Äventyr vs. Regler?

Jag vill inte veta hur många blygsamt avlönade rollspelsmakartimmar som försvunnit i Hasbros aktieutdelningar eller bara för att täcka upp förluster inom andra delar av deras gigantiska verksamhet. Don't buy corportate helt enkelt, varken från Hasbro eller annorstädes (nej inte svenska heller).

Precis så tänker jag också. Men jag ska också vara ärlig nog att erkänna att jag har köpt en hel del nytt från de större utgivarna, både svenska och amerikanska. På senare år dock främst via Tradera. Då går det mesta till en annan privatperson och inte till ett företag. För mig känns det bättre.
 
Jag tror ändå att även vi har svårt att frångå "sålda/nedladdade" exemplar som främsta mätbara värde

Jo, men jag är tveksam till att det är ett utslag för kommersialism, utan snarare handlar om saker som spridning och uppskattning (vilket jag gissar är saker de flesta skapare bryr sig om, även om de i övrigt inte bryr sig om kommersiella värden).
 
Men jag ska också vara ärlig nog att erkänna att jag har köpt en hel del nytt från de större utgivarna, både svenska och amerikanska.

Mig veterligen så är det dock bara tre utgivare på marknaden som liksom är genuint ägda av stora megacorps med ägare som kräver avkastning och där mångmiljonbelopp och jobb bara kan gå upp i rök om marknaden blir lite dålig i magen.

Nästan alla, även de större, rollspelsutgivarna ägs av en handfull privatpersoner som själva jobbar i verksamheten och eventuellt har ett knippe anställda.
 
Mig veterligen så är det dock bara tre utgivare på marknaden som liksom är genuint ägda av stora megacorps med ägare som kräver avkastning och där mångmiljonbelopp och jobb bara kan gå upp i rök om marknaden blir lite dålig i magen.

Nästan alla, även de större, rollspelsutgivarna ägs av en handfull privatpersoner som själva jobbar i verksamheten och eventuellt har ett knippe anställda.
Vilka tre? (Hasbro som äger WoT, och därmed DnD, känner jag till, men vilka är de andra två?)
 
Mig veterligen så är det dock bara tre utgivare på marknaden som liksom är genuint ägda av stora megacorps med ägare som kräver avkastning och där mångmiljonbelopp och jobb bara kan gå upp i rök om marknaden blir lite dålig i magen.

Nästan alla, även de större, rollspelsutgivarna ägs av en handfull privatpersoner som själva jobbar i verksamheten och eventuellt har ett knippe anställda.

Jo, men det hela kompliceras ytterligare av franchise-spelen. Där går en del av flisen till stora licensinnehavare som Disney som köpte mycket av Fox varumärken.
 
Jo, men det hela kompliceras ytterligare av franchise-spelen. Där går en del av flisen till stora licensinnehavare som Disney som köpte mycket av Fox varumärken.
Mjo, men tror inte Fria ligan känner sig styrda av Disney på samma sätt som WotC känner sig styrda av Hasbro. Tror liksom villkoren sätts under skälva licensavtalet.

(Men ja, Disney kan såklart dra åt helvete)
 
Mjo, men tror inte Fria ligan känner sig styrda av Disney på samma sätt som WotC känner sig styrda av Hasbro. Tror liksom villkoren sätts under skälva licensavtalet.

(Men ja, Disney kan såklart dra åt helvete)

För mig är det mest en fråga om vem jag ger mina pengar till. Jag skulle mycket hellre köpa något av exempelvis dig, en bibliotekarie i Nynäshamn, än av något av de ovan nämnda företagen.
 
För mig är det mest en fråga om vem jag ger mina pengar till. Jag skulle mycket hellre köpa något av exempelvis dig, en bibliotekarie i Nynäshamn, än av något av de ovan nämnda företagen.
Jo, det håller jag egentligen med om.
Är dock Nyköpingsbibliotekarie (men innan dess Nynäshamn - hur visste du!)
 
Jo, men det hela kompliceras ytterligare av franchise-spelen. Där går en del av flisen till stora licensinnehavare som Disney som köpte mycket av Fox varumärken.

Det gör det, och överlag är det alltid bra att tänka på vart ens pengar går och att man prioriterar det man känner är viktigast att stötta.

När ett bolag ger ut spel på licens från exempelvis Disney eller EA, så försvinner ju en viss summa av de pengarna i form av royalties ut ur rollspelshobbyn och in i storbolagsvärlden. Men det är ju än mindre summa än vad som sker när rollspelsproducenten helt och hållet ägs av ett sådant storbolag där alla pengar det får in försvinner in de börsnoterade bolagens svarta hål.
 
Ur mitt konsumentperspektiv:

Det är såklart en skill issue, men jag kan inte spelleda med enbart regler. Om ingen förberett ett äventyr, så måste jag förbereda ett själv. Jag kan inte improvisera en väl fungerande upplevelse där spelarna får känna sig smarta och att de har agens.

Regler… Jag utgår från att "regler" här är "mekanik", dvs tärningar och poäng och matematik och tabeller. Man kan ju hävda att "det finns en SL" och "spelare bestämmer bara över sina rollpersoner" också är regler, men jag upplever att just de "reglerna" generellt inte är vad regelböcker i allmänhet fokuserar på. Ibland nämns de inte ens; det antas vara underförstått.

Men ja, mekaniska regler kan jag ju utan problem spela utan.

Med andra ord: Att köpa Tatters of the King utan att köpa Call of Cthulhu ger en mer användbart situation för mig, än att köpa Call of Cthulhu utan att köpa Tatters of the King. Tatters kan jag spelleda; CoC ger mig inte tillräcklig vägledning i att skriva äventyr för att jag ska kunna spelleda det utan att tillföra en massa själv, som jag får från andra källor.

Jag menar, hur ofta rullar man (jag) tärning egentligen? Kanske en eller två gånger per spelmöte? Inte behöver jag ett helt stort system för det. Det är mycket lättare att improvisera ett fit-for-purpose-regelsystem än det är att improvisera ett fit-for-purpose-äventyr (för mig). Jag spelleder ju inte ett regelsystem, jag spelleder ett äventyr och dess interna struktur.

Jag har köpt en massa Delta Green-äventyr. Jag har visserligen grundboken också, men den lär jag ju inte använda till speciellt mycket.

(Nu när det pratades om att förfäkta ett "system doesn't matter-perspektiv" tänkte jag att tråden väl behövde representation från det perspektivet också)
Min egen take på detta är att för mig är grundboken med regler och den känsla för settingen som förmedlas det centrala.

Jag köper nästan bara grundböcker till vad jag spelar för jag vill inte ha en massa äventyr eller världsmaterial att ta ställning till (undantag finns, hej eon).

Finns för mycket färdigt tar det bort mitt kul i att själv definiera settingen och äventyrssituationen.

Ett spel som gör den här delen bra är dungeon world, dom har också det eminenta rådet: ”draw maps, leave blanks” dvs att inte fylla på med all information utan bara nog med info för att det ska få platts mer allt eftersom.

Misstänker att fler resonerar som mig så det är väll ytterligare en bidragande orsak att grundregler säljer bättre.
 
Finns för mycket färdigt tar det bort mitt kul i att själv definiera settingen och äventyrssituationen.
Misstänker att fler resonerar som mig så det är väll ytterligare en bidragande orsak att grundregler säljer bättre.

För min del är det stor skillnad på äventyr och olika slags världsböcker. Jag ser gärna att det finns många äventyr, men hellre mindre och fristående sådana än stora och sammanlänkade i en episk kampanj. Jag ser också gärna att det finns någon bok med olika slags varelser och kanske någon bok om till exempel magi till ett fantasyrollspel eller rymdskepp till ett science fiction-rollspel. Böcker som djupdyker i vissa folkslag, religioner, länder eller regioner är jag däremot generellt ointresserad av. Sådana böcker, som ger en detaljerad spelvärld, känns för mig för det mesta som en belastning.
 
Jag är en allätare i sammanhanget. Jag köper lite av varje, regelböcker till spel som inte har äventyr och motsatsen. Och jag är en sådan som kan köpa äventyr och kampanjer till spel jag inte äger eller har spelat. Sen skadar det aldrig att jag vet att ett spel har en uppsättning g äventyr att välja från, det är absolut ett plus rent mentalt även i de fall jag stannar vid regelboken.
 
Nu har jag tänkt genom det lite mer. Så här ser jag på det:

Äventyr är värdelösa för mig. Om inte en setting ger mig så mycket idéer att jag inte behöver färdiga äventyr, så är det en rätt kass setting.
 
Testar en annan tanke: finns det en viss nivå av (i brist på bättre ord) snobbism i att rata äventyrsböcker? Kan ibland uppfatta ett slags "man är inte en riktig spelledare om man inte skriver sina egna världar"-attityd hos rollspelare, att de som utgår från färdigskrivna äventyrsmoduler använder stödhjul.

Säger naturligtvis inte att detta är automatiskt sant för alla som föredrar att skriva eget, men undrar om det ändå inte är ett halvt utbrett synsätt (har t.ex. sett uttrycket co-game masters om spelledare som använder äventyrsmoduler).
 
Last edited:
Jag tror inte det, åtminstone inte för mig. För mig handlar det om att jag har tillräckligt med egna idéer men inte tillräckligt med tid. Det är roligare att köra sin egen grej.
 
Så var det vi lärde oss tycka i början. Som rådande norm. Men tycker att det filats bort (i stort helt och hållet) från hobbyn och ersatts med ”man ska ha spelat åtminstone dessa äventyr”.
 
Så var det vi lärde oss tycka i början. Som rådande norm. Men tycker att det filats bort (i stort helt och hållet) från hobbyn och ersatts med ”man ska ha spelat åtminstone dessa äventyr”.
Hm intressant, min uppfattning är nog tvärtom att det är lite fjäder i hatten att inte ens kolla åt äventyrsböckerna. Men det är ju anekdotiskt från mitt håll!
 
Back
Top