En intressant aspekt är att skaparna bakom Daggerheart (eller Shadowdark, eller Draw Steel eller DC20 osv) inte själva påstår sig vara D&D-killers. Absolut att de på många sätt siktar på samma målgrupp och lutar sig mot många 5e-konventioner, men jag tror inte någon av de på allvar känner att de ska konkurrera ut ut Dungeons and Dragons.
Som jag ser det är denna typ av spel, och där inkluderar jag även Pathfinder, 13th Age, Shadow of the Weird Wizard mfl, alla del i en sorts "folk-DnD"-tradition (ett uttryck jag tror det var Ben Milton som grundade). Där DnD visserligen är varumärket och det specifika spelet Dungeons & Dragons, men där det
också är en idé om ett spel och en sorts folkkultur eller oral tradition som existerar bortom varumärken, företag eller specifika regelsystem.
OSR-kulturen har ju byggt på den premissen länge. Mycket för att OSR-kulturen egentligen inte är mycket annat än en förlängning av den homebrew-kultur som alltid existerat i rollspel och då självklart främst inom DnD (pga störst). Men det jag tror vi ser nu är hur den nya rollspelsvågen, som ju i mångt och mycket uppstod kring DnD 5e, börjat mogna och kunna ta den traditionen vidare med en nyare publik, andra tankesätt, via andra plattformar och arenor.
Dungeons & Dragons kommer ju sannolikt alltid vara störst (eller iaf för en lång tid framöver), men en stark "folktradition" som känner ett ägandeskap över kulturen och har självförtroendet att försöka utmana det "officiella" DnD på olika sätt, tror jag fungerar som en bra motvikt när den stora draken blir allt för girig och arrogant.
Det finns ju tusen åsikter om DnD och rollspel i allmänhet, men någonstans är det ju inte störst bara för att det var först, utan också för att det har den klockrenaste och mest lättfattliga premissen för typ något rollspel, och det är väldigt lätt att
förstå hur det är tänkt att spelas och vad det är tänkt att man skall göra. Att många andra sedan tar det som utgångspunkt är ju rätt självklart.