Därför kan jag inte vara med i Critical Role

Jag lyssande på säsong 1 under en influensa och säsong 2 när jag hade Covid, så har någon slags koll även om del försvann i feberdimma.

Jag hade haft svårt anakronismerna som dyker upp hela tiden, de är så fruktansvärt historielösa så det gör ont i bland. Sen är jag absolut inte bra nog skådespelare för att spela på deras vis. och jag hade nog blivit frustrerad på att vissa av dem inte verkar kunna reglerna trots att de spelat DnD5 betydligt mer än mig
 
För jävla flamsigt. Rollspel ska präglas av existentiell ångest och svår avantgardism med freudianska undertoner, inte runttramsande i fåniga världar gjorda av polkagrisar.
Har svårt att läsa tonen i dina hårda ord. Kan vara sarkasm, kan vara ärliga känslor. Känner dock själv att "ha roligt" är nog en av de synder jag belastar CR-människorna minst för.
 
Jag lyssande på säsong 1 under en influensa och säsong 2 när jag hade Covid, så har någon slags koll även om del försvann i feberdimma.

Jag hade haft svårt anakronismerna som dyker upp hela tiden, de är så fruktansvärt historielösa så det gör ont i bland. Sen är jag absolut inte bra nog skådespelare för att spela på deras vis. och jag hade nog blivit frustrerad på att vissa av dem inte verkar kunna reglerna trots att de spelat DnD5 betydligt mer än mig
Anakronismerna håller jag inte helt med om. Mercer har ju skrivit sin egen värld så han vet väll vad som finns i den. Det är liksom en inte en historisk skildring av verkligheten. Att inte kunna reglerna dock; absolut! När de tog in Aabriya Iyengar som gästspelledare blev jag än mer frustrerad då hon nästan förkroppsligade ett totalt förakt för att följa spelets regler. Hon bad konstant om tärningsslag vars resultat hon sedan prompt ignorerade till fördel för den historia hon ville berätta.
 
Jag skulle inte passa in på grund av att dom tenderar att spela spel som inte intresserar mig i någon större utsträckning viket skulle leda till att jag var omotiverad och oengagerad i mitt spelande
 
Dels är ju mitt intresse för att lira D&D5 minst sagt svalt, dels är jag på tok för introvert och okarismatisk för att platsa in i en dylik grupp av pseudoexhibitionister. Samt att jag hela tiden hade suttit och tänkt "fan, kunde jag inte fått lira med gänget i Mystery Quest i stället!?"
 
OT: Fick för mig att de ska köra fler sidoäventyr med Daggerheart - hade kunnat tänka mig att somna till mer CR, men kanske inte den Stora Kampanjen. Vet någon om de i så fall kommer köra en av spelets andra kulisser (en minikampanj i Colussus of the Drylands, vore t.ex. kul).

Pingar in forumets Daggerheart-expert @Rangertheman
 
OT: Fick för mig att de ska köra fler sidoäventyr med Daggerheart - hade kunnat tänka mig att somna till mer CR, men kanske inte den Stora Kampanjen. Vet någon om de i så fall kommer köra en av spelets andra kulisser (en minikampanj i Colussus of the Drylands, vore t.ex. kul).

Pingar in forumets Daggerheart-expert @Rangertheman
Det blir en andra säsong av Age of Umbra med Mercer som SL, plus one-shots och kortare kampanjer med deras samarbetspartner, bland annat Dungeons & Daddies, Bonus Action och Legends of Avantris. Har för mig att några av dem ska utgå från någon av de andra kampanjramverken.
 
Anakronismerna håller jag inte helt med om. Mercer har ju skrivit sin egen värld så han vet väll vad som finns i den. Det är liksom en inte en historisk skildring av verkligheten. Att inte kunna reglerna dock; absolut! När de tog in Aabriya Iyengar som gästspelledare blev jag än mer frustrerad då hon nästan förkroppsligade ett totalt förakt för att följa spelets regler.
Well, man måste ju inte behandla rollspel som brädspel, där regelmekaniken är det man spelar

Men absolut, om man tycker att rollspel är ett "spel" i samma betydelse som brädspel förstår jag att det skulle vara frustrerande att spela med en SL som inte gör det.

(Anakronismerna håller jag med dig om; men å andra sidan stör jag mig inte ens på sånt när man spelar i vanliga historiska miljöer. Inte ens om de saknar element av fantastik. Men när det är en fantasyvärld tänker jag att det ändå är anything goes, rule of cool – med preferens för att det åtminstone är någorlunda konsekvent inom en och samma kampanj)

Hon bad konstant om tärningsslag vars resultat hon sedan prompt ignorerade till fördel för den historia hon ville berätta.
Det här dock, tycker jag låter kass. Inte för att hon inte följer reglerna (det skiter jag ju helt i) utan för att… Alltså, tärningsslag är ju inte verklig agens, tärningsslag tar snarare ifrån spelarna agens och ger den till plastbitarna och matten, men många spelare upplever det ändå som att när de slår en tärning så är förväntningen att resultatet "spelaren" (egentligen: tärningen) tagit fram ska ha effekt på det som händer när pausen för plast och matte är över och man börjar rollspela igen. Så jag skulle förstå en spelares frustration där.
 
Last edited:
Jag gillar generellt spelandet i exempelvis CR. Laura Baileys over the top spelande av Jester tyckte jag var underhållande, oftast mycket bra rollspel, där spelarna bjuder in varandra och aktivt försöker rollspela regelbundet, vilket jag tror främjar karakärsutvecklingen. Ett exempel är när de skall vila och ha vakter är det alltid någon som tar upp någonting med en annan karaktär. Sådana saker tror jag skulle vara bra i vilken grupp som helst. Sedan märks det ju att det är en produkt, att det är kommersiellt. Det jag däremot inte orkar med är 3 timmars strider.

Själv är jag inte bra på röster (Har min normala Baryton och "raspig demon"), Är helt ok med kortare beskrivningar av värld och personer, så länge man får en bild och skulle framförallt inte orka så långa strider.
 
Det jag däremot inte orkar med är 3 timmars strider.
Det här håller jag också med om. Vet inte om det är regelsystemet i sig eller Mercers sätt att hantera strider men ibland är de sjukt långa. Och när de gjort 78 i skada på någon demon för åttonde gången och den fortfarande inte dött då hade jag personligen bara kastat upp händerna och gett upp.
 
Det här håller jag också med om. Vet inte om det är regelsystemet i sig eller Mercers sätt att hantera strider men ibland är de sjukt långa. Och när de gjort 78 i skada på någon demon för åttonde gången och den fortfarande inte dött då hade jag personligen bara kastat upp händerna och gett upp.
Jag har fattat det som att han buffar upp monstrena så att de inte ska totalt köra över allt motstånd när de är så många, men det leder ju också som ni säger till långa strider.
Dock tycker jag de är rätt bra på att göra striderna mer händelserika än att bara stå och slå på varandra. Det finns ju ofta dynamiska stridsfält, tickande klockor och andra mål med striderna än att bara döda motståndaren.
 
Jag trivs i sådan miljö. Att sköljas med i narrativet och drunkna karaktärsdrama är HELT min grej. Däremot tycker jag inte om att SE på critical Role. Jag vill VARA med och blir frustrerad av att se på andra göra vad jag vill göra.

Dock är jag utbildad skådespelare och sätter immersion i storyn och omständigheterna i främsta rummet både på scen, runt spelbordet och på lajvgolvet.
 
Jag trivs i sådan miljö. Att sköljas med i narrativet och drunkna karaktärsdrama är HELT min grej. Däremot tycker jag inte om att SE på critical Role. Jag vill VARA med och blir frustrerad av att se på andra göra vad jag vill göra.

Dock är jag utbildad skådespelare och sätter immersion i storyn och omständigheterna i främsta rummet både på scen, runt spelbordet och på lajvgolvet.
Samma här. Denna podd var inte på min radar. ska bli intressant att lysssna.
 
För mig är det enkelt. Jag skulle hata allt med DnD 5, så även om jag höll ut vid bordet skulle jag bli direkt giftig efter mötet. Sen så föredrar jag smaberättande och känner att jag är klar med fantasy. På det blir jag även tyst och mer tillbakadragen vid spelbordet, så skulle inte vara så underhållande att kika på.
 
Kunde inte sova inatt så såg/lyssnade på första avsnittet av säsong 4. Och hm. Tycker fortfarande att det är lättare att lyssna på än de allra flesta Actual Plays eftersom de förstår att det är en show, men holy moly vad jag hade vantrivts vid bordet.

När dramatik passerar gränsen till melodramatik så skruvar jag på mig, och det känns i 9 fall av 10 oerhört forcerat.
 
Last edited:
Sen preferensmässigt skulle det inte vara min grej för att det är för mycket flams, för lite röd tråd i dramat och för mycket självdistans. Det senare kanske låter konstigt för någon med mycket "hur"-fokus i sin person, men jag vill att spelet ska tas på allvar _hela_tiden_ och att den humor eller liknande som finns sker i spel mellan rollisarna snarare än att det är spelarna som ska försöka få de andra _spelarna_ (eller i det här fallet, "publiken", det är ju som att lyssna på en ljudbok, de gör kommersiell underhållning, det är inte deltagarnkultur) att skratta eller dylikt. Det är en fråga om spelstil, eller kanske inte ens spelstil, det de gör är en helt annan hobby: radioteater.
 
Back
Top