Får ni också sån där post-traumatisk saknad efter spelet? Det är så himla spännande att följa och man har massa tankar och så...poff blir det dödstyst när det är över. Varulvsspel lämnar liksom nåt sorts tomrum efter sig.
Hursomhelst är jag på! Jag är gärna spelare i alla sorters varulvsspel (mitt favoritvarulvsspel är nog Mukwas "Ett Äventyr", som hade en lagom mängd fluff).
Sedan hoppas jag på att någon gång i framtiden (dvs inte 2014/första halvåret 2015) få:
1. Arrangera en klassiker och visa hela världen (och mig själv) att jag klarar av att göra det efter konstens alla regler.
2. Arrangera "Ebon Oaks 2 - Återkomsten", dvs ett sorts varulvsspel där målet är att klara sig ut ur ett spökhus innan spökena har dödat alla (eller är lika många som de oskyldiga tonåringarna som går in i huset)
3. Arrangera ett fluffgalet spel i Indiana Jones/Chtulhu-investigator/1920-tal-stil med massa pussel, gåtor, chiffer mm.
Jag är inte så förtjust i inläggstak egentligen. Det blir väldigt artificiellt och påverkar vissa (KK) mer än andra (mig). Men samtidigt så stör jag mig på att rundorna alltid ska ha en miljard inlägg, och lämnar man datorn för att gå på toa så kommer man aldrig att komma ikapp :/
Jag tyckte som utomstående att det funkade rätt bra i förra partiet när man inte var så många från början. Å andra sidan är det ju en annan sak att verkligen vara med i spelet, och det dog av en del efter de första rundorna.
Jag kommer med stor sannolikhet inte ha någon form av begränsning på inläggen, detta då jag är lat och inte kommer orka se över att folk håller sig innom sagda gränser.
K.K är alltså på allt som rör sig. Oavsett inläggstak och annat bjäffs! Jag förespråkar som Rasse att man skall få posta hur lite eller mycket man vill för vi lever ju i ett fritt land förböveln! Körba!
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.