Nekromanti Bättre rollspelande utan komplicerade regler?

Re: Angående veto

Dock vet jag att jag själv ibland blivit tvungen att kasta in en "deus ex machina", helt enkelt för att spelarna dragit iväg åt ett håll som inte täckts av vare sig äventyret eller min begränsade fantasi.
Click to expand...

Det ligger ju lite i spelarnas intresse att försöka känna av vilket håll vinden blåser åt och vilket spår spelledaren tänkt sig. Visst får de dra iväg åt ett annat håll, men kommer de alltför långt utanför vad spelledaren tänkt sig så missar de en massa och sätter spelledaren på den proverbialska pottan. De kan skaffa sig en sämre spelupplevelse genom att alltför styvnackat traska sitt eget spår, även om spelledaren verkligen försöker göra dem till lags.

När man startar en kampanj så har man oftast en bra bild av de områden manförväntar sig att den ska utspela sig i, med en massa intressanta personer, händelser och intriger som passar där. Om spelarna helt plötsligt bestämmer sig för att bli först till den okända väst-polen i stället så är dessa förberedelser inget värda och de får spela med en betydligt sämre förberedd spelledare. Är detta verkligen vad de egentligen ville?
 
Re: Angående veto

"Det är förvånansvärt många köpta äventyr som innehåller rälsningar av typen "rollpersonen får en smäll i huvudet och vaknar i en cell"."

Jo, men det beror på att köpta äventyr har svårt med incitament för rollpersoner som gör att de kan hålla sig kvar inom äventyrets ramar. Dessutom är man relativt begränsad i vad ramarna kan innehålla genom äventyrets sidor och okunskap från författarens sida om vad spelgruppen har gjort med världen. Det gör att det är svårt med köpeäventyr som inte är rälsade och inte har taskiga incitament.

Så därför har jag börjat med en annan modell för äventyrsförfattande: en handlingsbaserad modell, där antagonister aktivt och flexibelt tar itu med saker och ting, och där incitamentet kommer från rollpersonerna själva. Genom att lady Kalias familj har en fiendskap och fejd med hus Fodorev så koncentreras handlingen däromkring. Det finns inget behov hos spelledaren att improvisera utifall att rollpersonerna sticker till Tatooine, eftersom lady Kalias fiender inte är på Tatooine utan precis här i Tapani. Så länge som spelledaren fångar upp kroken med lady Kalias fejd med Fodorev så behövs inget mer incitament än så. Istället kan man bli glatt överraskad när spelaren själv tar initiativ till ett äventyr. "Jag vill få mandat till en insatsstyrka på Malasdar för att få reda på vad Fodorev egentligen importerar därifrån, och förstöra deras varulager där. Jag behöver underrättelsedata och transport till Malasdar för en skyttegrupp plus oss, sprängmedel, lätta skjutvapen plus diverse spaningsutrustning." Jahapp, tacksåmuxi, nu vet jag vad vi ska göra nästa spelmöte, och alltihop på grund av att spelaren har en egen agenda.
 
Re: Brandtal från FMMSL

Men notera att allt detta snack kommer från Krille; mannen som ska ha sagt att storytelling är något man växer ur/kommer över.

Hur som helst så kan vi diskutera det här i miljoner år eftersom ingen håller med - prova istället att spela med varandra ett par gånger, och säg sedan att den andre parten har fel eller mindre rätt.

Bara för att en grupp tolkar något på ett sätt så kanske de övriga har minst lika roligt när de spelar på sitt sätt. A utesluter faktiskt inte B, utan där finns ett helt alfabet efter den första bokstaven.
 
SL bestämmer, men kan avsättas

Det blir ju alltid lite så, att det är spelledarens vision, om hur rollspelandet ska te sig, som styr lite, eftersom det oftast är han som anpassar spelvärld och regler för spelarna och spelmötena. Detta innebär naturligtvis att spelledaren har det största ansvaret för att spelmötena blir så trivsamma som möjligt för samtliga deltagare. Alltså måste spelledaren mellan spelmötena försöka ta reda på vad alla vill ha ut av rollspelandet och ta med dessa åsikter i beräkningen när han formger sina äventyr och kampanjer och slutligen genomför dem på ett så bra sätt för alla som möjligt. Men om det uppstår för mycket konflikter när man rollspelar blir det lätt dålig stämning och även om detta beror till största delen på spelledarens agerande, så tycker jag att man ska försöka ge det en chans och ta upp det man gillade/ogillade med spelledaren efter avslutad spelträff, istället för att direkt högljutt protestera när något inte går som man vill. Skulle det vara så att stämningen blir riktigt dålig och folk blir arga (och/eller ledsna) kanske man ska fundera på om man är ett tillräckligt sammansvetsat kompisgäng för att spela överhuvudtaget. Som du sa, 1: an och 2: an ska inte behövas när det handlar om kompisgäng som spelar..

Vad gäller de andra scenarion som du tar upp är det nog mest klurigt på konventsspel. Jag har själv ingen bra lösning på hur man ska ställa sig till det..

Och angående ursprungsinlägget: Ju mer okomplicerade, lättförståeliga och anpassningsbara regler desto bättre. Konflikter angående regler är ofta bara missförstånd som uppstår för att reglerna är otydliga eller motsägelsefulla (eller på att en spelledare eller spelare är på kass humör och bara vill jävlas...)
 
Re: Brandtal från FMMSL

"Man ska lita på spelledaren när det gäller regler och det är för att han/hon är spelledare och inte för att han/hon är vän och så..."

Jag litar på spelledaren när det gäller regler om spelledaren är kompetent. Den tilliten testas jämt. En spelledare som tolkar reglerna för att promota sin ståry på bekostnad av mitt deltagande är en spelledare som just fått min tillit gentemot honom minskad. Regler är till för att på ett relativt opartiskt sätt avgöra situationer vars utgång av en eller annan handling inte är uppenbar. De är inte till för att en spelledare ska kunna tvinga igenom sin ståry.

Jag går utan en sekunds tvekan med på att misslyckas med att förvandla en vampyr till aska om reglerna och/eller tärningarna säger att jag misslyckas. Däremot har jag mycket svårt med att gå med på att spelledaren tolkar reglerna så att jag misslyckas, med motiveringen att det inte passar ståryn att vampyren blir aska. I så fall kan jag lika gärna friforma, eller ännu hellre, läsa en bok.

"Jag kanske missuppfattade lite jag med för jag trodde att diskussionen handlade om reglerdiskussioner under spelsessionerna."

Åh, du vet hur det är. Trådar muterar jämt. :gremwink:
 
Re: Brandtal från FMMSL

Jag tror man måste snacka med varandra.

Vad ungefär vill man ha ut av sitt rollspelande?

Sen tycker jag man får lov att vara lite flexibel, både som spelledare och spelare.



Observera att, Flexibel betyder inte att man hittar på ett annat sätt att klubba ned spelarna bara för att de klarade sig från storklubbaren på ett smart sätt.

Jag tycker man kan förvänta sig en viss smidighet från spelarna om spelledaren har gjort ett äventyr, att i viss mån se till att följa vissa hintar från spelledaren, men man skall inte från spelledarens sida tvinga in spelarna i en situation som strider mot "vad min kille skulle göra".

Men ibland tror jag sånna här situationer är revirpinkning och status strider.

"Jag är så djävla tuff så min karaktär skiter i vad du säger, ditt sl-pucko".

Eller vice versa.

Sen finns det en stor tendens hos en del rollspelare att aldrig ge med sig, "en diskussion måste fortsättas annars upplever jag att jag förlorar i status".

Sånt har man sånna här forum för, men jag kan tänka mig att det följer med till spelbordet också.

Bombu
 
Re: Brandtal från FMMSL

Jag litar på spelledaren när det gäller regler om spelledaren är kompetent. Den tilliten testas jämt. En spelledare som tolkar reglerna för att promota sin ståry på bekostnad av mitt deltagande är en spelledare som just fått min tillit gentemot honom minskad. Regler är till för att på ett relativt opartiskt sätt avgöra situationer vars utgång av en eller annan handling inte är uppenbar. De är inte till för att en spelledare ska kunna tvinga igenom sin ståry.

Nae, och en spelledare som tvingar igenom sin story skulle inte jag spela med, av den enkla anledningen att jag tycker att spelarna ska ha friheten att göra vad de känner för i givna situationer.

Åh, du vet hur det är. Trådar muterar jämt. :gremwink:

Hehe, jo, jag vet ju det... :gremlaugh:
 
Incitament

Bra poäng, men jag tänkte lite mer småskaligt. Exemplet jag har i huvudet är ett äventyr till Mutant (svarta/cyber-/2089-/etc) där en rollperson besökte en megakorps kontor, tämligen öppet, för att snoka lite. I plotten ingick att rp:n skulle gå rätt i fällan, sövas ner och... just det, vakna i en cell (där hans polare redan befann sig, men han föll mera hederligt i strid). Nu visade sig spelaren betydligt mer kreativ än jag tänkt mig, och gjorde vad han kunde för att undvika tillfångatagande. Med tanke på äventyrets upplägg var jag inte riktigt mentalt förberedd på en sådan utveckling, själva förloppet var ju redan förbestämt till "nattinatti, nästa scen". Därför blev det rätt trist att möta alla spelarens ideer med "öh, det kommer två soldater bakom nästa krök också", tills han slutligen missade sitt SMI-slag och tog en sömngranat (enter Lennart Swahn).

Sådana här fall är ju rätt oberoende av vad som hänt i världen, jag vet inte riktigt vilka incitament som skulle förskjuta handlingen så att storyn löper smärtfritt. Jag antar att exemplet understryker vikten av att läsa äventyret kritiskt och tänka över hur en genomsnittlig spelare faktiskt kan tänkas agera. I det här fallet bommade jag det eftersom händelseförloppet framstod som så självklart i äventyrstexten.

Ditt exempel med spelarstyrda äventyrsuppslag låter väldigt trevligt, men jag tror att det kräver viss erfarenhet hos spelarna. Många färska rollspelare föredrar nog att "svara" på spelledarens äventyrsuppslag.

/Adam, ogillar rälsning
 
Fast det är värre med spelledare som egentligen inte har någon inspiration, men envisas med att försöka i alla fall!

Har varit med om det, och det blir oftast de historiskt tråkigaste sessionerna man har under sina år som rollspelare. Antagligen har jag däremot gjort mig skyldig till samma sak själv, men hur nere man än är som SL så fattar man inte när det är dags att kasta in handsken och dela ut Xp... (Något som brukar vara symboliskt för ett avslutat scenario i våra kretsar. Iaf i spel som faktiskt använder Xp.)
 
Re: Angående veto

Jag är lite kluven till det där. I praktiken blir det ofta som du säger, man anar vad som är på G och agerar därefter. Å ena sidan har det viss relevans med tanke på vad man är ute efter, man spelar ju rollspel för att uppleva något ovanligt, och visst är det ovanligt och spännande att sitta fast i en cell på en Star Destroyer medans den där vandrande dammsugaren närmar sig utanför. Å andra sidan tror jag att rollspelandet ibland kan bli lidande: "aha, ytterligare 250 stormtroopers... äh, vi ger oss väl då, det är kört i alla fall, det finns säkert ingen annan utgång, orkar ändå inte leta, hjälp vad rädd jag är..." Dylikt "ologiskt" agerande kanske leder till lite sämre känsla för rollpersonen?
 
Re: Incitament

Det låter mer som det är SL som behöver mer erfarenhet i det fallet... iofs så kan jag inte se något realistiskt sätt för en person att smyga sig ut ur högkvarteret för en MegaCorp, men jag har - både som spelare och SL - varit med om RP som totalt kraschar äventyret innan det egentligen börjat.

Och vad kan man säga? Det är bara att gilla läget (och ge lite extra XP)! I ditt fall så var det ju iaf spelaren som var smart, jag höll på att få panik när en RP däckade den "oövervinnerliga" motståndaren jag skickade på dem med första skottet - på ren tur...

/Henrik
 
Det är lite småkul.. i min spelgrupp kör alla med husregler, men det är inte samma husregler för alla. Ändå funkar det.. [tänker efter] Fråga mig inte hur, det bara gör det.. :gremsmile: Alla är nöjda, så jag har inte tänkt på det så hårt, men alla väljer och vrakar bland extraregler, framslagningsmetoder och liknande.
 
Vad är regler?

Ja alltså, vad är det som är krångligt, och (framför allt, med tanke på Krilles inlägg) vad är det SL ska ha/inte ska ha vetorätt över?

Det verkar som det inte finns någon beständ allmän uppfattning om det. Att diskutera hurvida SL har "rätt" att slänga in monster hur som helst, eller att "rälsa" äventyr, har ju inte med reglerna att göra egentligen.

För att ta Eon (ett spel som de flesta anser har krångliga regler) hur många regler finns det egentligen? Grundchanser för färdigheter, regler för att räkna ut sekundära egenskaper, skadetabeller, hur magiska filament fungerar... det är inte många!

Hur man slår fram en rollperson är fritt att ändra, samma sak med yrken. Svårigheterna att lyckas med färdigheter är helt upp till SL (och detsamma gäller alla slag i strid!). Till och med sådant som värden på vapen och rustningar är "öppna" - SL har full rätt att öka och minska dem, men han måste vara opartisk och kunna förklara vad varför något är på ett visst sätt!

Exempel (regelbrott):
RP slår till en motståndare och orsakar massor med smärta på honom. SL struntar i svårighetsmodifikationerna när motståndaren slår tillbaka...

Exempel (SL är partisk, men inte ett regelbrott!):
Två RP smyger in i ett hus. RP#1 är en jättehäftig lönnmördare, RP#2 är en vanlig tjuv. RP#1 får Ob1T6 lättare på Smyga därför att SL tycker att "lönnmördare är bättre på det".

Exempel (helt OK):
RP försöker slåss med sitt storsvärd uppe i riggen på ett segelfartyg. SL bestämmer att skadan minskar med Ob2T6 eftersom han inte kan svinga det ordentligt.

/Henrik
 
Det är lite småkul.. i min spelgrupp kör alla med husregler, men det är inte samma husregler för alla. Ändå funkar det.. [tänker efter] Fråga mig inte hur, det bara gör det.. Alla är nöjda, så jag har inte tänkt på det så hårt, men alla väljer och vrakar bland extraregler, framslagningsmetoder och liknande.
Click to expand...

Ett tag hade vi knappt om tid när vi spelade. Jag körde då (för att slippa göra karaktärer) med att spelarna fick ha med sig egna karaktärer (oavsett system, så länge som de var för en nutida miljö). Naturligtvis måste karaktärerna först godkännas för att undvika de värsta avarterna. Sedan körde vi, med karaktärer från olika system och det funkade fint. Blev det en långkörarkampanj så konverterade vi efter hand dem till samma system, men från början så var de alltså blandade och vi konverterade friskt on the fly. Funkade utmärkt.
 
Re: Brandtal från FMMSL

99% av mina spelarpass är med polare, 99.99% av dessa har gått finfint utan regeltjafs. Helt plötsligt känner jag mig som Siddharta Gautama som aldrig varit ute i den hårda världen. :gremwink:

Tja, inte faen säkerställs det ömsesidiga ansvaret av regel 1 och 2 som stadfäster spelledarens allsmäktighet. Då lyckas brandtal om "servicekänsla" och "kundnytta" bra mycket bättre. Faktiskt.

Regel 1&2 är nödutgången, den petar man inte på om det inte brinner.

Egentligen håller jag säkert med dig, även om jag inte vet om det själv, men du låter så väldigt "företagsledare" när du pratar kundnytta mm. och det känns helt enkelt lite konstigt för mig.
 
Re: Incitament

jag höll på att få panik när en RP däckade den "oövervinnerliga" motståndaren jag skickade på dem med första skottet - på ren tur...
Click to expand...

Heh, det påminner mej om en episod från mina tidiga rollspelsdagar, när vi för första gången spelade med en annan SL, som var ny på den platsen (detta var i DoD4, dock äventyret "Svarta duvan" till DoD5). I början av äventyret kommer en scen där man får se "svarta duvan" (en lönnmördare) fly från sitt offer upp över några hustak. På den tiden var jag ännu en som tog varje tillfälle i akt att skada folk med mina mäktiga vapen :gremsmirk: och plockade därför fram min sammansatta båge (ja, det finns ju ingen större i DoD4) och slängde iväg en pil mot den svarta skuggan som flängde uppför ett hustak (med rediga minusmodifikationer av den skräckslagne SL:n). Tyvärr blev slaget perfekt och lönnmördaren damp i backen, varefter spelledaren med gråtfylld röst smäller spelledarskärmen i golvet och skriker "Nu har du ju förstört äventyret!".

Han ville aldrig va SL efter det :gremconfused:

/BD, minns.
 
Re: Brandtal från FMMSL

"99% av mina spelarpass är med polare, 99.99% av dessa har gått finfint utan regeltjafs. Helt plötsligt känner jag mig som Siddharta Gautama som aldrig varit ute i den hårda världen."

Vilket förklarar saken. Jag har inte haft samma spelargrupp i någon kampanj sedan 1990. Minst en spelare har bytts ut varje gång.

"Egentligen håller jag säkert med dig, även om jag inte vet om det själv, men du låter så väldigt "företagsledare" när du pratar kundnytta"

Det kanske beror på att jag är företagsledare. Visserligen bara med en anställd - mig - och det på deltid, men i alla fall... :gremwink:

Men efter ett antal svängar i det "riktiga" livet så har jag helt enkelt kunnat konstatera att kundnyttemodellen för spelledaren helt enkelt stämmer in bättre på verkligheten. Butikschefen/spelledaren kan göra nästan vad han vill, men tänker han inte på kunderna/spelarna så får han inga kunder/spelare. Alltså, "do what thou wilt shall be the whole of the law", men "kunden är gud".
 
låter oerhört mycket som Immanuel Kant [OT]

"do what thou wilt shall be the whole of the law"

eller har jag fel ?
 
Crowley snodde det säkert från Kant

För det var i samband med Aleister Crowley som jag hörde "do what thou wilt" för första gången.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top