på nytt dragit mig in i hobbyn med nästan samma styrka som första versionen en gång i tiden fick mig att börja med rollspel. Sen så är allt som Fria Ligan skapat grymt nice och de har något för alla, själv älskar jag allt nytt material de producerar till Coriolis
7th sea second edition är också ett väldigt gediget världsbygge fast med regler som definitivt inte passar alla, jag älskar världen och kör med helt andra regler än de som spelet ”vill” att man skall använda. Trots detta tycker jag att 7th sea second edition är grymt och en av de bästa sakerna inom rollspel de senaste tio åren. Så som ni ser finns det mycket att vara glada över om man gillar rollspel och har turen att få vara med just nu! Jag har glömt mycket som jag vet att jag egentligen tycker är minst lika häftigt och viktigt för hobbyn de senaste tio åren men håller med i mycket av det som redan sagts.
Fria Ligan tycker jag är det bästa som hänt senaste 10 åren. Mutant år Noll, Coriolis, Svärdets Sång, Svavelvinter, Spelet Om Morwhayle, Oktoberland, Ur Varselklotet, nytryck av Mutant Undergångens Arvtagare, Alien RPG, Symbaroum (nu efter ihopslagningen) och Vaesen på gång nästa år. Då har jag inte räknat med skönlitteratur och en del andra rollspel som sålts i deras butik samt deras poddar ens.
Ska jag se mer egoistiskt så är det nog just Symbaroum som gett mig och därmed rollspelsgruppen jag är i mest glädje.
Internationellt så är ju Kickstarter något som hjälpt många stora och små att finansiera och marknadsföra sina spel.
Ska jag se mer egoistiskt så är det nog just Symbaroum som gett mig och därmed rollspelsgruppen jag är i mest glädje.
Internationellt så är ju Kickstarter något som hjälpt många stora och små att finansiera och marknadsföra sina spel.
Jag tycker att det bästa som hänt är att så många har klivit fram och sagt "jag gör min grej!"
Det är Fria Ligan, Krank, Svärd och Svartkonst, Kult, Eon, Trudvang, alla spel som folk gjort.
På nittiotalet när jag var som mest aktiv tills nu fanns en tydlig gräns mellan "skapare" och "spelare". Idag är den gränsen borta. Jobbigt för mig, men bra för alla andra!
Ni om fortfarande spelar rollspel är det bästa som hänt rollspel de senaste tio åren!
/M
Det är Fria Ligan, Krank, Svärd och Svartkonst, Kult, Eon, Trudvang, alla spel som folk gjort.
På nittiotalet när jag var som mest aktiv tills nu fanns en tydlig gräns mellan "skapare" och "spelare". Idag är den gränsen borta. Jobbigt för mig, men bra för alla andra!
Ni om fortfarande spelar rollspel är det bästa som hänt rollspel de senaste tio åren!
/M
Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Boomen!
Så här tänker jag: Print-on-demand var viktigt under förra decenniet också, även om det förstås är mer nu, och kickstarter är ju bra för de förlag som gillar det. Men den underliggande tekniken för boomen tror jag också ligger i att olika ekonomiska tekniker fått mer genomslag i rollspelsbranschen. Bakom DnD 5s framgång tycks det ligga en gedigen ekonomisk analys som gör att man kunnat få marknaden att växa. Det är färre, mer sammanhållna och mer mainstreamiga produkter än tidigare vändor. Man har lyckats samla en stor del av sina kunder runt Forgotten Realms i större utsträckning är tidigare, och eftersom det finns jämförelsevis få moduler så har kunderna också mer gemensamt och lättare att prata. En annan ekonomisk teknik som ökat är väl varumärkeshantering och outsourcing, vilket åtminstone jag uppfattar som en viktig del av ett par av de svenska förlagens framväxt. Vi lever i Sverige på sätt och vis i förlagsbyggandets tid, där förlaget är primärt och spelen sekundärt. Så var det väl inte alltid tidigare? Samtidigt drar det här med sig en väldigt stark och varierad indiefloradär spelen fortfarande är mer i centrum, kanske som en sorts motvikt.
Jag tycker också det är lite skönt att forgespelens storhetstid är över, inte för att jag ogillar spelen, personerna eller teoriartiklarna, utan för att det under den förra 10-årsperioden lätt blev dogmatiskt och teorin kom att fungera som en likriktande måttstock i diskussioner. Från min horisont upplevde jag ofta att jag definierades ut på ett dåligt sätt av både forge- och mainstreamläger, helt enkelt för att jag gjort något som inte passade i någondera. För forgefantasten var Oktoberlandet inte äkta narrativism (eller gamism eller simulationism), och då måste det ju vara inkoherent trad! Men för mainstreamfantasten var spelet "ospelbart out of the box" eftersom det inte fanns någon entydig information om spelvärlden (vilket ju är en viktig del av poängen med Oktoberlandet). Det finns lite samma tendenser inom OSR, men det vägs upp av att rörelsen är mer splittrad och flera falanger med olika definitioner gör anspråk på beteckningen. Nuförtiden är vårt största svenska förlag ofta medvetet inriktat på att göra just blandformer där olika riktningar inom hobbyn balanseras. Det är bra tycker jag! Det bidrar till en mindre polariserad hobby där spelen funkar bättre i blandade spelgrupper, men också till intressantare diskussioner.
Det allra bästa tycker jag dock är återväxten i hobbyn, att det inte alls anses lika nördigt längre samt att det verkar vara mycket bättre fördelning mellan tjejer och killar. Min dotter är 12 och spelar medan jag skriver detta DnD tillsammas med fem jämnåriga -- två tjejer och tre killar. Detta har de dessutom ordnat helt själva. Det var nätt och jämt jag fick skicka med dottern tärningar. Fantastiskt!
Hälsar
Christian
Så här tänker jag: Print-on-demand var viktigt under förra decenniet också, även om det förstås är mer nu, och kickstarter är ju bra för de förlag som gillar det. Men den underliggande tekniken för boomen tror jag också ligger i att olika ekonomiska tekniker fått mer genomslag i rollspelsbranschen. Bakom DnD 5s framgång tycks det ligga en gedigen ekonomisk analys som gör att man kunnat få marknaden att växa. Det är färre, mer sammanhållna och mer mainstreamiga produkter än tidigare vändor. Man har lyckats samla en stor del av sina kunder runt Forgotten Realms i större utsträckning är tidigare, och eftersom det finns jämförelsevis få moduler så har kunderna också mer gemensamt och lättare att prata. En annan ekonomisk teknik som ökat är väl varumärkeshantering och outsourcing, vilket åtminstone jag uppfattar som en viktig del av ett par av de svenska förlagens framväxt. Vi lever i Sverige på sätt och vis i förlagsbyggandets tid, där förlaget är primärt och spelen sekundärt. Så var det väl inte alltid tidigare? Samtidigt drar det här med sig en väldigt stark och varierad indiefloradär spelen fortfarande är mer i centrum, kanske som en sorts motvikt.
Jag tycker också det är lite skönt att forgespelens storhetstid är över, inte för att jag ogillar spelen, personerna eller teoriartiklarna, utan för att det under den förra 10-årsperioden lätt blev dogmatiskt och teorin kom att fungera som en likriktande måttstock i diskussioner. Från min horisont upplevde jag ofta att jag definierades ut på ett dåligt sätt av både forge- och mainstreamläger, helt enkelt för att jag gjort något som inte passade i någondera. För forgefantasten var Oktoberlandet inte äkta narrativism (eller gamism eller simulationism), och då måste det ju vara inkoherent trad! Men för mainstreamfantasten var spelet "ospelbart out of the box" eftersom det inte fanns någon entydig information om spelvärlden (vilket ju är en viktig del av poängen med Oktoberlandet). Det finns lite samma tendenser inom OSR, men det vägs upp av att rörelsen är mer splittrad och flera falanger med olika definitioner gör anspråk på beteckningen. Nuförtiden är vårt största svenska förlag ofta medvetet inriktat på att göra just blandformer där olika riktningar inom hobbyn balanseras. Det är bra tycker jag! Det bidrar till en mindre polariserad hobby där spelen funkar bättre i blandade spelgrupper, men också till intressantare diskussioner.
Det allra bästa tycker jag dock är återväxten i hobbyn, att det inte alls anses lika nördigt längre samt att det verkar vara mycket bättre fördelning mellan tjejer och killar. Min dotter är 12 och spelar medan jag skriver detta DnD tillsammas med fem jämnåriga -- två tjejer och tre killar. Detta har de dessutom ordnat helt själva. Det var nätt och jämt jag fick skicka med dottern tärningar. Fantastiskt!
Hälsar
Christian
Rangertheman
Swashbuckler
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,150
Ja, det är verkligen fantastiskt kul att barnen vågar och vill spelleda och som du säger, att fördelningen mellan tjejer och killar verkar vara mycket bättre än när de flesta av oss började spela rollspel. 10-åriga dottern har spellett mycket Tails of Equestria men ännu så länge har det alltid varit någon vuxen med. Blir kanske en egen spelgrupp så småningom. Flera av hennes kompisar är också rollspelare.Fiktionslek;n337426 said:
Mogger
Hipsteranka
Det har väl redan sagts, men det bästa är spelen är så mycket bättre idag. Tittar vi på den svenska spelscenen så finns det knappt längre några spel som ser ut som de gör för att "så har man alltid gjort". Personligen tackar jag indiespelen för det. System/setting/etc matters.
Så nu kan jag spela "tradspel" igen utan att behöva husregla hela spelet. Jag kan välja mellan Eon IV, Hjältarnas Tid, Svärdets Sång...
Så för mig är det tradspelens revanch!
Så nu kan jag spela "tradspel" igen utan att behöva husregla hela spelet. Jag kan välja mellan Eon IV, Hjältarnas Tid, Svärdets Sång...
Så för mig är det tradspelens revanch!
IcarusDream
Anti-populist
Jag tycker Symbaroum är det bästa som hänt i rollspelssverige de senaste 10 åren. Ett genomgående bra rollspel, lagomt trad, lagomt nytänkande. En bra balans mellan regler och narrativ.
Inga dyra specialtärningar, inga klisterlappar, inga influencers som försöker kränga sig sjävla med äventyr och moduler till det.
Inga dyra specialtärningar, inga klisterlappar, inga influencers som försöker kränga sig sjävla med äventyr och moduler till det.
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,567
Personligen tycker jag att OSR är det bästa som hänt inom rollspel under de senaste tio åren. Avskalade regelsystem gör spelen lätta att läsa, lätta att spela och lätta att husregla om man känner för det. I kombination med platsbaserade äventyr utan tanke på balanserat motstånd ger det ett rollspelande som är utmanande och oförutsägbart. Inom OSR ryms både standardfantasy och mer skruvade saker med en allmänt uppmuntrande inställning till att välja de ingredienser som lockar just dig, och till att skapa eget. Ett spel som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är Fantasy! Old School Gaming. Det är måhända inget renlärigt OSR-spel, och det har absolut sina svagheter, men med sitt smidiga regelsystem och sina svartvita bilder liknande de i Drakar och Demoner från 80-talet gjorde Fantasy! mig sugen på att spela rollspel igen.
Om jag får ta mig friheten att nämna vad jag tycker är det näst bästa så är det alla diskussionspoddar om rollspel, till exempel Nordnordost, Fummelpodden, Viskningar från kryptan, Fear of a Black Dragon och The Dungeon Master’s Handbook. Mycket lärorikt om olika spel, olika äventyr och olika sätt att spela.
Om jag får ta mig friheten att nämna vad jag tycker är det näst bästa så är det alla diskussionspoddar om rollspel, till exempel Nordnordost, Fummelpodden, Viskningar från kryptan, Fear of a Black Dragon och The Dungeon Master’s Handbook. Mycket lärorikt om olika spel, olika äventyr och olika sätt att spela.
Det har gjorts massor av bra rollspel, kringprodukter, poddar, konvent och annat dom senaste 10 åren och det nämns många bra exempel i denna tråd. Men inget - imo - har i grunden förändrat hobbyn så mycket som den smygande känslan att skammen äntligen lämnat oss.
Nördskammen! Den förlamande känslan av att man som spelnörd inte riktigt vågar komma ut bland släktingar, arbetskamrater och andra. Jag tror det går djupare än att folk i gemen ser big bang theory eller stranger things lira dungeons eller att svt livesänder från konvent. Att twitch och youtube svämmar över med plays och kickstarter boomar med spel (främst brädspel då kanske iofs).
Det är fullt möjligt att det bara är en högst personlig upplevelse men jag tycker mig se en stolthet bland mina medspelare vart jag än möter dem som jag inte märkte för en tio år sedan eller så.
Nördskammen! Den förlamande känslan av att man som spelnörd inte riktigt vågar komma ut bland släktingar, arbetskamrater och andra. Jag tror det går djupare än att folk i gemen ser big bang theory eller stranger things lira dungeons eller att svt livesänder från konvent. Att twitch och youtube svämmar över med plays och kickstarter boomar med spel (främst brädspel då kanske iofs).
Det är fullt möjligt att det bara är en högst personlig upplevelse men jag tycker mig se en stolthet bland mina medspelare vart jag än möter dem som jag inte märkte för en tio år sedan eller så.