Angivna färdighetsslag i äventyrstext

[hedmeister]

Det är ju tyvärr lite den känslan man får med tanke på alla starka åsikter.

Släpp känslan! Tro på dig själv! CARPE DIEM!

 

[Rickard]

Visst händer det då och då, men jag tycker nog oftast spelare gör ungefär något som kan förutses i breda drag.

Visst, kanske om man som spelledaren säger "Ni måste ÖVERTALA Göran". Jag vet liksom inte hur du spelleder och påverkar spelarnas beteende. Jag är mer "Ni vill X, hur ska ni gå tillväga?". Jag blandar inte ens in Göran (eller kapten Olaf), för jag förbereder inte Göran. Han kommer som ett svar på när jag kommer på en lämplig konsekvens till handlingen. Ibland kommer spelarna på Göran som en ursäkt för att slå slaget och komma vidare, om jag även har lag till "Ni behöver fem slag för att lyckas" (notera, ej "fem lyckade slag", bara fem slag).

Relevant tråd:

Post in thread 'En av mina svagheter: jag kan inte göra det spännande att klättra'

28 Nov 2023

Jag skulle säga att frågan kommer från fel perspektiv. Varför klättrar de i första fallet?

När jag sätter upp utmaningar handlar det mer om "Ni vill komma in i slottet för att frita greven" och frågar sedan spelarna "Vad är era idéer". Varje spelare får komma på någonting som de bidrar med genom att slå ett slag eller på annat sätt använda en resurs. Där någonstans kommer jag på (nu eller i förväg) ett gäng saker som kan hända om de misslyckas med slagen.

Så om en spelare vill slå för ett Klättra-slag är det för att det är en del av någonting större, oftast där varelser kan skapa...

• Rickard

• 

 

[luddwig]

Där lärde mig jag mig att jag ska bara hitta på hindren. Lösningarna är upp till spelarna. Det frigjorde mig väldigt mycket.

Ja, det finns flera fördelar med det. Mindre mängd text och inga alternativ som beskrivs i onödan. Mindre som kan locka spelledaren att styra spelarna mot en viss lösning. Mindre som riskerar att låsa fast spelledaren när hen ska improvisera utifrån rollpersonernas agerande.

 

[JohanL]

Varför? Det viktiga är väl att spelarna är aktiva och tar beslut? Hindret är egentligen inte så viktig när jag spelar, utan hur dom passerar hindret. Dels för vad det kan ge för konsekvenser men framförallt för att jag engagerar dom genom att dom måste vara kluriga eller att dom framhäver sina rollpersoner. "Jag är förförisk, jag är en bluffmakare, etc".

Det är också därför jag inte vill binda ledtrådar till specifika platser eller personer. Det kluriga ska vara att pussla ihop ledtrådarna, inte att leta reda på dem. Att kunna hitta ledtrådarna på olika platser beroende på spelarnas påhitt (med olika konsekvenser) gör också äventyret unikt för varje speltillfälle.

... vilket är anledningen till varför jag vill stärka att pyssla ihop ett äventyr istället för att leverera en färdig upplevelse: "Grop. Slå Hoppa."

Kanske en filosofisk skillnad - jag vill att Göran ska vara en person med vissa definierade egenskaper (som att han inte tar skit från folk och bara blir aggressiv och våldsam om någon försöker intimidera honom). Det är mindre intressant om alla går att bara Övertala. En del av problemlösningen är att hitta vad som biter på Göran.

För mig är alltså hindret viktigt. Litet som att jag börjar tugga fradga kring de där mysterierna som inte har ett fast svar på förhand utan SL måste pussla ihop något efteråt. Aldrig i livet!

(Jag får ibland säga till mina spelare att det är omöjligt för dem att övertala någon som är fast i sina åsikter, om de inte kan erbjuda något den personen hellre vill ha. I det läget är det förstås relevant vad Göran vill ha och vad för principer (eller avsaknad av dem) han agerar utifrån.)

 

[Bifur]

Jag är mer "Ni vill X, hur ska ni gå tillväga?".

Jag med, vill jag tro (fast det ska väl egentligen dem man SLar svara på). Men vad är motsättningen? Kanske blir min prepp av vakten relevant, eller den om de underjordiska vägarna in eller den om det finns någon på insidan som kan utpressas att hjälpa RPna etc. Eller så väljer spelarna något annat och då får man improvisera utifrån situationen/spelvärlden/systemet. Preppen i sig har knappast skadat själva spelandet (även om jag kan fatta att man väljer bort den för att det är tråkigt eller att det inte hinns med). Men om du menar du att SLs prepp/äventyret alltid styr spelarna till bara de förberedda lösningar så delar jag inte den bilden.

 

[krank]

Visst, kanske om man som spelledaren säger "Ni måste ÖVERTALA Göran". Jag vet liksom inte hur du spelleder och påverkar spelarnas beteende. Jag är mer "Ni vill X, hur ska ni gå tillväga?".

Så gör jag också. Men jag upplever ändå inte att det är speciellt svårt att gissa vad spelarna kommer att göra utifrån situationen.

Jag brukar ju preppa ganska hårt med informationsstrukturer, ledtrådar som ligger på specifika ställen osv men jag förbereder inte vad spelarna ska göra eller hur de ska reagera eller hur de ska försöka lösa hinder.

Men nej, man måste inte alls säga "ni måste ÖVERTALA Göran" för att spelarnas handlingar ska bli hyfsat förutsägbara.

 

[Zire]

För mig är alltså hindret viktigt.

Håller med. Hindret är viktigt (att det inspirerar, är intressant, etc) - mycket viktigare än lösningen. Om hindret får rollpersonerna att agera så kommer man ju snart att börja rulla tärning också, men för att rollpersonerna gör saker och inte för att det står i äventyret.