Alla karaktärer ska vara jämnstarka... Nej...inte om man spelar narrativt iaf!

VikingGamer

Veteran
Joined
12 Jul 2024
Messages
72
Många spel har regler som försöker säkerställa att karaktärer är jämnstarka.
Jag tycker att detta är fel. OK man kan alltidhusregla, men jag tycker att det är ett onödigt grepp, som kanske hade behövts när jag var 14 och spelade med kompisarna och kanske är vettigt om man spelar verkligt "speligt" och inte så narrativt.

Oavsett system så tycker jag det är onödigt och ibland tycker jag det blir larvigt.

Exempel. Det är nästan min enda kritik mot The One Ring. Hur kan en Alv vara lika mäktig som en hob? (tror de försöker förklara det med att äventyrade hober är extraordinära och äventyrande alver är unga...). Glorfindel = Sam Gamgi eller?

Jag tycker det är bättre att låta spelarna välja ifall de vill spela jämnstark eller väldigt ojämn grupp. Ja det kräver viss mognad bland spelarna och kanske inte passar vi intrig rollspel.

Hur ser ni på detta ?
 
Exempel. Det är nästan min enda kritik mot The One Ring. Hur kan en Alv vara lika mäktig som en hob? (tror de försöker förklara det med att äventyrade hober är extraordinära och äventyrande alver är unga...). Glorfindel = Sam Gamgi eller?
Narrativt sett är Sam mycket starkare än Glorfindel. Hade de tagit med sig Glorfindel i stället för Sam, hade alltihop misslyckats.

I narrativa spel tenderar man att ha samma sorts skala eller valuta. Och då är Batmans ”World’s Greatest Detective 10W4” värd lika mycket, narrativt sett, som Supermans ”Man of Steel 10W4”.
 
Förra veckan när vi spelade Swords of the Serpentine inträffade inte en enda strid, så ingen av oss märkte om rollpersonerna var lika starka i det avseendet. Däremot var det vid flera tillfällen lite besvärligt att ingen av dem hade några tjuvfärdigheter.

Om man däremot skulle utkämpa mycket strider så tycker jag det är rimligt att ingen är lika bra där som en professionell krigare. Tjuven till exempel. Han/hon är bra på att sno penningpungar diskret. Hur stor nytta har man av det mot fem tungt beväpnade orker?
 
Narrativt sett är Sam mycket starkare än Glorfindel. Hade de tagit med sig Glorfindel i stället för Sam, hade alltihop misslyckats.

I narrativa spel tenderar man att ha samma sorts skala eller valuta. Och då är Batmans ”World’s Greatest Detective 10W4” värd lika mycket, narrativt sett, som Supermans ”Man of Steel 10W4”.
håller med. jag skall göra tillägg
 
Att balansera gruppen känns bara relevant om man förväntas slåss om utrymme, och/eller det är viktigt att man ska lyckas med något för att det ska vara kul.
Man dessutom ha olika kraftfullhet men inte låta spelarna komma undan med att lösa problem med tärningsslag, för då är problemen inte längre problem för spelarna, utan för rollpersonerna.
 
Många spel har regler som försöker säkerställa att karaktärer är jämnstarka.
Jag tycker att detta är fel. OK man kan alltidhusregla, men jag tycker att det är ett onödigt grepp, som kanske hade behövts när jag var 14 och spelade med kompisarna och kanske är vettigt om man spelar verkligt "speligt" och inte så narrativt.

Oavsett system så tycker jag det är onödigt och ibland tycker jag det blir larvigt.

Exempel. Det är nästan min enda kritik mot The One Ring. Hur kan en Alv vara lika mäktig som en hob? (tror de försöker förklara det med att äventyrade hober är extraordinära och äventyrande alver är unga...). Glorfindel = Sam Gamgi eller?

Jag tycker det är bättre att låta spelarna välja ifall de vill spela jämnstark eller väldigt ojämn grupp. Ja det kräver viss mognad bland spelarna och kanske inte passar vi intrig rollspel.

Hur ser ni på detta ?
TILLÄGG

jag menar här hel,t eller iaf främst, avseende färdigheter kopplat till MAKT och STRID
Hober i Tolkien's Värld har en moralisk /livsglädjebaserad styra som är oslagbar

ex En 3000 år gammal alv borde i gamla DoD kunna starta med båge 25 om man kan få starta med ensådan karaktär
 
Värden i spel är där främst för att berätta för spelarna hur de ska spela. De behöver inte finnas för att variera spel.

Edit. Om vi pratar strid. Makt. Styrka. … alltså plats och mandat att styra. Så tycker jag samma sak. Oavsett om det är narrativ™ eller … vad man nu tänker att det är när det inte är narrativt. Brädspeligt? Taktiskt? …
 
Last edited:
ex En 3000 år gammal alv borde i gamla DoD kunna starta med båge 25 om man kan få starta med ensådan karaktär
Ja, enligt reglerna för äventyrande men om du för en sådan logik borde jag vara en lika bra fotbollsspelare idag som för 20 år sedan när jag var på topp. Det är jag inte. Som en efterkonstruktion skulle man kunna tänka sig att skaparreglerna indirekt inkluderar att man inte kan upprätthålla att vara bäst på någonting.
 
Skulle säga att det snarare handlar om ifall man vill simulera någon slags realism, där det är rimligt att en 1000-årig alv lärt sig mer än en 17-årig dräng. Speciellt med tanke på deras exceptionella mentala och fysiska egenskaper. Men vissa spel försöker lösa detta. I WFRP finns den fåniga företeelsen bran-wa-shin som är Alvesta för att glömma grejer. Men som mest är en fånig ordvits och en lösning för att inte bryta reglerna.

Men i slutändan handlar det om spelstil och preferenser. Varken alver eller hoper finns. Vi hittar på. Så frågan är mest var spelgruppens gräns går.
 
Att spela en 3000 år gammal alv låter inte som någon vidare kul kampanjpremiss. Du är tokmäktig och är personligen inblandad i alla forntida gåtor. Påminner om den gamla D&D Immortals-lådan från 1986. Den var avsedd att ge rollpersoner som kommit upp till nivå 36 nånting att göra. Men jag känner inte till någon som spelade en Immortals-kampanj.
 
Möjligt, men niche protection är inte så viktigt egentligen. Personligheten kommer skilja dom åt.
Så länge det är ett rollspel där man löser problem tycker jag att det är starkt önskvärt att alla i alla fall är bäst på något.

(Spelar man ett Lars Norén-drama handlar det förstås om helt andra saker.)
 
Att spela en 3000 år gammal alv låter inte som någon vidare kul kampanjpremiss. Du är tokmäktig och är personligen inblandad i alla forntida gåtor. Påminner om den gamla D&D Immortals-lådan från 1986. Den var avsedd att ge rollpersoner som kommit upp till nivå 36 nånting att göra. Men jag känner inte till någon som spelade en Immortals-kampanj.
Man kan förstås lösa det här. Ett av de mest kända äventyren till Burning Wheel handlar om en ambassad från alverna till dvärgarna, med en massa komplikationer. En av alverna är en helt omöjligt bra svärdsmästare, men han har också bara en enda pinne kvar i Sorrow-staten (när den är slut måste man resa Västerut). Så han har en episk fight kvar i sig, men om han gör den är det exit för rollpersonen efteråt.
 
Så länge det är ett rollspel där man löser problem tycker jag att det är starkt önskvärt att alla i alla fall är bäst på något.
OK, då använder jag nische protection fel, då jag trodde det handlade om att bara en ska vara bra på en viss sak.
 
OK, då använder jag nische protection fel, då jag trodde det handlade om att bara en ska vara bra på en viss sak.
Om A är jättebra och B är OK på X, tycker jag att niche protection upprätthålls. A kommer att få ta täten kring X i vilket fall.
 
Back
Top