Anti-AI, rita-fast-du-inte-kan-tråden

Eftersom det är något jag vill kunna, och då tycker jag man borde kunna ha tillräckligt med driv och fokus för att ta sig ditåt

Men alltså, jag skulle gissa att (nästan) alla människor går runt med saker de skulle vilja kunna, utan att någonsin träna tillräckligt mycket för att kunna det. Alla vi som lever i samhällen som ger materiella förutsättningar för den här typen av självförverkligandeprojekt har obegränsat med möjligheter att ta tag i våra egna bildningsresor inom det område vi vill, men det är ju väldigt få av de bildningsresor vi vill göra som vi faktiskt gör. Vi är alla kassa, lata och odugliga - eller så är det här med "alla kan allt" skitsnack.
 
När man säger att saker man tecknat blir "dåliga" så är min erfarenhet att det snarare handlar om att det inte blir som man vill att det ska bli snarare än direkt fult. Om det inte blir som man vill att det ska bli och man har det väldigt tråkigt och mår dåligt när man försöker få det som man vill så kan det handla om att den stil man vill åt innefattar saker som man helt enkelt tycker är tråkigt att teckna.
Alltså, att ens prata om en "stil" ligger bortom vad jag försöker uppnå. Det är mer på nivån problem med proportioner, ljus, volymer, etc – alltså sådant som brukar ligga på den mest grundläggande nivån i allt som har med teckning att göra.
 
Alltså, att ens prata om en "stil" ligger bortom vad jag försöker uppnå. Det är mer på nivån problem med proportioner, ljus, volymer, etc – alltså sådant som brukar ligga på den mest grundläggande nivån i allt som har med teckning att göra.
För att komma med ett väldigt konkret förslag. En sak som verkligen hjälpte mig att få bukt med proportioner (i den mån jag nu fått det) var att gå på kroki. Det var kul, inspirerande och totalt fritt från prestige. Och åtminstone jag lärde mig väldigt mycket av det.
 
För att komma med ett väldigt konkret förslag. En sak som verkligen hjälpte mig att få bukt med proportioner (i den mån jag nu fått det) var att gå på kroki. Det var kul, inspirerande och totalt fritt från prestige. Och åtminstone jag lärde mig väldigt mycket av det.
Har gjort. Är även modell då och då. Men om man inte håller uppe övningen tappar man det tyvärr.
 
Roar mig med att tänka visuellt, prövar begränsningen med alns bredd på tyg och klassiskt mönster ... börjar förstå varför alnen användes.

kjortel.png
 

Attachments

  • IMG_2399.jpeg
    IMG_2399.jpeg
    589.5 KB · Views: 10
Last edited:
Försökte öva i kanske en halvtimme. Frustrationen var så intensiv att den skickade in mig i en depressiv spiral, något som brukar hända när jag försöker teckna nuförtiden. Hur gör man för att bli bättre med dessa förutsättningar?
 
Försökte öva i kanske en halvtimme. Frustrationen var så intensiv att den skickade in mig i en depressiv spiral, något som brukar hända när jag försöker teckna nuförtiden. Hur gör man för att bli bättre med dessa förutsättningar?

Det dumma men sanna svaret är sluta bli frustrerad.

Frustration kring saker som tecknande uppstår när skillnaden mellan vad man vill åstadkomma och vad man kan åstadkomma är så stor att det skapar känslor av uppgivenhet, ilska, sorg, desperation, melankoli eller vilka känslor man nu får av frustration.
I en liten dos, eller med tillräckligt mycket erfarenhet eller tjurskallighet leder det för vissa till motivation, men hos de flesta leder det till att man ger upp. Oavsett om det gäller boxning, att åka skateboard, att lära sig programmera, att gå på lina eller att teckna.

Det är få som i vrede hugger sönder sin canvas med kniv för att sedan omedelbart påbörja nästa försök på samma motiv eller idé.

Eftersom man inte magiskt och med viljekraft kan öka sina färdigheter, så är det enda man kan göra att sänka sina förväntningar eller förhoppningar. Om man är okej med att man inte är så bra som man vill vara, och kan tänka sig att leva med det i vart fall för stunden, så kan man försöka utan att bli känslomässigt ödelagd. Det värsta som kan hända är då att resultatet motsvarar ens förväntningar, men man öppnar i vart fall möjligheten för dem att överträffas. Något som är helt omöjligt att åstadkomma om man ställer orimliga krav på sig själv.

Men några råd:

1. Teckna aldrig ur fantasin.
Att sätta sig med ett blank papper, ha en idé på en bild i hjärnan, och sedan försöka teckna den är verkligen bara självplågeri. Det kräver enorma färdigheter och massor av övning att bara sätta sig ner och lite ledigt rita fram någonting alls. Teckna från referens, verkligheten eller gör en studie. Hitta en bild att rita av, ett objekt eller en annan teckning som du i princip kopierar drag-för-drag. Det kommer fortfarande inte bli bra, men det kommer bli oerhört mycket bättre än att försöka tvinga hjärnan att göra något den faktiskt inte kan.

2. Teckna inte, studera. Försök inte skapa bilder, utan studera och öva på specifika tekniker. Detta skiftar fokus från att åstadkomma någon sorts resultat utan gör själva aktiviteten till målet i sig. Kolla youtube-videos eller köp en bok om hur man tecknar och gör övningarna i den. Det kanske är lite långtråkigt och oinspirerande, men det är något att sysselsätta sig med och sänker kraven. Sedan kommer, genom det repetetiva övandet med låga insatser, färdigheterna du lär dig genom att studera ämnen som perspektiv eller figurteckning, att liksom smyga sig på.

3. Skissa/kludda massor. Titta på något, skissa av det med massor av stökiga linjer. Gör doodles och helt oraffinerat skräp bara för att få penna på papper. Rita en boll och försök skugga ena sidan, men gör det på typ 20 sekunder, fyll hela block med bara bollar och kuber och fula ansikten och streckgubbar i olika poser. Sitt med det utan att tänka, bara uppehåll dig med det, ha totalt 0 krav, få bara in pennmilen.

4. Disciplin finns inte. Nästan ingen kan tvinga sig själv att göra något man inte vill. Alla som tycker att de är disciplinerade gör ändå bara saker de tycker om, är intresserade av, mår bra av, stimuleras av eller som är viktigt för dem. Den disciplin som möjligtvis kan existera är den när man har någonting man vill göra och som är viktigt för en, men man känner att man inte riktigt har lust att göra just nu. Om man blir arg/ledsen/upprörd/uppgiven av att göra något, så är det inte disciplin man behöver, utan man behöver först börja tycka om att göra det.
Om det man har är önskan om att kunna, men inte har förmågan att göra, så måste man först lära sig uppskatta vägen dit. Första steget är att inte sätta målet eller förväntan högre än på att göra det alls, inte ha någon högre målsättning än att bara få streck på ett papper. Kan man lära sig att bara gilla känslan av penna mot papper, se hur markeringarna uppkommer när man rör runt handen, och känna att man ändå gjort något och vara belåten med det, så kan man ta det därifrån. Då kan man när man lärt sig att man faktiskt tycker om att rita, inte bara det eventuella slutresultatet eller prestationen, utan aktiviteten i sig, så kan man försöka pusha sig själv lite oftare att avbryta det man gör för att sätta sig med skissblocket en stund och se om det funkar.
 
(Litet spännande försök man kan göra på 1) ovan är att ta förlagan och vända den upp och ner och SEDAN rita av den, upp och ner. Och sedan vända pappret rätt först när man är "klar". Det kan vara talande för hur mycket man faktiskt ritar saker som man TROR att de är, inte som de faktiskt är. Inte jag som hittat på övningen, jag gjorde den själv när jag försökte lära mig rita för några år sen, och den där upp-och-ner-bilden blev mitt första mål att försöka överträffa även utan att ha förlagan upp-och-ner. :-) )
 
Jag spenderade en del tid med att leta referensbild att rita efter, men det gick tyvärr dåligt. Har någon en bra bild av ”pärldykare sitter på hasorna och rensar ostron” får hen gärna dela med sig!
 
Jag försöker bli bättre på att rita fina kartor och har gjort en områdeskarta till nybörjaräventyret Rövarhövdingens rov till DoD23. Skrev tidigare en halvfärdig version av äventyret till en tävling här på forumet och nu håller jag på att piffa till det. Och då passar det ju bra med en lite finare karta 🙂

IMG_3385.jpeg
 
Min psykolog poängterade att jag har mycket lättare att motivera mig att göra saker för andra än för mig själv, så jag gjorde ett julkort till min fru. Jag valde ett bi eftersom jag köpt henne en andel i en biodling i julklapp. Färgerna blev lite konstiga i skanningen – när man ser det i verkligheten är det blå/lila mer svart.
bikort.jpg
Vingarna blev också löjligt små, men det var så att de fick rum på kortet...

Tyvärr är ju övning fortfarande något jag gör "för mig själv", så hur jag löser den knuten vet jag inte.
 
Det dumma men sanna svaret är sluta bli frustrerad.

Frustration kring saker som tecknande uppstår när skillnaden mellan vad man vill åstadkomma och vad man kan åstadkomma är så stor att det skapar känslor av uppgivenhet, ilska, sorg, desperation, melankoli eller vilka känslor man nu får av frustration.
I en liten dos, eller med tillräckligt mycket erfarenhet eller tjurskallighet leder det för vissa till motivation, men hos de flesta leder det till att man ger upp. Oavsett om det gäller boxning, att åka skateboard, att lära sig programmera, att gå på lina eller att teckna.

Det är få som i vrede hugger sönder sin canvas med kniv för att sedan omedelbart påbörja nästa försök på samma motiv eller idé.

Eftersom man inte magiskt och med viljekraft kan öka sina färdigheter, så är det enda man kan göra att sänka sina förväntningar eller förhoppningar. Om man är okej med att man inte är så bra som man vill vara, och kan tänka sig att leva med det i vart fall för stunden, så kan man försöka utan att bli känslomässigt ödelagd. Det värsta som kan hända är då att resultatet motsvarar ens förväntningar, men man öppnar i vart fall möjligheten för dem att överträffas. Något som är helt omöjligt att åstadkomma om man ställer orimliga krav på sig själv.

Men några råd:

1. Teckna aldrig ur fantasin.
Att sätta sig med ett blank papper, ha en idé på en bild i hjärnan, och sedan försöka teckna den är verkligen bara självplågeri. Det kräver enorma färdigheter och massor av övning att bara sätta sig ner och lite ledigt rita fram någonting alls. Teckna från referens, verkligheten eller gör en studie. Hitta en bild att rita av, ett objekt eller en annan teckning som du i princip kopierar drag-för-drag. Det kommer fortfarande inte bli bra, men det kommer bli oerhört mycket bättre än att försöka tvinga hjärnan att göra något den faktiskt inte kan.

2. Teckna inte, studera. Försök inte skapa bilder, utan studera och öva på specifika tekniker. Detta skiftar fokus från att åstadkomma någon sorts resultat utan gör själva aktiviteten till målet i sig. Kolla youtube-videos eller köp en bok om hur man tecknar och gör övningarna i den. Det kanske är lite långtråkigt och oinspirerande, men det är något att sysselsätta sig med och sänker kraven. Sedan kommer, genom det repetetiva övandet med låga insatser, färdigheterna du lär dig genom att studera ämnen som perspektiv eller figurteckning, att liksom smyga sig på.

3. Skissa/kludda massor. Titta på något, skissa av det med massor av stökiga linjer. Gör doodles och helt oraffinerat skräp bara för att få penna på papper. Rita en boll och försök skugga ena sidan, men gör det på typ 20 sekunder, fyll hela block med bara bollar och kuber och fula ansikten och streckgubbar i olika poser. Sitt med det utan att tänka, bara uppehåll dig med det, ha totalt 0 krav, få bara in pennmilen.

4. Disciplin finns inte. Nästan ingen kan tvinga sig själv att göra något man inte vill. Alla som tycker att de är disciplinerade gör ändå bara saker de tycker om, är intresserade av, mår bra av, stimuleras av eller som är viktigt för dem. Den disciplin som möjligtvis kan existera är den när man har någonting man vill göra och som är viktigt för en, men man känner att man inte riktigt har lust att göra just nu. Om man blir arg/ledsen/upprörd/uppgiven av att göra något, så är det inte disciplin man behöver, utan man behöver först börja tycka om att göra det.
Om det man har är önskan om att kunna, men inte har förmågan att göra, så måste man först lära sig uppskatta vägen dit. Första steget är att inte sätta målet eller förväntan högre än på att göra det alls, inte ha någon högre målsättning än att bara få streck på ett papper. Kan man lära sig att bara gilla känslan av penna mot papper, se hur markeringarna uppkommer när man rör runt handen, och känna att man ändå gjort något och vara belåten med det, så kan man ta det därifrån. Då kan man när man lärt sig att man faktiskt tycker om att rita, inte bara det eventuella slutresultatet eller prestationen, utan aktiviteten i sig, så kan man försöka pusha sig själv lite oftare att avbryta det man gör för att sätta sig med skissblocket en stund och se om det funkar.
Jag vill bara säga att det här var ett väldigt bra inlägg som får mig att bli sugen på att börja försöka teckna lite igen.
 
Apropå skissa, så är det rätt skönt att skissa i telefonen. Om man vill testa animation kan man kolla upp RoughAnimator. Enkelt och direkt, men mer för att klottra än att göra snygga saker …
 

Attachments

  • IMG_2426.jpeg
    IMG_2426.jpeg
    14.5 KB · Views: 3
  • IMG_2425.png
    IMG_2425.png
    524.8 KB · Views: 3
  • Untitled 74.gif
    Untitled 74.gif
    128.7 KB · Views: 3
Back
Top