Kan också tänka att arbetet måste vara olika om man gör en värld som andra (för en själv okända) förväntas förstå, till skillnad från en man gör till sig själv eller egna spelgruppen. … och om man tycker det är viktigt att andra ser/tycker det man själv vill visa.
Ja, det tror jag gör väldigt stor skillnad. Framför allt så tänker jag att själva "världsbyggarprocessen" egentligen blir annorlunda.
Jag tänker att man egentligen kanske bygger minst 3-4 olika världar för att nå fram till en spelare från en publicerad spelvärld.
Först har man spelvärldsförfattaren som föreställer sig, bygger och nedtecknar beskrivningen av en värld som byggs upp i dennes sinne. Vissa delar av det skrivs aldrig ner, andra delar skrivs ner men kommer bara att läsas av författaren(s team), men slutligen så blir vissa delar publicerade. (Jag tror inte att det alltid är så enkelt för en författare att skilja på sin föreställda värld och den delen som är publicerad.)
Sedan har man äventyrsförfattaren som förhoppningsvis läser och utgår från den publicerade spelvärlden men lägger till mer detaljer: platser, personer, föremål, historia, situationer etc. Den föreställer sig en värld utifrån det publicerade materialet och lägger till detaljerna och beskriver vissa delar av detta som i sin tur blir publicerade.
Sedan läser spelledaren äventyret och förmodligen också beskrivningen av spelvärlden och skapar sig sin föreställning. Kanske ändrar på detaljer som den vet gillas/ogillas av spelgruppen (Vi tar bort djurmutanter! Å nej inte en till alkemist, jag gör om det till en häxa istället! Ysetur verkar tråkigt, jag ersätter den med en annan borg.) Spelledaren föreställer sig, planerar och antecknar.
Slutligen så upplever spelaren spelvärlden genom spelet, vilket kan skilja sig ganska mycket från spelledarens planer. Vi kom aldrig till Ysetur så då "finns den" inte i spelaren uppfattning av spelvärlden (spelledaren kan t.ex. ta bort den utan att spelaren vet om att den egentligen fanns där från början). Det kan också vara grejer som att Hamlin verkar vara väldigt skicklig på att jaga vildsvin (vilket egentligen är fel, men han hade sån jäkla tur med tärningarna och hann sedan inte visa hur dålig han var innan han for iväg).
Jag tycker att det ändå är viktigt att inte tänka för statiskt kring vad som egentligen är en spelvärld. Den går liksom inte att fånga (eftersom den inte finns på riktigt, utan bara i människors huvuden). Som författare kan man inte projicera in sina tankar i hjärnan på läsaren, utan måste göra val och avvägningar för hur man väljer att forma texten och sedan beror det på läsaren hur spelvärlden sedan byggs upp i sinnevärlden allt eftersom man läser texten. Så även om texten är statisk och beständig så kommer tolkningarna av den aldrig att vara det. Är spelvärlden tänkt att användas för spel (annars är det väl inte en spelvärld?) så kommer författarens föreställning om världen aldrig kunna påverka läsarens spelmöte direkt, bara indirekt via hur spelledaren läser och presenterar den.
alphaspel.se
Jag förbokade standardutgåvan direkt från Darrington Press så den bör dyka upp omkring det datumet.
