DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

Länge sedan jag läste något av Äventyrsspels DoD men jag kan inte minnas att det var så mycket vuxnare eller seriösare än Ligans DoD. Möjligtvis att Ligans DoD än så länge är mer konsekvent lättsamt medan Äventyrsspels utgivning var spretigare i tonen. En vanlig - och i mitt tycke högst relevant - kritik mot nya DoD är annars att det är för lite skillnad på folkslagen rent spelmekaniskt.
Dels likriktade släkten (ex att dvärg slår samma tärningar för STY som halvlängdsma… förlåt halvling), men också att oavsett yrke kan du sedan välja en annan väg och bli vilket yrke du vill – är den kritik jag hört.
Kan också tycka att det var häftigt att det betydde en del vad man valde för släkte och yrke på 80-talet.
 
Last edited:
Som äventyrsspel själva visste och utnyttjade...åldrarna på boxarna var INTE målgruppen;)
När jag köpte första DoD-lådan var jag just ”11 år och uppåt” (1986) men jag reflekterade inte över åldersgränsen. Bara på omslaget och att det var denna hobby jag längtat efter. Dock tror jag väldigt få 7-8-åringar köpte rollspel exakt år 1986 – de gjorde andra saker, kan det varit Commodore-64 som stal allt intresse?
 
Dels likriktade släkten (ex att dvärg slår samma tärningar för STY som halvlöngdsma… förlåt halvling), men också att oavsett yrke kan du sedan välja en annan väg och bli vilket yrke du vill – är den kritik jag hört.
Kan också tycka att det var häftigt att det betydde en del vad man valde för släkte och yrke på 80-talet.
Fast poängen är ju att man placerar ut sina GE som man vill, så ingen tvingar en att spela en jättestark halvling eller svag dvärg om man inte vill. :)
Och varje släkte har en unik släktesförmåga som inte är oviktig.
Och vad gäller yrken - så var det väl även i gamla DoD (vissa av dem i alla fall)? När rollpersonen väl var skapad var man inte begränsad av yrket? Hursom är det ett avsiktligt val att inte ha hårt styrda "karriärsbanor" ala D&D.
 
Fast poängen är ju att man placerar ut sina GE som man vill, så ingen tvingar en att spela en jättestark halvling eller svag dvärg om man inte vill. :)
Och varje släkte har en unik släktesförmåga som inte är oviktig.
Och vad gäller yrken - så var det väl även i gamla DoD (vissa av dem i alla fall)? När rollpersonen väl var skapad var man inte begränsad av yrket? Hursom är det ett avsiktligt val att inte ha hårt styrda "karriärsbanor" ala D&D.
Så är det, och jag gillar verkligen nya DoD. Avser väl mer att det inte var mycket till val under förra guldåldern – vilket hade sin charm. Och att det är en kritik som framkommit på olika forum; att man kan välja hur man vill.
 
Som äventyrsspel själva visste och utnyttjade...åldrarna på boxarna var INTE målgruppen;)
Fria Ligan borde skrivit ”Från 80 år” på DoD-boxarna, så hade alla medelålders personer som nu menar att spelet är barnsligt istället köpt det och känt sig jättecoola för att de köpt ett spel de egentligen är för unga för att spela 😁
 
Men angående att bilderna skulle ge ett barnsligt intryck, tycker ni verkligen att bilderna i Äventyrsspels Drakar och Demoner är så mycket ”vuxnare”? Är inte dessa bilder lika mycket ”barnbok” som Egerkrans’ bilder:
View attachment 25494View attachment 25495View attachment 25496

EDIT: Av ren tankspriddhet råkade jag ta med en bild från Mutant. My bad, men hoppas att poängen framgår ändå?
1756920041594.png
Om du tar med den här då? :S
 
Meanwhile, på 80-talet med Drakar och demoner. :)

anka-drakar-och-demoner.jpg


(eller Torshem, som hade ett par som kopulerade i en dungeon)
anekdotisk bevisföring...Det kan dock vara så att de som minns Svarta Lådan som mer seriös tyckte det väldigt avancerat då när de var 14
 
anekdotisk bevisföring...Det kan dock vara så att de som minns Svarta Lådan som mer seriös tyckte det väldigt avancerat då när de var 14
Om jag bara tittar på bilderna håller jag dock med om att stämningen på bilderna är mer rå mot Fria Ligans version. Mer Conan. Ta bara ramen runt alla kapitelrubriker i den svarta boken...

Sedan finns det en trollkarl som heter Zot i boken, men det är väl en annan grej, antar jag.
 
Vad är det som gör Döda Skogen mindre utvecklat än Marsklandet? Tycker äventyren är otroligt snarlika i såväl ton som upplägg och omfång.

Det är bara mitt intryck, men jag kan ha fel Har bara ögnat igenom döda skogen men däremot spelat marsklandet ett flertal gånger.
 
Gamla DoD växte med sin publik. De äldsta spelen och modulerna var ganska pajiga, grovhuggna och outvecklade på många områden, vilket inte är så konstigt då det var ett så oss nytt fenomen.

Kalleankor samsades med alver och vikingar i en potpurri som nog få verkligen saknar.

Men sen blev spelet bättre, mer rafinerat, logiskt och sammanhållet.

Tyvärr så har man inte fortsatt på den banan (med undantag för reglerna som säkert är toppen idag) utan verkar istället ta läsarna tillbaka till ruta 1 igen med nåt lapptäcksspel med allsköns disparata företeelser.

Med det sagt så verkar även en och annan spelare göra samma resa om man ska tro rösterna på detta forum (vilket man nog inte ska). Lite som folk som blir gamla och dementa blir som små barn igen.
 
Fast poängen är ju att man placerar ut sina GE som man vill, så ingen tvingar en att spela en jättestark halvling eller svag dvärg om man inte vill. :)
Och varje släkte har en unik släktesförmåga som inte är oviktig.
Och vad gäller yrken - så var det väl även i gamla DoD (vissa av dem i alla fall)? När rollpersonen väl var skapad var man inte begränsad av yrket? Hursom är det ett avsiktligt val att inte ha hårt styrda "karriärsbanor" ala D&D.
Det är väl också där det finns en divergens mot gamla DoD, där jag fick intrycket att grundegenskapsslagen skulle ha någon form av simulerande ambition – alver var i genomsnitt lite svagare än människor, och tärningsresultaten skulle återspegla detta. Vad ni har gjort är att i någon mån förskjuta detta ansvar för spelvärldens upplevda konsekvens från regelsystemet till spelaren. Inget ont i detta – men jag skulle nog säga att det ligger i linje med en ambition att skaka av sig den simulationistiska sidan av DoD, vilken inte riktigt hör hemma i er vision för spelet.
 
Last edited:
Är Ligans DoD min kopp te. Nja, nä kanske inte egentligen men kan jag ha roligt med det ändå. Ja absolut det kan jag, det kan alltid vara roligt med lite gladvåld i fantasyskrud.

Den kritik jag har personligen mot Ligans DoD och ha i åtanke att detta är mina subjektiva åsikter och ingen objektiv sanning.

Jag upplever att spelet är oerhört influerat av DnD, det känns som ett nedskalat och förenklat DnD med Ligans fernissa påklistrat och jag är inte särdeles förtjust i DnD och dess kloner och avarter.

Om detta är ett medvetet designval för att spelet skall slå internationellt och tanken är att konkurrera med DnD på den internationella spelmarknaden låter jag vara osagt då jag inte har insyn i Ligans affärsplaner.
 
Med det sagt så verkar även en och annan spelare göra samma resa om man ska tro rösterna på detta forum (vilket man nog inte ska). Lite som folk som blir gamla och dementa blir som små barn igen.
MODERERING
Efter att ha använt en allvarlig sjukdom som jämförelse när folk har avvikande åsikter får Conan ta semester från forumet i två dagar.
Hänvisning till "Don't be a dick"
 
Jag upplever att spelet är oerhört influerat av DnD, det känns som ett nedskalat och förenklat DnD med Ligans fernissa påklistrat och jag är inte särdeles förtjust i DnD och dess kloner och avarter.
Jag har hört detta ibland men jag har svårt att se det. Nu kan man ju se olika saker i rollspel men det centrala i DnD för mig är:

Levelsystemet
Hårdare ras- och klassindelning
Zero to hero konceptet

För mig är detta en betydligt större grej som påverkar hela spelandet än dödsslag eller vilopaus för läkning. Det kanske finns annat också som jag inte kommer på på tal arm men det inget som är som de tre punkterna ovan.
 
Jag har bara ögnat igenom nya DoD men läste någon beta-version och tillhör skaran som förväntade mig en annan version av DoD än den som FL tog fram. Vi delade inte samma vision helt enkelt.
För min del så är Mythras en modern version av DoD Expert/Gigant.

Jämför jag Mythras med DoD så blir DoD helt klart barnsligare. Men jag skulle inte kalla DoD barnsligt.
 
Back
Top