luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,227
Just den detaljen hade ju varit klart mycket bättre. Jag vill påstå att T100 är åtminstone fem gånger så mysigt som T20.Och procenttärningar för färdigheter!
Just den detaljen hade ju varit klart mycket bättre. Jag vill påstå att T100 är åtminstone fem gånger så mysigt som T20.Och procenttärningar för färdigheter!
Tror att färre "&" spelare hade varit villiga att ens testa Dragonbane om det var t100 och procent, iaf amerikanska sådana. Så rent försäljningsmässigt tror jag att FL gjorde helt rätt val här (sen att det är skitenkelt att konvertera mellan t20 och t100 on the fly spelar ingen roll)..Just den detaljen hade ju varit klart mycket bättre. Jag vill påstå att T100 är åtminstone fem gånger så mysigt som T20.
- Man har satt sig an att återpublicera de äldsta, mer outvecklade äventyren och infantila äventyren.
Vad är det som gör Döda Skogen mindre utvecklat än Marsklandet? Tycker äventyren är otroligt snarlika i såväl ton som upplägg och omfång.För egen del hade jag vilja sig en uppdaterad version av Drakar och Demoner [...] och streamlining av de mest omtyckta och utvecklade äventyren såsom Marsklandet
Jag tror att du har rätt. Människor med felaktig inställning till vissa tärningar förefaller vara en stor och köpstark kundgrupp.Så rent försäljningsmässigt tror jag att FL gjorde helt rätt val här ...
@Brior, Olle Sahlin och jag smög in en hel del gags i 80-talsprodukterna. Några exempel:Meanwhile, på 80-talet med Drakar och demoner.
![]()
(eller Torshem, som hade ett par som kopulerade i en dungeon)
Fredrik Malmberg lade in ankorna i DoD från första början, med inspiration från Runequest.Jag blir förbryllad av de personer i den här tråden som talar om ankor som om det var något nytt som Fria Ligan har hittat på, och inte något som funnits i de flesta versioner av DoD, inklusive det "vuxna" Expert.
Medhåll. Och 13-åriga Bifur hade varit betydligt mindre fördragsam med dagens DoD än vad dagens Bifur är (om ni hänger med). Så oavsett vad man tycker om tonen känns den inte särskilt riktad mot barn.För mig personligen behöver något lekfullt och lättsamt inte vara barnsligt
Ankornas uråldriga kampsport quack-fu och ankornas gud Wal med sina tre brorsöner är andra ankskämt jag kommer ihåg. Vill även minnas att mycket som skrevs rörande magi och magiskolor kryddades med en viss portion humorBrior, Olle Sahlin och jag smög in en hel del gags i 80-talsprodukterna. Några exempel:
- I Torshem (IIRC) anksläkten Dluring (mitt påhitt, en Kalle Anka-referens: Pontus von Pluring).
- Briors anksläkt Mogger (jfr huset Fugger).
- Jakten på den försvunna olifanten i Sinkadus (Olle Sahlins påhitt IIRC).
Den stulna elefanten ?
- Jakten på den försvunna olifanten i Sinkadus (Olle Sahlins påhitt IIRC).
Många har ju hänvisat till illustrationerna. Men jag personligen tycker inte att det finns något direkt barnsligt i dessa. Här är ett gäng bilder från grundboken, och jag ser inte riktigt vad som skulle vara så barnsligt med dessa:Jag begriper inte riktigt vad det är som är "tramsigt" eller "barnsligt" ?
Ankorna hade 3 i bärsärksvärde mot alla andras 1 (OK, jag bortser från minotauren nu).Ankornas uråldriga kampsport quack-fu och ankornas gud Wal med sina tre brorsöner är andra ankskämt jag kommer ihåg
Barnsligt är ett kanske fel ord, eftersom det antyder att det är något man borde slutat med, men bilderna ger mig mer barnboksvibbar än något annat. Om jag såg någon av bilderna på omslaget till en skönlitterär bok skulle jag anta att det var en barnbok. De uppdrag Egerkrans får att göra bokomslag utanför rollspelsvärlden är väl också just barnböcker?Många har ju hänvisat till illustrationerna. Men jag personligen tycker inte att det finns något direkt barnsligt i dessa. Här är ett gäng bilder från grundboken, och jag ser inte riktigt vad som skulle vara så barnsligt med dessa:
View attachment 25483View attachment 25484View attachment 25485View attachment 25486View attachment 25487
Olle och Geller.Jakten på den försvunna olifanten i Sinkadus (Olle Sahlins påhitt IIRC).
Ja, hela rollspelsgrejen ses ju av många som "barnslig", och att vi själva sedan väljer att dela in den i mer eller mindre "barnslighet" känns lite knasigt. Men så är det nog med mycket populärkultur, filmer, serier, och sånt.Så jag tycker nog det är mer intressant varför man tycker att andra spel om att gå runt i en fantasyvärld och bonka monster i huvudet inte är barnsliga.
Den klassiska "jag är nörd på ett coolt sätt, inte nörd som de andra, för de är töntar"Ja, hela rollspelsgrejen ses ju av många som "barnslig", och att vi själva sedan väljer att dela in den i mer eller mindre "barnslighet" känns lite knasigt. Men så är det nog med mycket populärkultur, filmer, serier, och sånt.
Jo alltså, barnsligt är ju ett väldigt brett ord som kan betyda många olika saker. När jag tänker på något som är "barnsligt" så tänker jag antingen på något som är specifikt anpassat för barn, eller på någonting som är naivt och omoget. Rörande historier om att man reser runt och bonkar monster i huvudet och letar efter skatter så kan dessa absolut vara barnsliga på så sätt att de antingen är anpassade specifikt för barn eller är historierna som sådana är naiva och omogna. Men för mig så behöver de inte vara det. Det finns ju en massa historiska exempel på berättelser där folk letar skatter och dödar monster som inte är specifikt anpassade för barn. Dels berättelserna om det gyllene skinnet eller sökandet efter den heliga graal. Eller mer nutida historier (Raiders of the lost ark är den första sådan jag spontant kommer på). Visserligen kan barn säkert ta del av dessa historier, men jag skulle inte säga att de är specifikt anpassade för just barn, eller omogna och naiva (där kan man såklart tycka olika).Barnsligt är ett kanske fel ord, eftersom det antyder att det är något man borde slutat med, men bilderna ger mig mer barnboksvibbar än något annat. Om jag såg någon av bilderna på omslaget till en skönlitterär bok skulle jag anta att det var en barnbok. De uppdrag Egerkrans får att göra bokomslag utanför rollspelsvärlden är väl också just barnböcker?
Men historier om att man reser runt och bonkar monster i huvudet och letar efter skatter är väl rätt barnsliga (om vi lägger den nedvärderande innebörden av ordet åt sidan)? Böcker och filmer på samma tema ses ju också som barn/ungdomskultur om man inte lägger till något ytterligare innehåll om relationer, svartsjuka, lojalitet som gör historien vuxen. Jag har inte spelat hela drakkejsarkampanjen men jag har skummat den, och om det var en bok hade den definitivt stått i ungdomshyllan - men det hade också praktiskt taget samtliga Dnd-kampanjer gjort om de getts ut som böcker.
Så jag tycker nog det är mer intressant varför man tycker att andra spel om att gå runt i en fantasyvärld och bonka monster i huvudet inte är barnsliga.