”Var är citatet ifrån?”-leken

"Hvad Montelius beträffar så träcka på honom, jag skall knulla
honom i peruken så att han skall bli flintskallig. Gå på Du bara med
dina gubbar! Nu ha vi strömmen med oss! Det har varit satan så hett
om örlapparne men är nu mest öfverståndet . Grälat med Kruhs som
ville öfva censur, men allt godt igen! Har du icke fått mitt sista bref?
Absolut (10-dubbelt) förbud på att rita skithus, horor, halshuggningar;
för öfrigt fria händer! ' Nu brådskar det skall du tro, ty medeltiden
blir färdig till Julen!
Alltså go on Sir!"
 
Klingonsylt said:
"Hvad Montelius beträffar så träcka på honom, jag skall knulla
honom i peruken så att han skall bli flintskallig. Gå på Du bara med
dina gubbar! Nu ha vi strömmen med oss! Det har varit satan så hett
om örlapparne men är nu mest öfverståndet . Grälat med Kruhs som
ville öfva censur, men allt godt igen! Har du icke fått mitt sista bref?
Absolut (10-dubbelt) förbud på att rita skithus, horor, halshuggningar;
för öfrigt fria händer! ' Nu brådskar det skall du tro, ty medeltiden
blir färdig till Julen!
Alltså go on Sir!"
Click to expand...
Sergel?
 
Klingonsylt said:
"Hvad Montelius beträffar så träcka på honom, jag skall knulla
honom i peruken så att han skall bli flintskallig. Gå på Du bara med
dina gubbar! Nu ha vi strömmen med oss! Det har varit satan så hett
om örlapparne men är nu mest öfverståndet . Grälat med Kruhs som
ville öfva censur, men allt godt igen! Har du icke fått mitt sista bref?
Absolut (10-dubbelt) förbud på att rita skithus, horor, halshuggningar;
för öfrigt fria händer! ' Nu brådskar det skall du tro, ty medeltiden
blir färdig till Julen!
Alltså go on Sir!"
Click to expand...
Språket andas sekelskifte 1800-1900, det verkar vara ett brev eller liknande. Den sista biten med "go on sir" känns konstig, men kanske är ett uttryck för en privat idiomflora. Det finns ju många brev bevarade från den perioden, men jag chansar på en flitig kommunikatör, nämligen August Strindberg. Tycker tonen passar.
 
folketsfiende said:
Språket andas sekelskifte 1800-1900, det verkar vara ett brev eller liknande. Den sista biten med "go on sir" känns konstig, men kanske är ett uttryck för en privat idiomflora. Det finns ju många brev bevarade från den perioden, men jag chansar på en flitig kommunikatör, nämligen August Strindberg. Tycker tonen passar.
Click to expand...
Jepp det är Strindberg
 
At nine o'clock of a gusty winter night I stood on the lower stages of one of the G. P. O. outward mail towers. My purpose was a run to Quebec in "Postal Packet 162 or such other as may be appointed"; and the Postmaster-General himself countersigned the order. This talisman opened all doors, even those in the despatching-caisson at the foot of the tower, where they were delivering the sorted Continental mail. The bags lay packed close as herrings in the long gray under-bodies which our G. P. O. still calls "coaches." Five such coaches were filled as I watched, and were shot up the guides to be locked on to their waiting[4] packets three hundred feet nearer the stars.

From the despatching-caisson I was conducted by a courteous and wonderfully learned official—Mr. L. L. Geary, Second Despatcher of the Western Route—to the Captains' Room (this wakes an echo of old romance), where the mail captains come on for their turn of duty. He introduces me to the Captain of "162"—Captain Purnall, and his relief, Captain Hodgson. The one is small and dark; the other large and red; but each has the brooding sheathed glance characteristic of eagles and aëronauts. You can see it in the pictures of our racing professionals, from L. V. Rautsch to little Ada Warrleigh—that fathomless abstraction of eyes habitually turned through naked space.
Click to expand...
 
Okay, det var Kipling. Hans mest kända fantastik är Djungelboken. Men han skrev även Easy as ABC, en sf-historia om retro-framtidens flygpost.

Jag hoppas att följande är lättare. Vem är författaren?

Nu bredde sig vintersnön över Dalarna, och folket i gårdarna togo vara på de korta dagarna, under vilka solen några timmar lågt gled fram utefter skogsåsarna. De gamla hade bättre ro nu än under sommaren att väva och spinna eller slöjda framför brasan, och ungdomen samlades på logarna och tröskade, ty ännu var det för tidigt att köra ved och timmer från skogarna.

På Rankhyttans gård var trösken i full gång. En dag kom en ung karl med yxan över axeln och tog tjänst bland de andra drängarna. Om aftnarna, när arbetet var slut, fingo de alla sätta sig i ring och äta ur samma grötfat och sedan lägga sig i halmen, var de kunde. Den nykomna drängen gjorde i allt som de andra, men de märkte, att han var ovan i arbetet, och en gång, när han svingade slagan, upptäckte en av pigorna, att en guldstickad silkeskrage stack fram under den simpla vadmalströjan. Hon gick då in och berättade, vad hon hade sett, för husbonden, som hette Anders Persson och var en ansedd bergsman.

Nästa morgon blev drängen inkallad i stugan. Där stod han nu vid dörren med sitt långa, hängande bondhår och tummade sin hatt.
Click to expand...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top