När, hur och varför började du spela rollspel?

Hej!

Jag sitter ju som ni vet och skriver på en bok som ska förklara svenska rollspelshobbyn för amerikaniska läsare. Därför tänkte jag att det skulle vara intressant för mig att få höra mer om när, hur och varför just du som läser detta började spela rollspel?

För mig själv började det 1982. Min kompis Tomas fick Drakar och Demoner i julklapp och eftersom vi ändå gjorde allt tillsammans så började vi spela. Jag vet faktiskt inte varför jag gick in helhjärtat i rollspelens värld, det handlade nog mycket om att jag där hittat dels något som gav mig utlopp för mitt skrivande och dels för att det var något som var mitt eget, något jag hade kontroll över och något som jag upptäckte tillsammans med mina vänner. Och så älskade jag redan Sagan om Ringen-böckerna och Star Wars, och rollspelen kunde låta mig också uppleva såna äventyr.

Så, när, hur och varför började du spela rollspel?

Julen 1988 fick jag Stjärnornas krig rollspelet av min mormor. Jag hade aldrig spelat tidigare och kände ingen som höll på med rollspel, så jag, mina bröder och våra kompisar fick försöka lista ut själva hur man skulle göra. Eftersom jag provat att spela soloäventyr, och det fanns ett sådant i regelböckerna, så blev det mallen jag först utgick från när jag provade att spelleda - "det här händer, vill ni göra x eller y?" Jag var redan då ett stort fan av science fiction och fantasy och rollspelen blev ett roligt sätt att ägna sig åt sådana fantasier i sällskap med andra, och ett sätt att fortsätta leka men på ett mer strukturerat sätt som inte kändes så barnsligt.

Jag tror att jag började spela 1986. Min granne Tobbe fick Mutant-boxen, gissningsvis när han fyllde år. Det tog ett tag innan vi förstod oss på spelet. Vi gillade fantasy och science fiction och hade spelat massor med bräd-, tv- och dataspel innan men rollspel var annorlunda. Friare, mer kreativt och inlevelsefullt. Vi spelade Mos Mosel, Grå döden och lite egna påhitt innan vi gick vidare till andra rollspel.

Jag fick prova på Dungeons and Dragons när jag var på språkresa i USA 1986-87. Jag hade hört talas om Drakar och Demoner och trodde då att det var en svensk översättning. Så när jag hade kommit hem från USA köpte jag snart Drakar och Demoner (och lite senare Mutant) och det var då jag förstod att det var ett eget spel.

Jag började spela rollspel runt 1984-85 först drakar och demoner och sen expert. I samma veva läste jag sagan om ringen för första gången. Och när vi inte spelade spel för att våra mammor tyckte vi var inne för mycket lekte vi drakar och demoner i dungen vid fyren eller på hästhagaberget.

1994 nån gång sammanstrålade mina syskon, varav min ena storebror hade med sig Mutant 2089. Oklart var eller hur eller varför han hade det, men vi satt och cyberpunkade oss en hel helg och tyckte att det här med rollspel var ganska roligt, men fantasy är ju göttigare än cyberpunk (because hade precis läst massa Eddings och Tolkien). Så min andra bror började då samla på sig allt som fanns att tillgå till Drakar och Demoner och sen spelade vi DoD mer eller mindre tills Svavelvinter-rollspelet släpptes. Själv köpte jag lila Mutant först, och spelade med mina klasskamrater lite då och då. Men det kändes rätt sekundärt till DoD och Magic på den tiden. Kommer också ihåg att jag köpte något Eon runt millennieskiftet, läste regelboken en gång och rörde sen aldrig spelet igen.

Jag börja spela första året på gymnasiet. Borde vara 2007. Lärde känna en kille som spelade och hade fått låna mutant undergångens arvtagare av några av hans andra kompisar. Så han spelledde det för mig och en annan klasskamrat. Sen var jag fast och de jag har umgåtts mest med sedan dess är gruppen som vi bildade sommaren efter studenten och vi har hållt ihop sen dess. Jag har nog fortsatt spela mycket för att jag älskar sagor och historier och tyckte det var kul att skapa egna sagor och episka historier med vännerna.

Jag började spela '84 med den svarta boxen. Jag ville ha spelet redan innan (den blå boxen då antar jag) men fick det tyvärr inte. Jag har alltid varit spelintresserad och jag trodde det var ett häftigt sällskapsspel eller kanske något krigsspel av någon slag (min äldre bror hade några sådana).
Vi fattade idén med rollspel och kom igång ganska snabbt med spelet. Vi växlade vem som skulle vara spelledare och när jag fick mutant så spelade vi även det (förmodligen mer än dod).

Som ung tonåring hade jag dammsugit biblioteket i Tomelilla på alla fantasyböcker jag kunde hitta, och även börjat snegla mot SCA och diverse Tolkiensällskap. En av böckerna jag läste var "Dicing with Dragons" av Ian Livingstone. Den lärde mig vad rollspel var för något. När Drakar och Demoners andra utgåva dök upp i leksakskatalogen åkte det direkt in på förstaplatsen på önskelistan och jag betonade för mina föräldrar hur gärna jag ville ha det. De lyssnade Min morbror läste hjälpligt in sig på reglerna mellan julafton och juldagen - han erkände senare att han bara förstod en bråkdel av det han läste. På juldagen 1984 spelledde han Sarkath Hans gravvalv.

Jag minns att jag tyckte det var häftigt att kunna fortsätta med fantasyäventyr även när bibliotekets böcker var slut. Jag, min bror, min bästa kompis, och hans lillebror spelade nästan varje helg, ibland från fredag kväll till söndag (med obligatorisk paus för Tracks, som kompisens lillebror var TVUNGEN att spela in (till alla andras stora irritation)). Ganska snart tillkom Mutant och lite senare, även Chock. De utländska spelen dröjde ytterligare en tid och de spelades inte jättemycket. Call of Cthulhu och Paranoia var nog de enda som spelades mer än en gång.

När jag var barn var jag sjukt kreativ, och kunde inte inte rita och hitta på saker, hela tiden. Är lite så fortfarande tror jag. Förutom att rita och skapa grejer älskade jag datorspel, men jag fantiserade nästan mer om spel mer än vad jag faktiskt spelade. Rollspel däremot var något mystiskt och kanske nåt som äldre sura tonåringar höll på med.

Sen när jag blev tonåring och vuxen hade jag fortfarande kvar det suget men hade lite svårt att hitta en riktning i min kreativitet, även om jag alltid hållit på med något, t ex musik. Men nyfikenheten kring spel och rollspel levde kvar, och jag hittade poddarna Rollspelsklubben och Red Moon Roleplaying. Sen 2019 hittade jag en ny vän genom plugget vars partner spelade rollspel, och jag blev inbjuden till att testa. Whitehack (kändes coolt att det var svenskt) och Tomb of the Serpent King. Helt sjukt kul, och sen har jag testat en mängd olika spel med massor av olika människor, men har fortfarande kvar den originalgruppen som spelar regelbundet, just nu Miseries & Misfortunes.

Rollspel har blivit en del av mitt behov av kreativt utlopp, tillsammans med musik och bildskapande.

Fenhorn said:

... jag trodde det var ett häftigt sällskapsspel ...

Click to expand...

Det trodde jag också när Tomas försökte beskriva det över telefon första gången!

Jag började spela 1999. Kanske 1998.

Jag var redan då en typisk fantasyläsare, med näsan djupt ner i tegelstenstjocka böcker om magiska svärd och spetsörade alver så fort jag fick chansen. Första gången jag hörde talas om rollspel var när min kusin berättade att han spelat ett spel med fantasin, ett där man fick uppleva samma saker som jag älskade att läsa om. Sedan dess var jag på jakt efter rollspel.

När sedan en vän till familjen, och likaledes fantasyfrälst, berättade att han höll på med sådant lite senare hoppade jag på direkt. Han var äldre och tuffare än jag (det här var när två års åldersskillnad var ENORMT mycket) och det var knappt jag vågade följa med till en av hans kompisar som jag aldrig träffat förr för att testa rollspel.

Vi lade många timmar på att skapa rollpersoner. Spelet var Eon 1, bakgrundshistorien blev lång och dramatisk, och alla möjliga alver, dvärgar, tiraker och fantasyföreteelser susade förbi så mycket det bara gick. Sedan spelade vi halva natten i vad jag senare har förstått är upptakten till modulen Jarla. Den långsamma färden på floden och överfallet av pirater kan jag fortfarande minnas nästan ögonblick för ögonblick. Det här var precis vad jag aldrig anat jag ville ha och sedan dess har jag aldrig lämnat hobbyn.

Mitt första köpta rollspel blev dock något helt annat, för mellan första spelmötet och jag tömde spargrisen hade något skakat om hela nördvärlden. Matrix. Så det blev Mutant 2089 istället, för cyberpunk och postapokalyps och långa läderrockar med stora pickadoller och solbrillor var det nya svarta för stunden.

Jag brukar tänka att jag började spela rollspel 1982, men det kan ha varit 1983. Oavsett var det så vitt jag kan förstå min klasskamrat Råttan som skaffade (eller fick?) den blå boxen, och vi var några i klassen som började spela ihop, då eller lite senare spelade vi även med folk ur andra klasser och grannungar. Varför vi fastande vet jag inte riktigt, jag tror dock att några av oss hade läst Tolkien när blå boxen kom ut. Själv var jag besatt av Sagan om ringen (som det hette då), och läste den en gång om året tills jag gick ut gymnasiet.

Jag gissar att vi kanske inte spelade så där jättemycket de första åren? Jag vet minns vi spelade introäventyret och Tvillingtornen. Jag äger fortfarande spelgruppens helt sönderspelade Tvillingtornen. När det blev 1984 och nya Drakar och Mutant kom så var de självklara köp, och under de följande åren köpte och spelade vi allt som Äventyrsspel gav ut. Drakar var dock det vi spelade överlägset mest.

Jag fick den röda Basic Dungeons & Dragons-lådan 1978 eller 1979. Fattade ingenting, men tyckte det verkade häftigt, fantasynörd som jag var efter att ha läst Tolkien. Spelade först med min lillebror och min pappa, och förstod mer efter ett tag. Skaffade sen AD&D 1e.

Jag började spela någon gång 84 kanske, det var innan Expert. Vi var ett gäng på 4 kompisar som ofta lekte tillsammans, en var rullstolsburen så det blev mycket datorer och bräd/kortspel. En av kompisarna fick Drakar och Demoner i julklapp och efter det spelade vi det hela tiden, vi turades om att vara SL då vi inte hade några köpta äventyr utan hittade på allt själva. Sedan blev det Expert, Samuraj och Mutant. Gruppen höll ihop till högstadiet när när kompisdynamiken ändrades.

Började kanske 85 eller 86? Minns inte riktigt hur gammal jag var. Första gången sökte jag bara efter min kompis, vi skulle väl ut och trampa limpsadelcykel i något sandtag eller panga med plastsoldater och tanks i samma sandtag, men han hade inte hunnit komma hem än så fick komma in och hänga med hans storebror och hans polare som satt och spelade Mos Mosel, jag frågade lite försiktigt om fick vara med och fick sitta bredvid och slå tärning för dråparträd och liler. Något år senare slog jag och min vän och hans yngre bror upp karaktärer och hans storebror spelledde oss i en kampanj som varade ialf ett par år vill jag minnas. Först grå döden och sen vidare med andra äventyr som blev allt mer öppna allt eftersom vi spelade. Parallellt fortsatte jag, min vän och ytterligare en polare till oss med att spela egna saker, Sagan om Ringen blev mitt första egna, antagligen runt 87/88, och sen fortsatte det...

Min kusin hade en sån lila Mutant-låda. Typ det coolaste jag någonsin sett. Och sen fick jag den i julklapp den julen, eftersom rollspel inte var hans grej. Min granne ägnade mycket tid åt rollspel också, och hade alla Sinkadus och Rubicon-nummer som en kunde bläddra i. Rakt ned i fördärvet, som nyrekryt i de övergivnas armé, tidigt '90!

Började nog -86 … 85-86, för att jag hade varit till en granne och de spelade ett fantasyspel. De hade en karta med rött mot vit bakgrund som de sa var ”Conan”.

Så jag lockade med några klasskompisar till biblioteket och introducerade dem till ett enkelt hittepåsystem med T6or. Sen köpte vi Drakar och demoner, Mutant, Sagan om ringen och så har det hållit på.

En annan grej med mitt rollspelande var ju att det var superhemligt och jag berättade inte för någon av killarna i mitt fotbollslag att jag spelade rollspel. Dessutom hade ”kungen” i min klass sagt att rollspel var töntigt och Ghost and Goblins på 64 inte var coolt.

Jag skulle ju kunna vara lat och hänvisa till sidorna 14-15 i Fandrakes bok om Drakar och Demoner.

Men den korta versionen är att jag hade börjat prenumerera på ett amerikanskt fanzine vid namn Supernova och i dess utgåva från mars 1975 fanns en recension om det nya konstiga spelet Dungeons & Dragons. Det lät så häftigt att jag gick till banken, köpte två tiodollarssedlar och stoppade i ett brev till Tactical Studies Rules i Lake Geneva, USA. Någon månad senare landade ett paket i vår postlåda och livet har sig inte varit likt sedan dess.