Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 8,195
Om jag skulle välja en enda handling som är uppenbart okomplicerat ond som exempel så skulle det vara tortyr. Tortyr är solklart ont. Varför skulle man vilja låtsas som någonting annat?
100% detta
Om jag skulle välja en enda handling som är uppenbart okomplicerat ond som exempel så skulle det vara tortyr. Tortyr är solklart ont. Varför skulle man vilja låtsas som någonting annat?
För det är inte så enkelt. Om en brottsling kidnappat och grävt ner en oskyldig människa i en kista, och hon kommer dö inom några timmar, så finns det ingen tortyr som jag ser som omotiverad/ond om syftet är att få brottslingen att avslöja var kistan är nedgrävd.Om jag skulle välja en enda handling som är uppenbart okomplicerat ond som exempel så skulle det vara tortyr. Tortyr är solklart ont. Varför skulle man vilja låtsas som någonting annat?
Om jag skulle välja en enda handling som är uppenbart okomplicerat ond som exempel så skulle det vara tortyr. Tortyr är solklart ont. Varför skulle man vilja låtsas som någonting annat?
För det är inte så enkelt. Om en brottsling kidnappat och grävt ner en oskyldig människa i en kista, och hon kommer dö inom några timmar, så finns det ingen tortyr som jag ser som omotiverad/ond om syftet är att få brottslingen att avslöja var kistan är nedgrävd.
Bara en feg person skulle inte tortera brottslingen.
Men du anser att förnedringsrånen - som har inslag av tortyr - är solklart onda. Det är vi överens om.
För det är inte så enkelt. Om en brottsling kidnappat och grävt ner en oskyldig människa i en kista, och hon kommer dö inom några timmar, så finns det ingen tortyr som jag ser som omotiverad/ond om syftet är att få brottslingen att avslöja var kistan är nedgrävd.
Bara en feg person skulle inte tortera brottslingen.
Mytologi gissningsvis.
De gamla egypterna hade liknande idéer, och de var inte ensamma.
![]()
Maat - Wikipedia
en.wikipedia.org
Isfet (Egyptian mythology) - Wikipedia
en.wikipedia.org
Kampen mellan Lag och Kaos går tillbaka till proto-indo-européerna och sumererna, till den grad att tyska akademiker gav den ett namn - Chaoskampf.
Fråga här, vet folk om det verkligen är så tydligt som vissa vill påskina att det det rör sig om en kamp mellan Lag och Kaos i de här mytologierna som brukas tas upp som exempel? Eller om det bara är en fråga om att man har akademiker som har kommit på en teori som många tyckt är bra och applicerat den på en massa mytologier?Den är ju rätt tydligt i de fornnordiska sagorna, t ex, som jag förstår det.
Om jag skulle välja en enda handling som är uppenbart okomplicerat ond som exempel så skulle det vara tortyr. Tortyr är solklart ont. Varför skulle man vilja låtsas som någonting annat?
Oj, du torterade ut ett svar från honom. Det visade sig att han bara sade något för att få dig att sluta tortera honom.För det är inte så enkelt. Om en brottsling kidnappat och grävt ner en oskyldig människa i en kista, och hon kommer dö inom några timmar, så finns det ingen tortyr som jag ser som omotiverad/ond om syftet är att få brottslingen att avslöja var kistan är nedgrävd.
Bara en feg person skulle inte tortera brottslingen.
Men du anser att förnedringsrånen - som har inslag av tortyr - är solklart onda. Det är vi överens om.
Om vi är utilitarister kan vi mycket väl hamna i en situation där tortyr är det moraliskt rätta. Nu finns det kanske inte så många människor som är det utanför seminarierummen på de filosofiska institutionerna, men som Zo0ok säger visar det att det inte alls är så enkelt.
Tycker du seriöst att Zo0oks långsökta exempel var ett bra argument?
Se Svarte Faraonens kommentar ovan, i övrigt.
Om man bara kan rättfärdiga en handling med uppenbart långsökta påhittade exempel brukar det vara en varningsflagga i sig
Det var @Theo som gjorde ett kategoriskt påstående: "Tortyr är alltid ondska" (det stod inte exakt så, men det var innebörden).Problemet är att den sortens scenarion ofta är väldigt artificella, mer eller mindre skapade för att ge moraliska tankeställare
Jag har för övrigt inget som helst intresse av det. Varken själv som spelare, som SL, eller att mina spelare håller på med det. Alls.Missförstå mig rätt. Jag förstår att det kan vara kul att spela onda äckel. Men man får åtminstone ha ryggrad att erkänna att det är det man gör.
Oj, nu är vi arga.
Jag är inte utilitarist. Så du får fråga Tornbjörn Tännsjö, som nog skulle dissa Svarta Faraonen stenhårt.
Och vad som är långsökt för dig kan vara rimligt för någon annan. Det finns trots allt många människor på vår planet som tycker att något av det godaste man kan göra är att döda människor, de som har fel tro, åsikt eller hudfärg. Om de här frågorna hade varit enkla borde vi människor väl ha kommit överens under de 300000 år vi ha funnits, kan jag tycka.
I originalposten hade någon torterat en Evil-varelse för att få information (vet inte exakt vad för info, det kanske har framgått).I just det här specifika scenariot så handlar det också om att "tickande bomb"-scenariot bygger på premisser kring hur tortyr fungerar som helt enkelt inte är sanna, och postulerar att tortyr är den mest effektiva förhörsmetoden.
I originalposten hade någon torterat en Evil-varelse för att få information (vet inte exakt vad för info, det kanske har framgått).
Frågan är om det är rimligt att en Good-character gör det (jag läste för övrigt om Alignments i 3e igår som @Skarpskytten föreslog): jag tycker att det KAN var rimligt under vissa omständigheter.
Jag blir ju lite sugen på att ställa frågan: kan tortyr bli "bra i rollspel". Alltså kan det bli ett meningsfull intressant spelmoment som man minns på ett positivt (eller berörande) sätt?
Jag är mycket tveksam. Jag tror att nästan alla andra sätt att skaffa information är mer intressanta ur ett rollspelsperspektiv. Så jag ser inte att det är så "bra" att konstruera scenarier där tortyr fungerar eller behövs. Om mina spelare ofta började använda tortyr för att lösa problem, så skulle jag definitivt se till att ställa dem inför andra problem (och inte belöna dem för deras tortyr).
Jag håller med. Jag försökte mer sammanfatta kontexten. Det var inget oskyldigt barn som torterades, utan en hobgoblin med förmodat dåliga avsikter som deltog i något djävulskap - det är vad han gör eftersom han är D&D-evil, och det är därför det finns skäl att inte bli kompis med honom.Huruvida offret är Evil eller inte ser jag ingen som helst relevans i. Onda gärningar handlar inte om vem ditt offer är utan om vem du är. (I somliga fall kan det förstås vara så att någon är så _farlig_ att det är ett nödvändigt mindre ont att döda eller frihetsberöva hen. Men återigen en annan sak.)
Jag är inte utilitarist. Så du får fråga Tornbjörn Tännsjö, som nog skulle dissa Svarta Faraonen stenhårt.