verlandes.
rollspelskollektivet
Jag har helt missat att mythosförfattaren Brian Lumley gick bort förra året, snubblade precis över den informationen. Lumley är ändå en författare som påverkat hur jag ser på lovecraftska mysteriespel, så tänker att en liten gravruna vore på plats (så här något år försent).
Brian Lumley var en av August Derleths protegéer och missförstod, precis som sin läromästare, vad kosmisk skräck handlar om. Båda förde in tankar om gott och ont i ekvationen, byggde en världsbild där de onda lovecraftska gudarna bekämpades av goda (i Derleths fall nästan kristna) gudar och krafter. Och det är ju att missa poängen med den iskalla likgiltighet som kosmisk skräck lutar sig mot.
Men det Lumleys berättelser gör "bättre" än Lovecraft är att förmedla känslan av hur det är att spela lovecraftska rollspel. Lumley är pulp (och let's face it, även "purist-äventyr" till Call of Cthulhu har åtminstone ett stråk av pulp), de handlar om protagonister som har verktyg att faktiskt reda ut mysteriet, att bekämpa ondskan. Hans mest kända lovecraft-böcker är serien om Titus Crow, en ockult detektiv som tillsammans med sin följeslagare åker jorden runt och stoppar mythoset från att erövra jorden - en klassisk Call of Cthulhu-kampanj. Även i hans noveller kan man hitta strukturer som lätt hade kunnat översättas till ett rollspelsäventyr, t.ex. The Caller of the Black där huvudpersonen slåss mot en svartkonstnär och man nästan kan höra en spelledare be om ett "opposed roll".
Jag har flera gånger gjort hommage till Lumley i mina små rollspelsgrejor: i Teufelsamlingen omnäms den fiktiva boken "Denizens of the Deep" av Lumleys karaktär Richard Haggopian och i Kaskelot figurerar författaren Brian Linney som är direkt inspirerad av Lumley. Just nu håller jag på att pela med ett Shadowdark-äventyr som är baserat på en Lumley-novell.
Är Brian Lumley stor litteratur? Nej, men det försöker han nog inte vara. Är han en bra författare av kosmisk skräck? Absolut inte. Ändå händer det att jag drar ner någon av hans böcker ibland och ströläser - och han har definitivt påverkat hur jag ser på ett lovecrafskt rollspelsäventyr.
Brian Lumley var en av August Derleths protegéer och missförstod, precis som sin läromästare, vad kosmisk skräck handlar om. Båda förde in tankar om gott och ont i ekvationen, byggde en världsbild där de onda lovecraftska gudarna bekämpades av goda (i Derleths fall nästan kristna) gudar och krafter. Och det är ju att missa poängen med den iskalla likgiltighet som kosmisk skräck lutar sig mot.
Men det Lumleys berättelser gör "bättre" än Lovecraft är att förmedla känslan av hur det är att spela lovecraftska rollspel. Lumley är pulp (och let's face it, även "purist-äventyr" till Call of Cthulhu har åtminstone ett stråk av pulp), de handlar om protagonister som har verktyg att faktiskt reda ut mysteriet, att bekämpa ondskan. Hans mest kända lovecraft-böcker är serien om Titus Crow, en ockult detektiv som tillsammans med sin följeslagare åker jorden runt och stoppar mythoset från att erövra jorden - en klassisk Call of Cthulhu-kampanj. Även i hans noveller kan man hitta strukturer som lätt hade kunnat översättas till ett rollspelsäventyr, t.ex. The Caller of the Black där huvudpersonen slåss mot en svartkonstnär och man nästan kan höra en spelledare be om ett "opposed roll".
Jag har flera gånger gjort hommage till Lumley i mina små rollspelsgrejor: i Teufelsamlingen omnäms den fiktiva boken "Denizens of the Deep" av Lumleys karaktär Richard Haggopian och i Kaskelot figurerar författaren Brian Linney som är direkt inspirerad av Lumley. Just nu håller jag på att pela med ett Shadowdark-äventyr som är baserat på en Lumley-novell.
Är Brian Lumley stor litteratur? Nej, men det försöker han nog inte vara. Är han en bra författare av kosmisk skräck? Absolut inte. Ändå händer det att jag drar ner någon av hans böcker ibland och ströläser - och han har definitivt påverkat hur jag ser på ett lovecrafskt rollspelsäventyr.
Last edited: