Det där är något man bör känna till - många av de här preparaten är bantningspiller i grunden.
ADHD Medicinering insatt som vuxen, hur slog det?
- Thread starter StradhLestat
- Start date
Jim Profit
Swordsman
Här tror jag bestämt att effekten ser lite olika ut beroende på problembild - vid framförallt uppmärksamhetsproblem ska man kanske inte förvänta sig några mirakel, vid framförallt hyperaktivitet ser det bättre ut.
Man ska dock komma ihåg att "förväntningar" öht i det här läget kan vara vanskligt, variansen är enormt stor. Anpassningsperioden kan vara lång, och inget är garanterat. Solskenshistorierna är dock tillräckligt många för att det definitivt ska vara värt ett försök.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Ja, och hyperaktivitet är ju det jag inte har. I mitt fall handlar det också mycket om att psykologer och psykiatriker misstänker att min depression förvärras av mina ADHD-symptom, så förhoppningen är att hitta något som kan hjälpa där.
StradhLestat
Möjliggörare
Det jag tycker mig känt lite effekt redan på första dosen (min pulsklocka hjälper till här)
Jag uppfattar min inre stressmotor som lugnare redan poå instegsdosen.
JHag brukar beskriva att min inre stress motor känns ungefär som om en bil som kommer till rödljuset. Växeln är urlagd...men gasen har fastnat på halv gas och motorn varvar av bara helvete.... Den biten känns bättre redan nu... min puls klocka sätter stressnivån till låpg...ibland till och med "vilande" där jag är van vid att den gnölar på "hög stress"
Jag har ju som Joel också just påbörjat denna resa. Har samma problematik som dig men medicineringen och utredningen har hittills snarare förvärrat min depression. Vilket känns lite deprimerande, men på sistone har det vänt. Verkar också som om medicineringen i början har motsatt effekt, känner ibland att jag har mer svårt att komma igång eller byta fokus, men gör mer grejer generellt. Har mest problem med det exekutiva, som kanske blivit något bättre, men fått många biverkningar som kraftig huvudvärk när jag höjde Elvanse från 30 till 40mg och börjat bita ihop käkarna. Tror jag har en lång väg att gå innan jag hittar rätt medicin.
StradhLestat
Möjliggörare
Jag har 20 (mg?) nu som start. På torsdag kommer jag höja den till 40 mg. Då har jag samma dos som min 10åriga son som är under halva min kroppsvikt.
Jag har fått samma medicin som sonen (medikinet), så samma substans som du har, fast en annan frisättningsform om jag förstår det korrekt.
Tycligen är det inte bara själva ADHD:n som har en stor ärftlig komponent, utan också hur medicineringen fungerar/inte fungerar. Därav var valet enkelt för läkaren på vad jag skulle få. Sonen är välbalanserad på 40 mg, utan någon annan bieffekt än aptitdämpningen.
Jag har inte ens upplevt aptitdämpning på 20mg.... så jag gissar att jag kommer behöva en större dos än honom i slutänden opm jag följer samma linje på effekt/biverkning. (han hade viss dämpning på sin startdos redan)
Minimoni
Homelander
Allt du säger om ärftlighet etc stämmer. Men gällande läkemedel rent generellt när det gäller dessa typer av diagnoser så förekommer trots allt stora individuella variationer. Så ja, det kan absolut vara så att det som fungerar bäst för dig är exakt det läkemedel din son använder. Men om det ändå skulle visa sig att det inte har den effekt vården eller du anser vara den som sökes, så finns det trots allt fler att prova. Så låt det ta sin tid och bli inte stressad eller liknande om du senare måste ändra dos eller kanske även läkemedel för att nå optimal nivå av hjälp från behandlingen.
Är det något jag lärt mig så är det att utredning och sen behandling i många fall är en resa som kan bli rätt lång. Men så länge man tillsammans med sin vårdgivare hittar den behandlingen som fungerar bäst för just individen, ja då är det helt klart värt det. Hoppas att allt fortsätter på samma smidiga väg som du ändå tycks beskriva hittills och att du uppnår den hjälp du vill få från behandlingen!
Minimoni
Homelander
Precis som jag sa till StradhLestat ovan så kan det bli en längre resa än man hoppats på när det gäller att hitta rätt medicinering. Att bita ihop käkarna med huvudvärk som följd är vad jag förstår också en vanlig biverkning. Sen kan jag bara tala rent anekdotiskt om mina egna upplevelser samt de nära mig som fått diagnos i vuxen ålder, min bror tex. Jag själv har varit extremt deprimerad under min egen utredning då jag sett mig själv som trasig och misslyckad genom att jag ens behövt utredas. Jag är oerhört självkritisk och har inte alls uppskattat att min hjärna inte är som de flesta andras, det har varit oerhört svårt för mig att acceptera att det är jag som är annorlunda och inte alla andra. Så även om du kanske inte har varit deprimerad av exakt samma anledningar så förstår jag vad du menar med att bli deprimerad av och under utredningen.
StradhLestat
Möjliggörare
Ja jag är medveten om att många haft en brutalt mycket svårare resa än min son hade....som blev väldigt smidig (startdos + första höjning vi fick göra utan nytt läkarbesök). En vän med barn i samma klass med samma diagnos och "grad" har haft en väldigt lång och strulig resa innan det började fungera i någon form av balans mellan effekt och bieffekt.
Jag hoppas på det bästa här, men är redo för att resan kan vara lååång... Jag har paketbetalt för ett års besök hos läkaren...så jag är förberedd på att det kan vara en resa.... Kommer kännas lite surt om jag redan är intrimmad i januari med den betalningen. Då hade det vart billigare att betala per besök---- MEN nu har jag tryggheten att det är betalt för ett år OM resan blir lång och förändringar måste testas löpande
Det stora hindret jag har, den exekutiva funktionen, har inte påverkats alls ännu. Jag måste fortfarande ha "urgency" för att komma igång med en hel del saker....vilket skapar en brutal stress...... och dilemmat med open ended saker som INTE blir gjorda/påbörjade.
Men jämför jag min resa hittils med sonen så matchar vi nog rätt bra. På sin instegsdos, så började han sitta vid sin skolbänk mer än under den eller i korridoren. Skolan var lyriska, men han fick fortfarande inget eget arbete gjort på lektionerna (men han hade inga problem kuynskapsmässigt). På höjningen första steget så började han kunna göra uppgifter på lektionerna.
Vi kunde få honom att jobba hemma, med timers/utmaningar osv.... PÅ 5 min hann han göra lika mmycket i matteboken som de skulle göra på en lektion. Sen växte han en decimeter över vår och sommar, så i fjärde klass (som han går nu) har vi behövt höja i två steg till. nu funkar det.
Dert var han som kom och sa att medicinen inte hjälpte lika mycket. "Rösterna är inte lika tysta längre".
Jag har en historik av att vara ganska medecinresistent. Jag har alltid berhöt ganska höga doserm oavsett vilken medicin, för att de ska ha effekt. Fåe se om det är samma på den här. Men när jag sa det till läkaren, så tycte han att vi kunde hoppa över 30mg steget. Så just nu 20mg, på torsdag 40mg...så där får vi se.
Jag är "in it for the long run.". Jag är inte känd för att ge upp. Jag kan misslyckas/dräneras...slicka mina sår och sen på det igen
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Hm, det är jag. Mama raised a quitter, definitivt. Viktig del i varför jag inte uppnår saker, och antagligen kopplat till den exekutiva förmågan överlag.
StradhLestat
Möjliggörare
Jag har stångart mig blodig (och slut) på att försöka åstadkomma en sak i ett års tid nu...jag har gjort minimal progress... De flesta dagar jag försöker kommer jag INGNESTANS,,,,men är helt slutkörd efteråt av att ha försökt komma igång...
