Bra motgångar i rollspel som inte är "du dör"

Jag gillar också att göra på "krämpor och tillstånd" (återigen något som dyker upp till viss del i många FL-spel.

Allt från "du är lortig" när någon ramlat i gödselstaken tills de faktiskt tar sig tiden att ta ett bad (hur hårt jag pushar på detta beror på omständigheterna, men det har ibland varit relevant), till "brutet ben". Dessa har sedan effekter på alla relevanta tärnignsslag tills dess att tillståndet är åtgärdat.

Hur effektivt det här är beror så klart på spelet och kampanjen. Om minsta lilla tillstånd enkel avhjälps med "okej, vi snabbspolar en vecka tills vi har läkt" så blir det rätt poänglöst om man inte spelar något där övergripade tid är en viktig resurs att hushålla med.

Sen permanenta tillstånd så som "avhuggen hand". Finns cybernetik i spelet kan ju detta avhjälpas och ses mer som "tillfälligt". Även i fantsy finns så klart möjligheten till mirakel. Men man bör också vara lite försiktig med denna approach. Har en spelare gjort en bågskytt, vars hela grej är att skjuta båga, ser de kanske detta som liktydigt med karaktärsdöd. Medan andra istället ser det som möjlighet till en kul utmaning.

Beror lite på hur man spelar. Men jag tycker det är rätt kul när en karaktär efter ett tag har en lista på "battle scars", så länge de inte blir allt för hopplösa till följd av det.
 
En sak som kan göras rolig är skam och förlust av social status. Speciellt i ett hedersamhälle. Karaktärerna kanske tycker att det är tråkigt men rätt spelare kan skratta åt det. Krigarens fina skägg är nu lösskägg åt vättehövdingen och det är allmänt känt vart de än kommer.
 
Bombu said:
Hej, har läst en hel del kloka rollspelstips här och tänkte fråga er efter tips på vad som funkar bra.

Alltså något annat istället för att rollpersonen dör, det behöver inte vara exakt dignitet men något som känns.

Här tänker jag att vi inte går in så mycket på att död visst borde vara resultatet (det är självklart en rimlig ståndpunkt ska tilläggas).

Jag börjar med ett svagt alternativ.
Våra hjältar har fått finfina hästar från grevinnan i belöning. Och .... ja ni förstår säkert.
Click to expand...
Spontan tanke, ta bort en lem. Förlora ett ben, en arm, en hand, ett öga, en valfri kroppsdel. Bort med det bara! Skapa nya framtida utmaningar.
 
Rymdhamster said:
Eller något mer tematiskt så som "du fick en rejäl smäll, alla potion bottles oc andra bräckliga föremål är nu förstörda, eller har en chans att förstöras". Eller så brinner allt papper och scrolls upp (och hoppas att man inte behöver en lång diskussion om pergaments brännbarhet). (Tack Nethack för inspiration!)
Click to expand...
Tack för inspirationen.
Jag minns just för potions monster likt odic och druj från dnd companion set, där alla poitions förstörs när monstret kommer inom 30 fot. Det kändes rätt hårt.
Magiska föremål kan bli en stor del av en rollfigurs förmågor och det kan då kännas dåligt om de tas bort. En "bra" konsekvens i vissa situationer.

Screenshot_20251208_174131_Samsung Notes.jpg
 
Gutte said:
En sak som kan göras rolig är skam och förlust av social status. Speciellt i ett hedersamhälle. Karaktärerna kanske tycker att det är tråkigt men rätt spelare kan skratta åt det. Krigarens fina skägg är nu lösskägg åt vättehövdingen och det är allmänt känt vart de än kommer.
Click to expand...
Den här gillade jag,
Lösskägg åt vättehövdingen!

Det förutsätter ju på att spelaren/gänget verkligen värdesätter sin status, och det visar nog vikten att spelarna verkligen bryr sig om något (om inte skägget så någonting iallafall).
 
Genesis said:
Om han inte bryr sig om något så drabbas han av att börja bry sig! :zeppelinare:

Generella svar på OP:s fråga om dåliga saker som kan drabba rollpersoner som inte är döden:
  • Cancer och medföljande cellgiftsbehandling
  • Partnern visar intresse för någon annan
  • Missbruksproblematik
  • Mental sjukdom
  • En svårighet att finna en mening i sin tillvaro
  • Ekonomisk stress
  • Familjegräl
  • En klängig relation som inte kan avbrytas på grund av medlidande
  • Rollpersonens bröst/testiklar förvandlas till glupska varelser som måste matas med råttor och insekter
  • Känslor av ensamhet och isolering
  • Ätstörningar
  • Få sparken från jobbet
  • Impotens
  • Religiösa tvivel
  • Förödmjukning inför människor rollpersonen bryr sig om
  • Insikten att hen nu är för gammal för att göra den där jordenruntresan som hen alltid drömt om
Click to expand...
En massiv lista som definitivt innehåller rejäla motgångar.
Tack för den.
 
I ett mordmysterium finns det ju en massa olika sätt att "delvis lyckas", dvs delvis misslyckas. Man kan misslyckas med att lösa mysteriet alls, till exempel. Jag tycker inte att SL ska på något sätt garantera att rollpersonerna "går i mål"; misslyckas spelarna så misslyckas de väl.

Men man kan peka ut fel person, till exempel – och upptäcka det först försent.
Man kan vara för odiskret i sina undersökningar, så att den skyldige hinner fly.
Man kan lösa mysteriet men ha otillräckliga bevis för att sätta dit den skyldige.
Man kan helt enkelt köra fast, inte komma någonvart – och få gå vidare till nästa fall.

Allt detta är för mig definitiva negativa konsekvenser.
 
Rangertheman said:
För att jag inte finner något nöje i att spela en rollperson som inte fungerar som en rollperson.
Click to expand...
Det beror ju väldigt mycket på spelstil. Kör man för att klara uppdraget så är det ju extremt sugigt att få en rollperson som inte har tillräckligt bra siffror för att nå målet. Samma om man spelar lite göttig maktfantasi. Spelar man för drama och inlevelse är det helt jävla asballt att spela en bågskytt som förlorat en arm och nu kämpar med depression, medan vännerna försöker att vara stöttande, men jag bara vet att de bara gör det av sympati och egentligen är jag en börda …

Asbra drama.
 
Jag gillar när världen förändras pga rollpersonernas agerande. Så både för belöna och bestraffa. Kräver dock att spelarna bryr sig om världen och vad som finns i den.

De där finfina hästarna ni fick i belöning av grevinnan? Tja, nu råkade ju vara så att en av hästarna hade grevinnans son sett fram emot att ha som stridshäst på turneringar. Men nu försvann hans fördel i turneringen till en simpel hjälte som inte ens är blåblodig. Grattis! Ni fick hästar och en fiende.
 
Från TSR publicerade äventyret The Apocalypse Stone:

Djävlar mördar alla äventyrarna älskar och syr ihop dem till vidriga Frankensteins monster som skrikandes och gråtandes anfaller äventyrarna som tvingas skära ner dem igen.

Världen går under i en weird apocalypse.

Magi slutar sakta fungera, de höga levlarna först.

Äventyrarna luras äta mänskligt kött.

Äventyrarnas sängar bytas ut till spikmator täckta av illusioner.
 
De grupper jag spelat i har nästan alltid varit problemlösningsorienterade och då är det en kännbar effekt att rollpersonerna helt enkelt misslyckas med att uppnå sina mål. Det viktiga är att spelarna bryr sig om rollpersonernas mål.
Det enklaste är väl "klara äventyret". Men det kan vara individuella eller självvalda mål också. Som att bli dubbad till riddare. Eller skaffa ett eget rymdskepp. Och så vidare.
 
Rangertheman said:
Jag avskyr den typen av konsekvenser. Då dödar jag hellre rollpersonen och rullar fram en ny.
Click to expand...
Jag känner helt tvärtom. Hade en spelledare som gjorde såhär titt som tätt och jag minns att det var så jäkla spännande att få fortsätta spela med det eventuella handikapp man fått under sina äventyr. Minns en medspelare som blev av med en arm där han till en början var väldigt frustrerad. Efter några spelmöten hade han lyckats fästa en död persons arm mot sin axel varpå armen såklart började leva ett eget liv, då vände frustrationen till spelglädje istället. Tokroligt och spännande!
 
Last edited:
God45 said:
Från TSR publicerade äventyret The Apocalypse Stone:

Djävlar mördar alla äventyrarna älskar och syr ihop dem till vidriga Frankensteins monster som skrikandes och gråtandes anfaller äventyrarna som tvingas skära ner dem igen.

Världen går under i en weird apocalypse.

Magi slutar sakta fungera, de höga levlarna först.

Äventyrarna luras äta mänskligt kött.

Äventyrarnas sängar bytas ut till spikmator täckta av illusioner.
Click to expand...
Första är ju hjärtskärande! Fy fasen va himskt! Den tredje var intressant. Den sista låter snarare som en belöning med tanke på karaktärernas värkande ryggar. 😁 😁
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top