De bästa svenskspråkiga megakampanjerna

[JohanL]

Min, såklart djupt anekdotiska, erfarenhet är typ tvärtom. De i gruppen, mig inkluderat, som har småbarn är de som kommit på varje spelmöte, medan de barnlösa singlarna med balla sociala liv är de som ställer in i sista minuten. För egen del har det handlat om att den där spelträffen blivit en så pass helig respit från småbarnsbestyr att det ska mycket till för att jag ska ställa in.

Det där är jätteolika utifrån hur mycket sjukdomar, bök och nödlägen som uppstår, säger min erfarenhet.

 

[Theo]

Min spelledare i WHFRP orkade / ville / kunde bara få ihop en sittning på The Enemy Within, den lilla ouvertyren "Mistaken Identity". Jag tror inte icke-rollspelare förstår i hur hög grad rollspel är en organisatorisk utmaning. Försök få ihop ungefär samma tre-fyra kompisar kring ett bord tre gånger i månaden i flera år, liksom. Min erfarenhet är att gifta par utan småbarn där båda deltar är bra, och folk som är permanent ensamstående.

Det har varit det absolut slitigaste med att hålla igång kampanjen. Helst som vi aldrig kunnat ha en fast speldag utan fått planera varje möte.

 

[verlandes.]

Det där är jätteolika utifrån hur mycket sjukdomar, bök och nödlägen som uppstår, säger min erfarenhet.

Yes, mitt är som sagt högst anekdotiskt!

 

[Hägerstrand]

Försök få ihop ungefär samma tre-fyra kompisar kring ett bord tre gånger i månaden i flera år, liksom. Min erfarenhet är att gifta par utan småbarn där båda deltar är bra, och folk som är permanent ensamstående.

Min erfarenhet är att det inte alls är svårt, så länge man sätter en återkommande tid en vardag varje vecka. Det är ju så det fungerar för alla som spelar i fotbollslag eller sjunger i kör eller går på teckningskurser eller vilken som helst av alla andra regelbundna aktiviter vuxna utövar i grupp.

Om det är mer oregelbundet än varje vecka så blir det lätt så att man börjar prata om vilken dag som passar alla bäst den här veckan och såna grejer som leder till att det inte blir av eftersom ingen dag passar alla bäst.

Om man spelar på helger så måste man konkurrera med oregelbundna aktiviteter som födelsedagar och bröllop och BRF-städningar och allt vad det är. I en grupp på fem vuxna är det nästan alltid nånting som händer för någon av deltagarna en given helg.

 

[chrull]

Min erfarenhet är att det inte alls är svårt, så länge man sätter en återkommande tid en vardag varje vecka. Det är ju så det fungerar för alla som spelar i fotbollslag eller sjunger i kör eller går på teckningskurser eller vilken som helst av alla andra regelbundna aktiviter vuxna utövar i grupp.

Om det är mer oregelbundet än varje vecka så blir det lätt så att man börjar prata om vilken dag som passar alla bäst den här veckan och såna grejer som leder till att det inte blir av eftersom ingen dag passar alla bäst.

Om man spelar på helger så måste man konkurrera med oregelbundna aktiviteter som födelsedagar och bröllop och BRF-städningar och allt vad det är. I en grupp på fem vuxna är det nästan alltid nånting som händer för någon av deltagarna en given helg.

Det här är min erfarenhet också. Även om vi får det att funka varannan vecka.

Alla mina tre grupper kör en specifik dag varannan vecka. Det är också uttalat att vi kör även om en saknas. I några av grupperna om två saknas. Om det inte går att spela görs det ibland försök att flytta, men det är undantag och gäller i så fall ett enstaka tillfälle. Näste tillfälle är enligt tidigare bestämt schema igen.

Visst blir det inställt ibland, men ganska sällan ärligt talat.

 

[chrull]

Vi spelade förövrigt Korpens Klagan på typ 55 spelmöten.

När vi startade var ingen i gruppen riktigt småbarnsförälder, men två spelare blev det under kampanjen och om jag minns rätt han barnet fylla 3 innan kampanjen avslutades.

Det går ju att hålla igång en kampanj även med frånvarande spelare eller lite längre pauser om man vill också. Ibland kan det vara rätt nyttigt.

 

[mrund]

Min grupp vägrar välja en återkommande veckodag. Vi har doodlat varenda träff i över fem år.

 

[luddwig]

Min grupp vägrar välja en återkommande veckodag. Vi har doodlat varenda träff i över fem år.

Det låter helt galet. Med den premissen hade jag gett upp för länge sedan. En fast speldag är i princip ett måste för mig. Det är svårt nog ändå tycker jag, fast just nu är jag nog ovanligt less eftersom mitt gäng haft strul med lokal samt mycket sjukdom och resor.

 

[Theo]

Min grupp vägrar välja en återkommande veckodag. Vi har doodlat varenda träff i över fem år.

Samma här. Edit: vi kör oftast måndagar eller tisdagar, men inte fast.

 

[mrund]

Med den premissen hade jag gett upp för länge sedan. En fast speldag är i princip ett måste ... mitt gäng haft strul med lokal samt mycket sjukdom och resor.

Det funkar bra, bara man har en messianisk megaloman till spelledare som är helt oblyg med att jaga folk med blåslampa. Vad lokalen beträffar så roterar vi bland deltagarna. Tre bor vid Fridhemsplan, en vid S:t Eriksplan, en vid Stadsbiblioteket. Jag bor mest perifert så hos mig är vi sällan.

 

[Platon]

doodle hit och fast dag dit. I min erfarenhet om det ska funka så måste det vara folk som PRIORITERAR spelet framför annan social aktivitet.

Svårare än så är det inte. I nästan alla grupper så är det typ tre som gör det. Och två som -ärligt talat -inte gör det. Dom två ”gillar att gejma”. Men herregud, är dom snoriga, bakfulla, ovanligt trötta efter jobbet eller ska på en förhandsvisning av nya Avatar så ställer dom in.

Och då blir det undantagslöst så att inställningarna efter ett tag dödar lusten.

Folk som genuint prioriterar spelat framför annat får aldrig sådana krockar. Med ngt. För dom löser det.

Ska man få det att funka ska man rensa ut den senare typen av spelare och bara behålla den förstnämnda.

(Full disclosure: jag har ofta själv tillhört den sistnämnda gruppen)

 

[Basenanji]

Jag kan ha missat det, men det vore ju mycket intressant att läsa vad folk tycker gör en svenskspråkig megakampanj bra?

Jag är fortfarande stum av beundran inför det eleganta i att rp i Svavelvinter skriver in sig i den episka bågen i konfluxsviten genom att öppna Cruris gravar (och då sätter igång jordblodkällan mm mm). Titta sedan hur snyggt det leder till att rp blir självklara protagonister i O4Ö.

Jag är ännu mer häpen över att detta var oplanerat av @Brior ?!

 

[Bifur]

Det är ju så det fungerar för alla som spelar i fotbollslag eller sjunger i kör eller går på teckningskurser eller vilken som helst av alla andra regelbundna aktiviter vuxna utövar i grupp.

I min erfarenhet om det ska funka så måste det vara folk som PRIORITERAR spelet framför annan social aktivitet

Exakt så. Sen kan det vara lättare sagt än gjort att skapa den kulturen. (Jag dras med det i en av mina spelgrupper nu, där en spelare på egen hand lyckas skapa osäkerhet.)

 

[Mogger]

Min grupp vägrar välja en återkommande veckodag.

Samma här. Vi har försökt. Men insett att "flexibilitet" är vår största "styrka".

 

[Gutte]

Jag kan ha missat det, men det vore ju mycket intressant att läsa vad folk tycker gör en svenskspråkig megakampanj bra?

Att den just är svensk och anknyter till den stilen som vi är vana med. Det finns referenser som vi kan relatera till. Något som lätt går förlorat när kampanjer skrivs för flera språk. Titta bara på Mutant.

Som småbarns förälder var rollspelsmötena en höjdpunkt och det enda jag planerade regelbundet utanför familjen därför prioriterade jag ganska högt.

 

[verlandes.]

Samma här. Vi har försökt. Men insett att "flexibilitet" är vår största "styrka".

Lajvar admin nu och föreslår att detta blir en egen tråd. Lämnar även en varning åt @mrund , har ingen anledning, men fetstilens makt är berusande.

 

[chrull]

Jag kan ha missat det, men det vore ju mycket intressant att läsa vad folk tycker gör en svenskspråkig megakampanj bra?

Jag förstår inte detta, för jag tycker typ ingen megakampanj som inte är anpassad efter spelgruppen blir bra. Och då blir det svårt för utgivna produkter att vara bra, eftersom det är SL och gruppens egna jobb som får det att bli bra.

Det kan absolut finnas sämre och bättre utgivna megakampanjer, men det där extra kommer i min erfarenhet helt från spelbordet.

Men sen är min erfarenhet av svenska megakampanjer är ganska begränsad, så jag kan ju ha missat något.

 

[JohanL]

Jag förstår inte detta, för jag tycker typ ingen megakampanj som inte är anpassad efter spelgruppen blir bra. Och då blir det svårt för utgivna produkter att vara bra, eftersom det är SL och gruppens egna jobb som får det att bli bra.

Det här håller jag inte alls med om - det brukar vara väldigt överkomligt att mecka litet med kampanjen så att den blir anpassad till rollpersonerna.

 

[luddwig]

Tre bor vid Fridhemsplan, en vid S:t Eriksplan, en vid Stadsbiblioteket.

Det där säger mig lika lite som jag antar att det säger dig om jag berättar att mina spelare bor i Ljusvattnet, Uttersjöbäcken, Drängsmark och Ursviken.

 

[Organ]

doodle hit och fast dag dit. I min erfarenhet om det ska funka så måste det vara folk som PRIORITERAR spelet framför annan social aktivitet.

Svårare än så är det inte. I nästan alla grupper så är det typ tre som gör det. Och två som -ärligt talat -inte gör det. Dom två ”gillar att gejma”. Men herregud, är dom snoriga, bakfulla, ovanligt trötta efter jobbet eller ska på en förhandsvisning av nya Avatar så ställer dom in.

Och då blir det undantagslöst så att inställningarna efter ett tag dödar lusten.

Folk som genuint prioriterar spelat framför annat får aldrig sådana krockar. Med ngt. För dom löser det.

Ska man få det att funka ska man rensa ut den senare typen av spelare och bara behålla den förstnämnda.

(Full disclosure: jag har ofta själv tillhört den sistnämnda gruppen)

Hemligheteten är att ha så många spelare att det funkar att spela även om en eller två är borta.