De bästa svenskspråkiga megakampanjerna

Det jag inte hänger med på är vart det leder? Vad blir slutsatsen? Det är meningslöst att diskutera om en kampanj i sin skrivna form är är bra eller ej? Är Konfluxsviten en bra kampanj för att de öppnar för att spela en förvisad ädling? Eller gör spelaren den bra genom att tillföra detta? Men är det att "hacka kampanjen"?

Jag ifrågasätter alltså inte att det vi gör vid spelbordet är det som är det som i slutändan intressanta. Men jag har aldrig upplevt att alla kampanjer* alltid måste hackas för att bli bra vid spelbordet. Ibland ja, ibland nej. Bra kampanjer gör det lättare att få till intressanta resultat vid bordet, dåliga gör det svårt.
Min slutsats är väl än så länge precuis som jag skrev från början:
Jag förstår inte detta, för jag tycker typ ingen megakampanj som inte är anpassad efter spelgruppen blir bra. Och då blir det svårt för utgivna produkter att vara bra, eftersom det är SL och gruppens egna jobb som får det att bli bra.

Det kan absolut finnas sämre och bättre utgivna megakampanjer, men det där extra kommer i min erfarenhet helt från spelbordet.

Men sen är min erfarenhet av svenska megakampanjer är ganska begränsad, så jag kan ju ha missat något.

En kampanj kan säkert vara bättre att läsa än en annan. Bättre skriven, bättre konstruerad, mer intressant, etc.
Men oavsett kvaliteten på materialet man tar till spelbordet så är det något annat som avgör om kampanjen som den spelas är bra eller inte.

Jag har ännu inte läst en mega-kampanj som jag känner mig helt taggad på av den sorts megakampanjer som har pratats om i denna tråd.
Ju längre en kampanj pågår, ju mindre detaljer och prepp som kommer med de produkterna är intressant för mig, eftersom vi kommer ha ändrat på saker, hittat nya vinklar och risken är att det som näst sista kapitlet handlar om är helt ointressant eller orelevant för oss.
Så ska jag bli taggad så är det bra ingångar, och mer lösa beskrivningar, förslag och koncept som är vad jag vill ha.
 
Jag har ännu inte läst en mega-kampanj som jag känner mig helt taggad på av den sorts megakampanjer som har pratats om i denna tråd.
Ju längre en kampanj pågår, ju mindre detaljer och prepp som kommer med de produkterna är intressant för mig, eftersom vi kommer ha ändrat på saker, hittat nya vinklar och risken är att det som näst sista kapitlet handlar om är helt ointressant eller orelevant för oss.
Ja, men detta problem uppstår utifrån hur kampanjer är skrivna - att dom i princip förutsätter att saker och ting har utvecklats på ett sätt. Fisktankar och sandlådor är mycket lösare i sin struktur och presenterar en startpunkt men sedan kommer fraktioners agendor skapa ett virrvarr av möjliga utgångar, beroende på vad spelledaren väljer att prioritera bland dom.
 
Det jag inte hänger med på är vart det leder? Vad blir slutsatsen? Det är meningslöst att diskutera om en kampanj i sin skrivna form är är bra eller ej? Är Konfluxsviten en bra kampanj för att de öppnar för att spela en förvisad ädling? Eller gör spelaren den bra genom att tillföra detta? Men är det att "hacka kampanjen"?

Jag ifrågasätter alltså inte att det vi gör vid spelbordet är det som är det som i slutändan intressanta. Men jag har aldrig upplevt att alla kampanjer* alltid måste hackas för att bli bra vid spelbordet. Ibland ja, ibland nej. Bra kampanjer gör det lättare att få till intressanta resultat vid bordet, dåliga gör det svårt.

* Men jag kan inte tänker "mega" tillräckligt tydligt? Menar ni som att det underförstått är en serie egentligen okopplade äventyr som knyts ihop genom samma RP?
Nej, nej. Min tanke/erfarenhet är att kampanjen snarare kompletteras eller blir definitiv först i kontakt med spelare/RP och att det är en del av tjusningen. Men absolut att det går att prata om "bra/dåliga" kampanjer på ett mer teoretiskt plan, eller vad man nu ska kalla det.
 
Nej, nej. Min tanke/erfarenhet är att kampanjen snarare kompletteras eller blir definitiv först i kontakt med spelare/RP och att det är en del av tjusningen. Men absolut att det går att prata om "bra/dåliga" kampanjer på ett mer teoretiskt plan, eller vad man nu ska kalla det.

Jag tänker att all typ av diskussion om rollspel som utelämnar spelandet som aktivitet/process blir väldigt svåra att föra på ett meningsfullt sätt.
 
Jag tänker att all typ av diskussion om rollspel som utelämnar spelandet som aktivitet/process blir väldigt svåra att föra på ett meningsfullt sätt.
Ett problem jag har är att vissa sådana här långa kampanjer verkar utelämna aktiviteten/processen när de skrivs. Och det är väl just det jag menar med att jag inte vet hur en riktigt bra skriven megakampanj ser ut.
 
Ett problem jag har är att vissa sådana här långa kampanjer verkar utelämna aktiviteten/processen när de skrivs. Och det är väl just det jag menar med att jag inte vet hur en riktigt bra skriven megakampanj ser ut.

Dracula dosier, TO GO, Great Pendragon Campaign eller super mainstreama Curse of Strahd är alla bra exempel.
 
Ett problem jag har är att vissa sådana här långa kampanjer verkar utelämna aktiviteten/processen när de skrivs. Och det är väl just det jag menar med att jag inte vet hur en riktigt bra skriven megakampanj ser ut.

Detsamma gäller även för många äventyr.

På tok för många rollspelskreatörer ser sig själva som författare snarare än designers/konstruktörer.
 
Back
Top