Alla karaktärer ska vara jämnstarka... Nej...inte om man spelar narrativt iaf!

Hur ser ni på detta ?

Jag har inte problem med att rollpersonerna börjar med olika antal bakgrundspoäng/är olika starka. att en 15-åring inte har lika många poäng som en 50-åring låter rimligt (på samma sätt som det är rimligt att den 500-årige alven som inte gjort annat än slagit dank de senaste 490 åren har mindre än de två andra) och att någon som går i lära med organiserat läroschema har fler poäng än någon som "tagit livet som det kommer". Det här är mitt favoritklagomål emot GURPS – att alla RP skall var exakt balanserade med millimeterprecision (om en RP har en fördel oavsett hur liten skall de ha behövt betala för det).

Detta är dock under förutsättning att – som flera varit inne på – att "stor förmåga" inte är samma sak som "i rampljuset".

Jag är inte så mycket för nicheskydd men jag är aktivt emot nicheinvasion (jag ser nicheskydd som en regel att ingen bör ta förmågor som en annan har medan nischinvasion är när någon tar en förmåga som någon annan har på grund av att denne har det) – men det är nog en annan tråd.
 
Det här är mitt favoritklagomål emot GURPS – att alla RP skall var exakt balanserade med millimeterprecision (om en RP har en fördel oavsett hur liten skall de ha behövt betala för det).

Det finns två svar på det:

1) Vill man inte ha balanserade rollpersoner så finns inget tvång på det. Man kan skapa rollpersoner för olika mängd poäng.

2) Hahahaha GURPS balanserat? Förlåt, men… Jag påpekade en gång på nån av deras forum eller liknande att systemet inte var balanserat alls och att mängden "bra" man får för ett poäng varierar extremt mycket och svaret jag fick var något i stil med att det var "balanserat för valfrihet", ett nonsenssvar som fortfarande roar mig =)


Sen har jag aldrig riktigt förstått syftet med "realism" under karaktärsskapandet. Ja, en jättegammal alv borde vara bättre än en nykläckt bondpojke. Så om man vill ha en balanserad grupp kan man inte ha de båda. Då får man antingen hitta en anledning till att alven är sämre än den "borde vara" eller att bondpojken är bättre. Balanssystemen säger ju inget alls om hur balanserade folk i spelvärlden är i allmänhet, bara hurbalanserade rollpersonerna är gentemot varandra. Alla SLP:er är ju inte skapade enligt samma system eller för samma mängd poäng.
 
Last edited:
Jag har inget behov av balanserade RP, inte gentemot varandra. (Däremot kan de, beroende på spel och spelstil behöva vara någotsånär balanserade mot spelet, men det är en annan fråga.)

Jag tycker inte heller niche protection* är viktigt, men jag vet att andra i mina grupper kan göra det, och jag stör mig sällan på att det finns. (Men skulle antagligen inte bygga in det om jag konstruerade ett spel.)

* Däremot tycker jag korrelation mot settingen är viktig, vilket ibland kan påverka balans/förmåga. Det vill säga, i The One Ring skulle jag försöka göra alver mer kompetenta än genomsnittliga SLP eftersom det är en bärande poäng i settingen, medan jag nog skulle strunta i samma fråga i nya DoD eller för den delen Warhammer FRP.
 
I OSR-världen står player skill för spelarens förmåga att lösa problem. Så vitt jag kan förstå kommer det från, eller blev i alla fall känt genom, Matt Finchs berömda ”Quick Primer for Old School Gaming”.

Gygax pratade om player skill redan i 1E DMG (och, vill jag minnas, mer mångordigt i den lite märkliga boken/långessän Role-Playing Mastery från 1987). Men jag kan absolut köpa att begreppet populariserades bredare i och med OSR. (Och huruvida Gygax menade samma sak med uttrycket som Matt Finch vågar jag nog inte annat än låta vara osagt.)
 
Gygax pratade om player skill redan i 1E DMG (och, vill jag minnas, mer mångordigt i den lite märkliga boken/långessän Role-Playing Mastery från 1987). Men jag kan absolut köpa att begreppet populariserades bredare i och med OSR. (Och huruvida Gygax menade samma sak med uttrycket som Matt Finch vågar jag nog inte annat än låta vara osagt.)

Intressant! Vet du var i DMGn han gör detta? Vilken eller vilka sidor?
 
Gygax pratade om player skill redan i 1E DMG (och, vill jag minnas, mer mångordigt i den lite märkliga boken/långessän Role-Playing Mastery från 1987). Men jag kan absolut köpa att begreppet populariserades bredare i och med OSR. (Och huruvida Gygax menade samma sak med uttrycket som Matt Finch vågar jag nog inte annat än låta vara osagt.)
A lot of these things had been floating around, the OSR just kind of condensed them when it tried to "recreate" what an idealised play style for OD&D must have looked like.

Though I think its also notable that Gygax was talking about this, probably because it was NOT as universal as expected. The west coast scenes that would eventually spawn Runequest took a different tack for example.
 
Intressant! Vet du var i DMGn han gör detta? Vilken eller vilka sidor?

Jag har inte kapitel och vers på rak arm, men jag minns t ex en passage där han är spydig om "Monty Haul"-kampanjer där rollpersoner har "astronomically high levels of experience and no real player skill". Tror det är fler också.
 
Jag har inte kapitel och vers på rak arm, men jag minns t ex en passage där han är spydig om "Monty Haul"-kampanjer där rollpersoner har "astronomically high levels of experience and no real player skill". Tror det är fler också.
Det citatet hittade jag! På s 92. Men inget annat …
 
Minns ni den gamla mutant chronicles serien Golgotha?
Tre stenhårda doomtroopers utan en enda grundegenskap under 18 krigar mot den mörka legionen... ja, och så Jack som är en nedpissad alkis som knappt kan peta näsan uta att fingra sig i hjärnan..

Vilket iof speglade hur det var att göra en gubbe till Chrinicles! Antingen var du en Hjälte! Eller så vart du ett jävla skämt...

Spelar du Jack med en SL som skall vara "rättvis" och låta "tärningarna bestämma", så kommer du dö första striden..
Men sum tur var, så var manusfötfattaren till serien bättre och modigare än så och fattade att Jack var den som gjorde hela äventyret intressant!
 
Back
Top