Recent content by olaberg

En in-game-förklaring, typisk för myter som behandlar öde (vad är förutbestämt, vad är påverkansbart?), är att det är gudarna som ser till att X händer. Det är inte jag som er SL ni ska gnälla på, det är nornorna som rälsar Midgård.

Frankenstein is not the name of the monster. It is the name of the city.

Grott-latriner där skatten är gömd i en avträdeshög betäckt av brunmögel är en klassiker: https://adnd2e.fandom.com/wiki/Mold

*serious mode*: Alla referenser till företeelser under brons- och stenålder blir OERHÖRT spekulativa. Inte fel i den här tråden visserligen, men under den delen av järnåldern som romarna härjade runt i Europa och framåt så har vi lite mer kött på benen. Därför skrev jag "åtminstone järnålder"...

"Spaningstjänsten" får min röst.

När jag och en kompis för många år sedan gjorde en kraftig nedskalning av D&D landade vi i tre klasser: krigare, magiker, och spejare. Spejaren var en sammansmältning av tjuv och jägare, så att man får någon som är kapabel att smyga/spåra/tricksa/klättra både utomhus och inomhus.

Det får vara som det vill med den moderna svenska majstången och midsommarfirandet och alla försök att nationalromantiskt återskapa "ursprunglighet", men över hela Europa (keltiska, germanska och slaviska områden, om sådana indelningar har något värde) har man under åtminstone hela järnåldern, i...

Ett vättegäng som riggat en fälla utanför en dörr, så att de kan sova lite tryggare innanför. Sådana gäng kan besöka även tusenåriga övergivna katakomber och förnya fällbeståndet.

Om spelarna lämnar banan, blir då allt urspårat? Om ja: det är räls. Inte bara så att sällskapet förväntas hålla sig på banan, äventyrståget kan faktiskt inte fortsätta på ett bra sätt om de inte gör det. Jag ogillar rälsning, eftersom hela grejen med spel för mig är att deltagarna har agens...

Som labyrintmakande SL är det faktiskt enklare att skapa en "realistisk" dito än en orealistisk, tycker jag. Ramarna och begränsningarna gör att man ser möjligheter att undvika slentrian-troper. Magiska fällor fungerar. Vaktsvampar som skriker fungerar. Ruttna bjälklag och kollapsande tunnlar...

Det är väl bägge? I en mytisk verklighet, ungefär som Feywild? Så tänkte jag i alla fall. (Etymologiskt syftar både "hov" och "gård" på en plats, och det finns absolut stöd att översätta med "hov", men det är något med de moderna konnotationerna av "hov" som skaver.)

Jag tänkte "gård" som i "Midgård" eller "Asgård".

Stupade hjältar

D&D: Feywild = Femarken? Summer Court = Sommargård? Sommargården? Gloomy Court = Dunkelgård? Dunkelgården?

En En legend från Tjörn gör gällande att en lokal kung/hövding runt Stockevik/Bleket räddade sitt folk genom att leda dem upp på fornborgen vid Svartemyr ovan Morik, när några skeppslaster pikter anföll på 400-talet. Det var ett liv och ett kiv på den tiden.