Utan att gå in allt för mycket på "vad är ett äventyr" (i min definition är äventyret samma sak som det vi spelade, en specifik sekvens av händelser som började med att rollpersonerna på något sätt tog sig an någonting nytt och som spelas fram tills att detta når någon typ av upplösning/avslut, det behöver inte en striktare definition än så) så tänker jag att det finns i huvudsak två spår för att svara på den här frågan:
1. Hur spelar man rollspel med få (eller till och med inga) förberedelser?
Här förutsätter jag att det vi söker är hur vi spelar klassiska spelledda rollspel (oavsett om det är Dungeons & Dragons och Call of Cthulhu eller Blades in the Dark och Apocalypse World). Det är ju en typ av rollspel som faktiskt är helt omöjlig att spela utan förberedelser eller "prepp", eftersom man som minst behöver lära sig hur regler och spelvärld fungerar, skapa rollpersoner etc. Mitt generella tips här är väl att förbered för att inte förbereda, alltså gör mer arbete up front för att behöva göra mindre sedan. Jag föredrar att göra detta i grupp tillsammans med mina spelare snarare än att sitta på kammaren hemma. Se till att alla rollpersoner har någonting de vill åstadkomma, ett mål eller syfte att uppnå, skapa kontexten till varför just den här gruppen rollpersoner är med i samma scenario. Många rollspel kommer med världsbeskrivningar som är byggda uppifrån och ner, att man börjar med kontinenter och lång historik av kungadömen eller vad det kan vara. Vänd på det, bygg istället nedifrån och upp, hur ser rollpersonernas vardag och närområde ser ut. Förankra rollpersonernas mål och agendor till någonting som finns inom räckhåll. Om rollpersonernas mål är att störta den Onde Härskaren, så är det omedelbara målet att befria byn de bor i från hans mannar, eller bara försöka göra livet lite drägligt under stöveln. Då kan man sedan bygga ut det hur mycket som helst, med SLPs, platser, fraktioner, relationer, konflikter, förräderi och hela köret. Man kan lägga grunderna tillsammans och sedan tar SL med det på kammaren och fyller i detaljer, eller så workshoppar man som spelgrupp fram tills att man känner att det är dags att börja spela från rollpersonsperspektiv. Sedan spelar man helt enkelt bara ut de händelseförlopp som kommer naturligt av rollpersonernas agerande i den här kontexten.
2. Hur spelar man rollspel utan plot?
Det som köpeäventyr ofta gör istället för att presentera en situation, platser, mysterier, krokar, ledtrådar och SLP/fraktioner med agendor är att presentera ett händelseförlopp som rollpersonerna förväntas följa. En berättelse som i allt väsentligt redan är skriven med en början-mitt och slut klappat och klart innan en minuts rollspel faktiskt har spelats. Detta skulle jag vilja hävda i nästan samtliga fall där det sker, i vart fall i sammanhanget av de rollspel jag nämner ovan, rakt av är ett rent designfel. Den här typen av förskrivna äventyrs-berättelser som i bästa fall funkar som choose-your-own-adventure böcker där man vid förbestämda tillfällen kan välja små avstickare kanske funkar i någon specifik subkategori av storygames eller liknande, men i klassiska rollspel så går de på tvärs med hur spelen uttryckligen är tänkta att spelas. Orsaken till att det är så vanligt tror jag helt enkelt bara är ren vana, någon började skriva rollspelsäventyr som om det vore noveller eller romaner på 70 och 80-talen, nya äventyrskonstruktörer läste dem och tänkte att det är "så man gör" för att det är så andra gjort, och rollspelare som köper och spelar dessa äventyr tänker att om de skall börja skapa äventyr till sin spelgrupp hemma så är det så ett äventyr är uppbyggt.
Tricket för att spela rollspel utan plot är helt enkelt att bara sluta. Sluta tänka på förberedelserna överhuvudtaget som saker som skall hända, eller en berättelse. Förbered gärna en bakgrund, men när spelet börjar är det bäst att fokusera på situationer, potentiella konflikter, problem mm, och låta spelarnas val och handlingar vara det som driver händelseutvecklingen framåt.
Helt och hållet förberedelselöst rollspelande har jag nära nog aldrig stött på, det närmaste jag kan dra mig till minnes är Graham Walmsleys Cosmic Dark, som typ bygger på att man skall läsa högt ur regelboken/äventyret tillsammans och personligen tycker jag det verkar helt bedrövligt.
Låg/ingen prepp betyder oftare att man anskaffat sig massa kunskaper genom tidigare rollspelande och förberedelsearbete som man sedan tar med sig in i nästa situation. Man har lärt sig massa tekniker, knep och procedurer, en del medvetna och väldigt mycket undermedvetet, genom övning och erfarenhet, och använder alla dessa förberedelser på ett så naturligt sätt där det känns som att man inte preppat.
