De bästa svenskspråkiga megakampanjerna

Vi spelade MUA-kampanjen (plus annat) på ca 30 speltillfällen, men då var vissa av dem rätt långa, som de kunde vara förr. Nu spelar vi ca 3-4h.
 
Fast från GD till UA är väl ett hopp på flera hundra år?
Sant! Jag tror jag skrivit något liknande tidigare*, men tänker att det skulle kunna funka ungefär såhär:
  1. Man spelar igenom varje box för sig så spelarna har fyra olika RP (en av varje klass)
  2. Spelaren får välja vilken av dessa RP den vill forsätta spela i GD och att den RP:n flyttar upp ett hack i åldersnivå (från ung > medelålders etc).
  3. Sen spelar man 1-2 zonsektorer (från Zonkompendierna och andra supplement) där RP får välja om man:
    1. får byta till en av de andra RP man spelat i grundboxarna
    2. får spela en yngre släkting till RP
    3. får spela samma RP ytterligare ett hack upp i åldersnivå (men var den gammal under förra nivån så är den nu pensionerad/död (och då får man bara välja alternativ 1 eller 2).
Detta kanske inte riktigt räcker hela vägen fram till MUA, men förhoppningsvis. Jag tänker att det hade varit kul att äldre generationer av samma RP faktiskt var med i striden mot Hydran, och andra "historiska skeenden". Det kanske är de som grundade en organisation eller verksamhet som är stor och väletablerad längre in i framtiden, eller att de gjorde hjältedåd som gör att det i framtiden finns en staty eller annat hedersmärke för den äldre släktingen.

Hur många spelmöten skulle krävas? Den tanken är svindlande :D

*EDIT: HÄR och HÄR tydligen...
 
Last edited:
  • Den svarta solen till Drakar och Demoner (Riotminds)
Denna kampanjen är lite speciell rörande hur den egentligen hänger ihop.
Vildhjarta är mest en prequal till Snösaga ungefär som vad Vid Regnbågens Slut är för Undergångens Arvtagare-kampanjen.

Men Eldsjäl är så gott som helt fristående och förutsätter en ny grupp rollspersoner varav två är namngivna och förutbestämda huvudpersoner. Det enda den egentligen gör är att presentera en onding som kan få en roll senare i Likstorm eller efter. Handlingen har minimal påverkan på övriga kampanjen. Om rp överlever Eldsjäl så är det dock rätt narrativt passande om de arbetas in i inledningen av Likstorm. Men det är inte ett krav då kampanjen öppnar upp för en helt ny grupp rollpersoner.

Likstorm bygger mer vidare på Snösaga men verkar förutsätta att den spelas av andra rollpersoner än de i Snösaga. Likstorm återanknyter dock en hel del till Vildhjarta då den här delen också utspelar sig i Ejland och Vildhjarta.

Metaploten löper främst genom Snösaga och Likstorm och man kan säga att de här böckena är den verkliga kampanjen. Vildhjarta har bara en scen som är relevant för resten av kampanjen men den är rätt slumpmässig och skulle kanske till och med bli bättre om den istället arbetas in en eller flera rollpersoners bakgrundshistoria (Sagostenen). Vildhjarta är ju dock det mest välkända och ikoniska äventyret i serien så inget man gärna skippar om man inte redan spelat det innan.
 
Last edited:
Någon som älskar Ikonernas Nåd, megakampanjen till Coriolis ver 2016? (Jag har ingen aning.)
Vi har precis spelat ut del 2 av 3, så jag kan inte uttala mig om den sista och (som jag har förstått) mest kritiserade delen.

Men så här långt har jag haft stor behållning av den. Jag kan inte svara på hur noga min SL har följt böckerna, men som jag har förstått det så har han inte ändrat på något av större betydelse. Själva scenarierna har varit ganska öppna och utmanande. Det har funnits utrymme att hitta på lite egna grejer och det känns inte som att det har funnits onaturliga begränsningar. Vi har fått vara aktiva i händelseförloppen, och det har varit en bra variation i intensitet.

Den övergripande kampanjen har upplevts som mer styrd och svår (omöjlig?) att påverka. Men jag har insett att det inte gör mig så mycket, så länge scenariot - det som är nära omkring rollpersonerna - går att påverka och inte upplevs begränsade för att storyn måste gå i en viss riktning. Att det övergripande skeendet inte är något man kan ge sig på (det kan ju vara att vi bara misslyckades/inte försökte också), känns inte så konstigt. Vi kände oss ändå högst inblandad i förloppet även om man inte kan påverka det.

Men som sagt, det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad efter tredje delen. Det är ändå den som jag har hört mest knorrande om. SL har också flaggat för att anpassa några grejer som han tror att vi inte skulle uppskatta annars.
 
... Ikonernas Nåd, megakampanjen till Coriolis ...
Jag har för mig att @entomophobiac skrivit en recension här på forumet om åtminstone någon del av kampanjen. Hittar dock inte igen recensionen nu när jag letar. Kan vara så att jag letar dåligt, eller så var det inte en faktiskt recension utan snarare åsikter som kom fram i någon annan tråd. Vad jag minns tyckte ento i alla fall att kampanjen var för rälsad för hans smak, samt att det hände häftiga grejer som rollpersonerna inte fick ta del av.
 
Vad jag minns tyckte ento i alla fall att kampanjen var för rälsad för hans smak, samt att det hände häftiga grejer som rollpersonerna inte fick ta del av.
Haha, ja, det såg jag nyligen i ett speltest. Massa spännande saker som beskrevs sida upp och sida ner utan att det fanns någon rimlig anledning att rollpersonerna skulle vara närvarande! "Ni hör ryktas på stan att igår inträffade XYZ". :D
 
Haha, ja, det såg jag nyligen i ett speltest. Massa spännande saker som beskrevs sida upp och sida ner utan att det fanns någon rimlig anledning att rollpersonerna skulle vara närvarande! "Ni hör ryktas på stan att igår inträffade XYZ". :D
Kampanjen har också en hel del problem med att kännas sammanhållen. Vi spelade första delen, men tappade helt peppen inför del 2, då det inte riktigt kändes som att det fanns en genomtänkt, övergripande plan. De olika episoderna är inte särskilt väl sammankopplade och det saknas några egentliga återkommande karaktärer. Man kan jämföra kampanjen med en serie flashiga, rätt hårt styrda musikvideos, snarare än en långfilm.
 
episoderna är inte särskilt väl sammankopplade och det saknas några egentliga återkommande karaktärer. Man kan jämföra kampanjen med en serie flashiga, rätt hårt styrda musikvideos, snarare än en långfilm.
Det låter iofs som de Delta Green-kampanjer som mina spelare älskar. Ny månad, nytt uppdrag.
 
Det låter iofs som de Delta Green-kampanjer som mina spelare älskar. Ny månad, nytt uppdrag.
Jo, episodiska monster of the week-kampanjer kan vara rätt skoj. Delta green har ju ett det upplägget väldigt integrerat i hela spelet.

Här verkar det dock som man tänkt att det skulle bli en storslagen sammanhängande rymdopera-kampanj a la Mass Effect, men inte riktigt kunnat leverera. Mycket av metaploten är ju, som nämnts tidigare, typ omöjligt för spelarna att få reda på.
 
Back
Top