Därför kan jag inte vara med i Critical Role

[M0n3y5h0t]

Sociala skills är också skills. Jag förstår inte riktigt varför de ska särbehandlas. Varför ska man annars lägga poäng (el.motsv.) på "Övertala"? Sedan är, å andra sidan "Övertala" inte tankekontroll, speciellt inte mot andra RP. Så det kan bli lite klurigt för den RP som misslycka motstå ett lyckat "Övertala" för något som man som spelare verkligen inte vill göra. RPn kanske kan börja överväga att byta ståndpunkt.

Som spelare brukar jag vilja veta hur övertygande andra rollspersoner är mekaniskt och sedan bedömer jag det de säger på en skala. Man kanske fortfarande går på en bra plan från någon med personlighet som en planka än en kass plan från någon som är karismatisk, men om de är jämförbara kanske man följer den karismatiska. Sedan är det ju mycket annat som spelar in också, som personliga relationer, ens egen etik, etc, men i ett vacuum låter den talförs argument bättre. Ville barbar-åke också vara face? Lägg lite poäng på karisma/övertala då och lev med att missa lite oftare. Jag ogillar när folk dumpar stats som de sedan "rollspelar" för att det är en intelligent och karismatisk person som spelar en tank med personlighet och hjärna som en påse gråsten. Tycker att det är powergaming, helt enkelt.

Alternativt tar man bort de färdigheterna och grundisarna, så kan även trollkarlen springa runt med maxad smidighet och fysik.

 

[M0n3y5h0t]

Detta tyckte jag för övrigt märktes på Talesin Jaffes barbar i kampanj 3. En väldigt intelligent, snabbtänkt och karismatisk spelare vars karaktär kom på bra vinklar för att lura/övertala folk och sedan behövde slå med -3. Hade nog varit bättre med jämnare stats där, så hade hans klurigheter inte behövts hållas tillbaks av mekaniken och då fått större genomslag i rollspelet.

 

[krank]

Jag tycker att det är självklart varför sociala skills och även intellektuella skills särbehandlas: Rollspel är i första hand en social och intellektuell övning. Vi slåss inte kring spelbordet, men vi pratar med varandra. Jag har definitivt mindre problem med "din rollperson missar med sitt anfall" eller "din rollperson lyckas inte hoppa över klyftan" än med "din rollperson är tyvärr för korkad för att komma på det där du just kom på" eller "du kanske är asmisstänksam, men din rollperson är det inte". Ingrepp i min rollpersons – min – mentalitet, vad jag får tänka och känna, där blir jag mest irriterad. Färdighetsvärden och färdighetsslag finns ju inte där för att man ska få känna sig kompetent, utan mest för att slå undan benen och hindra en, och just sociala eller intellektuella grejer känns extra dryga.

Det bästa sättet att få mig att satsa alla mina poäng på Perception är att ha ett spel med Perception; på samma sätt som det bästa sättet att få mig att satsa alla poäng på Datorer är att ha ett spel med Datorer. Jag är kring spelbordet för att lösa äventyret, och det är inåthelsike jäkla frustrerande att ha kommit på lösningen men inte få uttala den. Så i såna system kommer jag aldrig att kunna spela annat än den perceptive hackern. Slåss kommer jag bara att kunna göra om det finns poäng över när jag maxat de sociala/intellektuella grejerna.

(Och kan jag metaspela mig till att slippa slå tärning så kommer jag att göra det)

 

[verlandes.]

Sociala skills är också skills. Jag förstår inte riktigt varför de ska särbehandlas. Varför ska man annars lägga poäng (el.motsv.) på "Övertala"? Sedan är, å andra sidan "Övertala" inte tankekontroll, speciellt inte mot andra RP. Så det kan bli lite klurigt för den RP som misslycka motstå ett lyckat "Övertala" för något som man som spelare verkligen inte vill göra. RPn kanske kan börja överväga att byta ståndpunkt.

Jag tänker att diskussionen mer handlar om att använda sina skills på sina medspelare. Hade mina spelare återkommande använt sina stridsfärdigheter på varandra så hade jag också sett det som ett problem.

Att använda social skills på NPC:er ser jag däremot som en självklarhet, för mig är det inte vad denna diskussion handlar om.

 

[Svarte Faraonen]

Det känns som om det någonstans är vettigt att dela upp det här med "spelarskicklighet" och hur det förhåller sig till spelvärden, kanhända genom Aristoteles olika former av kunskap. Techne är praktisk skicklighet, som att utöva hantverk. Episteme är "att veta att", teoretisk kunskap. Fronesis är klokhet, förmågan att veta hur man ska agera i en given situation. Att man behandlar olika färdigheter på olika vis känns också som en konsekvens av att de beskriver olika former av kunskap. Eftersom vi vill själva vill avgöra vår rollpersons agerande så är det spelarens snarare än rollpersonens fronesis som testas – däremot anses det rätt ofta vara irrelevant att testa spelarens techne eller i någon mån episteme.

 

[M0n3y5h0t]

Jag tycker att det är självklart varför sociala skills och även intellektuella skills särbehandlas: Rollspel är i första hand en social och intellektuell övning. Vi slåss inte kring spelbordet, men vi pratar med varandra. Jag har definitivt mindre problem med "din rollperson missar med sitt anfall" eller "din rollperson lyckas inte hoppa över klyftan" än med "din rollperson är tyvärr för korkad för att komma på det där du just kom på" eller "du kanske är asmisstänksam, men din rollperson är det inte". Ingrepp i min rollpersons – min – mentalitet, vad jag får tänka och känna, där blir jag mest irriterad. Färdighetsvärden och färdighetsslag finns ju inte där för att man ska få känna sig kompetent, utan mest för att slå undan benen och hindra en, och just sociala eller intellektuella grejer känns extra dryga.

Det bästa sättet att få mig att satsa alla mina poäng på Perception är att ha ett spel med Perception; på samma sätt som det bästa sättet att få mig att satsa alla poäng på Datorer är att ha ett spel med Datorer. Jag är kring spelbordet för att lösa äventyret, och det är inåthelsike jäkla frustrerande att ha kommit på lösningen men inte få uttala den. Så i såna system kommer jag aldrig att kunna spela annat än den perceptive hackern. Slåss kommer jag bara att kunna göra om det finns poäng över när jag maxat de sociala/intellektuella grejerna.

(Och kan jag metaspela mig till att slippa slå tärning så kommer jag att göra det)

Jag tror att många säger "rollspel är kung" och tror att de menar samma sak, men jag tror inte de gör det i praktiken. Jag kan sjunga ok och skriva texter, så jag kan rollspela att vara speleman utan att lägga poäng på det. Dessutom läser jag all lore om världen och är dessutom en lärd man. Stats? 8 CHA, 8 INT, Max STR, CON. Bäst på allt.

Speciellt jobbigt om jag sjunger bättre än den som skulle vilja spela bard, men är omusikalisk eller kan snacka för mig bättre än en introvert spelare som gärna skulle vilja prova ett koncept som någon sorts ledare. Synd, sunshine. bli bra på det på riktigt eller spela något annat.

 

[luddwig]

Diskussionen om spelarskicklighet kontra rollpersonsskicklighet dyker upp då och då här på forumet och den gör mig nog nästan alltid konfunderad. En del i det är att folk brukar komma med exempel som får mig att tänka "finns det verkligen någon som spelar så där orimligt?" (och svaret är antagligen "ja"). En annan del i det är att jag inte kan se att rollspel blir kul med 100 % spelarskicklighet eller 100 % rollpersonsskicklighet, vilket vissa tycks förespråka. För mig är ett mellanting det bästa. Då kan min kompis Peter känna sig nöjd när hans smarta idéer gör skillnad samtidigt som min tystlåtna kompis Henke kan nå framgång med sin charmiga rollperson.

 

[krank]

Diskussionen om spelarskicklighet kontra rollpersonsskicklighet dyker upp då och då här på forumet och den gör mig nog nästan alltid konfunderad. En del i det är att folk brukar komma med exempel som får mig att tänka "finns det verkligen någon som spelar så där orimligt?" (och svaret är antagligen "ja"). En annan del i det är att jag inte kan se att rollspel blir kul med 100 % spelarskicklighet eller 100 % rollpersonsskicklighet, vilket vissa tycks förespråka. För mig är ett mellanting det bästa. Då kan min kompis Peter känna sig nöjd när hans smarta idéer gör skillnad samtidigt som min tystlåtna kompis Henke kan nå framgång med sin charmiga rollperson.

Jag tycker om tanken att det ska finnas olika sätt att lyckas på! Överlag tycker jag att det misslyckas för mycket i rollspel. Det är väldigt sällan kul när det misslyckas (tycker jag).

Så jag är nånstans helt OK med att Jennifer lyckas övertala tack vare att hon som spelare har välsmort munläder medan Sara lyckas övertyga tack vare att hennes rollperson har rätt Bakgrund och Fatima lyckas övertala för att hon satsat på Övertala-färdigheten med sina poäng.

"Men men men, niche protection då? Ska inte varje person få känna att de bidrar med något? Först och främst tycker jag att niche protection är överskattat, att ett lyckat slag inte är något man egentligen "bidrar med" och att alla spelare förhoppningsvis känner sig delaktiga och känner trivsel även om de så skulle misslyckas med varenda tärningsslag hela kvällen (vilket jag brukar göra).

Men sedan tänker jag också att man kan tillföra olika saker. Jennifer kanske lyckades räkna ut precis sätt att lirka och handskas med personen, medan Sara fick lite extra information so hon inte ens bad om som relaterar till den gemensamma Bakgrunden och Fatima får annan extra information som inte ens ingick i samtalet. Om man nu säger att de alla försöker Övertala samtidigt, vilket ju vore lite onödigt.

Sedan tänker jag att momentet "lyckas med saker" ändå inte behöver vara en speciellt stor del av rollspelandet; när jag spelar brukar ju större delen av tiden gå åt till att man bara pratar och beskriver saker för varandra, diskuterar vad man ska göra som nästa steg, undersöker saker osv.

Men nu ska jag sluta låta mig lockas in i det här sidospåret, åtminstone tills moderator brutit ut det…

 

[Zire]

Någon som är bra på att räkna sannolikhet, övertala SL, och tänka strategiskt i striderna kommer ju ändå att ha fördel jämfört med någon som inte är det. Så man kommer ändå aldrig undan att det finns spelarskicklighet.

Vid mitt spelbord är det inte okej att slå varandra med svärd, däremot så får spelarna övertala, ljuga och hota (in-game) varandra, förutsatt att de gör det sjysst. Att slå för motsvarande färdigheter brukar mest bli när man interagerar med SLPs.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Återgå till att diskutera varför ni inte skulle passa i Critical Role.

Vill ni prata om något helt annat, starta en ny tråd om just det som ni hellre vill prata om. Dels är det schysst mot trådstartaren för den här tråden, och dels är det lättare för andra att hitta sånt om diskussioner inte döljs bakom trådtitlar som t.ex. inte heter "spelarskicklighet kontra rollpersonsskicklighet", utan "Därför kan jag inte vara med i Critical Role".

Visa att ni kan ta ert forumansvar.

Tack

/Magnus

TILLÄGG I EFTERHAND: Notera att detta är en röd moderering. Det är en ledtråd till vad som kan hända om den ignoreras.

 

[M0n3y5h0t]

Diskussionen om spelarskicklighet kontra rollpersonsskicklighet dyker upp då och då här på forumet och den gör mig nog nästan alltid konfunderad. En del i det är att folk brukar komma med exempel som får mig att tänka "finns det verkligen någon som spelar så där orimligt?" (och svaret är antagligen "ja"). En annan del i det är att jag inte kan se att rollspel blir kul med 100 % spelarskicklighet eller 100 % rollpersonsskicklighet, vilket vissa tycks förespråka. För mig är ett mellanting det bästa. Då kan min kompis Peter känna sig nöjd när hans smarta idéer gör skillnad samtidigt som min tystlåtna kompis Henke kan nå framgång med sin charmiga rollperson.

Det är väl idealet och kan man balansera så alla blir nöjda så är allt gott. I mina kampanjer kommer du inte kunna vara en naturlig ledare om du har lagt alla poäng på något annat. Jag brukar kunna ge en bonus på ett slag till en karaktär vars spelare kommer på något kul eller rollspelar bra, däremot tycker jag inte det är att rollspela bra att spela Dustin Hoffmans karaktär i "Rainman" som en super slick playboy, lite oavsett hur bra skådespel det är, eller hur skoj vi har. Om du behövde provspela för Rainman och började charma folk med dina fina historier, så skulle du väl inte få rollen?

 

[M0n3y5h0t]

MODERERING

Återgå till att diskutera varför ni inte skulle passa i Critical Role.

Vill ni prata om något helt annat, starta en ny tråd om just det som ni hellre vill prata om. Dels är det schysst mot trådstartaren för den här tråden, och dels är det lättare för andra att hitta sånt om diskussioner inte döljs bakom trådtitlar som t.ex. inte heter "spelarskicklighet kontra rollpersonsskicklighet", utan "Därför kan jag inte vara med i Critical Role".

Visa att ni kan ta ert forumansvar.

Tack

/Magnus

TILLÄGG I EFTERHAND: Notera att detta är en röd moderering. Det är en ledtråd till vad som kan hända om den ignoreras.

Förlåt och ursäkta, men jag är inte van vid denna nivå av moderation, vilket ni borde ta som en komplimang. Däremot är många diskussionsområden komplexa och man vill gärna svara och ibland är det inte solklart när man bör göra en ny tråd. Det kanske ändå har med huvudtråden att göra, så att säga. I annat fall kanske man börjar döpa trådarna mer slopy, som "rollspel" även om man egentligen vill veta vad folk tycker om CR.

 

[Magnus Seter]

Förlåt och ursäkta, men jag är inte van vid denna nivå av moderation, vilket ni borde ta som en komplimang. Däremot är många diskussionsområden komplexa och man vill gärna svara och ibland är det inte solklart när man bör göra en ny tråd. Det kanske ändå har med huvudtråden att göra, så att säga. I annat fall kanske man börjar döpa trådarna mer slopy, som "rollspel" även om man egentligen vill veta vad folk tycker om CR.

En gång är ingen gång.

MEN ... jag saxar från våra regler.

Svara inte på modereringen i tråden där den postades.

Tack på förhand.

MVH

/Magnus