101 rollspel du borde spela innan du dör!

[roos]

30. Call of Cthulhu
Självklart måste varje rollspelare med hedern i behåll ha spelat och spellett Call of Cthulhu minst en gång i sina liv. Inte minst för att det blivit en måttstock för mycket klassisk som modern skräck. Man måste inte älska Call of Cthulhu, men man måste ha spelat det, för att kunna diskutera skräck i rollspel och veta hur andra skräckrollspel är i relation till det, då Call of Cthulhu mer eller mindre är the OG.

 

[ArcaneTurtle]

Är du alldeles, alldeles säker på att inte första utgåvan av Runequest (1978) var tidigare med BRP regler?

Den första utgåvan av RQ räknas, om jag förstått saken rätt, mer som en proto-version av det som sedan blev BRP i samband med att andra utgåvan släpptes. Det där kan man säkert dryfta om någon sen kväll efter ett par sejdlar öl

 

[ArcaneTurtle]

2e är bara 1e med errata.

Ja, men vissa anser att mängden errata är såpass omfattande gentemot vad som publicerades i RQ 2nd ed. samt i första utgåvan av BRP reglerna - som gavs ut samtidigt och där BRP reglerna helt baserades på vad man definierat i RQ 2nd ed. så man per definition ska anse RQ 2nd ed. som den första versionen av BRP ramverket. Det här är givetvis en tolkningsfråga och kan anses som en mer teoretisk synvinkel än vad skillnaden i realiteten bestod i - kanske t.o.m. rent hårklyveri.

 

[Bifur]

Men cinematic är 5 av 5 möjliga.

Ja, helt med på den invändingen (även om jag aldrig spelat kampanj). Nu var det ju "rekommendera ett spel" men egentligen är det just cinematic mode som är rekommendationen.

 

[Henke]

31. Barkhäxan - Man behöver helt enkelt ha lite Norrlands-skräck i sitt liv. Minimalistiskt och framförallt stämningsfullt guld.

 

[Girighet]

32. Feng-Shui

Precis som Alien Cimematic så tycker jag Feng-Shui en perfekt genresimulering. Tempot ska vara galet högt, SL måste klippa scener så det inte blir dötid. Du ska vara cool, allt du gör ska vara coolt. Ladda om dina vapen? Bara om det är coolt annars gör du det när kameran inte är på dig. Allt runt omkring dig är bara rekvisita för att göra fightscenerna coolare.
Spelet var en ögonöppnare för mig med för mig nya tekniker som man kunde ta med sig till annat rollspelande.

 

[Rickard]

32. Feng-Shui

Feng Shui var också banbrytande med mooks, vilket D&D4 snodde som minions-regler.

Jag utökade "ka-ching"-regeln där spelaren fick +1 på skada (samt +1 på initiativ-kostnad) om den gjorde en omladdningsmanöver för hagelbrakare och sade "ka-chink!". Jag utökade så att spelaren kunde får +1/-1 om den gjorde något som tog längre tid, som att göra något i slow-motion, göra en pose, ta sats, säga en one-liner, etc. Det var lite här jag lärde mig om att mekanik bör få effekt i fiktionen men fiktionen behöver nödvändigtvis inte få effekt i mekanik.

 

[hedmeister]

33. Ten Candles
Ett skräckspel byggt för oneshots där alla rollpersoner av nödvändighet dör i slutet. Mekanismen med värmeljus som släcks ett efter ett i ett mörkt rum är inte bara effektiv för att få narrativet att röra sig framåt, från en lugnare början till ett panikslaget och stressat slut; den bidrar även till stämningen där allt blir mörkare både i rummet och i spelet. Känslan jag får när sista ljuset slocknar har jag inte upplevt i någon annan kulturell yttring.

 

[TheDawn]

34. D&D 3.0-3.5
Ge det en ärlig chans. Köp inte hatet förrän du provat. Kan det powergame-as? Absolut, men det är risken man får ta med en av de mest packade godispåsarna någonsin. Det finns en anledning (utöver OGL) att detta spel totaldominerade rollspelsbranchen i så många år.

 

[Monokel]

35. Brindlewood Bay.
Ett cosy murder-spel om pensionerade änkor som löser mordgåtor. Mer pitch än så behövs väl egentligen inte, men spelet är värt att spela också för hur det skapar deckargåtor där ingen vid bordet vet lösningen på förhand, och för mekanismen som låter spelar ändra utfallet av tärningsslag genom att spela upp flashbacks ur sitt förflutna.

 

[koraq]

36. Dogs in the Vineyard.
Inflytelserik design av en inflytelserik designer. Väldigt personlig röst i spelet som en del har svårt för (mig själv inkuderad), och ett spelsystem som också är väldigt personligt och fokuserat. Huvudtanken är att ställa frågan hur långt är du beredd att gå för att få som du vill, när du i teorin har total makt över rätt och fel. Mycket intressant upplevelse eftersom man kastas in i en miljö med värderingar och upplägg som kan kännas extremt annorlunda, och ibland extremt motbjudande. Men, hur mycket vill du följa eller omkullkasta dem? Vad får det kosta?

Sammanfattas ibland som hormonstinna tonårsmormoner med rätt att döma och döda.

Jag hade aldrig blivit så emotionellt indragen i ett spel innan jag testade DitV.

 

[koraq]

37. Over the Edge
Den kanske märkligaste spelsetting jag testat, med ett spelsystem (1st & 2nd ed) som med minimalt med regler lyckas vara maximalt uttrycksfullt. Spelet har beskrivits som stark inspirationskälla av många senare designer.

Alla konspirationer, ockulta hemligheter och metafiktioner är sanna och är samlade på en liten ö i Medelhavet, där du kan spela människa, alien eller en intelligent nyans av blått.