I AD&D 1e får man veta följande om rangern:
De är en subclass till fighter, duktig på vildmarksöverlevnad, spårning, spaning, infiltration och spionage. De måste vara av god livsåskådning och ha Styrka 13, Intelligens 13, Visdom 14 och Fysik 14.
De lär sig trollformler både som en druid och en magiker, men enbart på höga nivåer (druidformler från nivå 8 och uppåt, magikerformler från nivå 9). I de flesta kampanjer lär man sällan nå den punkt då rangern börjar använda magi.
De är särskilt duktiga på att slåss mot "giant class humanoids", vilket inte bara inkluderar faktiska jättar eller ens särskilt stora varelser, utan även gnolls, goblins, kobolder, etc. Man skulle lika gärna kunna säga "typiska fiendehumanoider".
På tionde nivån lär de sig att använda alla magiska föremål som handlar om ESP, klärvoajans och liknande. Är det kanske en referens till Aragorns handhavande av palantiren?
De har vissa restriktioner på sitt beteende: de måste vara goda, får inte hyra några hjälpredor förrän de är på nivå 8, kan inte äventyra i grupper med fler än totalt tre rangers och får enbart äga så mycket som de själva och deras riddjur kan bära – allt annat måste doneras till en värdig sak.
Något som däremot inte finns med, och som är typiskt för senare varianter av rangers, är att de skulle vara särskilt bra på att skjuta med båge eller slåss med två vapen. Faktum är att de inte heller behöver vara särskilt smidiga, bara en kombination av fysiskt och mentalt starka.
